1691st

Österlens Släkt- och Folklivsforskarförening

Anno 1691 d. 11 Maij höltz ordinarie Tingh medh almogen i Jerestad häradh och Borby By i Nährwahru af dhen dher i häradet tilförordnade Nämbden.

Framkom först heyderijdaren Jöns Olufsson i Flackebro mötte och upwijste sin fullmacht uthgifwen af H:s höghgrefl: Excell:z Aschebergh, Dat: Malmö d 4 Martij 1691.

Pastoren H:t Lars Aqvilonius i Rörum Inciterat Nills Matzsson i Carleby in puncto Debiti, angående Tijonde hellneskyld medh flera andra uthgifter af een grundh som brukas till dhen gårdh han åboehr.
Derefter Insinuerade H:r Pastoren sin inlaga Dat: Rörum d 10 Maij 1691.
Derefter framstältes wittnen som wahr Nills Olufsson i Carleby och Erich Larsson Ibm. Nils Olufsson framstodh aflade sin Eed och wittnade som fölljer att Nills Matzsson hafwer 2:ne grunder i Bruk dhen eena ähr Een fästa, dhen andra kallas Bosgårdh, samma grundar hafwer han och hans förmän haft i Bruuk, doch mins han 3:ne som tilförne dher åbodt, derjempte Berättar Nills Olufsson att dhesse 2:ne grunder blefne Refade och sammanlagda wid senaste Jordrefninghen.
Erich Olufsson(!) framkallades aflade sin Eedh och wittnade ord ifrån ordh som Nills Ollufsson för honom wittnade och tillstår att Nills Matzsson hafwer 2:ne grunder i bruuk och och blefwe wedh senaste Jordrefningen sammanlagde och sedan Numererade medh N:o 15 och ligger hwar grund under hwar sitt bohl.
Nills Matzsson tilstår för Rätten att han hafwer 2:ne bruuk men kan intet weta huru tijonden ähr dhelt, och seijer sigh wahra tilfredz att han gifwer tijonden i strået på Åckeren.
Efter sakens Ransakningh Blefwo Parterne föreente således för Rätten att Nills Matzsson åhrl: gifwer härefter till sin siälasärjare H:r Pastoren 15 skep: Korn, skier dhet icke i Rättan tijdh då undergå laga Execution.

Hr Corneten Edle och Manhaftigh Petter Grönwall, instämbdt skiötten Jöns Marckusson i Walby angående ett får han beskylles omkommit och wed nästföregående Tingh excaminerades, då skiötten intet wahr tilstädes uthan wälb:ne H:r Holgier RosenCrantz för honom swarade sielf för Rätten, men nu dhenne gångh wille H:r RosenCrantz intet swara till saken icke heller war skiötten sielf tillstädes, och efter Actoris begiähran blef saken företagen och wittnen examinerade.
Derefter framkallades dhe instämbde wittnen som wahr klåckaren Rasmus Toft i Gislöf och Hindrich Ingwarsson i Gislöf.
Klåckaren Rasmus Toft framstdh och giorde sin Edeliga bekiännelse som fölljer, att han wahr af Hr Corneten sänd ut medh Citationen till Walby och förkunnan för Jöns Skiött, när Citationen war förkunnat, sade Jöns Skiött att dhen ena hunden bet fåret till dödz, sedan drogh han dhet neder till stranden, och nähr han kom hem skiöt han ihiähl hunden, widare hade han intet i denna saak at Referera.
Hindrich Ingwarsson inkallades giorde sin Edeliga uthsagu som fölljer, att han hörde skiötten giöra dhen Bekiännelsen att hunden Ref fåret till dödz, och han dhet intet skiööt, sedan drogh han det till stranden, och nähr han kom hem skiöth han hunden ihiähl, på dhet dhen icke skulle wänja dhe andre hundar een elack wahna.
Derefter framkom een skrifwelse till Rätten ifrån skiötten som publicerades Dat: Walby d 13 Aprilis 1691.
H:r Cornet Grönwall Protesterade dheremot, och förmehner emedan wälb:ne H:r Holger RosenCrantz sielf på senaste Tinget swarade för sin tienare, han bör och nu dhet samma giöra och Begiährer Rättens uthslagh.
Resolutio
Uthaf dhe skiähl som för Rätten Insinuerade, angående ett Skiötten Jöns Marckusson i Walby omkommit eet fåhr tilhörigt Corneten Edle och Manhaftigh Petter Grönwall i Gislöf, så förnimmes först af dhe förde wittnen att dhe intet öfwerEens stämma i dheras uthsagur, dhet andra kunne wittnen intet fultyga, antingen skiötten skutit fåhret till dödz eller hunar dhet ihiählbetit, men dhet tilstodo wittnen att fåhret lågo dödt och blodigt på hufwudet, och för dhet 3:die tillslå dhe 2:ne senaste wittnen som Citationen för skiötten förkunnade, att skiötten sielf för dhem bekiände att hunden beet fåhret till dödz, och skiötten dhet dragit till stranden undan hundarna att dhe dhet intet ätha skulle, och således eftere få dhen owahnan, men till öfwerflödh skiött skiötten ihiähl hunden som ofwan omk… skade får fälte, dhett Rätten öfwerwäget, och skiähligt pröfwat, att skiötten Jöns Marckusson betahler fåhret igien till Hr Cornet Grönwall medh 1 dahl:r smt, och dhesuthan gifwer Tingz Exenser 4 dahl:r Smt.

