1713vt

Österlens Släkt- och Folklivsforskarförening

In Nomine Jesu

Anno 1713 d: 16 Februarij höltz laga wintertingh med menige allmogen af Jerresta häradh, öfwerwarande Hr häradshöfdingen Mårten Bulich och den wanliga häradz nämbden Nbl:

Nämbdeman Arfwed Håkansson i Wämbnelöf
Anders Kock i Tågarp
Matz Ohlson i Glimminge
Bengt Månson i Wranarp absens
Jöns Tohrson i Borby
Lasse Hanson i Stiby
Erick Person i Torp
Nills Person i Komsta
Tued Trullson i Sallarp
Lars Tilleson i Rölla
Måns Persson i Wiarp
Måns Mårtenson i Munkerynge

Efter förrättat gudztiänst blef allmänt ting och tingzfred lyst hwarefter fölliande kongl: Maj:tz förordningar blef publicerat.
Barnemordz Placatet
Förordningh om olaga wärderingar wid excecution af åhr 1684.
Process Förordningen af d: 4 julij 1695
Kongl: Maj:tz förordning om strandade fahrkåster.
Kongl: Maj:tz contributions Placat Dat: ifrån Bender Pro Anno 1712

Smeden Pehr Pehrson i Walby inlefwererade ett kiöpebref Dat: Walby den 16 marti 1690, hwarmedelst han wisar att des antecessor klåckaren Oluf Helgeson kiöpt ett stycke åker eller grund af Marchus Willatzon i Walby hwilken åkergrund efter Pehr Pehrsons begiäran blef första gången upbiuden.

Anders Nillson i Tommarp, som stat sig ett hemman af herrskapet på Giersnäs och fått 2:ne åhrs friheet på det samma hemman, instod för rätten, och anhölt att få laga huusesyn på detta hemman emedan det är mycke förfallit och ruinerat. Nämbdemännen Bengt Månson och Anders Kåck blefwo förordnade att förrätta denna syn efter bästa konst.

Frälse Befallningzman Tued Trullson hade lagl: instämma låtit madame Elsa Möllenstedt i Cimbris angående siuttio D:r smtz skuldfodran, som hon med edh låfwat att betahla, men icke sin låfwan efterkommit, och påstår derföre att hon må dömmas till att betala Capitalet med interesse och expenser. Insinuerade deriempte sin skriftel: inlaga och expenserächningh, och sahl: kyrkioherden Hans Froms obligation af d: 19 Decembr: 1705 på 100 D:r smt, hwarpå 30 D:r är betalt hwilket alt blef upläst för rätten och lades ad acta.
Kyrkioherden wällerde Hr Ståhlgren, som fåt kyrkioherden sal: Johannes Froms enkia Elsa Möllenstedt instod och förklarade sig, att hon aldrig lånt penningar af honom, ehrbiudandes sig att willia betahla om kiäranden kan upwisa hans hustrus obligation, men der han intet sådant giöra kan förmodar Hr kyrkioherden att Tued Trullson ingen större rätt kan hafwa än sahl: Froms andra creditorer, hälst emedan enkian cederat bonis.
Befallningzman Tued Trullson anhåller att hans wittnen Hr Holger Rosencrantz och skogwachtaren Tued Person må inkallas och säja sin sanningh, med hwilka han bewisa att hon gått i Caution för penningarna.
Kyrkioherden exiperar emoth Hr Rosencrantz säjandes det han intet lärer kunna wittna wed sin egen betiänte. Men emot skogwachtaren har han intet jääf emedan han aldrig sedt honom tillförende, kunnandes han wittna om rätten pröfwar honom skickelig dertill.
Resolution
Emedan af lagh och förordningar intet finnes att een herre och huusbonde bör stängias ifrån wittnande med sin betiänte, enär han dertill blir stämbd och inkallat. Altså pröfwer häradz rätte för rättwijst att i detta måhl icke allenast edeligen afhöra skogwachtaren, utan iämwäll Hr Holger Rosencrantz.

