Tillbaka till DomböckerÖsterlens Släkt- och Folklivsforskarförening
Anno 1706 d:n 30 Maij höltz ordinarie
sommarting medh meenige allmogen i Jerresta häradh närwarande wanlige Nämbden.
Publicerade höglofl: kongl: Giötha Rijkes håf Rättz
bref daterat d: 16 Marti A:o 1706 angåendes Charta Sigillata.
Oplästes höglofl: kongl: Rättens bref, dat: d: 15 Marti
A:o 1706, angående ägotwister medh officerarnes Boställen, huruledes dermed i
dheras frånwaro skall procederas.
Förkunnades höglofl: kongl: håf Rättens Bref, daterat
d: 4 Devember A:o 1705 angående Opbudhen af fasta ägendomb dermed lagligh att
procedera.
Sammaledz stadgan om strandade fahrkostar och deras straf som derwedh stiähl eller röfwer.
Än Placatet om edher, swordomb och Bannor.
Sammaledz slagzmåhl och oliud i kyrckiorne.
Handelsmannen Johan König i Cimbritzhamn wedh Eilert
Jönsson i Comsta instodo i saken som anhängig giordes förre Tinget, angående
3 D:r 8 öre smt skuldfodran.
Handelsmannen efter Rättens Interlocutoria att öfwer bewisa swaranden des
skuldh, inlagde een opsatt på någre poster som swaranden wore skylldig sedan
d: 23 Februarij 1703 att dhe giort Räkning om kyrkiotionde.
Eilert Jönsson i Komsta nekar till alt undantagandes 1 D:r smt, och dhem will
han betala.
Handelsmannen påstår att han medh eed må sig befria, att han honom intet
skylldig är, så will han wara tillfredz, har intet kunnat föhra sin book medh
sigh.
Swahranden inwände att han ännu intet aflagt någon eedh eller swurit sig ifrån
någon sak, uthan will gierna betahla, hwadh han weet sig skylldig wara, men som
han eij weth hafwa undfått mehr än 1 D:r så kan intet heller mehr betahla,
taga afträdhe att försökia förlikningh.
Handelsmannen i Cimbrishambn Johan König
inlefwererade een syn hållen på N:o
1 i Cimbritz som Sivert Månson åbodt, och han mottagit att rusta före,
och fördenskull låtit syna Gården huruledes den befinnes häfdat på dhet i
framtijden måtte skönjas, hwad på den till förbättring kan wara anwändt,
fordrandes eij någon Oprättning af förra åboons sterbhuus.
Nämbdemannen Mattz Olsson i Glemminge och Pehr Nilsson i Wiarp tillstodo på
dheras eedh synen wara richtig, hwilken innehölt att på husen fantz bröstfälligheet
till 96 D:r 20 öre föruthan een Platz af 3 gålfz huussom nödig finns till gårdzens
nytta att opbyggias.
Johan Ström i Wiarp låtit stemma Jöran Olsson
ibidem för 34 allnar wäf, gifwandes genom nämbdemannen
Per Nilsson i Wiarp tillkenna saken wara förlikt, att han eij widare kiährer.
Jöns Persson i Tommerup stämbdt Jöns Trulson i
Jerresta för 10 mk smt skuldfodran för 1
Tunna öhl, warandes parterne tillstädes.
Jöns Trullsson exceperade att han förseent stämbd war, nemblig först nu söndag
8 dagar sedan så att han eij kunnat hempta beskedh sin sak medh att förswara,
uthan begiär opskof till nästa Ting.
Jöns Persson tillstod honom eij förr wara stämbd, än i söndagz 8 dagar
sedan, men dog sielf tahlt medh honom tillförende.
Swaranden påstår sin förra Exception att han må niuta processen till godo,
hwilket Rätten bijföll.
Anders Mårtensson i Tiustorp stämt Mårthen
Nilsson i Comsta för 1 Tunna hafre skuldhfordran,
gifwandes kiäranden tillkänna saken förlikt wara.
Nämbdemannen Arfwed Håkonsson i Wemmenelöf låtit
stemma Per Mårtensson ibidem för 2 skeppor land
hafre sädh, af een grund han af sahl: Erich Pers enkia Elsa legt hafwer,
warandes begge parter tillstädes.
Pehr Mårtensson inlade des skriftelige Exception af innehåldh, att grunden
lyder till hans bruk, hwarför han rustar, hwilket käranden honom oåthspordh sådt
hafrer, och han altså warit befogat dhet att hösta.
Kiäranden replicerade att enkian sahl: Erich Pehrs warit förlikt medh
Swaranden att oplåtha till honom ett annat jämbn gott stycke jord, och hon
deremoth få betahla … detta som hon till kiäranden bortlegt, men swaranden tänkt
lätt wara att höstadet een annan sådt, och som enkian i morgon först kan
framkomma begiärer så lång opskof.
Swaranden Per Mårtensson påstår sig ingen ordh hafwa bekommit af enkian, icke
heller hafwa samtyckt att een annan skulle plöija hans grundh.
Arfved Håkansson reponerade att fast grunden ligger till hans gruk, så har han
oplåtit den till enkian och enkian till honom, som hon lärer widh des ankomst
förklara.
Beroor altså till enkians ankomst.
Handelsmannen Johan König i Cimbritzhamn inkom och
gaf tillkenna dhet han och Eilert Jönson i Comsta wore förlikte
att han godwilligen till handelsmannen förnögt sin skuldh, hwilket nämbdemannen
Mattz Olsson i Glimminge besannade.
Arfved Håkonsson i Wemmenlöf låtit instemma Gudmund
Persson ibidem för oqwädensordh.
