1705st

Anno 1705 d: 5 Junij höltz ordinarie sommarting medh Jerresta härad, närwarande dhen wanlige nämbden.

Studenten Lars Österplan stämt klåckaren i Cimbritz Abraham Bergman för skälsord, warandes bägge parter tillstädes. Kiäranden inlagde des klagomåhl skriftteligen, berättandes derhoos att han kom till Cimbris d:n 5 maj, och som der intet foder fantz eij heller gräs på marken, släpte han sin häst på kyrkiogården, hwarför klåckaren honom öfwerföll medh skiälsord, så att skiälm och dylijkt woro dhe bäste Titlar. Klåckaren till wedermähle nekade sigh hafwa skiäldt honom, och är dheras träta af intet wärde. Lars Österplan beropade sig på des instämbde wittne Herman Olsson och Nils Olsson som tienar Pastoren i Cimbris, hwilke uthan Jäf aflade wittnes eden med hand å book.
Nils Ollson serskilt wittnade, att han stod i fähuus dörren, men eij så när att han kunde höra hwarom studenten och klåckaren trätades, hörde dog att klockaren sade, dhet studenten giorde som een skiälm och hunsfått. Studenten frågade om han intet hörde honom säija dhet han stuhlit från honom 2 D:r smt, som een Tiuf och skielm? Wittnet swarade Neij att han dhet intet hört, han gick i manhuset, och war intet så när.
Herman Olson instod och wittnade att han war långt ifrån, och weet eij hwarom dhe trätades, men hörde att klåckaren sade till studenten att han hijade från honom 2 D:r som en skiälm och hundefått [=hundfot?]. Klåckaren förklarade sig att studenten släpte sin häst på kyrkiogården twå dagar och nätter, och som klåckaren frågade huru han kom dertill, det war emoth kyrkiolagen, sade studenten hafwa kyrkioherdens lof, och bad han wille föllja honom dijt, sade så klåckaren att han intet hade der att giöra, då skiälde studenten honom för en hund fått derpå han swarade att han har släpt sin häst in som ingen ährlig kahr. Studenten swarade han eij skulle kunna bewise att han honom skiäldt, hwarken heller haft sin häst längre der än allena natten öfwer för trång skull, att eij bete war att bekomma, men lär elliest kunna bewijsas, dhet klåckaren håller både fåhr och andre creatur på kyrckiogården, beer att så grofwa skiälsord måtte behörigen blifwa ansedde, och han niuta ehrsättning för expenserne. Klåckaren blef derwed att han intet skiält honom wijdare än att han öfwerträdde konungens lagh.
Resolutio
Dhet har fuller klåkaren Abraham Bergman nekat att hafwa skiäldt studenten Lars Österplan widare än det han tilltahlt studenten för des häst han släpte på kyrkiogården, blef han af studenten först skiäldh, så att han retades bruka moth honom samma ord, Lijkwähl och emedan studenten lagligen bewist dhet klåckaren moth honom brukat 2:ne oqwädensord, men klåkaren eij kunnat bewisa sig af studenten skuld wara; I ty bör klåckaren för dhe af brådom skillned moth studenten fälde oqwädensord böta 6 mk smt, och 1 D:r 16 öre smt i Expenser.

I den widh sidsta Rätt instämbde sak emillan Oluf Mårttensson i Nöbbelöf och Sonne Biörn i Baskemölla, instod Oluf Mårttensons hustru Karna Knutzdotter och Sonne Biörn gifwandes tillkiänna, att saken angående den obligation hwarför Sonne fodrades är alldeles förlijkt, så att ingen hafwer någet att fordra.

