1705ht

Österlens Släkt- och Folklivsforskarförening

Anno 1705 d:n 24 October höltz ordinarie höstting i Jerresta häradh, närwarande den wanlige nämbden.

Wällborne Hr Anders Rosencrantz till Lanting i Danmarck, läth opwijsa ett kiöpebref, dat: Kiöpenhambn d:n 11 sistledne juni af des syster wällborne Pernilla Margaretha Rosencrantz hwaruti hon försälljer till Hr Anders Rosencrantz någre hemman som henne eftter des förälldrar i arf är tillfaldne, nemblig Skåhne i Borreby sochn Tullstorp by, Gunnar Pederson 5 Tun:r 2 skepper hardtkorn, Peder Jörgensson 5 Tun:r 2 skepp:r , Glimminge By Anders Knutsson, Anders Hansson 7 Tun:r 1 s: 1 f. 1½ alb. hartkorn, Magnus Jönsson 3 Tun:r 2 skepp:r warandes landgilles Ränttan wijdare Specificerat och underskrifwit, sampt förseglat af Pernilla Margreta Rosencrantz, och till witterlighet af Hr Holger Rosencrantz och Axell Rosencrantz, hwilket kiöp Hr Axell Rosencrantz genom des sons Praeceptor, Paul Kampman läth förste gången opbiuda.

Mårthen Tillofsson i Stiby låtit stämma Mårten Clemmetsson ibidem för en pantat plogknif, warandes kiäranden tillstädes. Mårthen Clemmetzon påroptes liudeligen men war ingen å des wägnar tillstädes beror altså till wijdare.

Prästeenkian i Stiby Elsa sahl. Hr Pehrs låtit stämma Cornettskan Ingred Harwig för några Rächningar dhe med hwarandra hafwa, så och för 1 fåhr och lamb som skall wara prästenkian tillhörig. På enkians wägnar mötte fullmächtigen Per Jbson, och inlefwereade en opsatz, hwaruti opföres af Cornettskan hafwa bekommit 21 D:r, och deremot lefwererat penningar 9 D:r, fyra ekebielkar á 2 D:r 16 öre, 4 st stolpar á 12 öre och 4 lass långhalm á 8 D:r. Till wedermähle mötte Hr Cornetten Anders Lorentz medh des fru, och agreteerade(?) dhe 9 D:r som enkian fått sammaledez stolparne á 12 öre men för bielckarna, hade sonen eij högre begiärt än 7 mk hwarpå han dhem förbrukt, och nu begiärt 2 D:r 16 öre, den man elliest får kiöpa en sådan bielke för 1 D.r smt, och hwad långhalmen wedkommer, så har den ingen widare bekommit, än den som låg i Gården då den kiöptes, som kan synas af en skriftt af Lars Johansson, dat: d:n 19 Maij 1704. Lars Johansson tillstädes förklarade at fuller Cornettskan bödh för bielken 7 mk men accorderade intet derom emädan dhet war hans moders, utan bad handla medh henne derom. Cornettskan påstod dhet Lars johansson eij begärte mehr än 7 mk för st: af bielkarne, och derpå läth han sättia dhem i huset, och kan än sees hwadh dhe äre wärda. Angående fåhret berättade Per Jbson att dhe instämbde wittnen eij ännu i affton woro framkombne och derför begierte opskåf till i morgon, emädan prästhustrun intet söker beskylla Cornettskan för något oanständigt, uthan att wittnen måtte uthsäija, om dhet är hennes fåhr eller eij.
Cornetten och des kiäraste påstod att saken eij måtte fåfängt uppehållas, emedan aldrig skall bewislig giöras att dhet är enkians fåhr, och förbehåller sig i dhet fall att niuta allan rätt, emot en sådan neslig tillwijtelse, att tillägna sig annans mans godz.
Timmermännen Oluf Swensson och Jöns Andersson som sedt bielkarne astimerade dhem för 6 mk smt. Beträffande långhallmen inlade fullmächtigen en attest af täckaren Måns Nilson i Stiby att han optäkt någon ny långhalm på den nya längan, men huru mycken kan han eij wete emädan den war blantat ibland den gambla halmen. Cornetten påstod, att han eij fått wijdare långhalm, än den som låg i husen, då han dhet köpte och hörde till kiöpet, hwarpå han wiser Lars Hiortz egen hand, under d: 19 Maij A:o 1704. Fullmächtigen swarade, att dhet war att förstå om den gambla, men intet den ny halmen ber saken måtte beroo till imorgon att des wittne kunde inkomma, hwilket bewilljades.

Nils Frijs i Stiby låtit instämma Måns Persson i Wemmenelöftorp, för dhet han med slagsmåhl har öfwerfallit honom, warandes begge parter tillstädes och klagade Nils Frijs dhet han fölgde des syster som ifrån Sehlandh war kommen att tala med Commissarien Löffberg, och som dhe kommo till Wemmenelöf och fingo höra dhet commissarien eij war hemma råkade han komma hoos Malthe Willadson, hwarest höltz bys öhl, menandes wara hoos gode wänner, men då förförde sig Måns Person på honom, och blef han illa slagen, både i ansichtet och på kroppen, så att han måtte i 8:ta dagar liggia, som wittnen lära kunna betyga hwilket icke alle äro framkombne, utan begiär dhet måtte med saken beroo till i morgon.
Måns Person som war dreng den tidh hoos Malte Willadson swarade att Nils Frijs öfwerföll honom, och hotade honom at trampa under fötterna, så att alla hade nog att styra honom.
Malthe Willadsson berättade, att han intet war inne, då slagzmåhlet skiedde, men att denne Nils Frijs wist sig mycket ostyrig, och har dhet lagat som han än i desse dagar wist.
Nils Frijs påstod sig då hafwa warit drucken men illa blefwen medfahren ber om Dilation till i morgon intill Befallningzmannen kunna framkomma.
Malthe Willadsson bad att saken måtte nu afgiöras, mädan wittnen woro församblade och lährer Crono Befallningzmannen eij förswara hwad som kan wara orätt. Måns Person inlade 2 st. attester den ena huru slagzmåhlet gick till och den andre af någre män i Stiby till skattzmåhl(?) för Nils Frijs att han altijd är ostyrig, och i lag gierna klamras som uplästes.
Nils Frijs anhölt än widare att saken måtte anstå till i morgon att cronones Befallningzman kunde komma tillstädes, då han och så lärer kunna skaffa bättre uplysning, sökiandes hans wederparter gierna förwilla saken om dhe kunne. Rätten bewilliade dhen begiärte Dilation till i morgon.