Pastoren Ehrewördigh och wäll:de H:r Matz Fredrichson Sture i Gladsax instämbdt efterskrefne drängar, Nembl:n Jeppe Swensson i Wranarp, Nills Swensson Ibm, Peer Andersson i Tummerup, Oluf Mårtensson i Örneberga och Anders Trullsson i Gislöf in puncto Debiti som ähr drengehafre Een Tunna af hwar persohn åhrl:n
Dhe instämbde drengar undantagandes Oluf Mårtensson i Örnebergia, hafwa sigh medh Hr Pastoren förent dhet Rätten Consenterade, men Oluf Mårtensson plichtar dhenna gångh för stämbningz försittiande 3 mk Smt.
Framkom derefter Fadder Persson i Gislöf och giorde andra Laghbudh på dhen gårdepart han kiöpt af Tufwe Matzson i Gislöf och föregifwer betalt och stält Tufwe Matzsson tilfredz, dhet fadder lofwar giöra bewijsligt till nästa Tingh.

D 12 Maij

Pastoren H:r Matz Fredrichson Sture i Gladax, instämbdt Jöns Persson i Houby, angående ett slagzmåhl han i Tummerup hoos Håkan Nillsson i Tummerup, och nu medh wittnen här på Jerestadh häradz Tingh öfwerbewijsas skall, wittnen ähr som fölljer Per Persson i Tommerup, Bengt Ågesson och Nills Perss: Ibidem.
Jöns Persson föregifwer att dhe instämbde wittnen hafwa wahrit Om och öfwerfallet honom och jagat honom öfwer dhet ena steengeerdet efter dhet andre, och slogen så han blå på kråppen, dhet han will bewijsa medh nämbdemännen Niels Pansersson i Hoby.
Föregifwer och Jöns Persson han kom till Tumerup att kräfwa penninger efter Rothezedelen, af Håkan Nillsson, efter han intet fått af honom meehr ähn ½:wa Rothepeng:r och Jöns Persson måst fult betahla till upbördzmannen som medh Rothezedellen bewijses, dhen han Copialiter i Rätten lefwererade. Pastoren Hr Matz seijer sigh hafwa andra wittnen nembl: Nills Smedh i Tummerup, Sasser Mårtensson i Walby. Blef altså denna saak Differerat till nästa Tingh.

Drengen Mårten Andersson i Gladsax som för detta instämbd för lägersmåhl medh enckan Bengta Nilsdotter, och nu förste gången sigh förseedt sammaledes Enckan, sedermehra Enckan dödh blefwen.

