1711st

Österlens Släkt- och Folklivsforskarförening

In Nomine Jesu

Anno 1711 den 29 Maij höltz sommarting med Tingsökiande allmogen af Jerresta härad, öfwerwarande undertechnat häradzhöfdinge, Crono Befallningzman wälbet:de Jacob Rafenius och den wanliga häradz nämbden.

Eftter förrättat gudztienst och sedan tingsrätten satt war uthlystes allmänt Ting och Tingzfred dernäst uplästes efter fölliande kongl. Maij:tz allernådigste placater och förordningar.

1: Kongl. Maij:tz förordning, angående krögare och giestgifware af åhr 1664.
2: Kongl. Maij:tz förordning om måt och wicht af åhr 1665.
3: Kongl. Maij:tz Placat, angående barnamordh de Anno 1685.
4: Kongl. Maij:tz förordning om ede och sabbats brått af åhr 1687
5: Kongl. Maij:tz förordning om Cronohemmans dehlning och förminskande.

Rusthållaren Pehr Tuedsson i Gislöf låtit nu andra gången upbiuda rusthåldzhemmanet N:o 12 och 17 ibm som är 3/8 och 3/16 hem:t hwilka hemman han kiöpt af rusthållaren Hindrich Ingwarsson.

Olof Mårtensson låtit första gången upbiuda ¼ och ½ sexttondehls skatte och rusthåldzhem:t i Gislöf, som han sig tillhandlat hafwer af för detta rusthållaren Jöns Erichsson för een summa af 60 D:r smt.

Crono Befallningzman wälbet:de Jacob Rafenius hade incitera låtit ryttaren Pehr Mursteen, för det han har öfwerfallit Cronoländzmannen Lorentz Appelberg i dess tienst och embetes förrättning, påstår at han för sitt begågne bråt må blifwa lagl: afstraffat.
Fierdingzmannen Anders Nillsson som war instämbt i denna saak at wittna, berättade det rusthållaren Michel Nillssons dräng för honom refererat då han kom ifrån Ystadh at Mursteen skall liggia der illa siuk. Åthskilliga dannemän som woro närwarande och warit på samma tijd uti Ysta bekräftade detta fierdingzmannens tahl sant wara. Befallningzmannen anhölt at fierdingzman Anders Nillsson, Bonden Håkan Nillsson och Anders Åkesson som äro till wittne inkallade måtte få giöra deras edelige berättelse.
Rätten kan intet considerera ryttaren som contumax emedan han skall wara siuk, hwarföre wittnen eij eller kunna blifwa edeligen afhörde, doch måge de giöra sin berättelse om saken in quantum juris, den de sedan wed saksens företagande skola edeligen confirmera. Fierdingzman Anders Nillsson berättade serskilt, sedan han war förmant at intet annat säija än hwad han sedan med edh kunde bekräfta, att när crono ländzmannen Lorentz Appelberg kom till byen Gislöf och skulle uthpanta för drängie hafre, kom ländzmannen in till Mårten Jöns och frågade eftter drängens kijsta? Swarade Mårten Jöns qwinna att drängen har ingen kijsta, i det samma komb hennes man hemb och hade med sig ryttaren Mursteen och Nills Jude, och så snart Mursteen fick see ländzmannen frågade han honom om han skulle panta för hundar? Ländzmannen swarade skiöt eder silef och gick ifrån Mursteen intill farstugun, derest han wille taga en kittel, men Mursteen rychte kittelen uhr ländzmannens händer, dereftter hörde han att Mursteen kallade ländzmannen för swarte påk mehra kan han intet ehrhindra sig. Håkan Nillsson inkallades och äfwen som den förra påmintes at således berätta om denna saaken som han wed anfodran kan edeligen det verificera, uthlåtandes sig uti alt lijka med Anders Nillssons giorde wittnes måhl. Anders Åkesson blef inkallat och refererade i alt lijka med de bägge förra wittnen. Eftter som Mursteen siuk ty blifwer denna saken differerat till nästa Ting.

Crono Befallningzmannen wälbet:de Jacob Rafenius framstälte för rätten kånan Bodell Jeppsdotter i Walby för det hon födt oächta barn, anhållandes att rätten willle examinera och eftter fråga hwem som rätta barne fadren är till hennes barn. Bodel Jeppsdotter om sina 31 åhr gammal framstod och bekiände at Inspectoren Thomas Röling har häfdat henne, den tijd hon tiente hoos honom på Giersnes, hwareftter hon blef hafwande och födde et dödh födt pijgebarn. Q:o Eftter som kånan bekiänner att barnet war dödt födt, om hon uppenbarligen sitt barn födt och framburit och intet lönligen sökt att undansticka det? Swarade att hon uppenbarl:n sitt barn födt och framburit.
Bonden Jeppe Jöransson som war hemma i samma by och nu war tillstädes blef af rätten tillfrågat om han weet at referera det denna kånan uppenbarligen sitt barn framfödt? Swarade att han och een hwar uti byen weet deraf at hon födde et dödt barn. Rätten tillsporde Befallningzmannen om kånan Bodel tillförende warit framme? Swarade neij.
Resolutio
Kånan Bodel Jeppsdotter finner rätten för rättwijst at döma eftter dess egen bekiänelse i anledning af kyrkiolagen 1686 till at plichta femb D:r smt och stå een söndag på plichtapallen och sedan uppenbara skriftt. Åliggandes Befallningzmannen at framhafwa Röling för räten wed nästa Ting, då widare om denna saken skall inquireras.