Lars Johansson Hiort [i Stiby]låtit stämma Hr Cornetten Anders Lorentz för 30 D:r smt skuldfordran, warandes Lars Johansson tillstädes och inlade des skrifttelige Libell. Hr Cornetten exciprendo berättade att han vice versa hade instämt Lars Johansson till i morgon, angående gårdz bröstfälligheet medh mehra som och så rörer denna saken, will altså då inkomma med des swahr uppå Lars Johanssons Libell.

Jöns Olsson i Rörum låtit stämma Nils Swensson i Skreddarö för 7½ D.r smt skuldfordran, warandes kiäranden tillstädes, men ingen å swarandens wägnar, hwarföre dermed till i morgon beror.

Håkon Hansson i Hammarshuset låtit instämma Mårthen Olson i Wemmenelöftorp för ett lamb hans hundar för honom ihiälbetet, warandes begge till wedermähle. Mårtehn Ollson nekade att des hund dhet giort. Håkon Hansson beropade sig på des wittnen Per Bengtsson och Bengt Persson , hwilke utan jäf aflade wittnes edhen, och wittnade Per bengtsson, att förän som höstades kom Mårtehn Olson och mötte honom needan för byn på liungen och hade 2 hundar med sig, frågade så Mårthen Olson om dhet war hans fåhr som stodh uth med grafwere giärdet, swarade han neij, frågade så om han intet kiände dhem, swarade då åter neij, då hissade Mårthen Olson hundarna eftter fåhren, och genast foro hundarna eftter fåhren, som dhet waret eftter en hare, men såg intet wijdare dereftter, huru dhet lycktades anten dhe beete något eller intet. Mårtehn Ollson klagade att fåhren giort honom skada på des gröda, men han skall intet kunna säija att hundarna bete något fåhr fast dhe skrämbde dhem bort. Bengt Person wittnade att samma dag och tijd som Per Bengtsson sedt sissa hundarna eftter fåhren, kom Bengt Person gångandes wedh stora heijarne, och der fick han see att Mårthen Olsons hund stod och beet ett Håkon Hansons lamb, gick så wittnet till, och kiörde hunden dädan, tog så fatt lambet och sågh att lambet war betet håhl i halsen, och war blodigt, wiste så intet hwems lamb dhet war, uthan gick derifrån, kom så Håkons hustru gångandes, för hwilken han detta berättade som och såg Mårtens hund.
Håkon Hansson berättar, dhet han war samme tidh på hofgården och fick dhet weta, men lammet blef dödt, och hans andre fåhr woro bitne, så att dhe fingo skada, har dog intet begiärt mehr än opresning för dhet ena fåhret.
Mårthen Olsson sade, att han genast böd honom betahlning för lambet, om han kunde wisa dhet hunden kastat lambet. Parterne förlijktes såledez att Mårthhen Olson i ett för alt skall betala till Håkon Hansson 1 D.r 24 öre smt, och saken dermed wara uphäfd.

Samptelige Bymännen i Tågerup låtit stämma Mårten Truedsson ibidem, för dhet han skall hafwa uprifwet och bortfört 7 st Råstenar, som i åker och äng skildh dheras Renar och Teg, warandes åthskillige å Bymännens wägnar tillstädes. Mårthen Truedson oproptes liudeligen, men war ingen å hans wägnar tillstädes. Kiäranderne berättade dhet han åk för dennem(?) från byn, påstå dhet han måtte ihogkommas för dhet han ophåller så mycken allmoge. Rätten opsatte saken till morgondagen.

Per Jacobsson i Tågerup låtit stämma Mårthen Truedson och hans hustru för ährerörige skälsord, warandes Per Jacobsson tillstädes. Mårthen Truedsson i Tågerup påroptes men war ingen å des wägnar tillstädes hwarföre saken till morgon beroor.

Anno 1705 den 25 October continuerades

Jöns Öhnson i Rörum låtit stämma Nills Swensson i Skreddarö för 7 D:r 16 öre smt, warandes kiäranden tillstädes. Nils Swensson i Skreddarö påroptes liudeligen, men war ingen å hans wägnar tillstädes, uthan berättade att han sedermer har betalt 6 D:r smt, men dhe 6 mk och expenserne har han intet wehlat erläggia, eller för Tinget möta fast stämbningen i rättan tidh honom är förkunnat. Erich Tuedson i Skreddarö berättade att han i gåhr frågat, om han intet skulle föllja medh till Tingz, då swarade han hwarken till eller ifrån, uthan sade sig intet betahla mehr, beror altså till wijdare.

Ryttarehustrun Nilla Olufsdotter låtit instämma Matz Rasmusson i Wiarp för dhet han slagit en liten hennes son, gifwandes hustrun tillkiänna, att saken war förlijkt, hwilket nämbdemannen Per Nilsson i Wiarp besannade, och att dhet war af intet wärde.

Ryttareenkian Nilla Olufzdotter låtit instämma Ryttaren Måns Wässman i Gislöf, för dhet han slagit henne warandes begge parter tillstädes. Ryttareenkian Nilla klagade, dhet han förtahlt hennes man, att han warit begrafwen på fältet i Pohlen uti en backa, och som hon honom derföre tilltahlte, så slog han henne skamligt hårdt. Ryttaren Måns Wässman till wedermähle swarade att hon beskyllde honom för lögnare och brukte en oförskiämbd mund på honom, och han war drucken att han dhet eij kunde tåhla, han hade sagt dhet hennes man blef slagen på ett partie medh flere, och dhet war sandt, så att hon intet hade behof skiälla honom för lögnare, han är swag och siuk, och bödh hon tii att nappe honom i halsen, så att han måtte wärja sig, hade han behållit sin hälsa så hade han intet kommit ifrån Pohlen, han har intet att böta med, der syntes hwarken blod eller annat på henne, will dog lofwa henne 1 D:r silfwermynt i förlikning. Ryttare Enkian war härmed tillfreds om hon allenast kan få dem, hwilket han lofwade hon skulle få, då han kom hem.