Lieutnantskan Annicka Manfeltz [i Järrestad] låtit instemma Cornetten Anders Lorentz [i Stiby] för 17 D:r silfm:t skuldfordran, warandes å Lieutnanskans wägnar tillstädes fullmächtigen Johan Ström i Wiarp, inläggiandes sin klagan skriftteligen, hwarhoos han opwiste ett bref af Hr Lieutnant Manfelt utur Pohlen af d:n 19 augusti A:o 1704 hwaruti han berättar att han intet fått 1 studzare af Hr Cornetten Lorentz montering utan Hr Ryttmäster Masck dhen behållit. Cornetten Anders Lorentz till wedermähle förklarade att han widh afträdet från tiensten efter Hr General Majoren Strömbergs befallning wid Transporten lefwererade hela sin montering till Hr Ryttmästaren Masck och som Manfelt succederade honom å tiensten, och fick hans monteringer har han och efter den wärdering som då af Regementsskrifwaren meddeltes niutet sin betahlning hoos Manfalt, men om Hr Ryttmäster Masck behållit studzaren råder han intet före. Studzaren har kostat honom 30 D:r smt, och blef eij högre opfördt än för 17 D:r silfwerm:t, han fick sitt nådige afskied af konungen för dhet han för ållderdombsswaghet eij längre orkade tiäna, och lefwererade efter befallning monteringen till sin Ryttmästare wid Transporten, widare kunde han eij giöra.
Resolutio
Det har Fru Lieutnanskan låtit opwisa des mans bref uhr Pohlen, att han eij bekommit een studzare, som är betalt till Hr Cornetten, uthan Hr Ryttmäster Masck dhen behållit, förklarandes sig Hr Cornetten att han för sin ållderdombs skull i Carlshamn då Regementet gick uth Pohlen, bekom Kongl. Maijs:ts nådige afskied, med dhen förordning, att han skulle tillställa Ryttmästaren sin montering, och för dhen samma niuta af successore i tiensten sin betahlning, dhen han af Manfelt som tiensten tillträdde också har bekommit, dog eij mehr än 17 D:r smt, som medh qvittencet är bewist, fast den kåstade honom 30 D:r smt, och har han eij kunnat derföre, om Hr Ryttmäster Masck såsom officerare för compagniet behållit något af dhet som warit befalt honom att tillställa, fördenskull finner rätten eij skiäligt, dhet cornetten bör återbetala dhe fodrade 17 D.r smt för studzaren hwilcken han med andra monteringen således ifrån sig lefwererat.

Mårthen Olsson i Wemmelöfztorp stämt H:r Cornetten Anders Lorentz [i Stiby] för 1 Tunna öhl warandes Cornetten tillstädes, men eij Mårthen Olsson som liudeligen påroptes. Nämbdemannen Arfwid Håkonsson gaf tillkiänna att han är i förfall för en länga som nedfall på Gården, men lärer i morgon komma tillstädes, hwarmed dhet så länge beror.

Stänkell Jönsson i Wranerup låtit instämma Hans Jonsson i Örneberga för skiälsord. Nämbdemannen Bengt Månsson inlefwererade stembningen och gaf tillkiänna at dhe sig förlijkt. Rätten frågade hwaruti skälsorden bestodo om dhe äro så att dhe kunna förlikas, nämbdemannen berättade att dhe äro swågrar och ährlige män, råkade i dryckenskap, i roligheet, hwaröfwer Stenkell Jönsons hustru blef ond, och hwad ord som då föll, sade han sig wara skäld, men dhet war af intet wärde och eij heller någre bewijs på, hwarföre dhe sig förlijkt.

Giästgifwaren Paul Fischerström [i Hammenhög] låtit instemma samptelige Jerresta Bymän för dhet dhe försummat håldhästar. Samptelige Bymännen tillstädes swarade att dhe ingalunda wist sig tröga eller öfwerhörige, hafwa eij fått någon längd att rätta sig eftter wissare än att karlen byerne när dhe hållit dhemb, har dhe tillsagt Erich Hansson som står för 1:ste nummert men nu har han intet fått något böd. Commissarien Löffberg berättade att fuller längd på hwar sochn är uthåhlt, men om någon by den förkommit weth han eij. Fiärdingzmannen Anders Nilson som sade sig warit der på 6:te åhret, men ingen längd fått, eij heller nu något bodh [=bud].

