1710st

Österlens Släkt- och Folklivsforskarförening

In Nomine Jesu

Anno 1710 den 4 Julij höltz laga och ordinarie sommarting med allmogen af Jerresta häradh, öfwerwarande Hr häradzhöfdingen Mårten Bulich och den wanliga häradznämbden.

Dommaren Tillo Mårtensson i Rölla
Nämbdemannen Arfwed Håkansson i Wemmenlöf
Mårten Nillsson i Tommarp
Anders Swensson Kåck i Tågarp
Swen Andersson i Tullstorp berättas blifwit dödh
Olof Frännesson i Örneberga
Mats Olofsson i Glimminge
Bengt Månsson i Wranarp
Jöns Tohrsson i Borby
Erich Persson i Wermenlöfs Torp
Lars Hansson i Stijby

Eftter förrättat Tingz predikan församblade allmogen sig och de Tingzsökiande parter in uti Tingstugan då blef af häradzhöfdingen berättat et ingen lärer wara obekant att han nu icke i rättan tijdh har uthlyst wintertinget för innewarande åhr, men medelst den oroen som wår fiende danskar förordsakade här i landet, kunde tinget intet blifwa hållit. Sedan uthlystes eftter wanligheeten allmänt ting och tingz fredh, så för dem som äro wed Tinget, som och för de som kunna resa hijt eller resa här ifrån, medh förmaning at een hwar skulle ställa sig dereftter. Dernäst publicerades kongl. Maij:tz allernådigste förordningar och höglofl. Hoffrättens ankombna bref.

Kongl. Maij:tz allernådigste förordning angående wärderingar dat: d: 25 October 1686
Kongl: Maij:tz förordning angående interesserne och dess miisbrukz afskaffande af d: 16 Dec: 1687.
Höglofl: kongl: Giöta rijkes håfrätts nådgunstige ankombne bref angående dömmande öfwer lönskeläger af dato d: 20 Novemb: 1709.
Noch oplästes höglofl: kongl. Giöta rijkes håfrätts bref angående Cartha Sigillata fördubbling af d: 29 Januarij 1710.

Drängen Jöns Persson i Gislöf lät nu andra gången fortfara med opbudet uppå ¼:dehls och halfwa sextondehls hemmanet N:o 21 i Gislöf, som han kiöpt af Swen Tuedsson ibidem för een Summa af 100 D:r smt, warandes samma kiöpebref daterat d: 17 juli förledit åhr och kiöpebrefwet första gången opbudit d: 25 Octobr samma åhr.

Möllnaren Bengt Månsson inlefwererade en syn som nämbdemannen Tillo Mårtensson och Erich Persson hållit öfwer bristfälligheeten och reparationen på Räfwekulls möllan, Tillståendes nämbdemannen på deras edh att synen war richtig.