I saken som framme war i gåhr emillan prästehustrun enkian Elsa sahl. Pehrs medh Hr Cornetten Anders Lorentz, angående dhet fåhr, som präste enkian will wedkiännas, och elliest den rächning som dhe sins emillan haftt, instod Hr Cornetten Anders Lorent, och fullmechtigen. Per Jbson uhrsächtade sig att han drögt så sent på dagen som skiädt att han wäntat eftter sine wittne, uthan begiär saken måtte opsättias till nästa Ting att höra sine wittne, har fuller någre här, men dhe bäste äre borte. Q:o hwilke wittne som dhe hafwa medh sig? R:t Elina och Lisbeth Hansdotter, och elliest är ett qwinsfolk Karena som är i Wranerup. Rätten förestälte Parterne, att emedan Hr Cornetten i gåhr påstådt, dhet wara en näslig tillwijtelse, att han skulle willia tillägna sig en annors fåhr, och han elldeles nekar dhet fåhr wara sammande, som hoos hans fåhr finns; Altså tillfrågas så wähl Lars Johansson Hiort som Procuratoren Per Jbsson, om dhe påstå medh wittne att ifrån winna Cornetten dhet omtwistade fåhr. Lars Johansson swarade att han intet har med saken att giöra, utan derför har hans mor sin fullmächtig Per Jbson. Per Jbson swarade att han intet widare har medh saken att giöra, än som witnen will uthsäija, han är på Ingelsta gårdh, och är anbuden att hielpa enkian till rätta i saken, widare kommer honom intet wedh, the twå wittnen äro här, om dhe kan framkomma gick uth att hempta des wittne. Cornetten berättade att ingen af prästeenkian warit hoos honom och med goda tilltahlt honom för fåhret, uthan pigorne haftt dhet sins emillan, då Cornetten tänkt, dhet kunde warit ett främmat fåhr, så måtte dhe taga det men som han fick höra att dhet war hans egit fåhr, och ingen widare frågade derefter, så mehnte han att dhe känt wilse förnam han intet dertill förän stembningen kom.
Per Jbson kom in och hade medh sig pigan Elina Pehrsdotter och Lisbeth Hansdotter hwilke uthan jäf aflade wittnes edhen och bekiände Elinna Persdotter särskildt, att hon kom i Cornettens tienst om Nytåhret sidstledne, men fåhren kommo först dit i wåhras, och detta fåhret iblandh Cornettens fåhr, har tientt hoos Cornettskan 1 åhr och kom för 2 åhr uhr hennes tienst, men weet intet att fåhret hört präste enkian, har icke heller dhet märke som präste enkians fåhr, har och sedt samme fåhr i dag, och har detta fåhr samma märke som Cornettens fåhr och fähnadh.
Lisbeth Hansdotter instod och berättade, at hon tient Präste enkian förledit åhr i Stiby, och då klipte hon detta fåhret hoos prästehustrun, förleden winters tiente hon på Delperödh och då såg hon fåhret i den nya längan hoos Cornetten i Stiby att dhet woro samme fåhr, hwilket skedde för Påska, då hon war på Delperödh. Q:o hwadh märke samme fåhr hade som hon klipt? R:t dhet hade ett rist i högre öret och skuhr i wänstra, och således war dhet hon såg i wintter hoos Hr cornetten. Q:o Om hon af präste enkian war buden att see eftter samme fåhr, och om hon den tidh miste dhet? R:t Ja, war omboden. Q:o Om hon då tahlt till Hr Cornetten då hon kiände dhet? R:t Neij, ingen bedt henne derom. Q:o Om detta ähr fåhret som nu twistas om? R:t Ja i dag sedt Hr Cornettens fåhr men intet funnit detta fåhret. Lars Johansson swarade om icke Hr Cornetten sålde en hoop fåhr och lamb i åhr? Hr Cornetten, att han intet fåhr såldt, uthan någre lamb, hwilket och wittnet Elina bekiände. Rätten tillfrågade Lars Johansson om detta fåhret warit ibland dhe sålde lam? R:t Neij, dhet säger han intet. Cornetten badh att resenteras måtte att han giör sådane angrijpande frågor och beskylldningar. Rätten tillfrågade Per Jbsson om han har mehra wittne? R:t swarade att han intet har mehr medh sig att wittne, är än borto som han intet har framkommit, Karena Åkesdotter benembd weth intet hwad hon säger.
Hr Cornetten instämbde wittnen som war Isack Resner i Stiby och Mårthen Tillofson dersammastädes aflade wittnes edhen uthan jäf, och bekiände att intet fåhr war ibland Hr Cornettens, med mindre dhet hade ju alla lika märke, och sammaledez att som Hr Cornetten wiste dem att dhe dhet wille kiänna från honom. Pehr Jbsson continuerade att ingen är som will kiänna detta fåhret ifrån Hr Cornetten, och intet kähra widare än som wittnen uthsagt. Rätten tillfrågade fullmächtigen om han ärnar nästa Ting biuda Hr Cornetten till saken att swara för fåhret? R:t har dermed intet att bestella.
Resolutio
Dhet har prästeenkians fullmächtige Per Jbsson för Rätten icke wehlat sig uthtryckeligen förklara, anten prästeenkian will wederkiännas något af Hr Cornettens fåhr, eller giöra derom någon wijdare tillwijtelseförän hennes wittne skulle först blifwa afhörde, och fast sedan dhe woro afhörde dhet ena wittnet bekiändt, fåhren som hoos Hr Cornetten finns alle honom tillhöra, dhet andre wittnet jemwähl uthsagt eij något fåhr af prästeenkians iblandt Cornettens finnes, uthan att wittnet förleden winters har sedt ett af enkians fåhr iblandt Cornettens i dhet huus som Cornetten af enkians sohn Lars Hiort sig tillhandlat, så har lijkwähl fullmechtigen eij widare med någon tillwijtelse sig welat yttra uthan saken Rätten till skiärskådan hemstält om än skiönt ett wittne ännu skulle wara som icke är framkommet; fördenskull finner Rätten skiähligt Hr Cornetten och des Fru för prästenkians tilltahl om fåhret alldeles att befria; och såsom af fullmechtigen är lastwärdigt giort slijka ogrundade saker så efttertänkelig framställa; Ty åthwarnas han bättre att i achttaga kongl. Maij:tz Placat om Procuratorers förhållande widh Rättegångerna så frampt han icke med det deruti utsitte alfwarsamme straf will blifwa ansedd. Hwad räckningen och handelen Hr Cornetten och enkian emillan wedkommer så agnosceras å båda sijder dhe 21 D:r smt som prästeenkian af fru Cornettskan har bekommet, jembwähl och dhe 9 D:r smt, som af enkian derpå är betalt, samt 4 st ekestolpar á 5 ell:r á 12 öre, 1 D:r 16 öre; Och såsom prijset om 4 bielkar disputeras, och Hr Cornetten påstår derföre eij högre wara begiärt än 2 mk stycket, hwarpå dhe äro förbrukte; Timmermännen dhem icke heller högre än för 6 mk hafwa estimerat; Ty pröfwar Rätten dhet eij bör högre än för 7 mk stycket opföras. Betahlningen för 4 lass halm som enkian fodrar, emädan icke bewist är, någon halm kiöpt wara, eller Hr Cornetten wijdare hafwa bekommit, än dhen halm som fantz liggiandes i dhet huus, som sohnen till Hr Cornetten försåldt, och derwidh skulle föllja, täckaren och så hwilken oplagt halmen intygat, dhet fuller någon nu halm fantz iblandt den gambla som war wid huset, men kan eij säija huru mycken, medan den war blandat ibland dhen gambla; Ty kan Rätten eij heller för hallmen någon betahlning bestå, uthan förblifwer Prästeenkian ännu på dhe 21 D:r smt skylldig till Cornetten att betahla 3 D:r 16 öre smt, så och för förordsakat Rättegångz omkåstnat 2 D:r 16 öre smt.