Sammaledez instämbd Nöbbelöf sochn, hwilke tillstädes hade samma inwändning som dhe andre, att dhe plägar tillsäijas aff Glemminge sochn, men intet fått ringaste bodh. Giästgifwaren gaf tillkiänna att dhe bordt hållat d:n 27 aprill, 26 october hwarpå dhe lähre fått längder; men intet will dhet tillstå. Begge Byars männ nekade hafwa fått längder.

Än instämbd Gislöf Bymänn, för försummat skiutzhåld. Bymännen tillstädes swarade att Nöbbelöfwerne, böra tillsäija dhem, hwilket intet är skiedt, altså är ingen skuldh hoos dhem.
Resolutio
Såsom samptelige Bymännen nekat icke hafwa bekommit någon skiutzfärdzlängd på tidh och dag när dhe borde framkomma uthan när dhe af dheras grannar i ordning fått bodh, då oförsummat sig infunnit, men nu eij äre tillsagde så att när försummelsen warit hoos een, dhet för alla giort oreda, warandes ä kiärandens sijda eij bewist att dhem längden äre meddelt; Altså blifwa fuller samptelige instämbde Bymänn denne gång för plicht befrijade, dog med forewittande att när dhe en längder öfwer hwar by är tillstält, och dhe sedan försumma, hwar och en uthan skonsmåhl derför kommer att plichta.

Commissarien Löffberg instämbd Oluf Murare och Swen Andersson i Borreby för 11 D:r smt skuldfordran för korn som dhe warit skyldig. Swaranderne till wedermähle tillstodo att Oluf war skylldig 5 D:r och Swen Anderson 6 D:r smt som dhe med första låfwar betala. Hr Commissarien påstår att dhe lofwat derföre lefwerera korn in natura dhet han begiär dhe må eftterkomma, Oluf 20 skepper och den andra 24 skepper, och sedan betala påwågade expenser. Swaranderne berättade att dhe warit med korn hoos Pletz i Cimbrishambn, men eij wehlat dhet emottaga fast dhet är det bäste dhe hade, will ombeflita sig om dhe kan få någet för sådant kiöp.
Resolutio
Dhet har commissarien klagat att swaranderne hafwa af honom länt Oluf Murare 5 D:r och Swen Andersson 6 D:r med korn á 1 mk skieppan att betahla, hwilket swaranderne också tillstådt, och att dhe warit i Cimbrishambn hoos Pletz med kornet effter aftahl, men han intet dhet welat emottaga, fast dhet warit dhet bästa dhe ägde; förplichtas fördenskull swaranderne hwar sin andehl af dhe 11 D:r smt till kiäranden att betahla, jempte 1 D:r silfwermynt i expenser.

Cronones Befallningzman wällbetrodde Elias Löffberg låtit instämma samptelige Gladsaxe Bymän, för dhet dhe emoth förbodh skähra toft till sahlu, warandes å crono Befallningsmannens wägnar tillstädes commissarien Löffberg och samptelige Bymännen till wedermähle. Commissarien opwiste Befallningsmannens skriftelige förbodh, att ingen måtte skära torf till sahlu, och dhen såledez föröda efterkommanden till afsaknadt, hwilket dhe förbodhet oachtat giöra. Bymännen nekade hafwa handlat emot förbodet, ehuruwähl till dheras by finns öfwerflödig torf jord, som hwarken duger till sädh eller gräs, och dhe nogsampt trängia sällja, och dheras grannar som hwarken hafwa skog ell:r torfskörd att köpa så begge kunde wara hälpna.
Resolutio
Så frampt torfskörden skulle wara så öfwerflödig att af den skulle utan eftterkommandernes afsaknat kunna skähras åhrligen något till sahlu åth dhe nästliggande Byar som hwarken äga skog eller torf Jord, så måste derom först wid Gouvernamentet anhållas om syn, huru wida dhet kan wara tillåtheligt, elliest plichta hwar och en som deremoth handlar eftter lagh.

