Tillbaka till DomböckerÖsterlens Släkt- och Folklivsforskarförening
Anno 1707 d: 6 Junij höltz ordinarie
sommar ting med meniga almogen i Jerresta häradh, af häradz höfdingen Bengt
Seth. Närwarande then wahnliga nämbden undantagandes Thor Olson som är siuk.
Commissarien
och Cronones ländzman Magnus Löfberg låtit stämma, Nils Jönson,
och Jöns Clemmetson, för slagzmåhl med
Anders och Mårten Håkenssönner i Gladsax. Å commissariens wägnar mötte des
fullmächtig Lorentz Anderson, klagandes huru såsom at dhe slagetz sammans med
begiäran des instämbde witne som äro Pehr Jbbson och Esbiören Jbson måtte där
om giöra des edeliga uthsaagu.
Pehr Jbson och
Esbiören Jpson aflade witnes eden, och witnade Pehr Jpson at Nils Jönson och Mårten
Håkenson woro(?) då på Wijk, kommo så i ordkast om et styke Jord, Mårten
oplåtet till Nils Jönson, och förmente sig wara eij betalt derför, slog så
Nils Jönson till Mårten Håkenson, med flata handen på hufwudet, hwar på något
derefter Mårten böd at ta igen, at dhe fingo hwar andra i håret, men blefwo
sittiandes, at dhe hwarken kommo omkull eller syntes wijdare åkomma, än at Mårten
Håkenson blödde lijtet näseblod. Nils Jönson bemötte at om intet Mårten
warit drucken så hade ingen orro yppas,och skedde eij bätre ingen skada.
Esbiören Jbson instod wittnade at Nils Jönson blef tilltalt af Mårten Håkenson,
hörde dog intet grant hwarom, förn han sedermehra hörde dhet skulle wara om
et stycke Jord och då Nils Jönson länge optaget munbruk af Mårten Håkenson,
slog han till Mårten Håkenson under öhrat. Då Mårten sedan han litet fohr i
håret på Nils Jönson, at dhe fingo hwarandra i håret, men blefwo genast åtskilde
at ingen åkomma syntes wijdare,än Mårten blödde lijtet, wet intet om dhet
wara nagla ref eller näseblodh, medan Mårten gick strax uth. Mårten Håkenson
tillstådh eij fådt wijdare än näseblodh på honom så dhet hade intet at säga.
Hade häller intet klagat så framt länsmannen intet påtalt saken.
Resolutio
Huruwähl swaranderne
welat påstå at deras slagzmåhl och des ordsak warit af intet wärde, icke
heller der af syntes någon åkomma, utan dhe sig wänligen förlijkt, så at
ingen sökt kiära emot annan; Likwäll medan bewist, och oförnäkeligit är,
dhet Nils Jönson tillfogat Mårten Håkenson blodwite, och hår dragit honom,
och Mårten Håkenson sammaledes hårdragit Nils Jönsson; Altså dömmes Nils Jönson
för blodwite och hårdrag at böta sex mark smt och Mårten Håkenson för hårdrag
tre mark
Angående
slagzmåhlet med Jöns Clemmetson och Anders Håkenson berättade, Anders Håkenson
at i Lasse Håkensons stugu kom han i ordwäxling med honom om en häfde åker Jöns
skolat giort honom förnähr, grep honom så Jöns Clemmetson i ansiktet med
fingrarna, at han blef refwen så blod gick uth, men giorde intet motwärn utan
gick sin wäg har intet stämbt saken. Jöns Clemmetson tillstod så wara
passerat men war af aldeles intet wärde,
hwarken trättan eller slagzmåhlet. Fulmächtigen påstodh ingen böra slås
uthan sökia lag och rätt, den han saken underställer.
Resolutio
Ehuruwähl eij wijdare
slagzmåhl warit, än Jöns Clemmetson efter liten ordwäxling, grepet till
Anders Håkenson at han i ansiktet allenast fåt nagelref hwar öfwer han icke
klagat, likwäll, emedan Anders Håkenson der igenom fåt blodwite ty fälles Jöns
Clemmetson för dhet tillfogade blodwitet at böta sina 3 mk smt och Ander Håkenson
wara saklöös.
Cronones
Länsman, låtit
instämma drängen Lars Månson för begångit förargelse
i kiörkan warandes å Ländzmannens wägnar tillstädes Lorentz Anderson
inläggiandes een attest af kiörkioherden att Lars Månson den stora
tacksejelse dagen begick een stor förargelse, med oliud och buller så att kiörkioherden
måtte stanna med predikandet, innan han blef bracht uhr kiörkan warandes b:te
skrift dat: d:n 6 juni A:o 1707 som för Rätten oplästes.
Inlades än ytterligare Hr Lieutnanten Fredrick Stures supplique till
Gouvernamentet, at emedan samma kahr har låtit sig hwärfwa, söker med dhet
foderligaste måtte afgiöras till hwilken ända öfwersten och vice
Gouverneuren Faltzburg det remitterat till Tingz Rättens foderligaste afgörande,
de dat: d:n 3 Maij A:o 1707 begärandes Lorentz Anderson , at fast åtskillige
af wederparterne med deras wittne sig i dag har infunnit, så är dog af
commisarien och Länsmannen saken eller des witne eij för än i morgon instämbd
begär derför saken till i morgon måtte opsättias, hwilket Rätten bewiliade.
Mickel
Nilson i Gislöf opböd 3/16 dhels skatteheman af N:o 25 i Gislöf
och 1/16 af N:o 32 ibidem, som han sig af des broder Erich Nilson har
tillhandlat, till dhen dehl som han i bem:te hemman tillförende ägde så at
han sig nu Numer 25 bestående i 3/8 helt och hållet har sig tillhandlat och
halfparten i N:o 32 som är 1/8 och brukar dher den andra 1/8 Oluf Knutson.
Erich Nilson war
tillstädes i hwilkens närwaro kiöpebrefwet af d:n 8 Martij 1705 oplästes
underskrefwet af Erich Nilson, Oluf Knutson, Anders Månson, och Anders Nilson
och tillstod han så handlat wara.