Hr Cornetten Anders Lorentz [i Stiby] låtit stämma Lars Johansson för gårdz bröstfälligheet 26 D:r smt, sampt att swara för dhet han icke till gården låtit opriste Jorden eller uthåka giödningen, inläggiandes sin libell, hwaruti han och så beswahrat dhen af Lars Johansson i gåhr inlagde libell. Lars Johansson till wedermähle replicerade, att han fuller låfwat willia reparera dhe twå längerna på Gården, der icke Hr Cornetten emoth dheras Contract och afttahl, flytt för i Gården än han borde, men som han har een pur förskrifning af Cornetten, ber han att han måtte tilldömmas dhen att honorera.
Hr Cornetten regerade, dhet han i alla dehlar har eftterlefwat dheras ord och afskiedh, men intet Lars Johansson å sin sijda, han har warit godtrogen och enfalldig man, Lars Johansson nogh sökt att bry honom på alt wijs, tillfrågandes Lars Hiort om han medh godt samwete kan neka, att Hr Cornetten förbehölt sig Gårdens reparation, eftter den förskrifning och försäkring som Lars Johansson honom gifwet, och att han icke elliest gifwit honom den förskrifning på 30 D:r silfwermynt. Lars johansson opwiste original obligationen på 30 D:r smt, dat: d:n 13 maij 1705. Sammaledez originalet af en skriftt under begges hand, hwaruti Lars Johansson tillstår för gården hafwa niutet fullkommen betahlning, och Cornetten bekiänner sig icke dhet aller ringaste hafwa att praetendera, uthan att dhem emillan richtigt, hwilcken skriftt och så är daterat d:n 13 Maij A:o 1705, förklahrandes Lars Johansson deremoth hafwa undfått obligationen på 30 D:r smt, hwillken är pur, uthan någet förbehåld af kiöp eller annat.
Hr Cornetten swarade att han intet trodde honom till sådan snedigheet, ty han wähl weet att dheras aftahl war att Cornetten skulle niuta reparationen på Gården hwarpå Hr Cornetten kan giöra sin sahlighetz edh, och att han trodde honom på hans ord.
Lars Johansson uthläth sig, att om Hr Cornetten kan för Rätten afläggia sin eed, att reparationen blef honom förbehållen, och eij med dhet andra ophäfwet, så oplåther han honom edhen, och will bestå bristfälligheetne, hwilken eedh Hr Cornetten accepterade. Rätten förmante Hr Cornetten betrachte wähl edhen, och förunte dertill Dilation till i morgon.