Hr kyrkioherden war nögd med denna resolution och lämbnar Hr Rosencrantz att giöra sin berättelse utan edh, hwilken han håller så giltig som den wore med eedh verificerat, hwarpå Hr Rosencrantz berättade att fru Pastorskan kom till honom och tog penningar för ett par Oxar då stod Befallningzman Tuedh wid bordet och sade desse penningar tager iag? Hwartill fru Pastorskan swarade neij låt mig behålla penningarne i skall ingen skada lida, mehr har han intet att wittna.
Tued Person efter aflagd eedh wittnade att wälborne herren kiöpte ett par stutar af fru Pastorskan och bredde penningarne på bordet, emellan Befallningzman Tued Trullson och Fru Pastorskan, då wille Tued Trullson taga penningarne, men fru Pastorskan bad honom och giorde sin eedh på det, att hålla Befallningzman skadeslöös hwarföre Befallningzman lät henne behålla penningarne.
Q:tio hwad åhr det skiedde? R:s weet intet för wist men troor att det passerade 1706 i marti månad. Hr kyrkioherden regererade och sade att kiäranden borde hålla sig till sin pant Nl: kyrkiotionden af Cimbris och Nöbbelöf sochner och intet obligera henne till någon caution, som efter lag utom sin mans consens intet det ringaste kan giöra, och sewrdeles wid ett så beskaffat måhl.
Kiäranden sade att han warit hoos Fru Pastorskan och fodrat tijonden, då hon försäkrat honom med eedh att betahla.
Parterne hade intet widare att påmina i saken, utan begiärer domb och expenser.
Resolution
Det andrager frälse Befallningzman Tued Trullss: huruledes han har åhr 1705 d: 19 Decembr: lånt sahl: kyrkioherden i Cimbris Johan From 100 D:r Capital uppå hwilket han med sitt qvittence wijsar att kyrkioherden From honom betalt 30 D:r resten som nu är 70 D:r tillika med 7 åhrs interesse praetenderar han af sahl: Hr kyrkioherden Froms efterlämbnade maka som nu är sedermera blefwen Hr kyrkioherden Ståhlgreens hustru, emedan hon skall hafwa efter ett wittnes uthsagu då hon om wåhren 1706 war hoos Hr Ryttmäster Holger Rosencrantz och tog emot penningar för ett par stutar edeligen tillsagt honom att han skulle få sin betahlning, Och som madame Möllenstedt denna sin låfwan intet har efterkommit, ty påstår han öfwer henne laga domb och expensers ehrsättiande. Hwaremot Hr kyrkioherden Ståhlgreen excipiende förklarade sig att des hustru Elsa Möllenstedt aldrig af honom skall hafwa lånt een skilling, utan skall Befallningzman långt för än som hon kom till sahl: kyrkioherden From lånt åth des sahl: man desse penningar som nu hon fodres före, än skiönt obligation som nu Befallningzman innehafwer är Daterat under warande tidh, emedan hon hade sahl: From och hwad, det widkommer att hans hustru skall hafwa obligerat sig till att betahla befallningzman Tued Trullson den skulden såsom sin proprie å sig tagit, så anförer kyrkioherden att det wore obilligt giordt att obligera den till att betahla en summa penningar som aldrig den ringaste fyrk niutit, för hwilken summa Befallningzman doch efter obligations innehåld hade i pant 1706 åhrs kyrkiotionde af Cimbris och Nöbbelöfs sochner till hwilken han borde sig hålla, och den då utsökt. Men som han i anseende till sitt åhrlige interesses bekommande då han intet lagl: der han med godo intet kunde få har vigilerat och tionden utsökt, som han å ofelbart hade kunnat få, der Befallningzman wist någon alfwar att willia hafwa sitt Capital tillbaka, så må han skylla sig sielf,om han igenom sin försummelse tager i detta måhl någon skada, des uthan inwänder han att som Befallningzman tillika medh de andre sterbhuus creditorer har redan wid rätten giort sin ansökning i detta anhängig och den praetension med de öfrige sterbhuus creditorers praetensioner ännu intet är afgiord; Altså förmodar han wid så beskaffade omständigheter att blifwa frij ehrkiänd ifrån kiärandens påstående, och att han må bli dömbd till att betahla de på denna saak påwågade omkåstningar, hwilket alt med mera som parterna både skriftel: och muntel:n emot hwarandra hafwa anfört rätten tagit i noga öfwerwägande, och som Befallningzman Tued Trullson med intet skiähl har kunnat intyga det madame Möllenstedt desse penningar af honom lånt eij heller har kunnat bewijsa att lånet är skiedt i hennes tijdh, hafwandes uthom des Befallningzman tillika med andre sahl: Froms sterbhuus creditorer angofwit sig med denna sin fodran här wid rätten och sökt praference fram för de andra creditorer, hwilken praference twist emellan creditorerne ännu intet är afgiort. Altså pröfwar rätten för rättwijst i anseende till de anförde omständigheter och i ett så beskaffat måhl att befria madame Möllenstedt som all sterbhuus egendomb upgifwit och fåt rettens tillstånd att cedera bonis, ifrån kiärandens tillmähle. Compensatis expensis.