Michael
Nilson i Gislöf instämbd Mårten Jönson ibidem för dhet han utlagt
öfwer des andel till Ryttare hästens underhåld, medh Fouragie och
skodning.
Mårten Jönson till wedermåhl swarade at dhet stiger långt högre hwad
han utlagt än som dhet sig belöper hwad Micahael Nilson gifwit. Och som ingen
thera hade opsatt huru mycket, hwar och en uthlagt alt så taga dhe afträde,
dhet sins emillan at iämbföra och liqvidera.
Samptelige
Cimbris sochne män låtit instämma klåckaren Abraham Bergman, för
huuslega af siukstugan der i sochnen i 6 a 7 åhrs
tijd a 3 D:r åhrligen. På sochnemännens wägnar war tillstädes Mårten
Rasmuson och Pehr Bengtson hwilke dog ingen fulmacht hade at opwijsa.
Klockaren Abraham Bergman till wedermåhl swarade at een dehl af församblingen
sökia at giöra honom här uti förtret, men dhe mäste intet, hwarför han påstår
att desse böör opwijsas fullmacht, af hwilka dhe äro befalte at låta honom
instämma. Eliest förewetter med siukstugan således at emedan kyrkioherden
sahlig Hr Hans som nu för kort sedan blef död, war een tijd Cappellan i församblingen
och hade klockare löhn till sin subsistance. Skötte han intet om klockare
huuset som warit lijtet förfallet hybbele så at dhet aldeles i den tid blef
odugligt, och som denne Abraham Bergman war hans Substitut fick han allenast 20
D:r åhrl:n till löhn och hade hwarken huus eller boställe. Utan enär Hr Hans
blef körkioherde och han blef klockare, hade han eij närmare huus wahrelse, än
at kiörkioherden och probsten gofwo deras samtycke, at honom siukstugan af
cronones länzman och commissarien Löfbergz oplåtes at bebo emot dhet han
skulle hålla den wedh macht som han den emottagit hwilket han och så giort,
inlägger dher på Commissarien Löfbergz tillåtelse sedel dat: d: 18 Aprill
A:o 1701, så och eet bref ifrån Hr Probsten Magister Floreus som i dhetta måhl
bifaller klockaren och påstår honom af sochnemännen sker orätt. Hwilket är
dat: d:n 31 Maij 1707.
Sochnemännen förmehna ingen böra råda om deras siukstuga uthan sochnemännens
som dhen bekåstat, och bör klockaren sökia sin man som låtet klockare bohlet
förfahra, och nu sielf skaffa sig huuswahrelse, medan han niuter både helgen
sköld och offer sampt påskemath.
Klockaren uhrsächtade sig, med dhe swåra tijder och des ringa lägenheet, at
dhet intet förslagit, har icke heller accorderat om någon lega, icke heller är
uthsagt för än som kiörkioherden war död och nu stämbningen blef förkunnat.
Wederparterne bemötte at dhe intet iust genast wille hafwa honom uth uthan nu
imedlertid är at byggia påstå dhe at han siälf bygger sig huus och at dhe få
råda om siukstugan för dhe fattigas bästa.
Resolutio
Dett hafwa
fuller Mårten Rasmusson och Pehr Bengtson i Cimbris å sochnemännernas wägnar
welat påstå att klockaren Abraham Bergman som bebodt församblingens siukstuga
i 6 åhrs tijdh, bör åhrlig derför betala huuslega till dhe sochne fattiga 3
D.r smt, och sochnemännerne hädan eft3er, få till sochnens fattige bruka
siukstugan, likwäll och emedan klockaren Abraham Bergman har andragit,
huruledes klockare bohlet förn han tillträdde klockare tiänsten är råkat i
ödesmåhl, så at han intet haft något klockare huus at tillflyttia utan med
sahlig kiörkioherdens samtyckie, och efter då warande Crono Ländzmannens Löfbergz
sedel, af. D:n 18 Aprill A:o 1701 betingat siukstugan som då stod ödhe at
beboo, emot dhet han siukstugan skulle wed macht hålla, men aldeles intet at
gifwa någon huuslega, hwarpå ingen i kiörkoherdens lijfstijd har dhet
ringaste talt, för än kiörkio herden nu nyl:n död blefwen, och klockaren i
olaga tijd sig ingen uthwägh weet, och här om Hr Probsten uti häradet sin
mening tillkiänna gifwit, och bifallet klockaren at allmogen bör hiälpa som
dhen dher utan något förwållande är huuswill, ägandes iämbwäll Hr
Probsten at hafwa inseende så med siukstugan som sochnens fattige. I dy finner
Rätten at enär klockaren efter tillståndz sedelens Innehåldh wedh från
flyttiandet lefwererar huuset behållet ifrån sig, han för wijdare huuslegan bör
wara frij, och at han iämbwäll bör niuta laga fahrdagh till godo inom hwilken
sochnemännerne hoos Hr Probsten och wederböranderna, kunna pläga rådh huru
wijda siukstugan till dhe fattigas underhåldh kan behöfwas eller nyttig anwändas.
Jon
Håkansson i Wemmenlöf instämbde Måns Esbiörnson ibidem för 2:ne
stolpar och skälzord, warandes Joh Håkenson tillstädes men intet Måns
Esbiörnson utan hans mathfader Gunnar Pehrson uhrsächtade honom at han war i håfwerie
på hofgården. Och han nämbl:n huusbonden stämbt i et annat måhl beror alt så
till i morgon.
Oluf
Fränneson i Örneberga stämbd Nils Pehrson ibidem för 5 D:r smt skuldfodran,
flytandes af dhet som han uthlagt till 3:dingz Ryttaren Monteringen bestigandes
efter opsatz 144 D:r 20 öre hwar uti Nils Pehrson bör participera ¼ dhel. Men
eij will tillfyllest betala utan innehåller 5 D:r smt.
Nils Pehrson
till wedrmåhl påstodh sig först hafwa betalt 28 D:r smt 14 öre och sedan 3
D:r 19 öre men efter cronobefallningzmannens handh eij bör betahla mehr än 32
D:r 12 öre på een fiärding.