Anno 1705 den 6 Junij continuerades

Crono Befallningsmannen wällbetrodde Elias Löffberg låtit instämma kyrkioherden i Cimbritzhambn, för dhet han har besådt och höstat gröda ifrån hemmanet N:o 7 som Hans Jönsson i Grödstorp beboor, warandes kyrkioherden tillstädes, och å Befallningsmannens wägnar Commissarien Magnus Löffbergh, gifwandes tillkiänna, att på hemmanet war så elak hus att sädh eij kunde dit höstas, åboen och så oförmögen, att beså sin jord, hwarför kyrkioherden medan dhet är een kyrkefästa har sådt någon jord, och deremot lofwat föra 12 lass giödning på grunden och lefwerera 40 kärfwer långhalm, hwarmed Commissarien å Hr Befallningsmannnens wägnar war tillfredz, och eij widare kährar.

Wemminlöftorps Bymän låtit instämma Wemmenlöfz Bymänn för dhet att dhe drifwa dheras Boskap o beet på dheres mark och gräsgång. Begge Parter tillstädes och nekade Wemmeboolöfz Bymännnen att dheras fäh är blefwen drefwit på Wemmenelöftorpz marker, uthan dhe andres fää mehra sökia ock komma på Wemmenelöfz äger. Wemmenelöfz Torpare berättade att Wemmernelöfz Bymän låta heela fäjorden gå lösa och owachtade på Torpemarken, begiära ellenast få intaga fäht när dhet så kommer på dheras marker. Wemmenelöfz bymänn samtyckte dhet och begiärte få intaga Torpefäht, när dhet drifwer på Wämmenelöfz äger, och öfwer markeskiählen byerne emillan, undantagandes hästar och creatur som gå klöf om klöf.
Resolutio
Såsom bägge Byer är markeskiähl emillan och hwarthera wet huruwida den medh des bys fähjord bör drifwa, Parterne å bägge sijdor sig och således för Rätten uthlåtit att när den ene den andra så när drifwer, då få låf att fäh intaka, förutom dhe creatur som gå med hwarandra klöf om klöf; Altså när någon deremoth handlar hafwer den som förnär sker eftter lag att förfahra och derpå söka laga both.