Uppå Öfwerst Lieutnanten wälborne Hr Falckenbergs wägnar instod för Tingzrätten Fendrichen Knut Winge och anklagade Ryttaren Oloff Wranström och dess Broder Rusthållaren Per Swensson, för det de skolat hoos Håkan Swensson i Tommerup mölla, illa slagit och handterat soldaten Per Larsson under Wässmanlandz Regemente och öfwerstLieutnantens Compagnie, berättandes at de hoos bem:te möllare warit till gilles, och som alle de andre giesterna woro derifrån bortgågne och wärden har lagt sig att såfwa, woro desse 3 allena inne i stugan, och sedan Ryttaren och dess broder hafwa wäll plägat soldaten gick een af dem uth nembl. ryttaren, gick och soldaten uth, och då han kom utom dörren, blef han slagen i hufwudet med een kiäp, så att han föll omkull, stog så soldaten op och skulle sig förswara, och då han blef ryttaren öfwermechtig, kom Per Swensson och hielpte ryttaren, då de illa honom hanterade som fältskiärans attest skall utwijsa. Widare berättade Fendrichen att de kastade soldaten neder i qwarnehiuhls rännan, derest han låg half dödh in till dess folck kom och hielpte honom op. Frågade så eendera af dem är han dödh ännu? Och då han fick till swars at han intet war död, sades trampa honom på halsen. Soldaten Per Larsson om sina 48 åhr, födder i Hedemora sade sig wara drucken,och på rättens tillfrågan om det så war passerat som Fendrichen angifwit? Swarade iaa.
Rätten tillsporde soldaten Per Larsson om han hade någon owänskap med dem inne i stugan för än han kom på gården eller utom dören? R:s neii de woro goda wänner och hade ingen owänskap sins emellan. Q:o hwaraf oeenigheeten då reste sig? R:s kan intet minnas emedan han war drucken.
Bonden Per Swensson om sina 54 åhr hemma i Tommerup berättade och förklarade sig serskilt at han war i bem:te gille och den sidsta ibland giesterna tillijka med soldaten Nechtergahl, som han een gång fölgde uth, då sade soldaten till honom i farstugan hwarföre skall den Jute tiufwen föllia mig, hwartill han swarade, herre Gudh, wägen är stoor nog både för mig och dig, derpå tog Nächtergahl honom i halsen och slog honom under sig, och drogos de så länge intill dess de föllo neder i Qwarnhiuhls rännan, wet intet huru han kom up uthur rännan eij eller huru han kom hemb.Q:tio Till Per Larsson om Ryttaren Wranström war inne i stugan när han gick utom dören med soldaten? R:s neii han war intet i stugan, utan bortgången tillförende och war ingen inne utan allena de bägge. Fendrich Winge sade att de bägge hafwatillstådt slagzmåhlet uti Cimbrishambn, och det uti många mäns närwaro.
Ryttaren Oloff Wranström blef inkallat, och berättade han, att han intet war i gillet med de sidsta, utan bortgången derifrån och lagdt sig sunnan(?) wed dammen att såfwa, och som han bäst såf, blef han upwäckt af det tumult, som dess bröder och soldaten hade sins emellan, steg op och gick öfwer den kijstan som låg nordan före och då han kom dijt, kom soldaten och dess Broder op ifrån qwarnrännan, då togo de åter ihop men han skilde dem åth, war intet när dem då oenigheeten begyntes, och eij eller slog han soldaten som han med sin sahligheetz edh will bedyra. Tog så sin broder med sig och gick hemb, men soldaten blef qwar. Soldaten Nechtergahl sade at Bonden stod i försåth för honom utom dören, och har både ryttaren och Bonden slagit honom.
Rätten tillsporde Fendrichen om han kan producera några wittnen i denna saken? R:s Neii har inga wittnen emedan de intet slogo soldaten förr än alt folket har gåt ifrån gillet. Nämbdemannen Mårten Nillsson berättade att han har besedt rummet derest de fallit neder i qwarnhiuhls rännan, hwarest 2:ne spijkar äro slagne och ett diupt fall, så at under är att de kommit derifrån med lifwet. Fendrichen Knut Winge sade at han intet har tagit någon attest uthaf fältskiärn som läkt soldatens såår, begiär derföre att få dilation i saken tills imorgon, så will han samma attest in för skaffa. Rätten bewilliade honom dilation till i morgon.

Ryttmästaren Hr Jaen von Zeger på Borby gård instod för Tingzrätten och anhölt att han måtte få tingz rättens attestatum på huru mycken brännewed han behöfwer till sin förnödenheet om åhret, berättandes att dess antecessorer efter wanligheeten på det bostället hafwa åhrl. Åthniutit 120 laas, sade och at ingen torfjord är der å orten at finna, hwaraf han kan sig betiena; Och ehuru wäll mycken ringa tillgång är till skog i det at skogen nu i desse krigztijder, som berättas, är worden förhuggen, doch som förmodeligen ännu lärer finnes tåppforna Bööke och eke stubbar på skogen, hwaraf herr Ryttmästaren kunde bekomma någon eldebrand till sin gårdz förnödenheet, fant rätten för skiäligt att bewillia Hr Ryttmästaren 120 laas brännewed, hwilket Ryttmästarna tillförende bekommit, doch sådant H:s göggrefl: Excell:e fältmarskalken och Gouverneurens nådige ompröfwande lämbnat.