Oluf Fränneson hölt för omögeligt, at alt kan på lijka, dy dhet består i mångahanda
uthgifter, och lär ingen kunna märkia hwadh han wärkel:n uthgifwit, han har
nog beswähr likwähl utan någon wedergälningh.
Parterne togo afträde at öfwersee dheras räkenskap, och sedan säga hwilke
poster dhe finna wara stridige.
Michael
Nilson och Mårten
Jönson instodo och gofwo tillkiänna at dhe sog således medh hwarandra förlikt
at Mårten Jönson blefwet den andre skyldig 28 öhre smt så at de såledez
hwar andra förnögdt.
Måns
Christenson i Sandby låtit stämma Sasser Mårtensson i Walby för 2 D:r 4 öre smt skuldfodran,
gifwandes Måns Christenson tillkiänna at dhe sig förlijkt således att Sasser
Mårtenson lofwat honom 14 dagar för Mickelsmässo beweller saken stå lika öpen.
Sasser Mårtenson
tillstädes beiakade således wara förlikte, att i fall han då intet betahlar
underkastar han sig Rättens domb.
Måns
Mårtenson i Wämmenlöfz torp låtit stämma samptelige bymän i Wämmenelöf för en
wagn dhe förleden höst ifrån honom pantat.
Wemmenelöfz Bymän
till wedermåhl förklarade at dhe pantat wagnen för åthskillige motsträfwigheet
i deras by samblingz, ehrlägiandes dheras förklaring skrifteligen påståendes
at dhe budit honom sin wagn igen, men han war så wrångwärdig at han intet
wille dhen återtaga.
Måns Mårtenson inlade wijdare sit klagemåhl skriftelig, betygandes at dhe
togo wagnen för slagzmåhlet som dhå war framme, kan intet bewijsa dhe budet
honom sin wagn, uthan han skickat dhen at afhmänta, men dhå war ett hiul
aftagit.
Resolutio
Såsom Wämmenelöfz
bymän sig sålede hafwa förklaret at han sedt Måns Mårtenson wahrande tijdh
han war i deras bylag stält sig emot dheras byskrå så widrig at dhe haft
ordsak för dhes olydno at anse honom med wahnlig plikt hwarföre de och wagnen
pantat, icke desto mindre äro dhe glade at dhe sluppet honom, och welat giärna
uthan lösen låta fara wagnen, och deras Rätt eftergifwa, påståendes at Måns
Mårtenson hoos dem hwarken fodrat sin wagn eller sökt dhen at afhämpta,
hwilket Måns Mårtenson icke heller annorledz bewijsa kunnat, altså pröfwar Rätten
Wemmenlöfz bymän efter deras tillbudh böra låta Måns Mårtenson få sin
wagn oskadd tillbaka och sedan för widare plikt å begge sidor wara fria.
Pehr
Olson i Borreby stämpt Truls Mårtenson ibidem för några ähgor dhe skola
wilia frå et bruk som dhe honom stadt hafwa.
Truls Mårtenson
och Pehr Månson till wedermåhl anhålla, at saken måtte opsätias,
till i morgon, då Cronobefallningzman lofwat komma tillstädes, som wet rätta
sammanhanget, hwilket bewilliades.
Måns Christenson i Sandby praesenterade för Rätten et skiftebref,
som frälse befallningzmannen Trued Trulson håller efter Pehr Håkenson i
Tulstrup, A:o 1703 d: 7 Feb:, hwar uti Måns Christenson blef inskrefwen till förmyndare
för Mårten Gunnarson, och hans arf 18 D:r 9 öre smt barne pgr, dhe han till
sigh tagit, för nimmandes at han och så i skiftebrefwet skall wara infördh för
44 D:r 3 öre, at emottaga för Christopher Hans dotter, Lucia, dhet han tillförende
eij wist, hwilken andel icke heller någon honom tillbudit, utan Mårten Ohlson
som war hennes stiffader, behållit godzet hoos sig, begär at sådant intet måtte
lända honom till answar icke heller kan han sig der med befatta, medan han har
ännu dhet eena förmyndarskapet, till medh både uth lefwat at han är sine 65
åhr till medh haft Rusthåld som han nu för dhes oförmögenheet har måst öfwergifwa
icke heller är lagl:n satt till förmyndare, af frälse in på crono förslåendes
till förmyndare för Mårten Gunnarson Brodern Hans Gunnarson som är boofast,
an hållandes, att emedan Mårten Olson eij är wederhäftig, en annan måste
tillordnas förmyndare för pigan Lucia, hwar till han ingen ducktig kiänner
iblandh slächten.
Nämbden pröfwade Mårten
Olson eij längre kunna anbetros något arfwegodz icke heller Måns Christenson
fallen dhet at emottaga finns och ingen uti slächten som dhet till kan wara
fallen och wederhäftig at emottaga Luci Christophers andehl som är 44 D:r 3 öre
smt.
Resolutio
Såsom Rätten
befunnit Måns Christenson i Sandby nu wara otiänlig, at förwalta något förmynderskap
så för dhes ålder som dhes medellösheet skull, at han derföre har måst öfwergifwa
des gårdzbruk, Alt så blifwer Hans Gunnarson förordnat at emottaga förmynderskapet
för des broder Mårten Gunnarson, och hans arf 18 D:r 9 öre smt. Och emedan Rätten
ingen i slächten bekant ähr som kan skattas fallen och wederhäftig at påtaga
sig förmynderskapet för pigan Lucia Christophers dotter och dhe 44 D:r 3 öre
smt arf, som Mårten Olson hennes stiffader hoos sig haf:r så blifwer af Rätten
nämbdemannen Swän Anderson i Tulstorp förordnat sig Lucia Christophers förmynderskap
genast at antaga och dhet efter förmyndare ordningen således förwalta som han
dhet kan förswara.
Jon
Håkenson i Wämmenlöf hwilken låtit instämma Måns Esbiörensson för 2:ne
stolpar och skälsordh inståt med sin wederpart Måns Esbiörnson.