Nills Tuedson i Törnedahla som warit instämbd af heideridaren Hellman, angående olåfl: skogzhygge instod efter rättens befallning, och bekiänner att han huggit 2 st:n tåpförne stabbar de andra som äro hugne har commissarien Löfberg låtet nedfälla efter uthwisningh.
Hejderidaren påstår att han må dömmes att plichta efter förordningen, emedhan ekerne woro friske och afhuggne för 2 åhr sedan, tillstår och att denna Nills Tuedson warit achtsam om skogen och planterat några tusende träen.
Resolution
Såsom rusthållaren Nills Tuedson inför Tingzrätten har bekiänt det han huggit ifrån roten 2:ne brände trää; Altså dömmer häradz rätten honom till att plichta i anledningh af 1647 och 1664 åhrs skogz förordningar 2 gånger 9 D:r smt till konungen och 2 gånger 3 D:r till tweskiftes, samt i stället för hwarie trä plantera 4 ungar träen, och om dem hålla wacht intill des de kunna wäxa undan boskapz bete.

Giestgifwaren Paul Fischerström kiärade efter laga stämbning till fielingz man Nills Esbiörnson i Borby, angående 7 D:r 16 ./. srmt skuldfodran, för uplätit krögeri. Swaranden Nills Esbiörnson tillstår at han statt krögeriet och är skyldig 7 D:r 16 ./. srmt. Men kan dem intet betahla, emedan han intet får niuta krögeriet allena, utan andra giöra honom förfång.
Kiäranden uthlät sig att han aldrig klagat der öfwer förr än som nu, och är det allenast en blått inwändning att undfly sin skuld, ty ingen giör honom deruti förfång emedan alla, der i byen förutan honom äro förbudne af Befallningzman att hålla krögeri, anhåller att få domb och expenser. Parterne hade intet widare att påminna i saaken.
Resolution
Det will fuller swaranden inwända att han intet har till godo niutit friheten på krögeriet i Borby efter Giestgifwarens försäkring och för den skuld undan drager sig att betahla till honom efter Contractetz lydelse 5 D:r åhrl:n intill han praesterar hwad han låfwat, berättandes att åthskillige der i byen honom till störste prajudice och skada idka och bruka dagel:n både brennewin och öhlsällning, hwarigenom den nähring som han borde hafwa förminskats, men som swaranden i anledning af det honom meddelte Contractet har icke allenast lagsökt de som honom warit för när wid krögeri, utan och brukat och idkat krögeri sig till nytto och förmohn, och kiäranden intet kan öfwer bewisas att han till någon annan statt krögeri der i sochnen. Altså och i anledning af de ofwan anförde skiähl, har rätten funnit för rättwist att döma swaranden Nills Esbiörnson till att betahla åth kiäranden de 7 D:r 16 /: srmt med 1 D:r srmt i expenser och det inom 14 dagars tidh eller derföre lida execution.