Commissarien och Crono ländzmannen Magnus Löfberg stälte för rätta ett qwinfolk Mätta Hansdotter, födder i Wembnelöf om sina 25 åhr gammal och anklagade henne för det hon låtit sig besåfwa.
Märta Larsdotter war tillstädes och bekiände uppå een dräng wed namn Per, som henne har häfdat i Glasax Febru: månad 1709, och födde barnet samma åhr lijtet för Juhl. Q:tio hoos hwem hon tiente, när hon blef lägrat? R:s tiente hoos kyrkioherden Hr Hans Sifver i Glasax. Q:tio Till ländzmannen, hwarföre han intet till detta tinget stält drängen Per för rätta? R:s weet intet hwarest han är at finna, eij eller kiänner han honom. Kånan tillfrågades hwarest drängen hwar hemma och hwar ifrån han kom då han henne häfdat? R:s weet intet wijst hwar han är hemma, men kom ifrån Kielstorp med kiöpmannafolk. Q:tio Om hon war bekanter med honom, för än han lägrade henne? R:s han war åthskilliga gånger i prästegården med bem:te kiöpmans folk, då han hade sitt omgiänge med henne. Q:tio Om hon intet kiände detta kiöpmansfolket? R:s Neii kiänner dem intet.
Wid eftterfrågandet om något kiöpmansfolk är boendes i den byen, berättandes at intet kiöpmans folk finnes der eller är der boendes. Rätten förehölt kånan det hon måtte fara med lögn och intet angifwit rätta barnefadren ty ingen lärer kunna troo att hon warit så fääachtig och låtit sig lägra af een sådan, som hon wijste war främmande och intet hade någon wijs kundskap om.
Rätten låter kånan betänkia sig tills i morgon, då hon åter inställer sig.

Inspectoren wälbet:de Thomas Röling inlefwererade i rätten en synn som nämbdemannen Anders Swensson, Arfwed Håkansson och Olof Frännarson hållit och förrättat öfwer den skogzskadan som allmogen begåt denna ofredz tijden på Gylleboa skog, samt granskning på de trän som äro fundne hoos allmogen hemma i deras gårdar. Tillståendes nämbdemännerna på deras edh att synen är richtig.

Än inlefwererade Inspectoren een synn som nämbdemännerna Mats Ohlsson och Jöns Torsson förrättat öfwer det skogz hygge som nämbdemannen Bengt Månsson föröfwat uti Vinge wång, hwilken synn nämbdemannen tillstodh richtig wara, hwaröfwer Tingz attest meddeltes.

Wälborne Hr Holger Rosencrantz till Glimminge gårdh, stälte för rätta ett qwinfolk Catharina Nilsdotter benämbd och gaf tillkiänna att hon låtit sig lägra af Nils Skytt på Glimminge gårdh, påstår öfwer dem bägge laga plicht.
Qwinfolket Catharina Nilsdotter bekiände att Nils Skytt har lägrat henne 14 dagar för S:t Hans dag i fiol och födde barnet 4:de dag påsk innewarande åhr.
Nils Skytt war intet sielf tillstädes, utan berättade Hr Rosencrantz på dess wägnar at han är siuk och hållit wid sängen uti 3 weckor, nekar intet till giärningen, will betahla sina och hennes böter och gifwa till fosterlön hwad rätten skiäligt finner.
Nämbdemannen Mats Ohlsson i Glimminge besannade att han ligger siuk och kan intet komma till tinget, men nekar intet till giärningen.
Resolutio
Nils Skytt och qwinfolket Catharina Nilsdotter bötar för det lönskeläger som de tillsammans hafwa begåt, han 10 D:r och hon 5 D:r smt och stå hwardera een söndag på plichte pallen, och sedan oppenbara skrift, betahlar och Nils Skytt 6 D:r smt moderen till hielp att föda barnet med, och det i anledning af kongl: M:tz förordning som åhr 1697 uthgifwen är, hwart åhr in till dess barnet sig sielf kan försöria.