Crono Befallningzmannen Jacob Rafenius framhade för rätten Inga Larsdotter som för 2 åhr sedan hafwer födt oächta barn och ifrån den tijden ända till nu har warit siuk, anhållandes at rätten wille ransaka och sedan döma henne efter dess förtiente brått. Ingar Larsdotter född i Wämbnelöf och är nu 36 åhr gammal framstod och bekiänner det hon med een saxisk soldat Mats Widman benämbd har brukat oloflig beblandelse och dereftter födt et drängebarn, som eftter et åhrs förlop blef dödt och begrafwit i Stijby kyrkiogård. Rätten tillsporde henne hwarest den saxiske soldaten Matz nu wistas? Swarade at han är hembtagen åhr 1709, då den starka winteren war och de gambla saxiska soldater fingo lof at marschera hemb. Rätten förmante henne at hon skulle bekiänna sanningen? Swrade at hon har sanningen bekiänt och har ingen annan barnafader.
Rätten tillsporde närwarande allmoge om de hört henne hafwa oloflig beblandelse med någon annan? Nämbden och allmogen swarade eenhälleligen at de aldrig annat hört om henne än att den saxiske soldaten henne lägrat hwilket är sanningen så mycke mehr lijkt, som samma soldat hade sitt quarter i den byen.
Resolutio
Såsom kånan Inga Larsdotter har in för Tingz rätten tillstådt och bekiänt det hon haftt oloflig beblandelse med een saxisk soldat och födt oächta barn; Altså dömmes hon att plichta 5 D:r smt och stå een söndag på plichtapallen och sedan uppenbara skriftt och der hon orkar eij botum så plichta med kroppen.

Crono Befallningzman Wälbet:de Jacob Rafenius tilltahlar eftter laga stämbning å embetes wägnar drängarna i Glasax Pehr Jeppsson, Nills Christersson och Mårten Jönss:n för det de hafwa upbrutit sigillen som woro satta af cronoländzmannen för deras kijstor, hwilka woro exequerade för drängia tijonden som de blifwit skyldiga till kyrkioherden Sigvert Svanholm i Glasax och påstår öf:r dem laga straff.
Swaranderne infant sig och förklarade Pehr Jeppsson at han intet har upbrutit sin kijsta, utan har ryttaren Swen Lustig, som komb hemb om aftonen druken brutit sigillet öf:r den, hwilket han och sielf skulle tillstå om han war wed handen. Rätten tillsporde honom hwarest ryttaren nu är wijstandes? Swarade at han ligger uti Albo härad och Raflunda sochn i quarteer. Befallningzman exciperade och sade att denna hans uhrsächt är lahm och krafttlöst, emedan han inga wittnen låtit instämma som kunde wittna at så är passerat.
Nills Christersson tillstår att han sigillet upbrutit, uthlåtandes sig som skulle han oskyldig wara exequerat och säijer sig intet haftt mehr hafre än han sålt till konungens skatter.
Mårten Jönsson uthlåtit sig at han iämwäl brutit sigillet från sin kijsta och der uttagit små kläder, som han skulle gå i gudz huus med, emedan der war bönedag och han inga andra kläder hade för uthan desse som i kijstan lågo under försegling, weet sig intet wara skyldig någon drängia hafre och förmodar att rätten libererar honom ifrån straff.
Befallningzman påstår öfwer desse 3:ne drängiar laga straff, emedan de motwilleligen sig hafwa stält och twert emot konungens förordning sig förbrutit.
Resolutio
Ehuruwäll drängiarna Nills Christopsson och Mårten Jönsson föregifwer att de ingen drängia hafre hafwa warit skyldiga at betahla för hwilken deras kijstor äro blifna exequerade och förseglade af Cronoländzmannen; Lijkwäll som dessa swarander underståt sig at upbryta sigillen på kijstorna sim eftter kiärandens Befallning woro exequerade, hwarmedelst de icke allenast sijdowordnat executionen utan och twert emot förbod under stått sig att giöra; I dy pröfwar rätten för skiähligt att döma Nills Christopherss: och Mårten Jönsson efter dess egen bekiännelse och tillstådde bråt i anledning af executions stadgan af åhr 1669, samt process ordning de Anno 1695, 22 § till sina 40 mk smt böter hwardera och giöra offentli afbön, men drängen Pehr Jepss som nekar sig upbrutit sin kijsta säijandes att ryttaren Swen Lustig sådant giort honom owetandes dömmer häradzrätten att befija och wäria sig med sielf sins ede ifrån Befallningzman tillmähle och om han gitter eden gånga blifwer han frij ehrkiänd, men i annan händelse böta som de andra 40 mk och giöra offentel: afbön.