Pehr Åstradson i Fröslöf och Pehr Andersson Höök i Gislöf kiärade efter laga stämbning till Eloff Gunnarsson i Gislöf, angående 40 D:r srmt, een kista och några kläder som Nills Höök hoos honom nedsatt, förr än han blef uthcommenderat till Pohlen, och som han nu warit borta i 9 åhrs tidh och de fåt spöria att han skall wara död så anhåller de såsom närmaste arfwingar att swaranden må dömmas till att betahla samma penningar och lefwerera ifrån sig kistan medh kläder och expenser.
Swaranden mötte och tillstår att hafwa emottagit desse penningar, kista och kläder, men nekar willia lefwerera det ifrån sig, ty Contractet som han slutit med Pehr(!) Höök skall innehålla att han desse penningar och saker skall hafwa under sitt förwar, till des arfwingarne lagl: bewiser att han blifwit dödh.
Kiäranderne uthlåter sig at de fuller intet kan nu skaffa beskied derom, men willia ställa för godset suficient Caution i morgon, hwartill denna saak beroor.

Anno 1713 d: 17 Febr: Continuerade häradztinget

Hustru Elena Månsdotter i Smedstorp mölla kiärade efter laga stämbning till hustru Sissa Månsdotter(!) ang:de 10 D:r srmt efter obligation medh expenser. Hustru Sissa Nillsdotter swarade, att hon lånt desse penningar, emedan des man lefde, efter hwilken nu skifte är hållit, och som hon wedh skiftet sin rätt icke bewakat,så påstår hon att bli fri för hennes tillkraf.
Kiäranden uthlåtit att intet skifte är publicerat, hon har sielf underskrifwit obligation och försäkrat henne om betahlning, sedan des man dödde, påstår att få domb i sken. Swaranden tillstår att hon underskrifwit obligation och låfwat betahlning, men har intet fåt uthlägg på skiftet. Parterne hade intet widare att påminna i denne saken.
Resolution
Såsom Sissa Nillsdotter widståt att hon sielf desse 10 D:r lånt och emottagit, och hon någon tidh efter sin mans dödh uthfäst at willia betahla dem. Altså har häradzrätten fär rättwist funnit att döma Sissa Nillsdotter samma 10 D:r srmt med 1 D:r srmt i expenser att betahla inom 14 dagars tidh, eller derföre lida execution.

Kyrkioherden wällärde Hr Lars Engstedt i Borby inlefwererade een syn, som nämbdeman Jöns Tohrson och Bonden Trulls Mårtensson hållit öfwer bristfälligheten på hemmanet N:o 43 i Borby, upförandes bristfälligheten till 46 D:r 24 ./. srmt, och tillstår Jöns Tohrson att synen är richtig.