Kyrkioherden ehrewyrdige och wällärde Hr Håckan Reslov lät igenom giestgifwaren Paul Fischerström tilltahla möllnaren Jöns Hansson i Borby för resterande landtgille 5 sk: råugmiöhl och för det han låtit qwarnen förfalla och intet bygdt eftter städio brefwet, samt för det han intet will fullgiöra sitt Contract och skaffa een qwarnsteen i qwarnen, ingifwandes här iemte een skriftt, hwaruthinnan han påstår att möllnaren icke allenast må blifwa pålagd ofwanskrefne påstår att fullgiöra, utan och der han längre wille beboo och bruka qwarnen ställa för sig caution och betala rättegångz omkåstnaden.
Möllnaren Jöns Hansson mötte till wedermäle och tillstod sig wara skyldig 5 sk: miöhl på landtgillet för i fiol, will skaffa steenen färdig om 14 dagar, har intet ruinerat qwarnen, utan bygdt den op eftter sin lägenheet, opwijste een granskning huru qwarnen såg uth då han den emottog, iempte een specification på den reparation som han giort på qwarnen sedan han kom dijt.
Kiäranden sade at ehuruwäll möllnaren för 2:ne åhr sdan bekommit 2 pund biuggmiöhl för det han skulle framskaffa qwarnsteenen, så will han lijkwäll unna honom dag till nästa ting det att fullgiöra.
Möllnaren swarade, om han intet till den tijden betahlar miöhlet och insätter steenen i Qwarnen will han aldeles gå ifrån möllan. Widare hade parterne intet at påminna i denna saaken utan begiärer domb.
Resolutio
Såsom möllnaren Jöns Hansson wedgåt sig wara skyldig 5 sk. rågmiöhl på 1709 åhrs landhgille tillståendes deriempte at han har fådt de 2 pund Biuggmiöhl at inkiöpa qwarnsteenen före, hwilken han inom 14 dagars tijd lofwar at willia insättia i qwarnen; Altså tillfinner häradzrätten honom at betahla desse 5 sk. råugmiöhl och insättia eftter sin lofwan steenen uti qwarnen, börandes han det alt efterkomma inom nästa Ting eller wara sin städio rätt förlustig. Och ehuruwäll kiäranden påståt at möllaren skulle ställa Caution för sig intill dess han oprättat bristfälligheeten bristfälligheeten som finnes på qwarnen, emedan den skall wara mycket förfallen och ruinerat,lijkwäll som kiäranden denna sin tahlan icke med ringaste skiähl bewijst och swaranden intygat icke allenast med granskning af åhr 1682 att qwarnen då han den emottog war förfallen till 100 D:r smt utan och framwijste sin annotation på een anseenlig reparation, den han sedan den tijden giort på qwarnen; Altså blifwer han i det måhl af rätten befriat.

Bonden Ingwar Clemmetsson i Gislöf tilltahlte efter laga Citation Hindrich Ingwarssons enkie hustru Janna Ohlsdotter och dess med arfwingar, nembl: Per Tuedsson och Gunnar Erlandsson i Gislöf, Nills Mårtensson i Gnalöf, Mårten Trullss i Tågarp och Oloff Mårtensson i Jerresta, ang:de siu dahl 16 ./. smt, som hoos sl: Hindrich Ingwarsson inneståt och desse arfwingar nekat honom wed skiftet at uthbekomma, hwilka penningar äro barna penningar och tillhöra pijgan Gertrud Jönsdotter, för hwilken han är constituerat at wara måhlsman som skiftet af d: 2 Decemb 1702 uthwisar, hwilket han i rätten inlefwererade och påstår at desse arfwingar måtte igenom domb blifwa tillkiände att betahla de 7 D:r 8 ./. smt med expenser. Swaranderne mötte till wedermäle och förklarade det de intet weeta hwaruti denna skulden består och kunna intet betahla förr än de får weeta det. Kiäranden sade det han hört säijas at denna skuld består uti een Gårda part, som hon ärft efter sin sahl. moder, påstår at få eftter skifttes brefwet sin betahlning, emedan desse arfwingar hafwa skiftet sig emellan Hindrich Ingwarssons egendomb. Widare war intet i saken att påminna.
Resolutio
Såsom swaranderne i så måtto och intet widare welat bestrida denna skulden än allenast at kiäranden måtte wijsa hwaruti den består, då de willia den betahla; doch som kiäranden med skifttet af dato d: 2 Decemb: 1702 som är hållet och förrättat af sahl. häradzhöfdingen Bengt Sedt intygat at han är worden constituerat wara för myndare för Gertrud Jönsdotters arf, som henne tillfallit är eftter dess sahl. moder Ingar Clemmetsdotter hwaruti Hindrich Ingwarsson för siu dahl 16 ./. finnes antechnat, som kiäranden lijkmätigt förmyndare ordningen skall åliggia att infodra. Hafwandes och bem:te änkia och arfwingar ärft och dehlat sig emellan sahl. Hindrich Ingwarssons egendomb; Altså finner häradz Tingz rätten enkian skyldig att betahla een tredie dehl af denna skuldh som är 2 D: r 16 smt och de andre arfwingarna nembl:n Per Tuedsson, Gunnar Erlandsson, Nills Mårtenss, Mårten Tuedsson och Olof Mårtensson betahlar de andra 2/3 dehlarna, som är femb D:r smt belöper sig een dahl på hwardera. Börandens och swaranderna particpera att betahla rättegångz omkåstnaden till kiäranden. Modererat till een dahl: 16 ./. smt.

