Tillbaka till DomböckerÖsterlens Släkt- och Folklivsforskarförening
In Nomine Dominj
ANNO 1690 den 19 Martij hölltz Ordinarie Wintter Tingh, medh
Allmogen aff Ahlbo Häradt, Närwahrandes Cronans BefallningzMan Wällbetrodde
Zacharias Stobaeus, medh wahnlige Häradz Nämdh, Nembl.
Dommaren Wäll:tt Nills Ollsson j Skiberup,
Nämbdemänn Wäll:tt Per Gregersson i Torrestru,
Måns Frennesson i Elmhullt,
Jörgen Persson i Tiörnery,
Nills Persson i Rörum,
Håkan Mårttensson i Bierneboda,
Per Jönsson j Saxhusa,
Swen Persson i Bestekille,
Anders Danielsson i Fiskebeck,
Jacob Gudmundsson j Grefflunda.
Håkan Arffwedsson j Åkarp,
Mårten Månsson i Brösarp.
Tå först Upplästes Hans Höggreffl. Excell:tz Kongl. Rådetz, Feltmarskalkens och General Gouverneurens Högwälborne Greffwe Rutger von Aschebergz Ordre aff den 14 Martij Nästlijdne, Angående Landzwägar och Broers reparationer, till Nästkommande Maij at wara fullferdigade, till Hans Kongl. May:tz ahnkomst hijt nider i Ohrten. [Se: ”Carl XI:s Almanacksanteckningar”, s. 186 ff, utgivna av Sune Hildebrand :”1690 Juni: Den 29 äfther aftonsongen reste wij ifrån Weksiö och ååt om afton uthi Loshult, hwilken är dhen första soknen utji Skånne”]
Dito Uppå Cronans BefallningzMans
Wälbetrodde Zacharias Stobaei reqvisition, förordnades samptlige Nämden, at sigh
Adjungera Någre ährlige DanneMänn, hwar uthi sijne Sochner, och öfwersij
hwadh Byggningz Timmer som reqvireras, till alle, så Nye
som gamble Landzwägars Broars reparationer och fullkomblige Uppbyggande,
och fullkomblige förferdigande.
N:o 3
Sissa Sahl. Hr Pers i Meelby, Contra Per Lasson i Torup, in
puncto debitj 1 skeppa Rågh och 1 sk.korn, Betallt.
N:o 4
Rasmus Thuesson j Trollemölla, contra Oluff Tygesson i Snärpa, in
puncto debitj 2 D:r S:M:t, förlijkat.
N:o 5
Nämdemannen Wäll:tt Nills Andersson i Juleboda, Contra samptlige
Knebeckz Åboer, Angående Giärdes gårdzens
Niderbrytande omkringh hans lycka. Oluff Bengtzon Mötte, och tillståår
sig tagit itt håhl, och dett samme igen Upptäppt.
Oluff Jonsson ibidem, tillståår sigh tagit itt håhl, och det will han ock täppa
Upp. Jöns Ring och Måns Bengtsson ibidem loffwade och wela hielpa täppa Upp
giärden, När Nills Andersson dett begärar, Och wela dhe hädan effter aldrig i
oträngda måhle giärden Upprijffwa, Men skulle dher aff twingas förmedelst Sniöö
och Owäder, så att dhe elliest inthet kunna komma fram, Tå wela dhe wara
förObligerade sättia Upp igen jämpngodt Giärde till Wåårdagen, att Nämdemannen
eij skall haffwa orsak klaga, och dher å räkte honom sijne händer, hwar medh
Actionen cesserar.
N:o 6
Herr Pastoren, Magister Oluff Noordströhm i Meelby, Contra Per
Andersson j Swijneberga och Måns Håkonssohn i Meelby, in
puncto debitj, förlijkat.
N:o 7
Pastoren, Ehrewyrdige och Höglärde Hr Magister Oluff Noordström i Meelby,
contra Byfougden Wäll:tt Söffren Jönsson Dahl på Kijwijk, att anhöra
Wittnesbyrdh, Angående injurieuse ordh
och
efftertahl Wäll:tt Söffren Jönsson her Emoot Mötte, och Exciperade Emoott Hr
Pastoris Swågrar Monsieur Söffren och Peder Pederssöner, och dess Swägermoders
drängh Arffwast Nillsson, men dhe Emoot dhe andre Weet han inthet at säija, på
sijne eller sijn hustrus wägnar, och Swarar för sigh och sijn hustru Kirstina
Jakobsdotter. Herr Pastoren förmodar att hans Swäärmoders dräng måtte Wittna,
såsom dhen samme inthet ähr uthj hans, uthan uthi hennes Bröödh, och begärar
Wittnen måtte Examineras.