Jon Håkenson klagade at Måns Esbiörnson honom owettandes taget ifrån
honom een sågskuren ny och een gammal stolpe som warit brukat i hans huus, och
des utan skält honom för tiufwerij, som hans witne lära kunna bewijsa inläggandes
een skrift om dhes wählförhållande.
Måns Esbiörnson frågade
om Måns Pehrson i Wemmenlöf underskrifwit samma attest, han kiände sin gås på
Jon Håkensons stig, och tog dhen där igen som skedde i fior om Mickelmässo.
Jon Håkenson bemötte at om een främmadh gås war af förseende kommet iblandh
hans gäs, så har hwarken han satt dhen der in eller dhet skedt någon
wetandes, om Mannen tagit då sin gås eller intet är honom obekant., begiär få
föra sine witnen om stolparna nämbl:n Oluf Otterson i Wämmenlöf och Måns Mårtenson
ibidem.
Emot Måns Mårtenson exiperade Måns Esbiörenson , at han war hans afwundzman,
hans hustru war till hyses hoos Måns Mårtensons dher dhe blefwo owänner och
derför intet wet hwad ont han will giöra honom.
Måns Mårtenson nekade haft någon trätta med hans hustru wijdare han warit någon
tijdh hoos honom inhyses och skall honom eij bewijsas hafwa giort honom eller
henne emot. Gofwo och så nämbden och almogen Måns Mårtenson dhet eftermähle
at dhe eij annat än godt af honom hört, hwarföre han admitterades till eden.
Emot Oluf Otteson hade Måns Esbiören intet iäf utan aflade witnes eden med
handh å book.
Måns Mårtenson witnade at i förledit åhr om efterhösten såg han Måns Esbiörnson
i twå aftoner i radh, komma uhr Jon Håkensons gård medh een stolpe hwar gång,
war intet mörkare än han kiände både Måns Esbiörenson och såg honom bära
stolparna, men wet intet hwar han giorde af dhem och tiänte Måns der, samma
tijdh.
Måns Esbiörnson näkade hafwa tagit några stolpar han hade hwarken huus eller
wahrelse at giömma dhet, utan om dhe wist något medh honom ade dhe intet tagat
dermedh, utan lået dher efter Ransaka, men han skall börja något dhe genom at
förhålla honom sin löhn.
Oluf Otteson instod och witnade dhet han hörde at Måns Esbiörenson skällde
Jon Håkenson på bystämbningen för en skälm och tiuf.
Måns Esbiörenson näkade intet utan sade dhet kom af een hoseskälla som Jon Håkenson
tagit af een man i Broserup Bengt Rasmusson.
Jon Håkeson näkade och påstod sådan aldrig skall kunna bewijsas. Måns Esbiörenson
påstod at mannen Bengt Rasmuson kom till byen och frågade efter sin biälla
hoos bymän och hoos Jon Håkenson då gick Jon Håkenson bort och intet wille
komma med till bysamning utan måtte Måns Esbiörenson dit dher han gick till
bekiännelse, och berättade huruledes tillgick at han tiänte Jon Håkenson,
som befalte honom hämta een hwit merr medh sig, och war hans bror Anders Håkenson
der hoos och Jon tog skällan af öket.
Jon Håkenson näkade alt ständigt at han dhet intet giort utan är alt osant
han wet intet hwad han will påfinna at skämma honom.
Arfwed Håkenson nämbdeman berättade, at mannen Bengt Rasmusson i Broserup war
i Wämmenlöf och frågade efter sin skälla, klagade at han intet skötte om skällan,
men hans mähr war der genom förkommen, då kalte genast Måns Esbiörneson om
at han och hans huusbonde Jon Håkeson tagit samma biällra.
Witnet Oluf Otteson tillstod at han warit medh på sambningen då mannen ifrån
Broserup frågade efter sin biälla, och at Måns då bekiände som Arfwed Håkensson
referera.
Jon Håkenson näkade aldeles at warit dher medh, utan må han swara dher till
som dhet tagit, han har giort sammaledes med een töm som hörde Pehr Person
till.
Måns Esbiörnson förklarade at han länt een töm af Pehr Pehrson, dhen förkom
och dhen betalte han, men Jon Håkenson siälf kom honom at lähnan till hans tiänst,
will medh edh befrija sig icke hafwa tagit stollparna eller annat.
Resolutio
Såsom Jon Håkensson
eij tillfyllest kunnat öfwertyga Måns Esbiörnsson at hafwa tagit twå stolpar
ifrån honom. Alt så blifwer Måns Esbiörnson för stolparne befriat.
Pliktandes eliest för skällsorden han utan något bewijs brukat sine 3 mk smt.
Samptel:
bymän i Jerresta låtet instämma Gnalöf bymän för dhe wilia förmehna
Jerresta Boskap at gå på dhera fäladz mark. Warandes parterne af begge
byar tillstädes och inlade Jerresta bymän deras beswähr skriftelig som oplästes.
Gnalöf bymän
till wedhermåhl förklarade, till dhet första så är Jerresta Eng, som borde
eliest dhet åhret liggia i fählad fredad, sedan äro för många åhr sedan där
om godt domb emellan begge byerna huru wida Jerresta häradz boskap skulle
wachtas oppå och in till Gnalöf mark, inläggiandes dher på siälfwe dhomen
som är een häradzdhomb i Jerresta häradh emellan Jerresta och Gnalöf Bymän
angående Jerresta by, gräsgång och fähdrift på Gnalöf fähladhafsagd d: 22
November A:o 1672 innehållandes at Jerresta bymän intet ähr tillåtit at
hafwa des dragoxar på Gnalöf mark längre gåendes än som 8 dagar dagar efter
wårsåden är bestält, icke heller med öfrige boskapen som fäherden drifwer
komma längre än som till Lyngbäcken.
Resolutio
Såsom i
thetta måhl een häradz dohm A:o 1672 d:n 22 November är utfallen att Jerresta
oxar eij böra längre niuta frij gräsgång på Gnalöf fäladz mark än 8
dagar efter wåhrsåden är bestält, och fähherden med öfrige creaturen eij
drifwa längre än till Lyngebäck, Altså kan nu häradzRätten der uti ingen
ändring giöra.