Angående slagzmåhlet med Nils Frijs i Stiby och Måns Person, som i gåhr förehades framkommo parterne och framförde först Nils Frijs sine wittne Christopher Håkonsson och Måns Håkonsson hwilke uthan jäf aflade dheras wittnes eedh, och wittnade Christopher Håkonsson att han war wed slagzmåhlet hoos Malthe Willadsson i Wemmenelöf torp, hörde eij orsaken till träthan, uthan såh att dhe woro dhäär samman på golfwet, gick så till och wille skillia dhem, och som dhe, intet wille begie, gick han ifrån dhem, weet intet om någon fick änten såår eller blodwite, sågh att drengen blef i stugun, men weet intet hwar Nills Frijs tog wägen.
Måns Håkonsson instod och wittnade, at han intet hörde ordsaken till dheras trätha, uthan som han satt, for Nils Frijs och Måns Person sammans, och hade hwarandra i håret och i kull, låssade så wittnet drengens händer uhr Nils Frijses håår, gick så drengen och satte sig i stugun, men Nils Frijs gick på dörren, såg honom hwarken wara blå eller blodig, hörde eij widare af något buller, och weet eij mehr att wittna.
Nils Frijs berättade när så war inne passerat, så gick han på dörren, och som han kom uth slog en till honom ett håhl uth medh ögat, och sedan hans arm skiämdt. Wittnen nekade härom någet weta, utan war Nils Frijs mycket drucken, att han kanske har fallit på marken och såledez kommet till skada att han sig sielf stött.
Drengen Måns Persons wittne instodo och aflade Måns Mårtensson och Nils Olson wittnes edhen utan jäf, wittnade så Måns Mårtensson särskilt att Nils Frijs kom druken in hoos Malthe Willadsson der en hoop Bymän woro församblade och som han hade något mycket af minnen(?) och war högliud, ropar han och säger, han war den ringaste i Stiby, men achtar derför ingen, frågade så drengen Måns Person om han nånsin warit i Stiby, der till drengen swarade ja, Jag gick lika god bort, Nils Frijs swarade hwidare att fast han är den ringaste i Stiby, så är han kahr för att giöra honom låg och trampa honom under fötterna hölt så den ena handen i wädret och den andre i böxsärken och mante fram honom, Måns Person sade att han intet hade göra medh honom, äntlig som han hölt handen öfwer drengen tog han i honom och så hwarandra i håret och kommo i kull på golfwet, då Måns Håkansson skillde dhem och gick Nils Frijs uth och blef drengen inne och såg ingenthera hafwa fått skada, weet eij mehr att wittna.
Nills Olsson instod och bekiände dhet han hwarken hörde huru träthan begyntes eller huru den tillgick uthan satt afsijdes i hörn och att dhe skilde dhem, och Nils Frijs kom uth, men drengen blef i stugun och gick intet uth, hörde eij wijdare.
Malthe Willadsson instod och eftter aflagd edh wittnade att han intet war inne då slagzmåhlet skiedde, uthan war druken och hade lagt sig i en kammar, men wiste icke heller dhet han war i stugun, förän han gick uth, då hörde han att han brukade mund, sade så Malthe förlikens folk och gick bort, då han hade lagt hörde han buller, steg så up, står så Nils Frijs i farstugun och ger sig, frågade så Malthe hwem som slog honom, sade han, han wiste dhet intet, sen han kom in, berättade Erich Pers hustru i Torp att dhet war Malthes dreng, han hade dhet wähl förtient, blef så inne Malthe i stugun och hörde eller såg intet Nils Fijs sedan, icke heller hörde att han fick något hugg i hans gårdh.
Nämbdemannen Arfwed Håkonsson i Wemmelöf berättade att han andre dagen fick Commissarien Löffbergz order att granska och syne honom, då han war illa wåhlen, hade så stort håhl wed ögat, och att axlen wart så stoor swullen som een mössa.
Nills Frijs berättade att han blef slagen sedan han kom utur stugun, men hwem dhet war weth han intet, inlägger elliest kyrkioherdens i Stibys attest medh Bymännens underskriftt att han sig i församblingen ährligen och wähl har skickat och ingen honom något emot lärer kunna tillwijta. Drengen Måns Person förplichtade sig att han eij widare rört honom. Än då Nils Frijs uthan ordsak fohr honom i håret, foro dhe i kull på golfwet och blefwo genast skilda, men icke warit uthur stugun eller tillfogat honom någon skada.
Resolutio
Dhet hafwer dhe å både sijdor anförde wittnen, intygat att Nills Frijs sielfbuden stält sig i lag, warit druken och begynt munbruk, sampt på drengen Måns Person sig förfört, att dhe kommet i hårdrag samman, dog straxt skilde, så att ingen åkomma syntz, hwarpå Nils Frijs kommit på dörren, och drengen blefwit inne, att dhe eij wijdare warit i slagsmåhl, tillståendes Nils Frijs, att sedan han war uthkommen, war en som slog honom i hufwudet, och förfölgde honom med hugg och slagh öfwer armen, så att armen kommet uhr ledh, eij wettendes hwem dhet warit. Fördenskull kan Rätten eij annat än alldeles befrija Måns Persson, dog Nills Frijs förbehållet widare des rätta Bahneman angifwa och moth honom sitt klagomåhl anställa.

Hr Ryttmäster Biörckmans fru på Borreby Gårdh Fru Maria Eketrae lät begiära Tingzbewis på nödigt brennewed dereftter som wanligt på Cronones skogar att ehrhålla uthwisning. Rätten wid eftterseende befant dhet till Borreby Gårdh åhrlig plägar meddehles tingzbewis på 180 lass brennewedh, och pröfwar i anseende att till Gården ei finns skog eller nödig torfskiörd, med mindre icke kunna uthkomma.

Commissarien Löffberg lät andra gången opbiuda dhet hemman, som han sig af Pastoren Hr Isack Meisner i Mallon Grefie tillhandlat har, beläget i Tommerup, hwilket d: 6 juni sidstledne förste gång opbödz.

Lunde DomkyrkeInspector wällbet:de Oluf Lüthman om Rättens attestatium öfwer dhe Extraordinarie Ränttor såsom sakfall stedzmåhl och ollongiäld har i detta häradet A:o 1703 och 1704 kan wara faldne af Domkyrkiegodzen, emedan han icke den ringaste penning deraf opbudet. Nämbden och närwarande allmoge betygade, det bemelte åhr 1703 och 1704 för Domkyrkian, så wida dhem bewäst(?), inge slijka ränttor äre faldne, hwaröfwer Tingz bewis af Rätten skall meddehlas.

Frälse Befallningzmannen på Gärsnäs wällbet:de Thomas Rölling gaf tillkiänna huruledes han förnummet som skulle Mårthen Truedsson i Tågerup wara instämbd, för någre Råstenar, jembwähl hans hustru för skiälsord, berättandes att han i gåhr tahlte med Mårthen Truedsson, då han sagt eij wetha af någon stembning, hwarken på sig eller hans hustru, så att han twiflar honom rätteligen stämbd wara. Nämbdemannen Anders Kock berättade stembningen wara förkunnat å kyrkewallen, men weet intet om Mårthen Truedsson warit tillstädes eller intet opwiste stembningen hwarpå klåckaren Per Påhlsson skrefwet, att den på sochnestämman d:n 15 hujus war förkunnat. Befallningzmannen exiperade deremoth att icke allenast stembningen är försent förkunnar, utan kom och så klåckarens ensamma påskrift så mycket mindre gifwes witzord, som Mårthen Truedsson nekar hafwa förnummit sig stämbd wara, anhåller altså dhet han måtte niuta proceper till godo, berättar elliest saken eij wara af stort wärde, uthan befinnes, att dhet warit sådane stenar, som legat till hinder och eij någre Råstenar.
Resolutio
Såsom stembningen eij lagl:n är förkunnat så måste saken å nyo instämmas.