Befallningsman wälbet:de Jacob Rafenius framstälte för rätten kånan Sisa Persdotter i Wembnelöf för det hon skall hafwa stulit penningar ifrån gathuusmannen Bengt Larsson ibm, hwilka hon sedermera skall gifwit till Pijgan Mätta Hansdotter att giömma och förwahra. Gathuusmannen Bengt Larsson war tillstädes och beklagade sig at han 14 dagar för pingst har mist 25 D:r smt i danska och swenska Cronor och Caroliner, eftter hwilka penningar han låtit straxt lysa, men fick ingen kundskap om dem förr än 4 dag Pingst, då Sisa som war hoos honom inhyses har sielf för honom bekiänt det hon tagit 10 D:r smt dem hon och lefwererade straxt tillbaka. Rätten tillsporde honom hwarest han hade sina penningar förwarade? Swarade att han hade dem i een ståck öfwer brygghuus spijsen. Q:tio Om han fåt de 15 D:r smt igen, som han klagar hafwa bortmist? Swarade att pijgan Mätta Hansdotter för dess hustru och Sisa refererat det hon om natten drömbt at at han fåt igen penningarna uti brygghuset har och obligerat dem at tända lius och sökia eftter penningarne, hwilket och hans hustru och Sisa giorde och fant 10 D:r smt igen i ett bryggekar som stod i brygghuuset och rester honom nu intet mehr än 5 D:r smt.
Sisa Persdotter om sina 24 åhr gammal bekiände att hon har tagit 10 D:r smt uhr pungen som inlagt war i ståcken, eij weetandes att Bengt Lasson penningarna ägde, mente at det war fynd som för långliga tijder war dijt lagdt. Rätten tillsporde Sisa huru och på hwad sätt hon fick weeta at penningar låg i ståcken? Swarade att hon stod i spijsen och räckte sin hand up öfwer hufwudet, då bredet som war satt för hulet glidde undan fick så tillfälle at see eftter om något war der inne. Q:tio Om hon gifwit penningarna till Mätta Hansdotter att förwara? Swarade att hon 3 dagar dereftter lefwererade penningarna till henne sade och huruledes och hwarest hon funnit dem och at flera penningar på det rummet war liggiande.
Rätten lät inkalla Mätta Hansdotter och föreställte henne at hon giort sig dehlachtig i den tiufnadt som Sisa Persdotter begåt, i det hon icke allenast giömbt det som så olofligen war fångit war, utan iämwäll synnes som hon har skolat tagit resten af penningarna som lågo förwarade i ståcken. Mätta Hansdotter swarade och tillstod at hon mottagit penningarna af Sisa som hade små kläder hoos henne liggiande, men wijste intet at de woro stulna, eij eller har hon frågat Sisa hwarest hon dem bekommit hafwer, Rättens tillsporde henne om icke hon har drömbdt att Bengt Lasson fåt igen sina penningar, och sedan refererat samma drömb för Bengt Lassons hustru och Sisa Persdotter? Swarade at hon aldrig drömbt eller omtahlt någon drömb för dem hafwandes de bägge liuget på henne. Rätten förmante Mätta Hansdotter at gifwa Gudh ähran och bekiänna sanningen, emedan af de anförde omständigheeter nogsamt skiönnes at hon uti denna tiufnaden är dehlachtig. Mätta Hansdotter swarade at hon intet kan bekiänna osanning på sig sielf, har fuller warit hoos Bengt Lassons hustru, men har aldrig talt om någon drömb, eller bedt dem tända up lius och sökia i brygghuset, som berättas börandes den som detta om henne sagdt sådant bewijsa.
Resolutio
Såsom kånan Sisa Persdotter in för Tingzrätten har bekiänt det hon stulit 10 D:r smt; Altså pröfwar häradz rätten för rättwijst at döma henne eftter straffordningen de Anno 1653 att plichta 3 gånger dess wärde, samt sedan at stå uppenbara skriftt orkar hon eij botum så plichta med kroppen.
Sisa Persdotter försonade sina böter med rijsslitande.

Crono Befallningzman wälbet:de Jacob Rafenius å Embetes wägnar hade instämma låtit Byemännen i Wämbnelöf för det de twert emot lag och kongl. förordningar hafwa pantat ifrån Qwinfolken Sisa Persdotter och Mätta Hansdotter deras kijstor, uti hwilka deras kläder och annat som de hade, låg förwarat, hafwandes sedan satt kijstorna i pant på krogen för öhl, påstår i dy at de för sådan egenwillig sielfpantning måtte plichta eftter lag. Samptel:e Byemännen comparerade för rätten och inlefwererades deras skrifttel:a excepttion hwar uthinnan de tillstår hafwa pantat ifrån dem kijstorna och meena at de i anledning af deras Byskrå dertill haft tillstånd emedan det skall förmå att hwilken som beträdes med stöld i deras by må de frijt pantat till öhls, har ännu kijstorna i behåld och har altz intet druckit på dem.
Nämbdemannen Arfwed Håkensson och bonden Oloff Erichsson som i samma By är boendes sade at de intet warit hemma när denna pantning skiedde och således eij samtyckt till deras dådh, beder derföre att rätten wille liberera dem ifrån straff. Rätten underrättade Byemännen at sådan egenwillig pantning är förbuden, och at de som äro bönder intet anstår at befatta sig med executions saker. Byemännen beropa sig på deras skråordning och förmodar at de derwed blifwa maintinerade. Befallningzmannen påstår hwad lag förmår, förmodandes at Byamännen intet slipper näpst.
Resolutio
Det tillstår och bekiänner Byemännen at de i anledning af deras skrå och byrätt /: som förmår när någon beträdes med stöld att panta den samma till öhls:/ att hafwa pantat dess kijstor ifrån Qwinfolken, som för stöld woro berychtade. Och ehuruwäll häradz rätten hade fog för sådan deras föröfwade sielf pantning och dierfheet som strider twert emot laag och kongl. förordningar att saakfälla Byemännen hwardera eftter förordningen och sin tillstådda brått, doch lijkwäll som inquarteringen och annan tyngsel på bygden, förordsakat hoos allmogen ett swårt tillstånd och de deriempte nu uthlåta sig att det har warit gammal plägsedh, hwareftter de intill denna dagen lefwat som och Befallningzmannen måste tillstå: Ty har häradz rätten sådant behiert welat och lindra deras straff för denna gången i så måtto at de eij mehr än 40 mk smt tillsammans skola plichta och strax tillställa ägarna deras kijstor men nämbdemannen Arfwed Håkensson och Bonden Olof Erichsson som intet warit hemma eller samtycht till Byemännens förfarande blifwer i detta måhl aldeles frij ehrkiända.