Tå framstodh Bonden Mårten Nillsson j Swijneberga, som effter aflagd Eedh å book
wittnade, at Nu Nästlidne, wijdh Sanct Martini tijdh, om Een lögerdagz Affton,
war han inne hoos Wäll:tt Söffren Jönsson Dahl på Kijwijk, och tå kommo
Prästesöhnerne, Söffren och Peder Pederssöner Norrager inne i stugun i
Mörkningen, tå straxt der effter tändes Upp liuus, (:och woro bägge druckne:)
och slogh Per Persson drängierne Jöns Eriksson i Swijneberga och Joen Andersson
ibidem, hwar itt slagh under öhrat, Så swarade Söffren Dahl, det ähr inthet
tilbörligit I slåå mijne gäster, Ty Jag haffwer ingen Annan, Näringh änn mit
öhlsahl, och PrästeSöhnerne trugade honom medh Kyrkioheerden Mester Oluff, att
han så seent på Lögerdagz afftonen sållde öhl, som woro det Emoot Kyrkio=Ordningen,
Tå sade Söffren Jönsson, ha, ha, ähro I kombna inn på det, at I wille kiöra folk
af mit huus, som Prästen, den Törrbaaken, (:eller om han sade Törrbarken:) löper
her och instigerar folk, at dhe icke skole komma hijt och köpa öhl hoos Migh,
Och Söffren Jönsson tog sijn kiäpp bak sijn sängh i stugun, och slog bägge
Prästesöhnerne hwar itt slagh, och Per Norrager tog liusestaken, sedan han hade
fått hugg, och hötte Söffren Jönsson medh, men icke slagh till, och straxt
förlijkades dhe till sammans, och drucko långt fram på Afftonen, Men icke hörde
Mårten Nillsson, att Söffren Jönsson skulle sagdt sig giffwa Prästen fahnen.
Andre dagen kiörde Mårtten Nilsson för Söffren Jönsson hustru, till Inspectoren
på Åkerödh, och tå roosade Söffrens hustru af dhet, at hennes Man hade slagit
bägge Prästesöhnerne, och kallat honom Een Törrbaak, Och sade hon der jempte,
att det woro bättre wara törrer baak, änn wåått, och wijdare weet han icke at
wittna i dhenne saak.
Drängen Jöns Eriksson j Swijneberga, Eedeligen wittnade, at tå Prästesöhnerne
kommo druckne in till Söffren Jönssons, och hade lijtet suttit, gingo dhe Uth
för dören, och kommo straxt in igen, Och Per Persson slogh först honom, och
sedan Joen Anderssohn under öhrat, så at dhe gingo ifrån Boordet bort till
kakelugnen, och satte sigh, Tå sade Söffren, Jagh haffwer ingen annan Nähringh,
än mitt öhlsahl, det ähr inthet rätt så handtera dem som gåå inn Uthi mit huus,
Tå dhe trugade honom medh Prästen och Kyrkio=Ordningen, at han så seent om
lögerdagz afftonen sållde öhl, och slog han dem bägge hwar it slag medh sijn
kiepp, och Söffren sade Jag gifwer Prästen fahnen den Törrbarken, och Per
Persson hötte honom igen medh liusestaken, doch icke slogh till, och sedan
förlijkades dhe igen, och drucko tillsammans långt fram på Afftonen, och När Per
Persson togh staken, föll liuset Nider på Boordet, men icke han sågh om det war
Uthsläkt, Eller icke.
Drängen Hendrik Andersson på Kijwijk, Eedeligen Wittnade, det han sågh Per
Persson Norrager slogh Jöns Erichsson och Joen Andersson i Swijneberga, hwar
sitt slag under öhrat, Och när Söffren Jönsson sade det war inthet rätt så
handtera dhem, som kommo i hans huus, Tå tog Peder Norrager liusestaken,och
hötte honom, (:och liuset full nider på Boordet, doch eij Uthsläktes:) och
Söffren Dahl togh sijn kiepp, och slogh på Prästesöhnerne, men hwilken af dhem
han slogh, Eller och, om han slog bägge, det weet han icke, eij heller hörde om
Törrbaak Eller Kyrkio=Ordningen något at tahlas, eij heller wijdare weett at
wittna.