Anno 1705 d:n 26 October continuerades

I saken som Mårten Tillofsson i Stiby låtit stämma sahl. Jon Håkans enkia i Stiby för 12 skepper korn instod kiäranden och anhölt om sluuth. På enkians wägnar war Per Hansson tillstädes och gaf tillkiänna att enkian tillstod skullden, men är så fattig att hon intet orkar betala, äger eij annat än som nakna barn. Parterne förlijktes således att Per hansson låfwar de willia betahla för sin syster enkian i ett för alt 6 skepper, 3 skepper af denne grödan och 3 skepper åth åhre, så och expenserne hwarpå dhe rächte hwarannan handen.

Sammaledez Mårthen Tillofsson i saken moth Per Nilsson i Jerresta för 13 mk skuldfodran, käranden opwiste Per Nilssons handskriftt på 13 mk smt. Per Nilsson påroptes liudeligen men war ingen tillstädes, uthan berättade allmogen att han war heel uthfattig, lärer derföre intet framkomma, begiärandes Mårthen Tillofsson domb.
Resolutio
Såsom Per Nilsson i Jerresta hwarken sielf eller genom någon fullmächtig sig infunnet, icke heller till des utheblifwande har låtit tee laga förfall; Ty dömmes han dhe 3 D:r 8 öre till käranden jempte 1 D:r expenser at betala, och plichtar för utheblifwandet 1 D:r smt, dog honom förbehållit nästa Ting sedan han ansagt är, att tee sine laga förfall och saken åtherwinna om han så gitter.

Saken som Mårthen Tillofsson stämbd Mårthen Clemmetsson i Stiby för en plogknif han pantat ifrån honom, gaf Mårthen Tillofson tillkiänna att den är förlijkt.

Hr Cornetten Anders Lorentz instod med Lars Johansson och uthlät sig med trygt samwete kunna afläggia den af Lars Johansson honom differerade eden, att då han uthgaf sin obligation på 30 D:r, förbehöltz honom byggningz reparationen eftter den skriftt han i händer hade, hwarpå han eftter föregången förmahning i Lars Johanssons närwaru aflade edhen med hand å book. Lars Johansson uthläth sig att alt Hr Cornetten och honom emillan nu war richtigt, williandes om hoos honom ännu finns någre Documenter gården angående dhe samma till Hr Cornetten extradera.
Resolutio
Ehuruwähl Hr Cornetten icke har disputerat sin obligation på dhe 30 D:r smt, uthan erkiände den richtig, så har han lichwäl påstått, att hafwa förbehållit sig den reparation som Lars Johansson förplichtat sig att praestera, på den af honom försålde Gård, hwilket påstående Hr Cornetten också genom den honom oplåtne och aflade edhen erhållit. Och såsom eftter syningzmännernes granskning reparationen stiger 26 D:r smt, Ty tillkommer Hr Cornetten ännu till Lars Johansson att betala 4 D:r smt då alt angående dheras Gårdekiöp dhem emillan richtigt är.

Rådhmannen i Cimbritzhambn Magnus Krabbe låtit instämma Hans Nilsson i Biersemölla, angående någon spannemåhl, som i des qwittence bok skall wara missskrefwit och affört Tunnor för skeppor, tillfrågandes Hr Rådmannen Möllaren som tillstädes war, att om han med gott samwete kunde swärja dhet han intet wiste någen irring war begådt, så wille han wara nögd. Möllnaren betygade att han eij annat wiste än rätt war inskrefwit, ty Rådhmannen intet alltid skref som lefwererades, utan drog en och annan gång tillsamman och förde det undet ett, aflade så friwillig med oprächt hand sin edh dhet han eij annat wiste, än att alt war rätt infört, hwarmedh Rådhmannen war nögd.

Rådhmannen Magnus Krabbe låtit instämma Lieutnantskan Manfelt för Corporalhemmanetz Räntta pro A:o 1702, hwaraf Corporal Mattis Bergman tillkommer halfwa åhrs Ränttan. Rådhmannen tillstädes opwiste een Copia af ett Qwittence som Lieutnantskan fått af då warande Ryttmästare för Companiet Anders Masckes fru, dhet hon till fru Ryttmästerskan samma åhrs ränta betalt 32 D:r 16 öre smt, för Corporal Rosenlundhs Boställe. Men som Rådhmannen berättar dhet Corporalen Rosenlundh första halfwa åhret blef slagen, fodrar Corporal Bergman dhet andra halfwa eftter fullmacht af Bergman som opwistes, will dog först giöra ansökning hoos Hr Ryttmäster Masck, innan häruti widare kähres.