Anno 1710 d: 5 Julij Continuerade Tingz rätten

Saken emellan soldaten Nechtergahl, Ryttaren Wranström och Bonden Per Swensson angående slagzmåhlet blef påropat, och instode parterne. Berättandes Bonden Per swensson at han gif:t soldaten Nechtergahl femb D:r smt till fältskiärare löhn, hwilket och soldaten tillstår. Lieutnanten Hillebrand Rosenstedt [vid Södra skånska kavalleriet], sade att Ryttaren Wranström och Bonden Per swensson har suttit uti arrest och fängslade om händer och fötter, den förra i 3 weckor och den seanare een månadz dag: och som de under samma tijd intet fåt sina fånga Tractamenter, utan har måst underhålla sig af enge medel; ty begiär han at dem derföre måtte gotgiöras efter laag och förordningen.
Fendrichen Knut Winge sade at soldaten war så illa laderat i hufwudet at ingen kunde tro honom blifwa wed lifwet, hwarföre Hr öfwersten låtit hålla dem under säkert förwar, inlade deriempte een attest daterat idag, underskrefwen af regements fältskiäran Ernest Albrecht hwaraf han förmeenar at de såår och blånader som soldaten har fåt lärer klarligen kunna sees, påståendes at få fältskiärare löhn 10 rd:r, smat swedea, werk och rättegångz omkåstnat betalte. Parterne tillspordes om de hade något widare i saaken att andraga? Swarade neii och begiärer domb i saken.
Resolutio
Ehuruwäll soldaten Nechtergahl har in för häradz rätten angifwit, huruledes Ryttaren och Bonden skolat samman satt sig at öfwer falla honom; hafwandes eendera och som han säijer Bonden ståt utan för dören i försåth och när han kom utom dören drifwit till honom med een kiäpp, så at han föll neder till jorden, hwar på han skolat stigit op och fåt Bonden under sig, då Broderen Ryttaren skall kommit och äfwenwäll käftat och slagit honom; hafwandes då de bägge sedermera skolat tagit och kastat honom neder åth qwarnhiulet, derest han blifwit liggiande in till dess folk hade kommit och honom optagit, då han säijer sig warit så gåt som half dödh; doch som soldaten på intet sät kunde detta sitt swåra angifwande wijsa, eij eller säija at de tillförende woro owänner, hafwandes deriempte den eena af swaranderna nambl: Ryttaren aldeles nekat sig rördt honom, widare än han dem skilt sedan de woro opkombne ifrån qwarnhiulet då de med hwarandra woro tillsammans, hwilket han med edh om så påfodras will ehrhålla, men den andra tillstådt och bekiänt att han är worden nödsakat at defendera och förswara sig, sedan Nechtergahl först hade skiält honom för Juta tiufwer samt tagit honom i halsen och slagit honom under sig, hafwandes de då bägge när de woro i handawerk med hwarandra nederfallit till qwarnhiuhlet, då swaranderne meenar att kiäranden han skolat fåt detta håhlet i hufwudet, hwilket lättel: kunde skie, emedan såsom i rännan wed qwarnhiuhlet 2:ne stora spijkar woro slagne som nämbdemannen Mårten nillsson wijste berätta, hwaraf en så illa ia om icke wärre kunde blifwa slagen, fördenskuld finner häradz rätten för skiähligt at påläggia Ryttaren med sielfs sins edhe nu straxt at befrija sig, det han intet war tillstädes när oenigheeten begyntes, emeööan kiärandens och dess Broder, eij eller att han har burit händer på honom, hwilket om han giöra gitter, så bör han wara frij ifrån kiärandens tilltahl; men Bonden Per Swensson som tillstådt sig warit i handawärk med soldaten och eenständigt nekar at han honom i hufwudet slagit, dömmer rätten äfwenwää att befrija sig med wåda edh ifrån soldatens tillmähle och der han jan eden gånga bör han plichta i anledning af det 1 C: S: M: B: L: L: med wåda sina 6 mk smt i widrigt fall will rätten sig straxt uthlåta i saaken. Beträffande barberare lönen som fodras af swaranden till 10 D:r smt, så blifwer den för desse swåra tijder, stora inquarteringar och Bondens fattigdomb Modererat till 2 D:r smt men hwad widkommer sweda, werk och rättegångz expenser som kiäranden fodrar kan häradzrätten intet finna skiähligt at påläggia swaranden uthbetahla, emedan det bewijst är och af kiäranden tillstådt at de med hwarandra sins emellan med femb D:r smt äro förlijkte.