Hans Matzon i Wahlby [nr 15] låtit stämma Håken Tygesson ibidem för dhet han honom öfwerfallit med hugg och slag då han plögde sin åker, warandes bägge partter tillstädes. Hans Matzon klagade att Håkon Tygesson kom till honom då han dref på sin tofft och frågade hwarför han plöger in på hans jord, swarade så kiäranden, att han drifwer eij längre än som han bör, och kan han ta ett par gode män och låta dhet see, men Håken Tygesson lop i sin gård och kom uth medh en höökyfwe, tog så först een steen och kastade eftter Hans Matz dreng och slog till honom med hööTiufwen att han intet kunde giöra gagn i långan tijd, slog så till öket som gick för i ärdet i hufwudet och for så på Hans Matzon och slog honom med Tiufwen i weka sijdan att han än har mehn deraf, och dhet intet snart, öfwerwinner som han då fick om hööTiufwen med honom grep honom i håret, så att han måtte giöra motwärn och fick honom i axlarna och i kull under sig, sade så att jag will intet ondt giöra dig, uthan släpte honom men Håken for honom genast igen i håret, och sleth mycke hår af honom, som han än kan wisa. Håken Tygesson till wedermähle swarade att Hans Mattzon plögt bort jord öfwer Reenen och in på hans stycke, och sådt hafre i hans hööland och kornjord, och som han honom tilltahlte så fick han så månge hugg som han gaf, inläggiandes een attest af Mårtten Ingwarson och Swen Anderson i Wahlby, att den Jord som Hans Mattson och Håken Tygesson äro i Oenigheet om har altijd legat till N:o 18 och 19. Hans Mattzon berättade att samme stycke medh des häfd nog uthwisar att dhet hörer till hans grund under N:o 15 men som prästen haftt dhet i bruk, och hans gård legat länge öde, så har dhet gått öfwer häfden och hwarför han bad att dhet måtte synas af gode män, men Håkon Tygesson öfwerföll honom både med skiälsord, hugg och slag, och will slå sig till den jord, som han eij bör ha, begiär des wittne om slagsmålet måtte afhöras, han hade skrätt och twärat(?) den, men den andre sådde den.
Wittnen Jeppe Knutsson och Tyge Hendrichson uthan Jäf aflade wittnes eden och berättade Trygge Hansson(!) serskilt, att han kom gångandes ifrån marken, och såg Håkon Tygeson kommandes med en höötiufwa och slog med den samma till Hans Matzons dreng öfwer ryggen, då badh Hans Matzon han skulle låta drengen blifwa i fredh, slog så Håkon Tygeson öken i hufwudet medh höötiufwen så att öken måtte wända om, och som Hans Matzon då steg fram, så sade han, du skall få du med, om du intet roar dig, grep så eftter en steen och kastade till Hans Matzon, hwilken buckade sig att han intet råkade honom, tog so tiufwen och slog Hans Matzon i sijdan medh, och som Hans Matzon grep under högtiufwen, fingo dhe hwarandra i håret, och fick Hans Mattson Håken under sig och som wittnet då sprang till och wille skillia dem, sade Hans Matzon see iag will intet röra honom, och släpte lös sina händer, men Håkon Tygesson hölt fast och satte knän moth lifwet på Hans Matzon och ryckte hår af honom, då han fick skilt dhem, hörde han att Håkon Tygeson sade att Hans Matzon hade plögt som en Tiuf och en skiälm.
Jeppe Knutsson instod och wittnade att han gick när der till och slog sönder kacklor(?) såg så det Håkon Tygesson kom med een hööTiufwa och slog först till drengen öfwer ryggen, sedan öken i pannan och så på Hans Matzon, hade sedan hwarannan i håret och i kull, hörde och att Håkon sade dhet Hans Mattzon giort honom Tiuf och een skiälm. Hans Matzon sade om han hade råkat honom med stenen hade han aldrig stått up, han badh att han wille låta godhomän see dhet och lag och rätt, låta dhet skillia, men han sade han gier lag och rätt den hårde, beer att Håken måtte wara den som han skiäldt honom före. Wittnen sade att dhe i begynnelsen woro långt derifrån, att dhe eij kunde hör alt, men samtyga att Hans Matson hade kunnat slaget Håkon, men willo intet, uthan sade sigh willia sökia lagh och rätt. Hans Matzon berättade och så att Håkon Tygeson undsagt honom att willia dehla lif med honom, hwarpå han skulle kunna skaffa bewis, hwartill Håkon Tygeson nekade.
Resolutio
Ehuruwähl swaranden sig dermed uhrsächtadt att hans wederdehloman plögt för när in oppå hans jord, som han allenast sökt att hindra; Lijkwähl emedan lagligen bewist är dhet Håkon Tygesson kommit med en höötiufwa och genast slaget till Hans Matzons dreng, öken och honom sielf, hårdragit honom, och skiäldt honom twenne oqwädensord, men Hans Matzon som hade förmon att skada den andre det eij wehlath giöra, uthan uthlåtit sigh willia sökia lag och rätt; Ty dömmer Rätten, att Håkon Tygesson bör böta eftter 13 Cap:t sähremåhl medh willia L:L: för 2 slag med stång 6 mk, för hårdrag 3 mk och för 2 oqwädensord 6 mk, sampt i Expenser till kiäranden 1 D:r 16 öre smt, warandes om Omtwisten eij instämbd uthan förbehålles hwar och en der uti sin rätt.