Gudmund Persson påroptes, men war ingen å des wägnar tillstädes, beroor altså
till närmare Tingetz sluut om han kan tee förfall.
Wälborne Hr Anders Rosencrantz i Danmarck läth 3:die
gången opbiuda det kiöp och dhe hemman, som han sig af des syster wällb:
Pernilla Rosencrantz har tillhandlat och förste gången d: 24 October A:o
1705 och 13 Marti 1706 är blefwen opbudet.
Sammaledes lät wällborne Hr Anders Rosencrantz andre
gången opbiuda det köp och dhe hemman som han sig af des syster wällborne
Fru Helena Rosencrantz har tillhandlat och förste gångh den 13 Marti A.o
1706 är blefwen opbudhit.
Nämbdemannen Bengt Månsson i Wranerup inlefwererade een syn
som nämbdemännen Arfved Håkonsson i Wemmenelöf och Tillof Mårtensson i Rölla
hållet på Cornett Bostellet i Wirresta huruledes
drengen Matz Olson dhet nu i wåhr emottagit, opförandes bröstfälligheeten på
Norre längan 19 D:r 4 öre Östre längan 9 D:r Södre längan 10 D:r 16 öre Wästre
längan 17 D:r 16 öre tillsammans 56 D:r 8 :/ hwilken syn nämbden på dheras
eedh tillstodo richtig wara.
Cornettskan i Stiby Inger Hattans låtit instemma Isaac
Reesman i Stiby för olofligt öhlsahl.
Sammaledz och instämbd klåckaren Christen Andersson för dhet han oplåtit
öhlet till sahlu warandes så Reesman som klåckaren tillstädes.
Reesman nekade att hafwa hållet någit krögerie, men som han är fattig och
har månge barn, har cornettskan som har tillstånd att hålla krog förunt
honom att försällja understundom een tunna öhl.
Cornettskan Inger Hattons tillstädes bejakade det hon fuller lofwat sällja 1
Tunna om påsk men intet widare, utan gjort honom återbodh.
CronoBefallningzmannen berättade att när Crono Betienterne honom tilltahlt har
han brukat oanständige Ordh, och äre förleden Pingztidh fundne 2 Tunnor öhl
hoos honom, begiär att wittnen Anders Munck och Eilert Jönsson måtte afläggia
deras wittnes måhl derom, sammaledz Nills Axellsson i Komsta och Per Andersson
i Stiby.
Emot Nills Axellsson excciperade Isaac Reesman att han haft action medh honom,
dhe öfrige aflade wittnes eden uthan jäf, wittnandes Anders Munck särskildt,
att han war beordat medh ett pahr män att förnimma om han skulle sällja öhl,
och så frampt dee funnes öhl, då borttaga det, och som han kom dit medh
Eilert Jönsson och Per Andersson frågade han om der sälljes öhl, då swarade
han han måste föda sig medh något han är een gammall man och har månge
barn, frågade så hwar öhlet war, då wiste han dem 1 Tunna, som war
halftappat och stälte Isaac Reesman och hans hustru sig framför 1 annan Tunna
att dhe intet fick den see, men som dhe kommo uth, mötte klåckaren Christen
Andersson dhem, och sade der ligger een heel Tunna öhl derinne, som är hans
han har lust att see hwem som will ta den bort gingo så männen in igen och
Anders Munk med fiärdingzmannen krönte Tunnan som lijkwähl sedan uthtappades.
Isaac Reesman tillstod att dhe kommo dit Pingz afton efter middagen klåck; 4
och frågade om han sälljer öhl, då swarade han att hafwa Cornettskans lof
och des uthan månge barn och hustru och sielf warit annorledz wahn än altidh löpa
till wattudroppan, är utfattig och gammall, så han nog trängde att nära sigh
medh något.
Cronones Befallningzman tillfrågade wittnet om Reesman icke sagt att han intet
förbudh achtade! Anders Munk berättade att han fält dhe ord, att orderne ifrån
Baskemölla achta han intet, men litet dhe ifrån Befallningzmannen.
Isaac Reesman förklarade att hans ord war att dhe ordre ifrån
Befallningzmannen dhe actade han, men intet dhe ifrån Commissarien i Baskemölla.
Eilert Jönsson instod och stämbde i saken öfwereens medh förra wittnet.
Pehr Andersson i Stiby instod och wittnade att då Anders Munck och Eilert wore
att ransaka efter öhl hoos Isaac Reesman, kom han dit, hörde intet hwad ordwäxling
dem emillan passerat, utan såg först een tunna öhl, hwarpå war een slump
oaftappat, och som dhe gingo uth kom klåckaren Christen Andersson och sade han
har liggiandes der 1 Tunna öhl, får den intet liggia der, så will han taga
den hemb då gick fiärdingzmannen Anders Munk åter in och krönte öhltunnan.
Isaac Reesman betygade att han aldrig hade såldt någon pott, så frampt
Cornettskan icke lofwat honom, fast han detta medh sine barn och hustru förtährt.
Klåckaren Christen Andersson förklarade att den ena Tunna öhl hade Issac
Reesman fått hoos honom, hwilket intet skedt så frampt han icke fått höra
att Cornettskan gifwit Reesman lof att sällja öhl, och som den war krönt
befattade han sig der intet widare medh.
Reesman berättade att öhlet är drucket af honom och hans folk i huset öfwer
hälgen hölt och en skomakare öfwer 14 dagar att han intet fått stort sällia,
hade och intet befattat sig medh sälljande om Cornettskan icke lofwat honom,
hwarpå han bort handlade een häst i Rörumför öhl.
Cornettskan berättar att han haft fiärdingzmannen Anders Munk och förbudit
honom att han intet widare skulle sällja öhl. Reesman tillstod att fiärdingzmannen
warit der men han intet sedermera såldt sedan öhlet fick ända dhet han redan
fått i Rörum för hästen.