Kånan Märta Hansdotter som i går war frame i förhör för begångit lägersmåhl, instod och inlefwererade i rätten een attest dat: i dag och underskrefwen af kyrkioherden Hr Sifer Swanholm i Glasax; hwaruthinnan han berättar att qwinfolket för honom bekiänt, sedan hon födt barnet att kyrkioherdens dräng i Fielckesta har lägrat henne, som sedan är för knecht uthkommen till lägret, blifwandes samma attest upläst och lagder ad acta.
Rätten förställte kånan den skilgachtigheet, som är emillan den bekiännelse som hon i går in för häradz rätten giorde att een dräng som fölgde kiöpmans folk ifrån Kielstorp hade lägrat henne, och den bekiännelsen somhan giort för kyrkioherden Swanholm sedan hon födt barnet, att kyrkioherdens dräng i Fielckesta har henne lägrat, kunnandes derföre sielf see och finna att hon faar med ögonskienlig lögn och osanning; förmantes at bekiänna sanningen och hwilken rätta fadren är till barnet.
Kånan blef wed sitt förra, at ingen annan är barnefader än denna Per hon har sig förtalt i går, ty drängen war kommen ifrån Fielckesta. Rätten pröfwade nödigt at låta kånan betänkia sig till nästa ting, wäll weetandes att huru länge hon dröjer at förtijga sanningen, så skall hon doch omsijder den bekiänna och oppenbara.

Gästgifwaren i Hammenhög Paul Fischerström instod för Tingz rätten och beklagade sig att han nu intet på 2 åhrs tijd fådt uthwijsning till någon nödtorftig eldebrandh till giestgifwerietz och Tingetz underhållande, föregifwandes ordsaken dertill wara att skogz betienterna hafwa welat gifwa honom uthwijsning på skogar som äro belägne 3½ mihl ifrån giestgifware gården der doch skogz betienterne kunde gifwa honom uthwijsning på Maröd skog som ligger 2 mijhl närmare och således intet wara honom så kostsamt weeden at låta hämta, warandes toppforne Bööker och windfälle nog på den skogen som han kansig betiena af. Berättandes elliest att han eftter wanligheeten åhrl: plägar åthniuta 60 laas. Rätten pröfwade att gestgifwaren bör åthniuta 60 laas brenneweed, emedan han med mindre intet kan uthkomma, doch sådant hans Excell:ce fältmarskalken Gene:l och Gouverneurens nådgunstige ompröfwande understält.

Nämbdemannen Arfwed Håkansson i Wirmnelöf kiärade eftter laga stämbning till Gudmund Persson och Per Tuedsson ibidem för det de skolat bortlagdt någon jord åth andra, som honom tillhörer, inläggiandes sitt käromåhl skrifteligen som blef opläst och ad acta förwarat dernäst insinuerade kiäranden 2:ne attester af dess drängiar och 2:ne af dess Byemän uthgifne at ängestycket som swaranderna wela sig till wälla och bortlägdt, hafwer legat till nämbdemannens bruk, så länges de kunna minnas, hwilket är öfwer 50 åhr, påståendes kiäranden i anledning deraf at icke allenast få ängstycket tillbaka, utan att swaranderne måtte betahla honom rättegångz expenser.
Inspectoren Thomas Röling tillijka swaranderne mötte, förklarandes att Böndren som äro instämbde lyda under Giersnes gård och godz, påstår derföre tillföllie af det 15 C: J: B: L: L: att saken intet må företagas och afgiöras för än Baron och landzhöfdingen Hr Adlersteen som är jordägande blifwer instämbd och hörder. Till hwilket rätten fant skiähligt att bewillia; åliggiandes förden skuld nämbdemannen Arfwed Håkansson at låta instämma Baron och landzhöfdingen Hr Adlersteen till nästa ting så framt han will widare saaken prosequera.