Förehafdes
saaken angående drängen Lars Månson som giort förargelse i kiörkan
med opkastande och buller hwarom commissarien och cronolänsmannen Löfberg sig
infant, och berättades at bem:te dräng waret öfwer åhr och dagh plågat medh
hufwudyrelse framstodo Anders Trulson och Jöns Tuedson derom at afläggia
dheras witnesmåhl dherom utan jäf aflade eden och dher på witnade Anders
Trulson at förledet åhr om Pingzdag Andre dagen såh han honom, dhet han hade
refwet kläderne af sig så nähr som skiortan och byxornaoch willet åt marken,
och hwem som kom till honom frågade han alltid hwad will tu hafwa och såg
bistert uth at dhee måtte wachta honom, slank(?) sig dock ifrån honom om
natten och fohr uth åth marken som ett hans lös mennisko, hörde då
qwinfolken tala om at dhet kommet på honom som een fallande siuka at magen
blefwet stor intet förmärckt der af för än dhet nu skiedde i Gladsax kyrkia
och sedan åter nu i Pingz hälgen, men föräldrarna sökt dhet dölia.
Jöns Anderson instodh och witnade, at samma tijdh som Anders Trulson war der
hoos woro 4 karlar att hålla och wachta honom, och slap ifrån dhem och han lopåt
marken som skedde förledet åhr, annan Pingz dagh stämmandes öfwerens med förra
wittnet.
Nämdemännen och almogen betygade at dhet spordes samma tijdh så wara hänt,
men hans släckt sökt dölia dhet medh honom.
Commissarien Löfberg instämt Bengt Pehrson och Mårten Månsson i Baskemölla
at aflägia deras witnes måhl om dhet som sidst passerade wid Gladsax witnade så
Bengt Pehrson efter aflagd eedh at sidsta tacksejelse dagen d: 26 Aprill, kom
han till Gladsax för än prästen kom och gick emedlertijd in till Esbiören
Glossberg efter honom kom drängen Lars Månsson in klagade at wara torst och
begärade een pott öhl, såg litet underlig uth, men tahlte intet utan tegh
helt stilla, ringdhe dhet så strax at dhe gingo alle tillika uth, så han intet
allena drack den potten utan druckatwå andra af samma pott, gick så witnet i
stolarne neder i kyrkian och Lars Månson på läcktaren, såg sedan at dhe hade
honom uhr kyrkian.
Mårten Månson efter aflagd edh, witnade dhet han gick till Bengt Person som för
honom war inne hoos Esbiörn Glosberg och hörde dhet drängen Lars Månson
fodrade en pott öhl at han war torstig af den potten drack båd wärden och een
annan man ifrån Carleby, hwarpå genastsammaringdes, och war Lars Månson intet
drucken, utan såg myke hemsk och underlig uth, och som dhet hastigt derpå
ringdes fölgdes dhe åt kyrkian och stod medh på läcktaren, då under
predikan han hörde honom stampa och slå medh händerna i stolen, såg intet
huru dhet begyntes emedan han stod något der ifrån i annan stohl.
Bengt Pehrson besannade at han samma gång intet war drucken men såg mycket hälsosammar
uth som dhet intet war rätt fatt medh honom.
Anders Pehrson och Truedh Trulson i Carleby framkallades och efter aflagd witnes
edh berättade Anders Person, at Lars Månson kom till honom på körkiowägen
et stycke ifrån byen och fölgde honom nästan ¼ wäg, förnam honom intet
wara drucken eller wijsa sig i något måhl oskickelig.
Trued Trulson witnade at han stod när wedh honom i een annan stohl i kyrkian, då
lade Lars Månson under predikan sig först med ansichtet på sine armar fram på
stolen och som han hade något swettas och wåndas, kastade han någet opp såg
sig så omkring, och kastade mehr opp, steg så op uhr stolen och fick een knif,
med hwilken han ref i steen wäggen och muhren, steg så folken op och wille
hafwa knifwen ifrån honom då han bar sig till som en der intet förstånd hade
haft, der på några drängar fingo i honom och förde honom uhr kyrkian, och
hade stormöda få honom uth, ropade eliest intet utan såg bistert uth och
wille intet ord swara äfwen som galne menskior pläga såg honom eliest dhå
han gick uhr byen till kyrkian tå han intet syntes drucken utan helt nyckter.
Eliest tillstå begge witnen at förledet åhr annan dagh Pingz dagh war han så
underlig och lop åt marken som dhe andra om honom hafwa witnat.
Hr Commissarien Löfberg berättade sig nu tackseijelsedagen hafwa warit i
kyrkian dhå det bullret skedde, wet intet huru tillgick på läcktaren, wijdare
än stort buller hördes, och som gudztiänsten war ändat lät han förnimma om
dhe förmärkt dhet han war drucken sade och prophossen på läktaren då dher
hade kändt luckta efter brännewin, dher han opkastat, men ingen kunnat säija
honom warit drucken. Drogz eliest männerne som höllo honom på kiörkogården
äfwen som medh en galen menniskia at han brottades och wille ifrån dhem
talandes intet utan wille löös eliest stämmer dhe sidste witnes berättelser
öfwerens medh dhet som då genast i kiörkan berättades.
Ryttaren Esbiören Glosberg dher han fådt öhlet berättade at han kom till
honom och begiärade litet dricka emedan han hade gåt och war rätt torst det
han fick, men drack dhen intet allena war icke heller drucken, men syntes swårmodig
och som dhet ringde samman gick han medh dhe andre i kyrkian då han stod på läcktaren,
men Ryttaren länger fram i kyrkian och som bullret skedde och då de kommo ned
med drängen ifrån trappan så stod commissarien för honom i stolen och
befalte honom Ryttaren at han wille gå och hiälpa uth kahren, gick så dit och
halp honom uth, då han brottades och slät som een sher wille bijtas, dhå dhe
fingo honom uhr wagnhuuset slängde han sig neder och arbetade at så många dhe
woro nämbl: 5 stycke kunde dhe dog knapt råda medh honom talte eij något ordh
utan stod fraggan honom uhr munnen som commissarien siälf såg fölgde deh så
honom till dhes syster man Jöns Jönson, dher han bar sig lika åth så at 4
karlar med möda, kunde råda medh honom utan wille alt uth igenom fönsteren
och badh släppa sigh at han kunde komma uth till dhem, men swarade intet till
dhet dhe honom tilltalte.