Resolutio
Såsom Isaac Reesman sig dermed har entskyllat att han intet oloflig öhlsahl
har hållit utan Cornettskan som håller krögeriet gifwit honom lof sig till
hielp i fattigdommen medh hustru och månge små barn att få iblandh uthsällja
1 tunna öhl och eij förr giort honoim återbodh, förän han tillhandlat sig
öhlet att sällja, så att han det mästendehls sedan sielf har måst förtära,
hwartill wederparten som derutinnan oanständigt handlat, eij nekat; Altså
blifwer Issac Reesman för plicht förskont, me dåthwarning sig ifrån widare
öhlsahl att afhålla, men klåckaren Christen Andersson som tillförende genom
domb är förelagt medh alt öhlsahl så tunna som kannetahls att afstå, och nu
öhl till sahlu uthgifwit, plichtar efter Giästgifware ordningen 10 D:r smt.
Cronones Befallningzman wällbet:de Elias Löfberg låtit
instemma Nills Malm i Tommerup för dhet han ifråntagit Lars Swensson
i Tommerup 1 Tunna öhl, och sedan slaget
honom hwilket att draga för Rätta han anbefalles af Hr öfwersten och
vice Gouverneurens meddehlte resolution till Lars Swensson, warandes Lars
Swensson och Niclas Malm tillstädes.
Lars Swensson klagade att Nils Malm och fiärdingzmannen för någon tidh sedan
på een söndag nästefter påsk kommo i hans huus och borttogo 1 Tunna öhl
dhen dhe gåfwo till spilles, opwisandes attest att han hade Niclas Malm lof att
sällia öhl.
Niclas Malm swarade att Lars Swensson håller oloflig öhlsahl, hwarföre han åleth
fiärdingzmannen att taga bort öhlet som skedde på een söndag afton, och gaf
han öhlet till dhe fattige, kom dit och fant stugun full medh folk som drucko
der, och som fiärdingzmannen war der och drack, badh han honom giöra honom
handräckning han willbetahla öhlet, allenast att derigenom kunde likwähl
bewises dhet han hållit öhlsahl hade och sielf flytt honom öhlträet.
Fiärdingzmannen Sören Håkonsson tillstod att han satt med flere och drucko
hoos Lars Swensson, kom så Nills Malm dit, och så godt som twung honom till
att hielpa taga bort öhlet, säijandes han willia dhet förswara och hålla
honom skadeslöös, war wedh sohlgången på een söndag.
Angående slagzmåhlet så klagade Lars Swenson att hans hustru kom gångandes förbij
Niclas Malms huus, då språng Nills Malm uth och förde hustrun i kull och bad
henne gå hemb och läggia sig, fölgde så efter henne till Lars Swensson, och
som han kom uth, så fohr Nills Malm på Lars Swensson och stötte honom i kull
att han slog hohl i hufwudet emoth steengiärdet.
Nills Malm swarade att han mötte Lars Swensons hustru som war drucken och
genast skälde hon honom för ett och annat, alt för öhlet, och kom mannen
Lars Swensson uthspringandes och öfwerföll honom och asade honom in i gården
och wore någre stycken öfwer honom och wille gifwa honom hugg.
Lars Swensson beropade sig på wittnen Pehr Lillienqvist och Per Olsson Stigman
som sedt huru det tillgått. Nills Malm exciperade moth dhem och sade att dhe
tillijka medh Lars Swenson slagit honom.
Wittnen neka högt der till och sade att dhe icke ringaste rördt honom.
Nills Malm beropade sig på Per Ryttare; Per Ryttare swarade sig intet sedt att
dhe slaget honom, men att dhe woro der hoos.
Pehr Olsson Lillieqvist och Per Stigman efter aflagd eed wittnade att han kom gångandes
och såg att Nills Malm war ihoop och slogz med Lars Swensson å hans gårdh och
förde Lars Swensson i kull, wille så qwinfolken skillia dhem, förde så åter
Nills Malm Lars Swensson i kull emot ett steengiärde att han slog sig ett håhl
i hufwudet, men syntes ingen skada på Nills Malm, såg intet hwaraf dhet
begyntes.
Dragonen Pehr Stigman stämbde med förre wittnet öfwerens.
Q:o På hwad dag det skedde? R:t om söndag efter sohlens nedgångh.
Resolutio
Dhet har fuller Niclas Malm sig dermedh welat uhrsächta att Lars Swensson
brukat olofligöhlsahl, hwarföre han genom fiärdingzmannen Sören Håkonsson låtit
taga öhlet ifrån honom, och slagzmåhlet wara kommit deraf att Lars Swenssons
hustru mötte honom heel drucken och öfwerföll honom medh skiälsordh kom så
mannen Lars Swenson sielf uth och begynte slagzmåhlet att han nöddes wärja
sig, har tillbudit sig öhltunnan att betahla, allenast Lars Swensson må
plichta för olofligt öhlsahl; Lijkwähl emedan Niclas Malm eij kunnat neka det
Lars Swensson haft hans lof att sällja öhl, och dertill sielf uthflytt öhlträet,
och laglig bewist är det Niclas Malm öfwerfallit Lars Swensson att han slagit
sig ett stort håhl i hufwudet; Altså dömmes Niclas Malm till Lars Swenson att
betala det borttagne öhlet med 9 mk smt sampt plichta för såremåhlet 6 mk
smt och erläggia till Lars Swensson för sweda och wärck sampt Expenser 4 D:r
srmt.
Jeppe Bertillsson i Tommerup instämt Niclas Malm
för slagzmåhl warandes begge parter tillstädes.