Drängen Arfwast Nillsson i Meelby, finner Rätten skähligt böra admitteras till
Wittnesmåhl, och i ty Eedeligen wittnade, sig inthet ohöffweligt ord hördt
falla, emillan Söffren Dahl och Prästesöhnerne, sedan han kom tijdt, Men om
lögerdagzafftonen, war han skickat aff sijn Maatmoder, hustru Cicilia Sahl. Hr
Per Nooagers nider effter dhem, och tå han kom till Söffren Dahls, råkade han
hans hustru, som stodh i kökzdören, och frågade effter dhem, Tå sade hon jo, dhe
kommo rätt nu sedan her inn, och wille giöra Clammerij medh min Man, och Per
Persson hade spoordt Söffren Dahl, huru han kom till at sälga öhl så seent om
lögerdagzafftonen, och att han wille sådant säija för Prästen, Tå sade han
hennes Man haffwa swarat sig giffwa Prästen Fahnen, den Törrbarken, och wijdare
weet Arffwast icke at berätta.
Pastoren, Ehrewyrdige och Höglärde Hr Magister Noordström begärar beskrijfwit
hwadh Nu passerat ähr, som Rätten eij kunnat denegera, Och haffwer Wäll:tt
Söffren Jönsson Dahl, Uppå Rättens tillfrågan, inthet i dhenne saak at
controvertera, Uthan föregifwer icke påminna sigh hafwa kallat Hr Pastoren
Törrbark eller Törrbaak, och fast mindre honom giffwit Fahnen.
N:o 8
Pastoren Ehrewyrdige och Höglärde Hr Magister Oluff Noordström, Contra
Byfougden Wäll:tt Söffren Jönsson Dahl på Kijwijk, Angående
insimulation på sijdste Prästemötet i Rörum, och at
Uppwijsa sijn, till Hans Höggreffl. Excell:tz Hr Kongl. Rådet, Feltmarskalken
och General Gouverneuren, insinuerade Suppliqve in Originali, Och der aff
meddehla honom Copia.
Wäll:tt Söffren Dahl her Emoott Mötte, och Uppwijste sijn, i Underdånigheet
insinuerade Supplique, som Hr Pastoren, effter hans löffte skulle få Een Copia
aff.
Rätten tillsporde, hwaruthi den andra beskyllning beroor? Tå Uppwijste Hr
Magister Noordström, Hr Probstens Nericij och dess Assessorers attest af den 19
Februarij 1690 hurusom Hr Magistern skulle fördt falske Wittnen Emoot honom, Och
han wille föra andre der Emoot, hwar aff Copia Emoot Originalet confererat, ähr
så lydandes som fölger, ad Acta lagd:
N:o 9
Wäll:tt Söffren Dahl insinuerade, Studentens Mons:r Gottfried Wilhelmi
Attest, af dato den 3 Februarij Nästlijdne, Angående Mårten Norkz wittne, att
det ähr annorledes, änn han förra haffwer berättat, lydandes samma Attest som
fölger, ad acta lagd:
Elliest ähro hwarken bem:te Mons:r Gottried Wilhelmj, eller Strandrijdaren
Mons:r Peter Noordstedh nu tillstädes, Elliest berättar Söffren Jönsson Dahl,
det han Mehnar, i det wittnen variera, och säija Törrbark eller Törrbaak, och
särdeles Bonden Mårten Nillsson Nork, som förra sagdt sigh inthet hördt, i gode
Männs Närwahru, fast annorlunda sedan haffwer Wittnat, Och sålunda synes warit
tweetahligh, begärandes dilation till Nästa Tingh, i fall dhe instemde
Persohnligen skole mötha. Pastoren Hr Magister Noordström äskar doom i saken
till sijn befrijelse medh causerade Tingz Expenser.
Interlocutoria
Rätten förunnar Wäll:tt Söffren Dahl den begärte dilation, till Nästa Tingh, på
det han sijne Wittnen må kunna få tillfälle persoonligen föra, och eij må hafwa
orsak klaga, som parterne tiänar till rättelse.