Madame Ingrid Margaretha Hildebrand i Borby hade instämma låtit Bonden Olof Tohrsson ibm, angående 2 D:r 16 ./. smt som hon till honom öfwerbetalt på någon gierd än påbuden war af höga öfwerheeten. Nämbdemannen Jöns Tohrsson instälte å swarandens wägnar och mente at hon intet har betalt mehr än hon med rätta borde betahla, Inlefwererade 2:ne Borgmästaren och Befallningzmans Löfbergs quittencer af d: 16 och 20 October 1709 på 114 D:r 9 ./. smt som han betalt till honom för gierd hwaribland desse penningar och så läro inrächnade.
Resolutio
Tingzrätten pröfwar rättwijst at upskiuta denna saken till nästa ting åliggiandes swaranden att då inställa sig med nöijachtig bewijs ifrån Befallningzmannen Löfberg som dessa penningar skall hafwa emottagit.

Rådmannen ifrån Ystadh högachtad och widt lagfarne Hr Jacob Persson inkomb för Tingzrätten och insinuerade ett vidimerat extract af wälborne Hr öfwersten Ridderschiölds bref Daterat Christianstad d. 27 maj förmedelst hwilket Hr Rådmannen Committeras till at å Sundbergs wägnar appellera emot de dommar som wid Ingelsta häradz Ting afsagde och publicerade äro, emellan wälborne Hr General Major Patkuls fullmechtig Petter Axelsson Sundberg kiärande och Commissarien Casten Docka swarande, och som saken är af häradz rätten igenom domb förklarat å Sundbergs sijda för desert, så kan intet i ett så beskaffat måhl någon appellation emottaga och tillåtas, hwilket wederbörande till eftterrättelse länder.

Anno 1711 d: 30:de maij Continuerade Tingzrätten

Inlefwererades een syn som nämbdemännerna Olof Frännesson och Bengt Månsson hafwer förrättat uppå Crono och Corporalens hästehemman N:o 23 i Jerresta, upförandes bristfälligheeten till 94 D:r 16 ./. smt och bekreftar nämbdemännen på deras edh synen wara richtig.

Befallningzmannen wälbet:de Jacob Ödberg på Giersnes hade instämma låtit Bonden i Stijby Lars Nillsson, angående een kakelugn af Jern som gathuusmannen Nills Jönsson har stulit ifrån Giersnes smedia, berättandes Inspectoren Ödberg at han låtit lysa eftter kakelugnen på sochnestämman och fick först weeta af een man Nills Åkesson i Qwerresta at gathuusmannen Nills Jönsson den stulit, gick så straxt med ofwannämbda Bonde till Nills Jönsson och till sporde honom om han Järn kakelugnen stulit till hwilket han nekade, och gick så derifrån om aftonen och om natten rymbde gathuusmannen bort och har sedan intet sedt honom, hafwandes sedan dess hustru för inspectoren bekiänt att Lars Nillsson kakelugnen kiöpt, hwarföre Inspectoren tillijka med ladufogden Ingwar Månsson och gathuusmannens hustru Johanna förfogade sig till Nills Jönsson och tillsporde Inspectoren honom om han fåt någon kakelugn, hwar till han neekade 2:ne resor, då sade Johanna till honom gif kakelugnen tillbaka så skall du få din häst igen, då skall Lars Nillsson uthbrustit i desse ord faan far uti dig för det, hwarpå Inspectoren obligerade honom at framtaga kakelugnen och han Lars Nillsson sielf kakelugnen till Giersnes gårdh.
Lars Nillsson exceperade och sade det han icke kan neka sig hafwa af Nills Jönsson haft een Jern kakelugn i pant för ett par hästar hwilka han till honom sålt för 10 D:r smt, wijste eij annat än att Nills Jönsson hade wäll fåt kakelugnen emedan han altid haft gåt loford om sig, har aldrig nekat gifwa kakelugnen tillbaka sedan han fick weeta den wara stulen icke heller hört att Inspectoren låtit lysa eftter kakelugnen, williandes alt detta med edh ehrhålla och förmodar att rätten hielper honom att få sitt ök tillbaka, emedan han lefwererat kakelugnen ifrån sig.
Närwarande nämbd och allmoge berättade at de aldrig hafwa hört något olofligit och ilakt om denne Lars Nillsson, hwarföre och rätten uplät honom eden den han och med hand å Book aflade at han intet wijste det kakelugnen war stulen icke eller att Inspectoren låtit eftter den lysa och blefwo således dess parter åthskilde.

Drängen Nills Mårtensson hade lagl: instämma låtit Bonden Pehr Hansson i Baskemölla för det han intet will betahla 13 D:r smt Contant, Ett pund korn och 5 sk. råug som han blifwit skyldig till dess Broder Anders Mårtensson. Pehr Hansson påroptes liudel:n, men fantz intet beror altså med denna saken till Tingets närmare sluut.

Nådåhrs predikanten wed Stijby försambling Lars Dalerus tilltahlar efter laga stämbning Bonden Pehr Hansson, angående någon dyngia och giötsel, som sahl. kyrkioherden blef gifwit i lijkstohl efter Ingwar Swenssons hustru och barn, hwilken dyngia Pehr Hansson borttagit.
Pehr Hansson swarade at han intet tagit någon dyngia ifrån prästen, doch tillstår at han tagit dyngia ifrån Ingwar Jönssons gård och der till haft tillstånd af dess söner Håkan och Swen, har fåt dyngian för bräder som till lijkkistor brukades.
Lars Dalerius beropade sig på Måns Nillsson som war instämbd att wittna i saken. Swaranden hade intet jääf emot detta wittne hwarföre Måns Nillsson aflade wittnes eden, och berättade dereftter att Pehr Hansson borttagit den dyngian som prästen Hr Abraham Gottander blef gifwen i lijkstohl i wärdia för een D:r smt för Ingwar Swenssons hustru och barn. Käranden anhåller att få domb och expenser.
Resolutio
Det inwänder swaranden Pehr Hansson at han haftt tillstånd uthaf Ingwar Swenssons arfwingar att borttaga denna giötslen i ehrsättning för bräder som äro till lijkkister brukade, hwaremot kiäranden bewijst med wittne att samma giödning är lofwat sahl. Kyrkioherden Abraham Gottander till lijkstohl i wärdie för een D:r smt, altså pröfwar rätten för skiähligt det bör Pehr Hansson giälda och betahla dyngian med een D:r smt samt 1 D:r 16 ./. smt i expenser.