Hr Commissarien Magnus Löffberg lät prasentera ett kiöpebref på gården N:o 34 i Tommerup af kyrkioherden i Mallon [=Mellan] Grefie Hr Isach Mersner som dhet till Hr Commissarien försällier med frällse rättigheet, dat: Mallon Grefie d:n 4 Marti A:o 1705 som uplästes, låtandes Hr Commissarien förste gången upbiuda bemelte hemman. Rätten påminte att kiöpeskillingen i kiöpebrefwet eftter lag borde nämbnas hwarpå H:r Commissarien swarade att han har Pastorens qwittence at framwisa, när så påfordras, som kan skie nästa Tingh.

Stältes för Rätta qwinsfolket Bohl Bengtzdotter i Greflunda, som låtit lägra sig af Håken Andersson som tiente i Gladsax. Bohl Bengtsdotter bekiände sig wara lägret af Håkan Andersson som då tientte för dreng hoos Johan Månson och blef sedan uthskrefwen för knecht till Pohlen, och tientte hon samma tidh hoos Per Påhlson klåckaren i Glasax, födde barn mitt i Tor månat och blef häfdat under echtenskapz lofwan, hade och legt en för sig till knecht, men som dhe kommo i Ystad, blefwo dhe begge borttagne, wiste eij dhet hon war hafwandes då han tog bort, men ingen annan haftt med henne att bestella. Närwarande af allmogen betygade nog troligt war henne fara med sanning, alldenstund hon för ingen annan warit berychtat. Commissarien Löffberg santygade dhet samma, och sade begge wara enfaldige folck. Bohl Bengtsdotter lefwererade en attest af kyrkioherden Olaus Nordström i Melby, att barnet dhet är Christnadt och till Barnefader Håken Andersson uthlagt.
Resolutio
Såsom Bohl Bengtsdotter bekiände hafwa begåth lönskeläger medh Håken Andersson som förledit åhr kom till Påhlen för knecht, så dömmes hon eftter egen bekiännelse att plichta 5 D:r smt, sampt stå kyrkioplicht och oppenbare skriftt, dog så frampt i framtijden annorledez skulle om saken förnimmas, då derftter att undergå laga plicht.

Måns Matsson i Wemmenelöf stämbdt Per Swensson ibidem för 9 D:r smt och 2 T:r hafre skuldfordran, inlefwererandes kiäranden stembningen, medh tillkiännagifwande att saken är förlijkt och eij widare kährer.

Malte Willadsson i Wemmenelöftorp stämt Holger Person ibidem för 7 D:r smt skuldfordran, inlefwererandes stembningen med berättalse att saken är förlijkt att han eij widare kährar.

Dhen wid förra Tinget instämbde sak emillan Gunnar Olofsson i Gislöf och Bymännen dersammastädes, angående någre saker Bymännen pantat från Gunnar, för dhet han wist sigh widrig moth dheres Byskrå att slag på hästar i wången och opplöga engejord, instod Gunnar Elofsson och fiärdingsmannen Anders Nilsson och gåfwo tillkiänna dhet saken war förlijkt och ingen widare derpå tahlar.

Mårthen Olsson i Wemmenelöftorp låtit stämma Cornetten Anders Lorentz [i Stiby] för 1 Tunna öhl som han kiöpt för 11 mk smt. Parterne instodo och gåfwo tillkiänna att dhe sig medh hwarandra förlijkt så att Cornetten betalar till Mårthen Olsson 10½ mk smt i ett för alt, att dhe denne gång eij wijdare kährer.

Nämbdemannen Tillof i Rölla anhölt att förmyndare måtte förordnas för frambledne Nils Swensons barn i Wemmenelöf, och att ett lagligt skiftte eftter honom måtte förrättes. Rätten öfwerlade detta ährendet och fant skiähligt att förordna till förmyndare för sohnen Christopher Håkonsson och Mårthen Willadson i Torp sampt Erland Mårttensson, och för dottren nämbdemännerne Tilof i Rölle och Arwed Håkonsson i Wemmenelöf hwilke eftter förmyndare ordningen hafwa att förestå barnens goda och biwiste skifttet som häradzhöfdingen opdraget och tillijthet Hr Commissarien Magnus Löffberg å des wägnar lagligen att förrätta.

Tillbaka till Domböcker