Commissarien Löffberg berättade at han andra dagen dher efter tillika med kiörkioherden,
och Lieutnant Sture, wara dher inne och som dhe tänckte at han hade giort sig
dhet på talte dher honom hårt till, men han war alt lika, och aldrig swarade
ett ordh utan alt sågh till förtreet, dock låg han helt stilla i en bänk.
Profossen Torchel efter hwilken commissarien skickade strax efter efter mässan
at taga honom i arest, berättade, at han war hoos honom först i 4 dagar, hoos
hans swåger, då han genast lade handklöfwerne på honom och gick hans mage
och bröst som dher warit een grijs i honom och war hans armar så styfwa som
man taget på järn, kunde och så dhe första dagarna intet få någon dricka i
sig fast dhe sökte få dhet i honom, på 3:die dagen saktenades thet medh
honom, då fölgde honom hem till sine föräldrar, dher han fuller wijste sig
stilla, emedan han intet fick sin wilia, utan gick som i yrsel och skylte medh
ögonen, fick så äntelig efter crono befalningzmannens ordre lof på caution
at komma löös.
Mårten Pehrson och Lars Pehrson i Carleby efter aflagd edh witnade at 3:die
Pingsdag kom ett qwinfolk och sade till witnet, och Pehr Hillebrantson at hon
tror dhet Lars Månson han är swagh lop åt marken, gingo dhe så efter och kom
till honom ett stycke från byen, wille så hafwa honom med sig hem, men han war
dhem för stark och lop ifrån dhem, in till Lars Pehrson och Trued Trulson
kommo dher till, då dhe fingo honom hem, och skildes witnet ifrån dhem på
gatahn, talte intet utan slog sig alt stilla på bröstet.
Lars Pehrson stod och witnade dhet samma, och at han halp at bära honom in i
sin fars stuga, och som han kom i kull slog han med hufwudet och fötterna, och
hof sigh hans maga, som dhet kunde warit een gris i honom och låg witnet öfwer
magen på honom öfwer een …ena, och war med möda 4 karlar kunde fyra honom
talte aldrig något ord wijdare, än han begiäörte komma hemb, fast han hade
intet annat hemb än han städze warit hoos sine föräldrar, gick så witnet
emot aftonen bort och kommo andre män tijt igen.
Tued Trulson som tillförne aflade eden, berättade at han samma tijd 3:die
Pingz dagh dhå han war kommen till marken gick tijt, låg han då i kull på
marken, och slog med hufwudoch fötterna, och magen och brystet gich grympt på
honom buro dhe honom så in till sin fader, dher dher stälte sig sammaledes,
alt in til aftonen, talte intet och när dhe wille gifwa honom dricka, så lop
dhet uhr siderne af munnen på honom och war han så eländig så dhe måtte gråta
alla som honom sågo.
Anders Andersson, Anders Pehrsson och Anders Trulson som warit hoos honom natten
öfwer refererade att han hela natten stälte sig sammaledes, och talte intet
ett ordh, men bäst han låg som skulle han wara stilla språng han till och
wille wara löös och war förfärelig stark, och gick bröstet och magen grympt
på honom som dher warit et lefwande creatur i honom, när dagh war blefwen böriade
han wara något stilla, frågade så hans fader honom om han kunde kiänna
folken som war hoos honom, då swarade han ia, och nämbde een och annan sade så
fadren at han hade hårdragetz den dagen, då grep han sig i hufwudet, och kände
på sit hår, säijandes han tror intet dhet böriade så tala klokt med dhem
och war rolig, då dhe gingo tädan. Rätten samptel: tillfrågandes om någon förnummit
at han dhen dagen något druckit? R:t at han warit hoos Måns Pehrson som hölt
kiörkegångh, men drack dher intet någon pott öhl, utna hade föga roo
wankades uth och in, war dog intet drucken, litet dher efter kom folken och berättade
at han war lupen åt marken. Q:o Om han bar sig till som een brotfälling,
eller, om han swor eller bannades? R:t han har inge tecken som en brotfälling,
icke heller swor eller bannas utan brottas med kroppen, och går bröstet och
magen häftigt och will wara löös som han eliest war uhrsinnigh.
Eliest berättade samptel: bymän at hans föräldrar som äro gamble folk i går
bekiänt, at han warit såledez några gånger tillförne, men dhe sökt dölia
dhet, dhe ment dhet kunde gåt öfwer at dhet intet skolat blefwet witterligit
och ligger fadren illa siuk till sängz, och är om sine 66 åhr, drängen Lars
Månson som hela ransakningen öfwerståt helt stilla och intet af sig siälf
tahlat något ordh, berättadhe sig wara 20 och några åhr sägandes sig eij
weta när dhet kommen på honom eller huru bar sig åth widare än dhe säga för
honom,hade dhet första gången förledet åhr om påsk andre gången om pings,
der efter tredie gången i kyrkian och nu i pings fiärde gången, för än dhet
kommer på honom kiännerhan ingen ting, hwarken at han är ängslig eller
annat, men sedan dhet är öfwerståndet är han mycket öm öfwer bröstet, och
magen och wet han intet af sig så länge dhet påstår.
Q:o hwar af han kastat opp i kiörkan? R:t wet sig eij hafwa opkastat, icke
heller at han skurit i wäggen eller huru han kom uhr kyrkian icke heller wiste
något af sig för än han kom till rätta.
Ifrån Lieutnanten af Dragonerne insändes et memorial som dhen 2 Maij war
skrefwet till crono befalningzmannen at emedan han giort förargelse i körkian
har han låtit wärfwa honom till dragon anhållandes medh första få dohm öfwer
honom.
Än inlades een attest af kiörkoherden i Gladsax Hr Sigvard at Lars Månson
dhen tijd giorde under predikan stort buller och wäsändh.