Bonden Nills Persson instod för rätten och anhöllt att Ingebor Oloffsdotter måtte edeligen blifwa afhörd uti den saak som wid sidta hösteting blef differerat emellan honom och Catharina Nilsdotter, angående 20 D:r smt, een mehr och ett fåår, som hoon af dess sohn ryttaren Håkan Möllerström har haft i förwaring, hwilka penningar och creatur, han fodrar på sin dotters wägnar, emedan Möllerström som blef död i Malmö hade henne till sin ächta hustru. Catharina Nilsdotter infant sig för rätten och hade intet jääf emot wittnet, hwarföre Ingebor Olofsdotter aflade wittnes eden och berättade hon efter föregången förmaning at hon war i Malmö i fior wintras, då hon blef ombedeb af ryttaren Håkan Möllerström gå till hans moder och kräfwia 20 D:r, som han flyt henne at giömma för sig, hwilket hon och giorde, hafwandes hustrun Catarina swarat henne när hon der war at penningarna war bort plutrade och lofwade hielpa sin sohn så snart hon fick wända något miöhl eller annat i penningar. Swaranden Catharina Nilsdotter uthlät sig att hennes sohn aldrig deponerat eller lefwererat henne några penningar at förwara, han behöfde wäll sina penningar när han fohr till Malmö, nekar och at hustru Ingebor nämbdt om några 20 D:r då hon war hoos henne och begiärte till honom hielp är eij eller skyldig för mehr och fåår, hwilket alt han med sin lofliga edh will bekräfta.
Nämbden och allmogen betygade hustru Catarina Nilsdotter wara af god frägd och så mycket dem witterligit är aldrig warit för något berychtat, hwarföre och rätten lämbnade henne att giöra eden, den hon straxt med hand å book aflade uti partens närwaro at hon hwarken penningar eller andre saker har som dess sohn äro tillhöriga, hwarmed denna saken blef afgiord och parterne i så måtto åthskilda.

Bonden Nills Ohlsson i Wranarp hade instämma låtit Befallningzmannen Tued Trullss:n i Gliarp, angående 8 Tun:r 4 sk. hafre som war hans drängielöhn den tijd han tiente Befallningzman för dräng, hwilken hafre swaranden skall förhålla honom.
Swaranden uthlät sig at han hade kiöpt 16 skiepland hafrejord af Anders Mårtensson, hafwandes han läijgd den samma jorden af Bonden Pehr Nillss: på frälsehemmanet N:o 16 i Wranarp, och som Nills Ohlsson som sedan kom till detta hemman höstat dessa 16 skieppeland hafrejord honom åthsport, ty påstår han at få afkorta på de 4 Tun:r uthsäde, som kiäranden till bästa hoos honom hade 16 skieppelandz hafre gröda, williandes sedan betahla hwad som resterar.
Kiäranden berättade at han stat gården af fruen på Schabersiö gård och menar at Pehr Nillsson intet har macht at leija någon hafre iord ifrån gården icke eller weet han af den handel, som Befalningzman med dessa bägge hafwer slutat, säijer sig inhöstat sin drängiehafre hoos Befallningzman den han sedermera uttröskat och fåt 8 T:r 4 sk: påstår at Befallningzmannen må blifwa dömbd betahla samma hafre med expenser och sökia han sedan sin man.
Anders Mårtensson war hoos rätten tillstädes och uthlät sig at han läijgde hafrejorden af Bonden Pehr Nillsson, och sedan Nills Ohlsson stade Gården förhandlade han den samma till Tued Trullsson, säijer att han redel:n betalt den och förmodar at det aftahl som han slutit med Befallningzmannen blifwer bestående.
Swaranden uthlåter sig at han längst för detta tillbudit att betahla Nils Ohlsson hwad öfwerskiuter på de 4 Tun:r uthsäde drängia hafre, men han intet welat det mottaga, har intet widare at påminna utan påstår at få domb och expenser
Resolutio
Det har Bonden Nills Ohlsson angifwit huruledes Befallningzmannen Tued Trullsson, hwilken han tient för dräng skall förhålla honom dess drängiahafre nembl: grödan efter 4 Tun:r hafre, berättandes sig fuller inhöstat hafran uthaf åkren, men befallningzman sedan låtit den uthtröska, hwaraf reen hafra blifwit 8 T:r 4 sk., hwilken han påstår Befallningzmannen måtte betahla honom med expenser, hwaremot Befallningzman Tued Trullsson har anfört det åboen Pehr Nillsson på frälsehemmanet N:o 16 i Wranarp har uplåtit till Anders Mårtensson 16 skeppeland hafra jordh, hwilken jorden besådde och då han förmärkte det Nills Ohlsson hemmanet stadde updrog han till Befallningzmannen denna hafra jorden, och som Nills Ohlsson höstat dessa 16 skieppeland honom oåtspordt så påstår han att få quitta skieppeland mot skieppeland med Nills Ohlsson för drängia hafran som han är skyldig, uthlåtandes sig willia betahla det öfriga som är 4 skieppeland: doch som Befallningzmannen tillstår det han Nills Ohlsson drängiahafre hoos sig innehafwer och det hemman är frälse hwilket Nills Ohlsson stadt uthaf fruen på Schabersiö warandes häradz rätten dertill med intet underrättat huruwijda Pehr Nillsson warit berättigat att leija hafrajord ifrån hem:t till Anders Mårtensson, med hwilken Befallningzmannen sedermera har begifwit sig i handel, icke eller är denna saken instämbdt emot Nills Ohlss: till detta ting. Fördenskull pröfwar häradz Tingzrätten för rättwijst at döma Befallningzmannen Tued Trullsson at betahla till kiäranden Nills Ohlsson dess drängie hafra 8 Tun:r och 4 sk: in natura eller med penningar efter det prijs som nu gångbart är, iempte ehrläggia i expenser och rättegångzomkåstningar 2 D:r smt och det inom 14 dagar eller derföre lijda execution. Stådes doch swaranden öppet at sökia Nills Ohlsson lagl: wid nästa Ting för den praetension han förmeenar sig hoos honom hafwa.