Jeppe Bertilsson klagade att då Niclas Malm slog Lars Swensson, kom Jeppe
Bertilsson och skilde dhem, och som han gick hemb för öfwerföll Niclas Malm
honom, och rende honom med näfwarna för bröstet att han föll i kull, och
slog sitt hufwud illa moth steengatan, trampade honom så och stötte honom medh
fötterna för bröstet och magen, in till Pehr Ryttare skilde dhem och fölgde
honom hemb, litet derefter kom Pehr Rytters hustru efter, och som dhe hade sutet
hörde dhe att något rörde sig i farstugun sade så een hans pojke Bertill att
det är Niclas Malm han fölgde Per Ryttares hustru, då blef Jeppes hustru rädd,
och tänkte straxt att han lährer komma att giöra ont, gick hon så uth och wänligt
tahlte till Niclas Malm, fölgde han så in och hölt sig stilla och tahlte wänligt,
begynte så att säija att Jeppe war skyldig något till hans hustru, swarade så
Jeppe att han derföre hade mahlet, hotade så Niclas att han skulle slå och
handla honom hwar han möther honom swarade så Jeppe om han är nykter, lährer
han förswara sig, då sade Niclas att han skulle flecka honom medh wärjan,
gick så wred uth och sade hwar han möther honom skall han slå honom, genast
kom een steen genom fönstret och träffade Bertill wedh wänstra ögat att han
fick 1 stort håhl, hwaraf han störte i gålfwet och låg som een dödh
menniskia, opwisandes steenen större än ett gååsägg, och klädet som war
bundit om hufwudet.
Pehr Larsson Ryttare uthan jäf aflade wittnes edhen, och wittnade då Niclas
Malm hade slags medh Jeppe Bärtilsson på gathan skilde han dhem och fölgde
Jeppe hemb, kom så Pehrs hustru efter och hade leetat efter honom, medh henne
hade Niclas Malm fölgt, som kom in, och som han något suttit, började han
tahla om att Jeppe skulle wara honom skylldig trugade så Niclas att han skulle
slå och betahla Jeppe, när han får honom på marcken, sade så Jeppe sig
intet wara rädd, gick så Niclas och bödh god natt, sammaledz giorde Pehr
Ryttare och hans hustru och fölgde efter såg så intet widare till Niclas
Malm, men blef warse emot liuset som bran i stugun att fönstret war inslaget, så
att någre rutor war uthe, men hörde intet när det skedde, uthan war Niclas förr
uthe, och gick han efter genom farstugun och möllehuset, såg intetnågon
menniskia fler hoos Bertills än Niclas icke heller huru slagzmåhlet på gathen
börjandes.
Jeppe Bertills hustru Karena berättade at hennes man föll i gålfwet som een död
ståck, och hade hon nog att giöra att wederqweckia honom, då Per Ryttare war
i farstugun så kom stenen uhr gården genom fönstret, och woro helt mörkt,
och ingen annan menniskia der än som Niclas Malm.
Ryttaren och Dragonen Per Olsson och Pehr Stigman wittnade att dhe sågo dhet
Niclas Malm stötter i kull Jeppe Bärtillsson men war så många qwinfolk att
skillia dhem så att dhe intet grant kunde see hwadh skada Jeppe fick.
Nämbdemannen Mårthen Nilsson i Tommerup som synt Jeppe Bertillsson tillstodh på
des eedh, att om morgonen efter Jeppe war slagen kom hans hustru och begiärte
att han och Sören Håkansson wille syna hennes man som ligger för döden,
funno dhe så ett håhl wedh wänstre ögat på Jeppe, och honom öfwer alt
blodig, enstoor steen liggiandes på Bordet hwarpå satt litet af skinnet och något
blodh, hwilken dhe sade Niclas Malm hade kastat in, badh dhem så förnimma hoos
Niclas, hwarföre han så slaget honom, då nekade Niclas Malm, och sade sig det
eij hafwa giordt, och har Jeppe derefter legat länge till sängz.
Swen Håkansson i Tommerup stämde medh Mårten Nilsson öfwerens.
Jeppe Knutsson i Wallby som sedan medh fiärdingzmannen Anders Nilsson i Gislöf
synt Jeppe Bertillsson stämbde äfwenwähl med dhe förre öfwereens.
Jeppe Bertilsson klagade att han har legat öfwer 3 weckor till sängz och försummat
sin wåhr wiste intet heller annat än han skolat sättia lifwet till och har ännu
fehl deraf i hufwudet. Rätten tillfrågade Niclas Malm om han sågh eller mötte
någon i gården, då han gick bort? R:t Neij han såg ingen.
Resolutio
Såsom lagligen bewist är det Niclas Malm på gathan öfwerfallit Jeppe
Bertillsson med slagzmåhl, och Niclas Malm icke har kunnat neka att han något
derefter fölgt Per Ryttares hustru i Jeppe Bärtillssons stugu, och fast han
war fredelig i förstonne, dog kommit i ordwäxling medh Jeppe Bärtillsson, och
undsagt honom, när han träffade honom på marken hwarpå han gick bort, fölljandes
Pehr Ryttare medh des hustru genast efter, och innan dhe kommo uhr farstugun,
och förbi fönstren, sågo dhe fönstret moth liuset wara sönderslaget, som
wed dheras uthgångh war heelt, eij wettandes hwar Niclas Malm i mörkret så
hastigt tagit wägen; Altså kan widh slijk omständigheet Rätten icke befria
Niclas Malm, som nyligen hade slaetz medh Jeppe Bertillsson och honom undsagt,
uthan dömmer Niclas Malm att plicta för håårdraget på gatan 3 mk och för köttsåår
6 mk sampt betahla till Jeppe Bärtillson i läkarelöhn sampt för sweda och wärk
sampt Tidspillan 8 dahl: Srmt.