Heideridaren mons: Henning Hellman som wid sidsta sommarting war instämbd af Joen Jäger för det han tagit ifrån honom des häst, bösse och nät, samt slagit honom illa, instod nu för rätten och inlefwererade een stämbning som han uttagit på Joen Jäger, angående olofl: jägande på konungens marck, med hwilket han är befunnen hwarföre han till wedermähle tagit hästen, bössan och nätet, men nekar att hafwa slagit honom, och påstår at Joen Jäger icke allenast må dömmas till att plichta, utan iämwäll at han hädan efter må blifwa förbuden att fara med bössa och raphönse nätt i marken.
Joen Jäger tillstår fuller att han blifwit attraperat på konungens mark, då han skulle rida ifrån Jerresta till Wranarp, men nekar att hafwa skiutit någet der.
Heideridaren sade at han sålt både harar och fogel som han skiutet. Joen Jäger uthlät sig at han har welborne Fru Billingschiöldz fullmagt att skiuta på des godz, sitter nu i Hr Rosencrantzes huus, och hwad som han skiuter får Rosencrantz af honom emot betalning. Parterne har intet widare att påminna.
Resolution
Ehuruwäll Joen Jäger tillstår at heideridaren Hellman har träffat honom på konungens mark med häst, bässa och nät det han tagit ifrån honom och intill denna dag hoos sig behållit, påståendes heideridaren att få öfwer honom laga straff. Lijkwäll som Joen Jäger upwist för rätten wälborne Fru Billingschiöldz fullmacht och tillstånd att få skiuta och jaga på des mark. Heideridaren icke eller kunnat föra bewis att Joen Jäger skiutit något wilt på konungens parker, fast än han tillstår hafwa fält wilt till Holger Rsoencrantz. Altså har tingz rätten för rättwist pröfwat, att fri erkiänna Joen Jäger för böter och bör heideridaren inom 8:te dagars förlåp lefwerera hästen, bössan och nättet tillbaka åth Joen Jäger så gåt som det war när han det tog. Och emedan Fru Billingschiöld intet godz har här neder nu för tiden och des uthan Joen Jäger des fullmacht förbrutit i det han skiuter och sällier till främmande. Förden skuld blifwer han härmed förbuden att icke efter denna dag befatta sig med skiutande eller jagande wider laga böter. Hwad de slagh angår som Joen Jäger påstår att heideridaren har honom tillfogat så emedan intet bewis derpå är bibracht, så blifwer och heideridaren i dy måhl fri erkiänd. Compensatis expensis.

Sahl: Kyrkio Inspectoren Albrecht Didrichsons Cautionister Hindrich Fortmeijer och Hindrich Krutmeijer i Ysta inlefwererade een skrift, Dat: Ysta d: 16 Decembr: hwaruthinnan de berätta att sahl: Inspectoren Albrecht Didrichson medan han lefde giort ansökning wid höglofl: kongl: håfrätten att få ändring uti häradzrättens domb angående Cessio bonorum som enkian Elsa Möllenstet blifwit tillåtit och som intet sluuth i det måhlet ännu är fölgdt, så anhåller desse Cautionister att med praeference saken till den cederade egendommen må hwila och stanna. Med mehra som samma skrift wid lyfteligen förmäler och innehåller.
Kyrkioherden Ståhlgreen som war tillstädes uthlät sig att han intet befattar sig med denna saken; utan håller sig till häradz rättens domb, som tillåter enkian att få cedera bonis.

Pehr Åstradson och Pehr Anderson [Höök] instod och berättade at de hafwa fåt Bengt Jeppson och Olaf Nillson i Fröslöf till Cautionister och anhåller at få lyfta godzet med penningarne som Elof Gunnarson hoos sig innehafwer för Nills Persson [Höök]. Desse ofwannämbde män framstod och sade sigh willia gå i låfwan och borgen för Pehr Åstradson, men för Pehr Höök willia de intet Cavera.
Kiäranden anhåller at saken må blifwa differerat till nästa Tingh, då de antingen willia bewise att Nills Höök är dödh eller ställa sufficient Caution hwilket Rätten dem bewilliade.

Inlefwererades en syn som nämbdeman Arfwed Håkanson och Bengt Månson hållit på hemmanet N:o 5 i Carlaby, hwarpå de upfört bristfälligheten till 33 D:r 8 /: srmt, och tillstår nämbden på deras eedh synen wara richtig.

Inlefwererades een syn som nembdemän hållit på hemmanet N:o 9 i Tommarp, hwaruti de upfört bristfälligheten till 55 D:r 24 /: srmt,och tillstår på deras eedh att synen är richtig.