Giestgifwaren Mons: Paul Fischerström upp kyrkioherden Hr Hackan Reslows [i Vallby] wägnar infant sig hoos rätten och eftter laga stämbning tilltahlar Möllnaren Jöns Hansson i Borby wäderqwarn, angående ett pund biugg och ett pund råugmiöhl resterande lantgille af qwarnen för åhr 1710 som möllnaren intet will med godo betahla, anhåller i dy att få rättens assistence till denna räntas undfående. Swaranden infant sig till swars bekiänner att han är detta miöhlet skyldig, har det intet kunnat betahla för de beswärliga tijder och beder få dag till inhöstat blijr då han giärna will betahla. Kiäranden påstår att ingen dilation må tillåtas möllnaren, medan han wijsat sig altstädze trög och motwillig att betahla.
Swaranden uthlåter sig att der han intet betahlar nästkommande Michaeli så må kyrkioherden saaklöst säija honom ifrån sin städiorätt till möllan. Kiäranden påstår att få domb och expenser.
Resolutio
Såsom swaranden tillstår skulden och beder å dag till inhöstat blifwer, då han richtigt lofwar att betahla, eller der det icke skier må dess städio rätt till möllan wara förbruten. Altså pröfwar rätten för skiähligt i anseende till möllnarens fattiga tillstånd at förunna honom till inhöstat blijr dag, då han skall wara förplichtat att betahla ett pund råg och ett pund biuggmiöhl med penningar eftter det prijs som nu är gångbart iempte een D:r 8 ./. o expenser eller lijda execution.

Uppå Lieutnanskan Fru Annicka Manfeltz wägnar instälte sig för rätten qwartermästaren manhaftige Johan Ström och inlefwererade Citationen som war uttagen på Bonden Lasse Trullsson i Tommarp, angående een Jern kakelugn och een bryggakiettel som han skall förhålla henne, gifwandes tillkiänna at saken är Componerat och förlijkt på det sättet att hon har tillstånd hämpta kiettelen iempte kakelugnen så snart hon behagar och när ingen dilation längre står at bekomma, hwilket Lasse Trullsson underskrifwa och i rätten insinuerade skriftt widare om förmähler och blef samma förlijkning eftter begiäran under dombs kraft af rätten confirmerat och bekräftat.

Den 31 Maij Continuerade häradz Tinget.

Hustru Christina Hansdotter inkom för rätten och berättade att hon med sin sahl. Mans arfwingar som hon till tinget instämbdt i godo och wänligheet hafwer på det sättet som föllier låtit sig förlijka. Nembl: attsom arfwingarna tillsammans hafwer försäkrat henne att få in tilll dess dödz dagar icke allenast sittia i gården, N:o 16 i Cimbris och de rum innehafwa som hon i sin sahl. mans lifstijd innehaft samt niuta åhrl:n 3 skieppeland korn och hälften af den hafrajord som hon tillförende i sin mans lifstijd inbergat, såsom och een lijten äng och den wanliga kåhlhaga, utan och lofwat at återlefwerera henne 2 warmans kiortlar, 4 skiört, 1 kåpa med silfwerspenne, 1 brun kiortel, 3 st tröijor, 2 gröna och 1 swart, 14 goda klutar, 5 förkläden, 2 med 1½ bred, 5 st handkläden och 1 järnugn; Altså har hon welat härmed warit förnögd och hädan eftter afhänder sig och sina arfwingar allan rätt at hwarken mediate eller in mediate dem tilltahla i detta måhl. Arfwingarne som detta angick woro samtel: tillstädes och förklarade sig att deras föreening med henne som de ingåt är i alla dehlar sådan som hustru Christina Hansdotter berättat, uthlåtandes de sig at de een för alla och alla för een påtaga sig den i alla måtto att efterlefwa. Och som de å båda sijdor anhålla att rätten wille deras ingågna och träffade föreening verificera. Ty blifwer den samma här med under dombs krafft af rätten Confirmerat.