Hr Ryttmästaren wällborne Holger Rosencrantz låtit instämma Hans Matson i Walby, för dhet han inhöstat någon sädh af Jöns Håkonsons och Håkan Tygesons grunder, warandes å Hr Ryttmästarens wägnar i saken tillstädes des Befallningzman Tued Trulsson. Bonden Hans Matzon till wedermähle inlefwererade ett bref af crono Befallningsmannen wälbetrodde Elias Löffberg, hwilken andrager åtskillige orsaker hwarigenom dette cronohemmanetz ägor är råkat i oreda och lijda orätt i dee praetenderade stycken, som af nämbden hwilke dhem synat, bewittnes, at som stembningen till Bonden är försent förkunnat, och honom åligger förswara Cronohemmanets ägor, är han wederredo när lagligen stämbd blifwer saken förswara. Frälse Befallningsmannen Tued Trulson påstod att helt annorlunda med lefwandes wittne kan bewisas, hwilke nu tillstädes äro, och såsom dhe äro gamble uthlefwade, och swage män, så anhåller han att dhe måtte afläggia dheras wittnesmåhl, om eij annorledez, dhet då i händelse af dödz fall Summarie kunde skee. Dhe inciterade wittnen Nils Tuedsson och Swen Andersson i Wallby framstodo och Summarie utan edh dog uppå edz plicht uthsade.
Swen Andersson som han säger 80 åhr har för sidsta Pestilentzen [pesten] tient på samme gård för dreng och ingen trätta då om ägorne, uthan altidh suttit een horsepanna(?) i giärdet hwar som märkeskählet stannar, är nu i gårde hoos Anders Person i Wahlby på frälsegodzet.
Nils Tuedsson om 64 åhr eftter föregången förmahning bekiände uthan edh att han i 26 åhr bodde på Jöns Håkonsons bruk, då plögde han hööland och brukade till eng den grund som Hans Matzon nu cronohemmanet will sig tillägna, och kom Jöns Håkansson till samme hemman för 17 åhr sedan, och ingen talte derpå sedan den tidhen. Rätten tillfrågade Swen Andersson om han kan minnas när Crono bruket blef öde? R:t dhet skedde 1655 i Pestetijden då folket bortdödde och war Lorentz Witting den förste som fick grunden i bruk och då skrifningen stod på Söfdeborgh A:o 1681, så fick Hr Gisler grunden. Nills Tuedsson bekiände sammaledez som Swen Andersson att Lorentz Witting war den förste som eftter pesten fick Crono grunden i bruk, och stadde den sedan till Ingeman Olsson, eftter honom fick Hr Gisler dhen i bruk. Swen Andersson bejakade dhet samma att Ingeman Olsson hade grunden eftter Witting och Hr Gisler sedan.
Resolutio
Rätten finner skiähligt Crono Befallningzmannens påstående att bijfalla, såsom enligt medh lag och förordningar, så och att derom kan gå behörig notification till Gouvernamentet.

Jöns Önnefsson i Rörum lät anhålla om dohm i saken med Nils Swensson i Skreddarö, alldenstund ingen har förnummit till honom, här wed Tinget han icke heller lärer framkomma. Nils Swensson påroptes liudeligen, men war ingen tillstädes på hans wägnar.
Resolutio
Såsom Nils swensson i Skreddarö hwarken sielf eller genom någon fullmächtig har mött icke heller till des uteblifwande låtit tee laga förfall, och kiäranden andragit dhet Nils swensson fuller sedan han är blefwen stämbd betalt 6 D:r smt, men sagt sig icke wehla weta af dhe 1 D:r 16 öre; Altså tillfinner Rätten Nills Swensson dhe återstående 1 D:r 16 öre smt till kiäranden att betahla, jembwähl för utheblifwandet att plichta 1 D:r smt, dog förbehållit nästa Rätt sedan han är tillsagt att tee sina laga förfall och saken återwinna om han så gitter.

Anders Andersson i Carleby stämt Mårthen Person i Tågerup för 4 D:r smt skuldfordran, gifwandes tillkiäna att dhe med hwarandra äro wähl förlijkte, så att ingen wijdare kärer.

Drengen Matz Nilsson i Hammenhög låtit stämma Saser Mårttensson i Wahlby för 12 D:r smt skuldfordran. Mattz Nilsson klagade att Saser Nillson köpte af honom 1 oxe och 1 qwiga, hwarpå han honom ännu 12 D:r smt, som han eij will betala. Saser Mårttensson till wedermähle förklarade, att han eij war så mycket skylldig, icke heller har råd till så hastigt, att betala honom men får han dag så will han eftter handen betahla , hwad han kan åstadkomma. Parterne förlijktes äntelig såledez, att Sasser Mårttensson betalar till Matz Nilsson 8 D:r smt, hälftten om Juhl och hälftten om kyndermässo och des föruthan för påwågade Rättegångz expenser 2 mk silfwermynt.

Anno 1705 den 27 October continuerades

Nills Nilsson i Baskemölla och Lorentz Andersson som begge tiäna Hr Commissarien Löffberg framstode och gåfwo tillkiänna huruledes dhe äro instämbde af huusmannen Per Erlandsson i Stiby för det dhe skola hafwa öfwerfallet honom om nattetid med hugg och slag, och såsom det är idell osanning och dhe intet förnimma till honom här wid Tinget, dhe och elliest med skatters indrifwande hafwa att bestella, hafwa dhe upsatt dheras skrifttelige berättelse, huruledes dermedh förewetter, att dhe warit på execution, och haftt med sig en underofficer från Malmoe, som natt och dag skulle utdrifwa skatterne och restantierne, och som denna huusman och resterade och dhe kommo dit om natten brukade han en skamlös mund och war öfwerste drucken medh mehra skriftten innehåller, som för rätten oplästes. Pehr Erlandsson påroptes liudeligen, men war ingen å des wägnar tillstädes, beror altså till wijdare.

Pehr Mårtensson i Wemmenelöf anhölt hoos Rätten att emedan dhet faller honom för swårt åhrligen att betala 4 D:r smt forsterlön till qwinfolket Bålla Persdotter, som han för des echtenskap lägrat, altså har han tahlt till(?) sin hustru att dhe willia taga till sig barnet och fostra dhet op för sitt eget.
Resolutio
Rätten pröfwar skiähligt först härom att höra modern.

Frälse Befallningzmannen Thomas Röllingh instod jempte Pehr Erlandsson ifrån Stiby, och opwista stembningen att saken moth Comissarien Löffberg skrifwer först till i dag war instämbde men war förhindrat så bittida att framkomma, anhåller elliest att emedan dhe willia läggia skullden på underofficeraren i Malmöe som lärer helt annorlunda finnes, att saken må bero till nästa Ting, och Rätten wara husmannen oförkränkt förbehållen, emedan han ochristeligen är worden hanterat. Nils Nilsson och Lorentz Andersson påroptes, men war ingenthera tillstädes, hwarför saken opsättes till näste Ting.