Nährwarande allmoge gofwo tiikiänna dhet kyrkeherden eij annat wijst än at
Lars Månson giordt dhet af fyllerie.
Resolutio
Såsom medh månge
wittne edeligen är worden intygat at drängen Lars Månson icke kommit drucken
i kyrkian, utan blefwen betagne af en hastig siukdom som han iämbwäll een långan
tijdh Både för och sedan warit belastad medh, och så länge den påståt, han
ynkel:n och medh förskräckelse är worden plågat, uthan sinne och förståndh,
som een uhrsinnig menniskia, den många har måst wackta och hålla, och med
stor möda kunnat styra; Altså kan Rätten eij beläggia honom med något
straff för dhet han i sådan sin yrheet i kyrkian stält sig oskickelig och
dher med giort buller.
Hr
commissarien Löfberg stält för Rätten Mårten
Bengtson i Borreby, Ryttaren Johan Dahlgren och Lasse Nilson i Blenstorp för
slagzmåhl dhe med hwarandra haft beropandes sig commissarien på witnes
utsagu som är salpetersiudaren Trued Nilson Skräddare, Pehr Pehrson och drängen
Staffan Nilson, hwilka efter aflagd edh witnade, först, särskildt, Trued
Nilson, at han kom ifrån Sandby med Pehr Lafogde, och som dhe komo i hans
stuga, war Mårten Bengtson, Ryttaren Johan Dalgren och Staffan Nilson, dher
inne. Munbrukades Mårten Bengtson med een saxare, som och sp war dher, bad så
Pehr Lafogdes hustru honom gå hem, medan han giordt oro nogh. Då skälde Mårten
Bengtson henne för en trullkona, äfwen så hennes dotter badh så Ryttaren
Johan, Mårten Bengtson intet ställa så, fohr så Mårten Bengtson i håret på
ryttaren och Mårten Bengtsosn sohn Lars Mårtenson efter, tog så drängen
Staffan Nilson både fadren och sonen ifrån ryttaren och satte dhem i bänken såg
eij Ryttaren få skada icke heller såg han sohnen slå Ryttaren.
Mårten Bengtson klagade at han blef illa slagen så at han föga hälsa haft
sedan. Sonen hans rörde ingen menniska utan wille allenast rädda fadren.
Trued Nilson betygade at han intet såg, någon slå honom widare än Mårten
bengtson och ryttaren hårdrogs om kull på golfwet.
Skräddaren Pehr Pehrson instod witnandes at han war så drucken förn han kom
in at han intet mins huru han kom dijt eller huru han kom dädan, icke heller om
han slogz eller icke.
Rätten förmehnte Pehr Pehrson at betänkia sin salighetz edh, och säg hwad
han kan komma ihog, medan han in tet warit så drucken at han iu lär minnas något?
R:t wet och mins icke dhet ringaste, utan kom hans hustru efter honom och hade
honom hemb blef han och liggiandes på gatan wed Holmbos et par timmar innan dhe
fingo honom hemb.
Staffan Nilson instod och witnade at Mårten Bengtson och Lasse Nilson i Sälshög,
kom at tahla om kiörkioräkenskaper for så Mårten Bengtson några gånger i håret
på Lasse Nilson, och währde sig Lasse så länge han kunde och wille wara
stilla. Och förliktes genast at Lasse Nilson gaf dhen andra till, dhet han sökte
på och slog honom, såg ingenthera hafwa fåt skade af them utan gick Lasse
Nilson bort något dherefter skälde Mårten Bengtson Lafogdens hustru och och
hennes dotter för trullkonor. Då badh Ryttaren Johan at han intet skulle skälla.
Då kallade han dhem på nytt igen och swor at dhe woro trullpackor, for så i håret
på Ryttaren wille så Mårten Bengtsons sohn ihop med Ryttaren men intet fick
honom dherifrån, eliest syntes intet blodh på ingethera, war och skräddaren
Pehr Pehrson inne då Lasse Nilson och Mårten Bengtson sloges, men han satt
helt drucken i en bänk så at wähl troligit ähr at han intet stort lärer
minnas.
Ryttaren Johan Dalgren berättade at då han sent mot afton kom der in då war Mårten
Bengtson åtskillige ryck ihop medh Lasse Nilson, och slog honom i golfwet någre
gånger och badh Lasse Nilson för sig och så snart Lasse kom löös for han
genast på Lasse igen, såg ingen blöda af them. Lasse Nilson uhrsäcktade Mårten
Bengtson at han intet wet hwad han giör när han är drucken utan will dhå slås
och klambras medh alla, han förläth honom genast dhet han slog honom och hade
intet welat röra honom dher han fåt sitia i fredh.
Mårten Bengtson entskylte sig at han intet weth sig hafwa skält hustrun eller
buret sig så illa åth, men han mist sitt hår och är blefwen slagen, har och
bedt om förlåtelse dhå han hört at han skält hustrun.
Ryttaren Johan berättade, at Mårten Bengtson iämbwäll slogz medh en saxer
som är hoos honom i qvarteret så at han intet wet af hwar han fått hugg
Resolutio
Såsom Mårten
Bengtson med slagzmåhl öfwerfallit Lasse Nilsson i Blästorp och Ryttaren
Johan Dahlgren och dem hårdragit så och brukat skiälsordh på Pehr Lafogdes
hustru och dotter kallandes dhem trullkohnor, williandes fuller sig medh des
dryckenskap uhrsächta; Altså döhmmes Mårten Bengtson för slagzmåhlen at
plichta 6 mk smt och för skäldzorden sammaledes 6 mk.
Oluf
Månsson i Sandby låtit stämma Jöns Torson ibidem för 35 D:r smt recruterings
medel af Rusthållet N:o 10 i Sandby pro A:o 1706, klagandes at han
mottagit samma rusthåldh af Jöns Torson, och gifwit honom i afträde 60 D:r
smt och der hoos såledez contraherat, at Oluf Månson skulle dhetta åhret
tillträda och niuta alla Rusthåldz rättigheeter, och förmåhner och swara för
alla sedan nyåhrs dagen af Rusthållet gående uthlagor, dhet ware sig anten påbudet
eller sedan kunde påbiudes, med mehra contractet dat: d:n 28 juni 1707 förmähler
som för Rätten oplästes.