N:o 10: 11
Byfougden Wäll:tt Söffren Jönsson Dahl på Kijwijk contra Pastoren,
Ehrewyrdige och Höglärde Hr Magister Oluff Noordström, at
höra på Wittnen, Angående hans hustrues förrige
Manns Sahl. Christen Ifwarssons dödelige aflijdande, Uthan betiänande af Jesu
Christi Lekamen och bloodh, derom han begärar dess instemde Wittnen, Fiskiaren
Nills Persson på Kijwijk, Och Pijgan Elena Nillsdotter i Rafflunda måtte afhöras,
Hr Magister Noordström protesterar, at saken, Emoot lagh, icke måtte dragas
ifrån sitt rätta Foro.
Resolutio
Såsom dhenne twist Sorterar ad Forum Ecclesiastium, Altså warder dhen samma och
dijt hän remitterat, som parterne till rättellse tiänar.
N:o 12
Wäll:tt Magnus Krabbe på Ahlunwerket, contra Jeppe Arffwedsson i
Luderödh, sampt Nills Swensson ibidem, in
puncto debitj. Käranden giffwit Swaranderne dilation, i ty citeras på
Nytt, i fall i medlertijdh, och innom Nästa Tingh, eij skieer betahlningh.
N:o 13
Rådhmannen Wällwijse Hr Peter Noorbergh, Contra Per Winter i Elljarödh,
in puncto debitj för undfången Ahluun. Swaranden är
dödh, Och i ty käranden will sökia Enkian, om något ähr at bekomma, och
Nämdemannen Wäll:tt Anders Daniellsson i Fiskiebeck at henne herom advertera.
N:o 14
Idem, Contra Diverse i Andrarum Sockn, in
puncto debitj, Swaranderne loffwat wela betahla, I ty Differeras till
Nästa Tingh, under förrige citation.
Samme dagh företogz saken, Angående
Ryttarens Swen Persson Orres lägersmåhl,
medh Anna Andersdotter i Rörum, och woro tillstädes Qwinnorne hustru
Inger Per Erikssons i Rörum, och hustru Bengta Per Timmermans ibidem, som
Eedeligen wittnade, at bem:te Qwinfolk inthet haffwer lagt å lönn eller
dölgzmåhl, om samme Barn, Uthan det långt för födzelen angifwit, och i sielfwa
föödzelen dem, medh jordemodern till sig kallat, derom Pastoris Hr Lars
Berthelss:s Attest öffwer jordemoderens wittne, (:som för Ållderdoom skulldh eij
förmåtte komma till Tinget:) så lyder, ad acta lagd: Cronans Befallningzman
äskar doomb.
Resolutio
Ryttaren Manhafftige Swen Persson Orre j Rörum, plichtar
D:r 10:-
Qwinfolket Anna Andersdotter ibidem, dito andre förseelsen
D:r 10:-
Och der eij orkas botum, tå at plichta på kroppen, och dessuthan, at stå
Uppenbahra Kyrkioplicht.
Dito Kijwijkz samptlige Inbyggiare
förewijst ett grannelagz Breff af 10 puncter, som
dhe aff Rätten begärade Confirmerat, dhet samme bleff Uppläsit och Examinerat,
sålunda lydandes, ad Acta lagdt:
Sålunda wara samptlige Kijwijkernes Eenhellelige Willia, som föreskrijfwit ståår,
det warder aff Rätten under Häradz Signete och Egen handh Attesterat.
Dito Uppstodh Nämdemannen Wäll:tt Peder Gregerss: i Torrestru, och insinuerade
sijn och Adjungerade Männs förrättningh, hwadh Byggning
Materialier, som Regimentzskrijffwaren Wällbetrodde Carl Ekelundh betarffwar
till Ett Nytt Brygghuuses Uppbyggande, medh wijdare Hemmanetz reparation i
Gussarödh, lydandes dhen samma som fölger, ad acta lagd:
Anno 1690 den 20
Martij, Continuerade Ordinarie Winter Tinget Medh Allmogen aff Ahlbo Häradt, i
samptl. Rättens praesence.
N:o 15
Oluff Isachsson i Berthelstorp, Contra Nills Perss:n ibidem,
Angående Eett stycke jordh, kyrkian tilhörande som
Käranden hade städiat, men Swaranden honom undangångit, räntandes åhrligt
Kyrkiolandgille 1 mark, hwilken Jordh Käranden af Sahl. Hr Befallningzmannen
Hendrik Johansson d. 8 Aprilis 1681 för 3 D:r S:M:t haff:r städiat, effter
Uppwijst Städiebreff.