Bonden Malte Willatson i Wämbnelöftorp kiärade efter laga stämbning till Byemännen i Komsta för det de med deras ålderman Måns Ohlson intagit för kiäranden een mähr och et föhl hwilket inkommet igenom deras egne gierdes gårdar som warit söndrige som sedermera blifwit dödt, och påstår att swaranderne må dömmas till att betahla merren och föhlet med 12 D:r srmt och expenser.
Swaranderne instode och nekar intet att haf:a intagit merren och föhlet om lögerdagz middagen kl: 1 ungefär och sände de straxt bodh till kiäranden att han skulle komma och hämpta dem tillbaka, hwilket och skiedde om söndagz morgon, då kiärandens dotter kom och dem afhämptade. Kiäranden tillstår at han hämptat merren, men har intet fåt bodh af dem, utan fåt weeta af andra, att merren med föhlet war af dem intagen, hafwandes de då så illa handterat merren att den hwar kiäft fallen att den intet kunde äta, hwarföre den och om måndagen blef dödh, påstår elliest att de intet täpt sina gierden, och således olagl: intagit, begiärandes arr wittnen Bengt Persson och Swen Persson samt Olof Mårtenson må edel:n afhöras. Eemoth wittnen hade swaranderne intet laga jääf, hwarföre de aflade wittnes eden och berättade efter förmaningh till sanningen Bengt Persson att han här i Hammenhög refererat för fielingzman Måns Ohlson i Komsta att han och desse Byemän lärer få skam för det de intet stängt sina giärden för det de swält merren ihiel för Malthe Willatson. Hwartill han swarade att fanen må stänga Stiby koogierden som ligger till ett swinehuus, mera har han intet att wittna.
Swen Persson wittnade lika med Bengt Persson.
Oluf Mårtensson wittnade at han samma dag som merren och föhlet intogz red igenom Comstarnes gierde som lågo nere, har intet widare att wittna.
Swaranderne påstår att deras gierden woro stängde och kom merren helbregde ifrån dem, och der den warit siuklig hade han kunnat sändt den tillbaka.
Kiäranden bad att nämbdeman Erik Person må blifwa edeligen afhörd, och som intet jääf war emoth honom blef han admitterat och wittnade efter aflagd eedh, att ungefähr klåkan 9 om söndagen gick han i wången och fick see Malte Willatsons dotter komma leedandes med merren, litet derefter gick han hemb, och fick bod ifrån Malte Willatson med begiäran han wille komma och see på des merr, hwilket han efterkomb, och fick see att den intet kunde ätha, utan war så eländigt siuk, så att den wingla hit och dit när den gick, och blef dödh om måndagen derefter. Parterne begiärer domb i saken samt expenser.
Resolution
Aldenstund kiäranden med wittnen bewist att swarandernes gierden lägat neder, samt att håppan war så illa hannat när han den fick hemb, att den hwarken kunde äta ell:r hade sina krafter, hwarföre och den dagen efter som han den fick hemb blef dödh. Altså har Tingzrätten för skiähligt funnit, iämlikt det 10 Cap: B: L:L: till att ddömaswaranderne som intagit håppan att anten gielda qwiket mot dödt, eller och betahla merren och föhlet efter mätesmanna ordom samt ehrläggia 1 D:r i Rättegångz expenser.

Bonden i Örum Swen Anderson som lagl: hade instämbd fru Magisterskan Wettring angående 2:ne kalfwar som hon igenom execution hoos honom låtet uthtaga, blef äntel: med fru magisterskan på det sättet förlikt att han får sina kalf:r nu straxt tillbaka, hwaremoth han nu straxt skall lefwerera till fru magisterskan 4 sk: korn och ett lass höö förstkommande höst, hwilken deras förlikning efter begiäran blef af rätten Correborerat och stadfäst.

Byamännen i Carlaby insinuerade en skrift, hwaruthinnan dhe berättar att den smittosamma siukdommen graserat deruti byen een lång tid bort åth, hafwandes de förden skuld blifwit medh wacht omrände at de intet har kunnat komma uth och bruka deras åker, så att hehla rågwången och hälften af kornwången ligger i åhr obesåt och obrukat, beklagandes at de lika fult med inqwartering och andra extraordinarie uthgifter belastade äro med hwilket de omöjeligen kunna uthärda, med mindre de icke åthniuter någon friheet.
Närwarande nämbd och allmoge berättade att hehla rågwången ligger öde samt hälften af kornwången, hwaröfwer Tingz attestatum skall blifwa eztraderat.