Stältes för Rätten Tredingz Ryttaren Anders Berg och kåhnan Kirstina Jönsdotter för hoor dhe med hwarandra bedrifwit. Anders Berg om 28 åhr tillstod hafwa bedrifwit hoor, medh Ryttarehustrun Kerstina Jönsdotter och klagade att hans egen hustru intet har welat blifwa hoos honom, uthan hållit sig ifrån honom stundom i Ystad och nu sidst uti Malmöe, då han bedref denna synden som skedde förledit åhr om Mårtensmässotijd, hwartill gafz tillfälle, att han tienar för tredingz Ryttare hoos samma Rusthållare, hwaräst Kerstina Jönsdotters man är ständig Ryttare och borte i Pohlen, men hustrun i Ryttarehuset här hemma qwar, hade hans egen hustru welat blifwa hoos honom och icke lupit ifrån honom så hade han intet råkat i denne synden.
Kåhnan Kerstina Jönsdotter om 36 åhr bekiände synden wara bedrefwen i Ryttarehuset, derest hwarest hon hållit til sedan hennes man kom till Påhlen, och nu warit borte i 4 åhrs tidh, har eij wist änten han warit lefwandes eller dödh, icke heller haft något bod ifrån honom, födde barnet sidsta Mårmässotid(?) tijdh, hwilket sedan är dödt blefwen.
Nämbdemannen Erich Swensson i Jerresta, berättade att Kerstina Jönsdotters man är ständig Ryttare för hans Rusthåld, och är hans nampn Jacob Erichsson Jersbärg, och är Anders Berg hans Tredingz Ryttare, ber att saken möjelig måtte ansees, emedan så ont är eftter krigzfolk, han har intet förnummit till den stund dhå Ryttaren sedan han kom uth, icke heller har fodras någon annan i des ställe. Ryttaren Anders Bergs hustru Sissa Anders tillstädes sade sig blefwit giftt med honom för 4 åhr sedan, men som dhe hwarken hade hemwist eller huswarelse der dhe kunde wara sammans, nöddes hon någon tidh hålla sig hoos sin styffader, och som hon födde barn och dhet blef dödh, kom hon att tiena för amma först i Ystad och sedan i Malmöe, så att hon intet warit uhr landet, och fast intet har kunnat skickat sigh att hon kunde sökia omgänge med honom, medan hon war amma, så har hon dog både sändt honom skiortta och annat, men han aldrig wågat någet på henne.
Anders Berg swarade, att hon giort bättre om hon welat blifwet hoos honom, hwarom han både på ett och annat ställe warit hoos henne och bedt henne, men hon intet achtat honom utan lupit från honom, så han ingen haftt som skiött sigh. Hustrun bemötte, att han wähl kan tänkia, dhet kunde eij ta lag, att hon kunde hålla sig till man, så länge hon tientte för amma, ock seedan han legat i med en annan, har hon intet haftt hog till honom. Ryttaren Anders Berg tillfrågades om han icke wiste att Kirtsina Jönsdotter war giftt? R:t wiste fuller att hennes man war kommen till Påhlen, men intet hört af honom att han än skulle lefwa, han är brakct till den dårskapen att Ryttare hustrun hölt sig qwar i Ryttarehuset hoos hans Rusthållare, och att hans egen hustru intet welat, bli hoos honom.
Resolutio
Såsom Ryttaren Anders Berg och kåhnan Kirstina Jönsdotter, bekiändt hafwe med hwarandra begått hoor om Mårtensmässotiden förledit åhr, hwarffter hon har födt barn, och Kirstina Jönsdotters man Jacob Ericksson Jersberg som warit ständig Ryttare under Hr Ryttmäster Masckes Compagnie för 4 åhr sedan kom uth med Regementet till Mittau i Curland, och eij witterligt är anten han warit lefwandes eller dödh, då hustrun bedref hoor hwarom Rätten behöfwer wara förwissat innan dömmas kan; Ty blifwer saken opsatt, att derom wissheet med första kan inhemptas, medlertijd draga wederbörande försorg att Delinguenterne så länge blifwa i säkert förwahr.

Anno 1705 d:n 2 November continuerades

Cronones Befallningzman wällbetrodde Elias Löffberg tillstädes, inlade i Rätten ett bref af Hr Lieutnanten manhaftig Isach Sundman som nyligen är kommen ifrån Lifflandh, hwaruti Hr Lieutnanten berättar att Ryttaren Jacob Jerstedt som är Erich Swenssons Ryttare för rusthållet N:o 43 war d:n 20 sidstledne September ännu i lifwet, och hade qvarter widh Kyrkholm i Liflandh, hwarest han honom lembnat hwilket bref daterat d:n 2 November sidstledne i Anders Bergz och kåhnan Kirstina Jönsdotters närwaru oplästes. Wijdare berättade Cronones Befallningzman att Hr Lieutnanten Sundman war inkommen att afhämpta recreuter och hade medh sig recreuteringz rullan på dhet manskap som slaget, dödh och elliest afgångit är, hwareftter denne Ryttaren Jacob Jerstedt då war i behåld, warandes elliest Lieutnanten denne Ryttarens officerare, och är Crono Befallningzmannen Recreuteringz Rullan ifrån Gouvernamentet tillsändt, att antyda Rusthållarne dereftter att skaffa dheras recreuter af hwillken Rulla Befallningzmannen ett extract i Rätten inlefwererade.
Kerstina Jönsdotter beklagade sig att hon åthskillige gånger låtit skrifwa sin man till, men intet fått något swahr af honom, så hon eij fått wist anten han warit lefwandes eller dödh, har icke heller fått dhet ringaste af hans löhn till underhåldh, hwarföre hon eij annat kunde tänkia, än han redan skulle wara dödh.
Anders Berg gaf skullden på hans hustru, att hon intet wehlat wistas hoos honom, uthan flyt undan för honom och eij wehlat achta honom dhet ringaste.
Resolutio
Såsom Ryttaren Anders Berg giftt, har bedrefwit hoor medh ryttare hustrun Kirstina Jönsdotter, warandes hans hustru i lifwet här i landet och hennes man Jacob Jerstedt ryttare widh armen i Lifflandh, hwarifrån des Lieutnant Isaac Sundman nyligen är inkommen och betygat dhet mannen d:n 20 sidstledne September war i lifwe hwilket hans oppå manskapet medhafwande recreuteringz rulla bekräftter; Altså kan Rätten eij befrija dhem för lijfzstraf, uthan dömmes Ryttaren Anders Berg och hustrun Kirstina Jönsdotter begge att mista lifwet, dog höglofl. kongl. hofrättens widare ompröfwande ödmiukeligst hemskutet.

På TingzRättens wägnar

Bengt Seth

Tillbaka till Domböcker