Cronones Befallningzman låtit instemma Niclas Malm
för dhet han öfwerfallit och slaget Jon Jägare
i Wranerup.
Jon Jägare klagade att han söndag efter påsk sedan dhe kommit utur kyrkian
war inne hoos Niclas Malm och drack een pott öhl eller mehr, som han medh sin
hustru gingo bort, war Niclas Malm i förwäg och genast stötte honom i kull,
och drog mycket håår af honom, som han framwiste, hwilket skedde straxt efter
klåckan 3 eller moth fyra.
Niclas Malm till wedermähle förklarade, att Jon och hans hustru hade warit
hoos honom och der begynt trähta medh hans hustru, och skälde henne för hora
och annat, war han då uthe och som Jon gick bort, ropade hans hustru att hon
war skiäld, och frågade mannen om han intet will förswara henne, gick han så
till Jon, och då kommo dhe att slås, och slog Jon honom med pisken öfwer
hufwudet, som han wähl lär kunna bewijsa.
Nämbdemannen Mårthen Nilsson refererade att han såg Niclas Malm stöta omkull
Jon Jägare, men huru dhet begyntes, weth han intet, war elliest på een söndag
emillan 3 eller 4, och war Jon Jägare den gången heel drucken.
Niclas Malm tillstod att dhet war sedan prädijkan war ändat millan 3 eller 4.
Resolutio
Såsom Niclas Malm icke har kunnat neka hafwa slaget Jon Jägare, förordsakat
Jon Jägare, skäldt hans hustru, och att dhet warit een söndag mellan klåckan
3 och 4 hwaraf Jon Jäger wist fram håår som han mist; Altså plichter Niclas
Malm för slagzmåhlet 3 mk och för sabbattz brottet 40 mark srmt.
Nämbdemannen Mårthen Nilsson låtit stemma Niclas Malm
för dhet han låtit läsa een ährerörigh skrift om hans hustru, klagandes att
Niclas Malm låtit på sochnestemma läsa een skrift, så lydandes att Jon Jägare
hade skäldt Sissa Hendricks och Mårthen Nilssons hustru för Tiufwar.
Niclas Malm förklarade att Sidsa Hendricks för honom berättat dhet Jon Jägare
skäldt henne och Mårthen Nils hustru för tiufwar, men han dhet intet hördt,
uthan Sören Håkonsson fiärdingzman skref på ett papper hwadh som Sidsa
Hendricks sagt.
Sören Håkonsson nekade att han det skrefwet men hörde att Sidsa Hendricks
sagt, Jon Håkonsson dhet hafwa tahlt.
Nills Malm berättar att den skriften som oplästes har een spehlman Nills
Jepsson skrefwit, men Sören Håkonsson skref det första.
Sören Håkonsson nekar sig hafwa skrefwet dhet ringaste.
Niclas Malm bemötte åter att Nills Spehlman skrefwit dhet efter Sissas mund.
Jon Jäger nekar högt att han nånsin sagt slijka ordh, men om Sissa Hendricks
dhet giort, är dhet skedt af hembdgirugheet, för det hon begiärte få låhna
5 mark men intet fick dhem.
Niclas Malm låtit vice versa stemma Jon Jägare och Jeppe Bärtillsson för
dhet dhe skolat öfwerfallit honom medh ährerörige skiälsord klagandes att
han kom till Wranerup i Nils Byks huus der suthe Bengt Månsson, Jeppe Bärtilsson
och Jon Jägare och drinke, talte dher så wänligt till hwarandra een stund, in
till des dhe begynte tahla om huruledez dhe hade stämt honom hwartill han dhem
häftigt swarade, in till dhe kallade honom både skielm och tiuf, så att han nödgade
kalla Bengt Månsson till wittne.
Jeppe Bärtillsson och Jon Jägare neka att dhe honom skäldt, men han talte om
denne Sissa Hendricks hustru hwad hon sagt, så måtte Jon derpå swara.
Bengt Månsson nämbdeman efter aflagd eedh wittnade att Jeppe Bärtilsson och
Jon böde honom in hoos Nils Byks på een pott öhl, kom så Nils Malm in till
dhem, wisandes sig eij annorledez än höfligh, som dhe något suttet, frågade
wittnet om dhe intet kunna komma till att förlikas, der till Nills Malm swarade
Ja men saken är eij så wichtig, sade så Jon Jägare saken är redan stembd,
och kan han intet göra dermedh, der till Nills Malm swarade att Jon får see
huru han slipper det han skieldt Mårten Nilssons hustru, då uthbrast Jon Jägare,
och sade een skelm hade skieldt henne och icke han och må Niclas wara een skälm
till des han bewisar honom det, derpå frågade Niclas Malm om han skäller
honom för een skelm. Jon Jägare bemötte att den som beskyller honom hafwa skiäldt
Mårten Nils hustru, giör som ingen ährlig kahr som dhe nu skulle skillias, så
hörde wittnet Bengt Månsson Jeppe Bärtilsson säija, han giorde som een
skielm men hörde eij till hwem han tahlte.
Jon Jägare förklarade sig eij hafwa skält Nills Malm, uthan hållit den eij
ährlig som will liuga på honom att hafwe skäldt Mårthen Nilsons hustru.
Jeppe Bärtilsson giorde den förklaring att han tahlte om den som kastade honom
med stenen, att den giorde som een skiälm, och hade dhe intet wijdare med
Niclas Malm att betahla.
Niclas Malm begiär opskof till nästa Tingh då han will skaffa Bewijs att
Sissa Hendricks sagt dhet Jon Jäger skäldt på henne och Mårthen Nilssons
hustru för tiufwar.