Jöns Torson
till wedhermåhl förklarade, at han fuller betalt en dhel af 1706 års
recruterings medel, men sedermehra påbudet ännu at samma 1706 åhrs
recruterings medel at betala 35 D:r som han mehnar Oluf Månson böra ährläggia
alldenstundh dhe sedan nyåhret först fordras.
Å Oluf Månsons wägnar påstås at owist ähr hwad för 1707 kan påbiudas han
har betalt 60 D:r smt skulle än mehr på så blefwe han förswagat, at kunna
wijdare utgiöra. Han kommer at stå för bördan men den andre sluppet Boor på
domkyrkios godz som inga sådane beswär är underkastat.
Resolutio
Såsom dhet
emillan Jöns Torsson och Oluf Månson A:o 1707 d:n 28 Januarij oprättat kiöp
contract uthtryckel:n förmår at Oluf Månson ifrån sidstledne nyåhret 1707
skulle niuta alla Rusthåldz opbördh och förmåhner till alla af rusthållet
sedan nyåhret gående uthlagor, Oluf Andersonoch så för afträdet gifwit 60
D:r smt och owist ähr hwadh ännu detta åhret är eller kan blifwa påbudet,
och om han kan orka dhen utan förswagande praestera, hwaremot dhe fodrade 35
Dhl:r bestå af dhet förra 1706 åhrs recryteringz medel, Altså pröfwar Rätten
at dhet sträfwar emot dhe uthfäste 1707 åhrs förmåhner så frampt af dhet
åhrs upbördh 1706 åhrs uthgift hwaraf dhe 35 D:r smt recrytering flyter
skulle behållas, utan bör i förmågo af contractet tydeliga förståndh och
natur Jöns Torson sielf betahla dhe 35 D:r smt återstående recrüteringz
penningar för A:o 1706 och Oluf Månson dherföre wara frij.
Pehr
Olsson i Borreby lät instämma Rusthållaren Truls Mårtensson, och Pehr Månsson
der sammastädes för någon grundh som ligger under
N:o 19 hwilket han har stadd af Rusthållaren, och dhe wille sig bemächtiga
in läggandes städiebrefwet dat: d: 2 Maij A:o 1705.
Truls Mårtensson
och Pehr Månson till wedermåhl förklarade, at dhe i henseende, at Pehr Olsson
war skyldh medh Pehr Månsson, af een god wilia oplät honom bruket, som eij
deras Rustningzstam, dog medh dhe förord at dhe skolat siälf bruka 1/3 som
ligger i bohl för sig siälf hwilket dhe med deras salighets edh wilia besanna.
Swaranden erböd sig sielf wilia återtaga deras bruk der han intet är nögd
med det honom är lofwat.
Resolutio
Såsom Rusthållaren
Truls Mårtensson och Pehr Mårtenson sig således hafwa förklarat, at dhe i
henseende till skyldskapet emillan Pehr Olsson och Pehr Månsson af een god
wilia, och till at hiälpa Pehr Olsson förunte honom bruket N:o 19 som ligger
till deras Rustningz stam med det förord at dhe skulle behålla den 1/3
bohljord som ligger söndrat för sig sielf, emot det at han af samma treding
slipper Räntan, och sig den påtagafast uti det Pehr Olson meddelte städiobref
sådant icke är blefwet infört till hwilket deras aftahl Per Olsson eij har
kunnat näka, Altså pröfwar Rätten at det bör blifwa wed det giorde förordet,
hwarefter Rusthållaren Pehr Månsson och Truls Mårtenson, behålla den för
sig undantagne bohljorden och der efter propertionaliter kort utslag giöra.
Framkom
för Rätten een kohna Brita Christensdotter och gaf till kiänna at hon
är blifwen lägrat 3 weckor efter Sante Wallborgz dag förledet åhr, hwilket
skedde af een resande karl emillan Jerresta och Bolshög som kallade sig Nils Jönsson,
hwilken besof henne på marken, då hon war kommen ifrån Glimminge hofgård dit
hon war skickat ett ährende af commissarien på Baskemölla till Junkeren, kände
konan intet widare än han tiänt hoos Ryttmästaren Riddershiöldh.
Borreby bymän hwarest Hr Ryttmästaren bodt woro tillstädes, och wiste förwijsso
at säija at ingen af detta nampn hoos Hr Rymästaren tiänt.
Rätten tillfrågade henne hwad kläder han haft på sig R:t det mins hon intet.
Hwad hår eller skägg han hade? R:t hon såg intet efter.
Om dhet war stor eller liten karl? R:t kan intet weta kan intet minnas dhet
Rätten förmahnte henne på det alfwarsamste bekiänna sanningen och intet så
uppenbart fara med löngn R:t sade sig intet liuga, och bad få sin dohm det hon
kunde komma till gudz bord hwilket hon alt talte med lögn och dierfwe åthbarder
at Rätten blef föranlåten at förehålla henne, med hwad hiärteslag och
fahra hon ärnar begå herrans natward när hon så oppenbart wijste hwarken ånger
eller blygzel, för des begångna synd så at i stället hon skulle undfå och
annamma Christi lekamen och blod sig till saligheet lärer hon der hon annammar
sacramentet sig till fördömmelse om hon intet rättel:nbekiänner sine synder,
och med bottfärdigt hiärta dem ångrar williandes intet Rätten styrkia henne
i sin onskogenom det at den skulle wara lätt troendes af een oppenbar och
handgripelig osanning och således hiälpa henne och wara skuld der till, at hon
owärdelige brukar sine saligheetz medel sig til fördömmelse, men som hon
intet wille låta beweka sig, bad Rätten henne wäll betenkia sig till nästa
ting at hafwa så länge råderum at betrackta huru obetänksampt hon ährnar förgiöra
sin fattige siähl och sättia sigh siählewåde
© Magnus Lindskog, 2001