Per Nillsson i Ingelstrup instämdt Ryttaren Knut Myra i Tummerup Tågarp in puncto Debiti 2 Tun:r malt för 5 D:r 8 öre Smt, och ähro parterne således föreente att Ryttaren gifwer 11 mk Smt, till första Johannis tijdh, i widrigt hela saken stå öppen och Ryttaren betahla Tingz Expenserne.

Jöns Nillsson i Hörupz mölla instämbdt Nills Hansson i Nöbbelöf angående Een åcker på 2 skiepper, som Jöns Nillsson pantsatt för 8 dahl:r Smt, och ähro nu om samma åcker föreenta att Nills Hansson gifwer till Jöns Nillsson 4 dahl:r Smt, och således niuter Nills Hansson härefter samma åcker aldeles frij för allas klander.

Corporalen manhaftigh Anders Wiman instämbdt på Rusthållarnes wägnar Nills Ollufsson i Carleby, Anders Håkansson i Gladsaax och Jöns Olufsson i Bräcknerydh, efterskrefne bönder Anders Persson i Carleby, Hans Nillsson i Gladsax, Oluf Clemmetsson Ibm, och Nills Clemmetsson i Grödztrup för dhe angifwit Rusthållarne för Hr höghrefl: Excell:z att Anders Persson blefwen af Rusthållaren Nills Olufsson afprässat 15 mk Smt öfwer Räntan sampt och af dhe andre Rysthållarne som suppliquen underskrefwit hootade, att nähr Rusthållaren betahlar skatterne, kan dhe giöra af bonden hwar dhe willia.
Såsom original Suppliquen eller H.s höghrefl: Excell:z H:r kongl: Rådet Fäldtmarskalkens och GeneralGouverneurens Resolution intet upwijsas kan, altså blef denna saak differerat till nästa Tingh, och den uthgångne Citation stå wid macht.

Regiementzskrifwaren wälbe:de Carl Ekelundh framkom för Rätten och Begiärte Tingz Rättens Attestatum, angående några Restantier för Anno 1686 och 1687 på ett ödeshemman i Wemmerlöf By och Ingelstadh häradh som Nills Biörn åbodt och för fattigdomb Räntan eij uthgifwa kunnat, sedermehra dödh blefwen, och hemmanet Brukatz för gräsgång A:o 1687 af Qwartermästaren Törner, hwilket för Rätten blef Ransakat och i sanningh Befunnitz, hwarefter Regiementzskrifwaren begiärte TingzRättens Attestaum dhet Rätten Consenterade.

Qwinfolcket Ehlin Matzdotter instämbdt nämbdemannen Tohr Olufsson i Borby för han afråder sin sohn Oluf Tohrsson som qwinfolcket Besofwet att taga till ächta, Item instämdt Oluf Tohrsson för han sitt Echtenskapz löfte eij fullborda will. Noch instämbdt Olufz Broder Jöns Tohrsson för han henne illa slaget 5 weckor för ähn hon förlöst blef, så att barnet 8:ta dagar efter dhet wahr födt blef dödt, sammaledes dhem alle instämdt för dhe Retat ett hennes söskonbarn Per Andersson i Borby att Trampa och slå henne sedan Barnet war begrafwet att hon deröfwer mist sin miölk, och intet kunne wahra amma dher hon sigh stedt, hwarföre hon mist sin löhn och deröfwer sedan måst lijda nödh, Item instämbdt Tohr Olufsson för han hennes lön ifrånhållit för Rijksdagzbewillningen Tohr innehållit och eij till Cronans upbördzman lefwererat.
Drengen Olof Tohrsson framkallades för Rätten tilfrågades om han wille echta qwinfolcket Ehlin Matzdotter han Besofwet, hwartill han swarade aldehles Neij.
Qwinfolcket Elin Matzdotter Blef och tilfrågat, emedan han nekar henne intet ächta willia, om hon will förlijkas medh honom, hwartill hon swarade Jaa, nähr han betahler Böter för henne och gifwer henne sin morgongåfwa, och betahlar henne dhe expenser hon påkåstat efter ingifwen Rächningh.
Parterne tillfrågades om dhe mehr hade i dhenna saak att proponera, hwartill dhe swarade Neij.
Resolutio
Såsom förnimmes att Oluf Tohrsson i Borby under Echtenskapzlofwan besofwet Qwinfolcket Ehlin Matzdotter, och nu aldehles Ryggar sitt löfte, ähr och samma saak för höga Öfwerheeten andragen och wijst till häradzrätten och nu Examinerat i begge parternes nährwahru, och begierer qwinfolcket för drengen Ryggar sitt löfte een liten ehrkiändslo för dhes förnedringh 20 dahl:r Smt, dhett drengen eij uthlofwa wehlat, hafwer också Rätten i anledningh af strafordn: funnit skiähligt att drengen Oluf Tohrsson gifwer qwinfolcket Ehlin Matzdotter för han henne under Trolofningzlöfte Stuxerat 15 dahl:r Smt, och dhet till förstkommande S. Michaeli att betahla, angående Böterne så för sigh som henne ähr Rättens uthslag dherom tilförne fallen, hwilcket står i sin fulla vigeuremedan dhen laga kraft wunnit.