Resolutio
Såsom Niclas Malm begiär opskof i saken till nästa Ting att bewisa det Sissa
Hendricks sagt Jon Jägare hafwa brukt dhe ordh om Mårthen Nilssons hustru som
hafwa stådt på zedelen; Altså förunnes den begiärte dilation.
Cronones Befallningzman wällbet:de Elias Löfberg opwiste
een Resolution fallen wedh Gouvernamentet oppå
een Supplique som Nils Mårtensson inlagt, angående dhet hemman som
kyrkioherden i Cimbrishamn sig af Oluf Olsson tillhandlat, nemblig N:o 3 hwaruti
Cronones Befallningzman är beordrat att uthföra saken och förswara Bondens Rätt,
inläggiandes Hr Befallningzmannen des Påminnelse skrifteligen som oplästes
tilläggiandes Hr Befallningzmannen munteligen att heela qvastionen beror deruti
hwilkens kiöp som kan skattas lagligast och äga förmån, hållandes elliest
hans Ehrwyrdigheet mehr Sufficient och bättre att swara till Monteringen än
som Nills Mårtensson, och tienligt att hans Ehrwyrdigheet kunde få hela gården
inlöst.
Hans ehrwyrdigheet Hr Anders Berglin inladhe ett Memorial på dhe skiähl
och argumenter, som han har å sin sijda att bibringa föruthan det att han i 16
åhr haft hemmanet i bruk, och alt sedan swahrat till alla Onera wed Rustningen,
och låtit sig inteckna 1707 för Rusthållare och betalt Recognitionen till
krigzmanshuuset, som denne Nils Mårtensson eij giort för den dehl han medh
sine syskon tillfallet i arf, warandes een Broder äldre än han och närmare
att tillträda Rustningen.
Nills Mårtensson swarade att hans fader låtit sig inteckna för den gårde
part som han tilträder, warandes hans äldre Broder Ryttare i krigh, så att
han intet lährer anta(?) bruket.
Hans ehrwyrdigheet beropade sig på dhe skiäl som han tillförende har inlagt
och anhåller om ett rättwist uthslagh.
Sammaledes hemställer Cronones Befalningzman Rätten hätuthinnan att giöra
hwad rättwijst kan pröfwas.
Hr Anders Berglin opwiste än dhe gamble Brefskap som Oluf Olsson om händer
haft, angående åthkomsten på detta hemmanet nemblig Ett bref dat: Grödstorp
d: 9 novemb: A:o 1652 af Anders Rasmusson och Jöns Tögesson.
Ett Tingz Bref daterat d: 8 Novemb: A:o 1644 emillan Swen Ingwarsson, som såldt
det till Lars Olsson i Cimbritzhambn.
Item ett kiöpebref af Lars Olsson som dhet försåldt till Anders Rasmusson A:o
1646 d: 4 October.
Påminnades hans Ehrwyrdigheet att så frampt Nills Mårtenssons fader hade
richtigt handlat, köpt gården och den betalt som kiöpebrefwet lyder, så hade
han wäl sökt att få handlingarne och åthkomst brefwen, men det kom intet
till någon Richtigheet medh dhet kiöpet, begiär med saken måtte beroo till i
morgon, att Jöns Bengtson som participerar i monteringen kan komma tillstädes
och höras.
I saken med Arfved Håkonsson i Wemmenelöf och Per Mårtensson ibidem, angående
hafre sädh instodo parterne tillijka medh enkian Elsa Erichz Pers, berättandes
enkian att Pehr Mårtensson lofwat henne detta Jordh stycke emoth ett stycke
Marhögzåkren hon wille besåå hwilket hon och plögde.
Pehr Mårtensson förklarade att enkian hade swag makt och bad honom plöga för
sig hennes dehl i marhögz åkren dhet han giorde, och både sådde och höstade
hon der sin grund och han sin.
Enkian swarade att Per Mårtensson såg att han eij hade hafre att såå deruti,
derföre hon den sådde och höstade.
Per Mårtensson nekar att han bytt, uthan hade han wähl haft 2 skeppor hafre
att så, när han hade macht dhem att plöga.
Resolutio
Dhet har fuller Arfved Håkonsson till Bewis framfört enkian sahl: Erick Pehrs
som tillstådt att han legt åkerstycket, hwilket Per Mårtensson oplåtit henne
istället för ett åkerstycke han af hennes Jordh plögt; Lijkwähl emedan Per
Mårthensson nekat hafwa sin Jordh oplåtit uthan enkian sielf höstat sitt åkerstycke,
hwilket han henne till willigheet plögt; Altså blifwer Per Mårtensson för kiärandens
tillmähle befriat.
Nämbdemannen Arfved Håkonsson låtit stemma Gudmund
Persson i Wemmenelöf, för det han sagt kiäranden
hafwa stuhlet een åker ifrån Gudmund, warandes Arfved Håkonson tillstädes.
På Gudmund Persons wägnar swarade Befallningzmannen Thomas Rölling på Giersnäs
hwarunder Gudmund Person lyder, och exciperade att Gudmund eij i laga tidh war
citerat, och begiärer han må niuta Processen till godo, uthwisandes stemningen
den eij förr wara förkunnat än som 4:e dag Pings.
Resolutio
Såsom Citationen försent är förkunnat, måste saken å nyo instemmas.