Crono Ländzmannen Lorentz Appelberg framhade för rätten soldaten Olof Jönsson Möller ogift och konan Anna Olofsdotter också ogift för det de haft med hwarannan oloflig beblandelse. Soldaten Olof Jönsson under Wässmanelandz regemente och Capitein Falckenclous Compagnie föd i Rannäs om sina 29 åhr, tillstår at han i Comsta by förledit åhr i Junij månad häfdat henne.
Kånan Anna Ologsdotter född i Ulstorp om sina 20 åhr bekiänner att hon wed samma tijd och orth som han refererat blef af honom häfdat under ächtenskaps lofwan, hwarefter hon födt ett pijgebarn som nu är 9 weckor gammalt, anhållandes att rätten wille tillhålla honom at efterkomma sin lofwan.
Olof Möller swarade att han intet lofwat henne ächtenskap eij eller tager han henne till sin hustru, rätten må giöra i sakken eij elliest hwad de behaga.
Kånan Anna Olofsdotter ehrbiuder sig med edh att willia bekräfta det han henne ächtenskap lofwat och lämbnar honom äfwenwäll frijt at wäria sig med edh der han så tycker.
Möller uthlät sig at alt det hon sagdt är obwijseligit och säijer sig intet kunna obligeras till eden, med mindre at hon icke bewijser at han henne ächtenskap lofwat.
Resolutio
Såsom soldaten Oloff Jönsson och Anna Oloffsdotter hafwa inför Tingzrätten tillstådt och bekiänt det de med hwarandra haftt oloflig beblandelse; Altså finner rätten skiähligt att ddömahenne eftter 3 C: giftt B: L: L: till sina 20 mk, börandes hon i anledning af kongl: M:tz kyrkiolag som åhr 1686 uthgången är stå en söndag på plichtepallen och dereftter niuta absolution. Men soldaten Oloff Jönsson Möller som eftter kongl. Maij:tz förordning nu wid detta tillfället Considereras at stå i fält och under flygande fana, warder remitterat till kongl: krigzrätten der at eftter ransakningen dömmas och lagl: för dess begågna brått afstraffas.

Strandrijdaren Cervin inkomb för rätten och begiärade att rätten fär gudz och rättwijsans skuld wille hans saak uptaga och afhiöra, beklagandes att han nu endast och allenast för kånan Maria Elisabeth Biörkmans osanfärdiga berättelse har måst på een sådan lång tid afhålla sig ifrån gudz bordh, så at han nu högl:n åstundar at få komma der till igen.
Rätten tillsporde strandrijdaren hwarest Maria Elisabeth Biörkman wijstas? Swarade at han intet weey det och önskade att han kunde få kundskap, så wille han giärna utgifwa skiutzpenningar at låta föra henne hit.
Crono ländzmannen Appelberg uthlät sig at hon intet har warit hemma sedan den tijden fienden komb i land, och har han efter Befallningzmans ordres åthskilliga gånger warit hoos dess fru moder i Borby, Ryttmästerskan Biörkman och frågat eftter henne, men hon har swarat det hon intet tänker, mycke mindre frågar eftter henne, emedan hon sig således hade stält och sig samt dess anhöriga uthskiämbt. Nämbdemannen Jöns Tohrsson som är hemma i samma by tillfrågades om han Maria Elisabet Biörckman sedt, sedan hom först war wed Tinget? Swarade at han sedan aldrig sedt henne och berättade att Spargamentet går som skulle hon wara öfwertagen till Kiöpenhambn. Såsom denna saaken nu i 2 åhr har Continuerat och häradzrätten ehuru stor flijt som anwämdt är at få om henne kundskap, ty pröfwas skiäligt at saken företages och eftter de skiähl som angifne äro afdömmas.
Resolutio
Det har Maria Elisabeth Biörckman wed höstetinget 1709 uthlagdt till sitt oächta födda barn Mons: Cervijn, uthlåtandes sig som wijste hon då intet af någon annan barnefader, hwaraf rätten blef förordsakat at låta då straxt och samma dag inkalla Cervijn i tanka att willia föreställa honom dess begågne bråt och att de emot hwarandra kunde Confronteras. Men fierdingzman som fck befallning at tillsäija honom det han skulle sig infinna igenkomb och refererade at han war illa siuk, hwilket och Bönder som i den byen woro hemma och nu wed Tinget närwarande wijste att berätta, hwarföre blef saken differerat till nästa ting, då och strandrijdaren Cervijn inkomb men Maria Elisabeth Biörckman absenterade sig, och beklagade at han war beliugen, uthlåtandes sig at willia med edh contestera at han aldeles är frij ifrån hennes angifwande, så frambt rätten skulle finna det för skiähligt, producerandes elliest till sin befrijelse kyrkioherden ehrewyrdiga och wällärde Hr Lars Engstedtuthgifne attest, som barnet Christnat, hwarmed han bewijsar at wed dopet een Corneet Jochum Friman wed namn är uthlagdt och påstår i dy att blifwa befrijat ifrån dess tilltahl och på det man skulle få confrontera dem, är saken ifrån det ena yinget till thet andra upskiuten i mening at häradzrätten skulle få kundskap hwarest hon wijstas, och således tillfälle skulle gifwas at få kalla henne till tinget, men som Crono ländzmannen tillijka med nämbden och Borby Byemän een drächteligen, berätta att de intet weeta hwarest hon tagit wägen, emedan hon är in emot 2 åhr warit borta, hafwandes och dess fru moder Ryttmästerskan och med edh tillbudit sig att willia intyga det hon intet weet hwarest hon tagit wägen, fördenskuld pröfwar häradz rätten för rättwijst, så wäll i anseende till Hr kyrkioherdens uthgifne attest, som och hennes twetahlan och aldehles utheblifwande, samt strandrijdarens eenständiga nekande at befrija honom ifrån Maria Elisabeth Biörckmans tilltahl.

Kyrkiowärderna Måns Persson i Stijby och Jöns Månsson i Comsta inlefwererade een specification på några ödes hemman i Stijby belägna Nl: N:o 16, 18, 22 och 26 hwilka förledit åhr 1710 warit öde, och begiärade att rätten willa inqiurera dereftter och gifwa derpå een wederbörlig Tingz attest. Nämbden och allmogen berättade at een dehl af dessa hemmans åkrar warit besådda för åhr 1710, engien har och blifwit höstat, men huru mycke säd och höö det blifwer eller hwem det bekommit weeto de intet att berätta. Rätten förelade kyrkiowärderna at inkomma med een fullkomblig underrättelse huru här med före wetter och hwilken åthniutit säden och höet som blifwit wid desse hemman ofwannämbda åhr, då de eftter sakens beskaffenheet skola abtinera Tingzattest.