Nämbdemannen Mårten Nillsson och Anders Swensson inlefwererade een syn, som de hållit öfwer bröstfälligheeten på kyrkiofästan N:o 22 i Stijby, warandes bristfälligheeten opfört till 45 D:r smt tillståendes nämbdemannen på deras edh at synen är richtig.

Hospitals Föreståndaren wälbet:de Lars Weibull från Christianstad, insände ett bref till rätten, hwaruti han är begiärandes, det rätten ibland närwarande nämbd och allmoge wille ransaka och eftterfråga om någa extra ordinarie räntor, såsom saakfall, oldon giäld och städzmåhl äro faldna här i häradet som bem:te Hospital borde berächnas; wid efterfrågandet deraf hwar ingen som wijste att sådana räntor äro för 1709 faldne; hwilket Hospitals föreståndaren till bewijs meddeltes.

Saaken emellan strandrijdaren Jacob Servin och Maria Elisabeth Biörckman angående lägersmåhlet, hwilken sidsta Tinget blef opsatt för strandrijdarens siukdomb skuld blef nu åter påropat; hwarpå Crono Befallningzmannen wälbet:de Elias Löfberg inlefwererade hoos rätten ett bref ifrån strandrijdaren, deruti han berättar sig wäll skolat denna gången kommit till Tinget och sig förswarat; men medelst sin åkombne siukdomb som han warit belastat med i 5 wekor, har han sådant intet kunnat fullgiöra, beder derföre att saken må anstå till nästa Tinget eller till dess han blifwer frisk.då han will tillstädes komma och wijsa att Maria Elisabeth Biörckmans beskyllning består af idell lögn och osanning.
Den närwarande nämbd och allmoge weeta och att berätta det strandrijdaren een tijd bortåth legat illa siuk och ännu håller wed sängen.
Rätten pröfwar för skiähligt att differera med denna saakens afgiörande in till dess strandrijdaren blifwer restituerat till hälsan.

Opbödz första gången ett gatehuus i Tommarp som Oloff Swensson har sålt till Joen Jeger för sex dahl. Smt warandes kiöpebrefwet daterat den 20 Maij nestledne.

Ryttmästaren wälborne Hr Holger Rosencrantz inlefwererade i rätten een uthläggningz sedell af dato d: 16 Decemb 1703, med hwilken han wijsar sig hafwa eftter sahl: Swen Tysk att fodra 32 D:r smt, för hwilken fodran gatehuuset i Tommarp som war Taxerat till 46 D:r smt blef wed skiftet anslaget till afbetahlning, wijsandes och med Borgmästaren och Befallningzman Elias Löfbergs quittence af d: 20 Marti 1707 det han till honom lefwererat de resterande 13 D:r 28 ./. smt i afrächning på saakören som enkian eftter sahl: Swen tysk för åhr 1706 blif:t skyldig; Begiärandes at häradzrätten wille meddehla honom laga fasta på bem:te gatehus. Och som 3:ne laga opbod här wed Tingz rätten uppå bem:te gatehuus äro skedde, nembl:n det första af d: 3 Junij 1708, d: 18 Marti 1709 och den 17:de Maij samma åhr, samt sedan den tijden utan något klander och åtahl lagståndet; Altså tilldömmer häradz rätten wälborna Hr Holger Rosencrants och dess arfwingar bem:te gatehuus i Tommarp att nyttia, bruka och behålla, så som sin laag och wällfågne eyendomb nu och i tillkommande tijder här woro fasta wittnen nembl: dommaren Tille Mårtensson; nämbdemannen Arfwed Håkansson, Mårten Nillsson, Anders Swensson, Oloff Frennarss:n, Mats Ohlsson, Bengt Månsson, Jöns Thorsson, Erich Persson och Lars Hansson.

Såsom ingen widare infant sig som hade något att sökia af rätten ty slötz Tinget denna gången.

Tillbaka till Domböcker