Saken medh kyrkoherden i Cimbritzhamn och Nills Mårtensson
i Grödstorp, angående grunden och bruket af N:o 3
framkom Jöns Bengtson hwilken rustar i samma Montering, berättar att han för
Oluf Olsons fattigdomb skull blef twungen af officerare att kiöpa denne dehl af
Oluf Olsson hwilket skedde A:O 1684 och skulle gifwit honom 24 D:r smt, och
betahlte derpå 7 D:r smt hade och så gården i 6 åhr i bruk men föll honom för
swårt att oppehålla Rustningen, bödd så både Mårthen Isachson och Oluf
Olsson att kiöpa och behålla gården, och som ingenthera wille, då upläth
han den till kyrkioherden i Cimbritzhamn, som kan wara för 16 åhr sedan ifrån
hwilken tidh kyrkioherden participerar i Rustningen och skaffade des andehl och
war då hans fader förman för Rusthållet, och efter honom, Jöns Ohlsson i Grödstorp,
på N:o 8 som än är hufwudman, weth intet huruledes handlades emillan Oluf
Olsson och Mårten Isachsson.
Emedhan Oluf Olsson är så gammall och oförmögen att han eij kan uthkomma,
berättade hans brorson Olof Frennesson att han eij war wedh första kiöpet,
men hört hans farbroder berätta, det Mårten Isachsson intet har betalt något
på det kiöpet, utan tykt nog wara af dhet han hade, hwarföre och Oluf Olsson
dhet sedan försåldt till kyrkioherden hwilket kiöp Oluf Frennesson såsom
hans Bror son och Jöns Bengtsson har underskrefwit.
Nills Mårtensson berättade att den tidh hans fader hade kiöpt hemmanet af
Oluf Olson begiärte han Gårdeparten i bruk af kyrkioherden, men kunde den
intet få.
Hr kyrkioherden replicerade att då Isack Mårtensson stodh i kiöp med Oluf
Olsson och kyrkioherden, då hade han icke allenast brakt gården i bruk och
opgiödnat Jorden, och satt een hoop på Monteringen hwarföre han begiärte
ehrsättning, men Mårthen Isachsson wille hwarken betahla honom eller Oluf
Olsson, och altså eij påstod widare något kiöp.
Crono Befallningzmannen påminte att Jöns Bengtsson war 7 D:r skylldig till
kyrkioherden, och derföre qvittade han dhe 7 D:r smt, som Oluf Olsson på kiöpet
hade opburit och hwem som behåller bruket så måste grunden bebyggias.
Kyrkioherden blef derwedh att emedan han wågat så mycket så lärer han icke
undandraga sig att låta bebyggia gården.
Resolutio
Sedan kyrkioherden Hr Anders Berglin har erhållit 3 Opbudh, är kiäranden
Nills Mårtensson, under laghfarandet inkommet medh klander och opwist ett kiöpebref
daterat d: 21 October 1695 att des fader Mårthen Isachsson sig har af Oluf
Olsson tillhandlat samme dehl i N:o 3 i Grödstorp som Oluf Olson sedan försåldt
till kyrkioherden, kunnades ingen sällja twenne ett, uthan bör dhet första kiöp
stå wed makt och har des fader i des lifstidh begiärt få hemmanet i bruk, men
kyrkioherden honom hindrat, hwarföre kiäranden giordt Ansökning wedh
Gouvernamentet och erhållit der Resolution att Cronones Befallningzman skulle
hielpa honom saken lagligen uthföra, i föllie hwaraf och Crono
Befallningzmannen å kiärandens wägnar bijbracht dese skiähl att dhet kiöpebref
som Oluf Olson medh Mårten Isachsson har oprättadt är lagligt och medh
wittnen underskrifwit, förmählandes kiöpeskillingen till sälljaren wara
betalt så att Oluf Olsson eij ägde widare rätt dhet sedermehra till
kyrkioherden att försällja, och att Mårthen Isachsson eij lagligen sökt des
Rätt, har dess store ållder warit ordsak till, och des barn i ungdom, att dhet
eij förstådt, emedlertidh har kyrkioherden eij widare participerat i
Rustningen än betahlt Räntan till Mårthen Isachsson som ett arrende, in till
Mårten Isachsson war så godh som i barndommen, då kyrkioherden först medh
Oluf Olsson ingått kiöp, som des Rätt då redan hade sig afhändt, warandes
deruthan eij tillåtheligt att söndra skattejordh, uthan till hemmanetz bättre
gagn att dhet kunde komma i ett bruk hälst det är så ringa att een medh
halfwa dehlen eij kan bestå, och är den dehl som kyrkioherden brukar afhyst, så
att sädhen föres ifrån bohlet som är moth lag, och fördy Cronones
Befallningzman anhåller att skiärskodan måtte hwilkens kiöp kan pröfwas
wara lagligast, och att kyrkioherden måtte afstå bem:te andehl till Nills Mårtensson
medh mehra in actis; Hwaremoth kyrkioherden Hr Anders Berglin har andragit det
han redan i 16 åhrs tidh haft bem:te grundh i bruk, hwilken den tidh war så
ringa, och illa häfdat, så att fast Oluf Olsson den både till Mårthen
Isachsson och andre uthbödh att försällja, ingen den wille kiöpa förän Jöns
Bengtsson för Monteringens skull den Oluf Olsson eij orkade praestera blef af
Regimentz officerare nödder skatte Jorden af Oluf Olsson sig att tillhandla,
hade och en dehl derpå betahlt, men sedan han den någon tidh brukt, wille han
den eij heller behålla, uthan opläth den i bruk till kyrkioherden, hwilken
emedan grunden lågh honom belägligh, och han elliest intet Prästebohl med des
annexe hade, läth opgiödna grunden och bringa den i bruk, och straxt
participerade i rustningen, och giorde der till förskått och understöd till