Margaretha Hindrichsdotter låtit intechna till dess säkerheet, samt första gången upbiuda ett lijtet huus i Tommarp belägit, som dess sahl. man Swen Swensson d: 13 juli 1691 sig tillhandlat af Susanna sahl. Hr Holgers.

Catharina Hansdotter som ind till een mycke hög ålder kommen är instod för rätten och berättade att hennes lefwande dagar snart lärer blifwa ändade, hwarföre hon anhåller att häradzrätten wille eftter dess dödh tillse att ingen orätt skie arfwingarna, serdeles Hindrich och Pehr Anderssöner som nu äro i krig och utom landz wijstandes.

Crono Befallningzmannen wälbet:de Jacob Rafenius hade stämma låtit hustru Margaretha Hindrichsdotter i Tommarp att förklara sig öfwer några giäs, som i hennes huus blifwit fundna, emedan Böndren der i byen har skolat mistat sina giäs. Böndren Pehr och Nills Ohlssöner i Tommarp woro tillstädes och berättade att de mistat hwardera een gås och weet intet hwem som dem borttagit. Sammaledes berättade Nills Mattsson och Jöns Perss at de mistat hwardera 2 giäs, beskyller ongen för dem medan de intet kunna öfwerbewijsa någon. Hustru Margaretha Hindrichsdotter förklarade at Bonden Pehr och Nils Ohlsöner kom i hennes hus och ransakade eftter giäs, och sedan de sökt alting öfwer, gingo de på loftet derest de funno 4 st. döda giäs dem de nederboro i stugan, weetandes intet huru de dijt kommit, doch mente hon at soldaterne som woro vane at gå till henne och kiöpa öhl hafwer dem dijt kastat. Pehr och Nils Ohlsöner tillstår at de warit i hennes huus och ransakade och då de kommo på loftet funno de 2 giäs som låg under något höö och woro plåckade, Margaretha kom och efter på loftet och satte sig öfwer 2:ne giäs: men de togo alla 4 giässen med sig neder i stugan, togo bort med sig 2:ne och 2:ne fick hon behålla för 3 mk smt.
Margaretha Hindrichsdotter uthlät sig att hon intet kiöpt ellet weetat af dessa giässen förr än hon komb på loftet, kunde intet neka hafwa satt sig öfwer 2:ne giäs,men berättar att hon giort sådant af oförstånd, säijer och at Byemänen pantat ifrån henne een kiettel som hon måst igenlösa med 3 D:t smt.
Befallningzmannen å embetes wägnar utläth sig at som byemännen hafwer giort olaga pantning ty påstår han at de derföre måtte plichta. De närwarande Byemän swarade at de intet hafwer pantat kiettelen, emedan de, iempte några andra af Byemännen woro bortreste till Christianstadh ,ed giärdh då denne pantning skiedde.
Resolutio
Ehuruwäll Margaretha Hindrichsdotter will inwända att giässen som woro fundne i hennes huus och på dess loft, warit emot hennes weetskap och willia der upkastade af soldater som hoos henne war wana at kiöpa öhl. Lijkwäll ehemedan hon till detta föregifwande icke har gittet anföra något bewijs, och der iempte sielf måst tillståå det hon 2:ne giäs sökt till att döllia då Pehr och Nills Ohlssöner woro på loftet och ransakade och således giort sig misstänkt, I dy dömmer rätten det hon bör wäria sig med sielfs sin edh wid nästa Ting att hon icke weetat att Giässen woro stulne eller med hennes willia och weetskap i dess huus inkommit. Men hwad den olaga pantning angår, som Tommarpa Byemän föröfwat öfwer hwilket sökies laga plicht, så emedan intet alla Byemännen warit hemma och till denna pantning samtyckt i dy åligger Befallningzmannen wid nästa Ting att inkomma och wijsa hwilka Byemän här uthinnan finnas skyldiga, då iämwäll Byemännen sielfstämbda sig inställa böra och i saken äntel: dom afwachta.

Drängen Nills Mårtensson i St. Kiöpinge som hade instämbdt Bonden Pehr Hansson i Baskemölla för 13 D:r smt Contante penningar, Ett pund korn och 5 sk. råug instod och berättade at han intet har sedt sin contrapart här wed Tinget denna gången, påstår för den skuld att få domb öfwer honom at betahla denne fodran med expenser. Swaranden påroptes liudeligen men fantz intet wed tinget, hwarföre resolverade rätten att han inom 14 dagar skall wara för plichtat at betahla till kiäranden ofwannämbda skuldfodran med 1 D:r 8 ./. expenser och plichtar han dess för utan 2 D.r smt för det han utan wijst laga förfall absenterat sig ifrån Tingzrätten, doch lämbnas honom frijhett, sedan detta slut honom ansagdt är at återwinna saken wed nästa Ting om han der till äger skiähl.

Anders Persson uti Baskemölla låter uplysa een swart bältet sto, axell märke på högra örat och tag på det wänstra, Item låter han uplysa 2 st lamb ett hwijt och et swart, sneskurne på wänstra och 2 skur på högra öra.

Jöns Joensson i Glasax låtit uplysa ett bältet galt swin, tiufwat i det högra och axellmärke i det wänstra öra.

Emedan intet widare för denna gången war wed rätten att expediera Ty blef tinget härmed i Jesu nampn ändat.

Tillbaka till Domböcker