Derefter framkallades wittnen uthi dhen andra instämbde saken emot Jöns Tohrsson han slagit qwinfolcket Ehlin Matzdotter 5 weckor förähn hon födt barn, som wahr först Metta Truedzdotter, giorde sin Edeliga uthsagu att hon aldrigh sedt Jöns Thorsson slå qwinfolcket Elin Matzdotter, meer hade hon intet att referera.
Jöns Ingwarsson framkallades och giorde sin Edeliga uthsagu att han aldrigh sedt Jöns Tohrsson slå qwinfolcket Ehlin Matzdotter.
Drengen Jöns Tohrsson tilfrågades om han medh Eedh kunne sigh purgera för qwinfolcketz Beskyllningh? Hwartill han swarade Jaa, Qwinfolcket Tilfrågades om hon wahr dermedh förnöijdh, han giorde sielf sins Eedh, hwartill hon sade sigh aldehles dermedh wahra tilfridz, drengen framstodh och aflade sin Eedh. Och saken blef således dermedh dhem emellan uphäfwen.

Dhen 3:die saaken eller angifwandet wahr att gatehuusmannen Per Andersson henne slagit, Per Andersson mötte och nekar aldehles intet slagit henne, qwinfolcket Seijer bewijset medh Karin Per Jacobs, hustru Karin Per Jacobs mötte och giorde sin Edeliga uthsagu som fölljer att hon stodh och sågh nähr qwinfolcket Ehlin Matzdotter kom uthspringandes af Per Anderssonsmanhuus och Per Andersson efter henne. Elinshår hängde nedh på ryggen, och kom till henne nembl(?) Karin Per Jacobs och begierde een snippe kluut till låhns, dhen hon och fick efter hon wille gå till prästgården och hörde hon buldra nähr dhe kommo uthspringandes af manhuuset wijdare wiste hon intet.
Såsom finns nödigt att Pastoren H:r Hans Jostsons hustru blifwer i denna saak instämbdt att wittne sin sanningh, altså blef dhenna saak differerat till nästa Tingh.

Dhet 4:de saakgifwandet ähr att Tohr Olufsson skulle henne slagit som hon i sin supplique angifwit. Tohr Olufsson blef tilfrågat om han henne slagit, hwartill han swarade Neij han henne aldrigh slagit, qwinfolcket nekar aldehles att hon Tohr derföre i Suppliquen intet angifwit att han henne slagit, uthan dhe orden dher insatte uthan hennes minne och wethenskap, hwartill concipisten eller skrifwaren haft skuldh.

Dhet 5:te angifwandet att Tohr Ollsson förhållet hennes lön dhen tijdh hon honom tiente. 7 dahl:r smt, efter Specificationens Innehåld.

Derefter Insinuerades een Attest af Petter Montan af Tohr Ollsson för henne ingen Rickzdagzbewillningh betalt för Annis 1688 och 689. Tohr Olufsson swarade och lofde giöra öfwer alt detta förklaringh till nästa Tingh dhet Rätten Consenterade.

Tillbaka till Domböcker