Bonden i Wämbnelöfstorp som åboer munsterskrifware bostäls hemmanet Christopher Håkanson insinuerade hoos rätten een skrift hwaruthinnan han sig beswärer öfwer munsterskrifwaren Fredrich Hiorth för det han will drifwa honom med hustru och barn ifrån samma hemman, hwilket munsterskrifwaren först upsagt för honom i förleden fredagz, anhållandes at rätten wille maintinera honom, så at han ej må blifwa drefwen ifrån hem:t med hustru och barn, intill des han lagl: blifwer derifrån uthsagder, berättandes des föruthan at han tagit emoth hemmanet när det war aldeles öde och lägat då öde i 16 åhr förr än han dit komb, och war hwarken stika eller staka på platzen hwarföre han förbehåller sig allan rätt att niuta refusion för öfwerbygnat der han skulle gå ifrån hemmanet.
Resolution
Såsom denna saken icke är worden instämbd, så kan rätten intet häruthinnan döma, doch förmanas munsterskrifwaren at intet giöra åboen något intrång emoth lagh och der något sådant skulle skie af munsterskrifwaren, så hafwer åboen att ålita Cronobefallningzman om sitt embetes handrächning.

Bonden Pehr Höök och Pehr Åstardson låtit till des laga säkerheet intechna det depositum af 40 D:r srmt, een kista och några kläder som ryttaren Nills Höök hoos Elof Gunnarsson nedsatt, hwaröfwer Tingz attest skall extraderas.

Bonden ifrån Glasax Nills Jönsson inkom för rätten och anhölt om uthslagh i saken emellan honom och länzmannen Appelberg, angående ett waad som de sins emellan giort hwilket ländzman påstår sig hafwa wunnet, men Nills Jönson inwänder och förklarar sina ordh falt annorledes som af den insinuerade attesten hwilken ålderman Pehr Nillson honom meddelt nogsamt kan intagas som liudel:n uplästes och ad acta lades. Ländzman påroptes, men war intet kommen till tinget, eij eller någon å des wägnar, hwarföre och som swaranden anhåller om sluut, ty blef och fölliande resolution öfwer denna saken uthfärdat.
Resolutio
Såsom swaranden har inför rätten här nu widh 2:ne Tingh sisterat och nu wid detta med skiähl intygat sammanhanget af det pratenderade waadet, så at ländzman och han intet kommet öfwerens uti mening. Altså pröfwar retten för rättwist till att befria swaranden i detta måhl ifrån kiärandens tilltahl. Compensatis expensis. Men som kiäranden utheblifwit och intet wist något förfall till sitt utheblifwandei dy skall han i anledning af 1695 åhrs process förordningh plichta 2 D:r srmt.

Samptel: nämbdemännen i häradet beklagade sig att de intet på någon tidh fåt uthwisning till brennewed, förmodandes att de äfwen som andra nämbd här i landet böra få en foren stabb till sin förnödenheet och fördenskull anhålla om Tingzrättens attestatum på det de derom wid Gouwernamentet eller och hoos welb:ne Hr General Auditeuren och Öfwer Jägermästaren måge i underdånigheet giöra ansökning. Denna nämbdens begiäran har rätten tagit i öfwerwägande och som hans kongl: Maj:tz af åhr 1689 har då wid riksdagen bewilliat det allmogen på slätten skulle få niuta i konungens parker något till hielp och understöd af windfällen. Altså har rätten så wäll i betrachtande dertill som och för det beswär dhe hafwa wid Tingen, hwarföre dee en fast liten penning bekomma, wehlat härmed hafwa bewilliat dem att få niuta en foren stabb till brennewed. Hwarom dem åligger att sökia wederbörande om uthwisningh och Confirmation.

Tillbaka till Domböcker