dhe andre, som hafwer så ringa Ränta, att den eij är högre än 51 D:r åhrligen,
då nu grunden war brakt i bruk och monteringen opsatt, inläth sig Mårthen
Isachsson med Oluf Olsson i kiöp och begiärte grunden, enär då kyrkioherden
påstodh sin bekostnadh på grunden och monteringen föruthan det att eij ännu
war richtigt om dhet kiöp emillan Oluf Olsson och Jöns Bengtsson, af hwilken
kyrkioherden fått grunden i bruk, betänkte sig Mårthen Isachsson, och påstodh
eij widare kiöp, så att kyrkioherden nu i 16 åhrs tidh participerat i
rustningen och i swåraset tiderne som mången förnummit uthgiort Montering och
opsatt både kahrar och hästar, warandes hans skada att han emottagit een Ödegrund,
som eij warit bebygt i manneminne, den han och icke nekar att opbyggia, icke
heller har det legat i ett bruk medh det andra att dhet genom detta kiöp mot
lag skingras, påståendes att Nills Mårtensson så mycket mindre kan betiena
sig af des faders olagliga kiöp, som dhet olagligt uthan wederbörandernes och
dhe anhöriges wetskap war giordt, och fadren sig sielf der i rättat, att han
dhet eij widare påstådt fast han så när i 10 åhrs tidh derefter lefde, och
kyrkioherden i hans lifztidh läth kiöp både medh Oluf Olsons och Jöns
Bengtssons samtycke, dermedh han och genast lagfahrit, och i Mårthen Isachssons
lifztidh erhållit twenne Opbodh, men han intet derpå tahlt, uthan hans son då
dhe swåhre Monteringer äre opsatte, och grunden som tillförende ingen wehlat
hafwa är bracht i bruk, dhen han mehnar lätt kunna komma dertill, der likwähl
wäl wore han kunde mächta den dehlen fadren för honom haft, med widare omständigheeter
kyrkioherden anfört; hwilket Rätten alt tagit i behörigt öfwerwägande; Och
såsom desuthan frambl:e Mårthen Isachsson i 9 åhrs tidh som han lefwat efter
des kiöpebrefz oprättande, hwarken dhet widh någon Rätt producerat, eller
dermed lagfahret, eller giort ringaste laglig ansökning att få grunden i bruk,
hwilket twifwels uthan hade skiedt, der han hade blefwit wedh sitt kiöp, och kiöpskillingen
betaltm betygandes och Crono Befallningzmannen kyrkioherden wara förmögnare
och mehr wederhäftig till monteringen att swahra och den praestera än som kiäranden;
I ty kan Rätten icke pröfwa Mårthen Isackssons kiöpså lagligt att sohnen
derigenom efter fadrens dödh kan uphäfwa det kiöp, som kyrkioherden medh
wederböranderne lagligen har slutat, och dhet sedermehra i Mårthen Isachsons
lifztidh opåtahlt trenne gånger lagligen låtet opbiuda och dermedh börjat
lagfahra. Börandes kiäranden till kyrkioherden i Expenser betahla 2 D:r Srmt.
Oluf Tuedsson i Glasax stämt Jöns Clemmetzon
för skiälsordh och slagzmåhl.
Nämbdemannen Oluf Frennesson å Oluf Tuedsons wägnar gaf tillkenna saken wara
förlikt, aldenstund den warit af intet wärde, och såsom ingen af parterne war
tillstädes så förbehåller sigh Cronones Befallningzman att förnimma om
saken, huru wida konungens Rätt derwedh kan versera att den blifwer afkortat förbehållen.
Cronones Befallningzman stälte för Rätta qwinfolket
Bolla Hansdotter för begångit lägersmåhl.
Bolla Hansdotter om 30 åhr bekände sig wara lägrat af een wärfware som förleden
sommar kommit och lånt huus hoos des mathfader, fiärdingzmannen Jeppe Knutson
i Wallby, hwilken kallade sig Swen, men weet intet hwar han war hemma.
Jeppe Knutsson besannade att förleden sommars kommo någre wärfware till honom
och togo huus, medan han war fiärdingzman och wore der 2 dagar och giorde sig
heelt ostyrige att dhe wille gee hugg på honom, så han war på wägen och
wille klaga för Commissarien, togo dhe dheras wäg, men wiste intet hwadh dhe
heeta eller hwar dhe woro ifrån uthan kommo dhe så ofta såledez till honom
emedan han är fiärdingzman.
Qwinfolket kom ifrån honom om Michelsmässo, och som hennes födelse tillsäger,
så kommer dhet öfwerens med den tidh wärfware woro der, som war efter Sancte
Hans tidh.
Kohnan berättade för 6 wekor sedan hafwa födt barnet, och hon häfdades wedh
sähösten på een loo af den ena af wärfwarne.
Rätten förmante henne på det alfwarsamste och hotade henne medh Profossen der
hon icke bekänner sanningen, men hon blef stadigt deredh att hon af ingen annan
war lägrat än som denne wärfwaren.
Jeppe Knutsson sade henne icke warit berychtat för någon annan, har hon och
haft samma bekiännelse för prästen wedh barnetz Christnades.
Rätten förmante kohnan på det alfwarsamste att gå till Rätta Bekännelsen,
men blef stadigt wedh sitt förre.
Resolutio
Rätten för sine wisse skiähl fant nödigt låtha kohnan betänkia sig till nästa
Ting, då emedlertidh Cronones Befallningzman låter på dhet nogaste efterfråga
och giöra sin flith att få wetha sanningen.
Sasser Månsson i Sandby anhölt om ett Pahr nämbdemän att syna N:o 23 i Sandby hwartill förordnades, Mårten Ingemarson och Swen Andersson i Tullstorp.
© Magnus Lindskog, 2001
(viss redigering pågår
fortfarande)