Swaranden Nills Persson Mötte, och föregiffwer, sigh städiat Kyrkiojorden aff Hr
Probsten i Rafflunda, effter zedell aff den 12:te Novembris 1684.
Nämdemannen Wäll:tt Peder Gregersson j Torrestru berättar sig icke annat kunna
Minnas änn at bemelte Kyrkiojordh ähr jordreeffwat till det hemman Oluff
Isachsson haffwer j bruuk, och i åhrliga landgillet, till 3 marker S:M:t Upphögd,
om icke der öffwer.
Differeras till Närmare inqvisition och undersökiande, antingen å dhette eller
Näste Tingh.
N:o 16
Anders Hermansson på Wijk, Contra hustru Kirstina Ollsdotter ibidem,
medh dess lagwärga Påhl Jonsson, Angående hennes Uthbrachte Spargemente om
Een hundh, som legat dödh Uthan för Kärandens Portt,
Och Uppwijste han der om sitt skådzmåhl aff Wijkz Byymänn, så lydandes, ad Acta
lagdt:
Påhl Jonsson mötte på sijn hustrues wägnar, som ähr siuk och skröpelig at hon
icke kunde komma hijt, (:det Anders Åkesson och Nills Nillsson betygade:) Och
föregiffwer han sigh inthet weta Anders Hermanss:n något at tillwijta, Annat änn
det som ährligt och godt ähr, Och hans Qwinna Kirstina Ollsdotter ähr gammall,
och icke fullwittigh, effter Pastoris, Ehrewyrdige och Wällärde Hr Lars
Berthelssons in kombne particular skrijfwelse till Rätten, Och hennes Mans Påhl
Jonssons egen Uthsagu, Och i ty Käranden allenast begärar Tingz Attestatum, af
hwadh helst Nu passerat ähr, som R:n eij kunnat honom förneeka.
N:o 17
Wälborne Hr CammerRådet Hans Billingskölldh, genom sijn Fullmechtige,
Inspectoren Wälbetrodde Zachariam Klingh, contra Rådmannen S:r Peter
NoordBergh, Angående resterande Capital, effter
Obligation af den 4 Aprilis 1684 medh Dito återstående interesse, till
den 17 Martij 1690 och Expenser 10 D:r S:M:t, Summan in alles 295 D:r S:M:t,
effter Räkningh, så lydandes, ad acta lagd:
Rådmannen Noorberg mötte, och disputerar inthet dhen insinuerade Räkningh,
allenast begärar dagh medh Betahlningen, till Nästkommande Julij Månadt, Och ad
interim pantsätter dhe hemman, som han aff Sahl. Fru Elsa Frijs haff:r i
Underpantt för bemelte UppNegotierade Capital, som warit 400 D:r S:M:t, Nembl.
Nills Larssons hemman i Skartoffta och Anders Esbiörnssons hemman i Esperödh,
effter Uppwijste twenne Documenter, Nu Uppläste och påskrijfne, Och i wijdrigit
fall. at betahlningen innom Julij Månadz Uthgångh Nästkommande, eij ähr i alla
måtto fullkomblig affgiordh, och Clarerat, Tå will Rådhmannen Noorberg, Uthan
wijdare Mootsäijelse lijda Execution, för allt dhet som restera kan, Uthi sijne
bäste och reedhbahreste medel, ehwarest dhe finnas, iempte hemmanen, Eller
hwilket helst äskas och begäras, hwarmedh och Käranden, å sijn Hr Patrons och
Principals wägnar låter sigh benöija.
N:o 18
Pelle Truedsson i Bröserup, contra Nämdemannen Wäll:tt Per Gregersson
i Torrestru, Angående KyrkioRäkningh pro Annis
1676. 1677. 1678 och 1679.
Item, Contra samptlige Socknemännerne, så månge som wetta sigh
restera, 9 D:r 21 öre thl.
Per Gregersson Uppstodh, och föregiffwer, att desse 9 D:r 21 ½ öre ähro betallte
till dheras Successorer Jöns Larsson i Bröserup och Jöran Erenst i Lönnhullt,
som Pelle Truedsson och tillståår, och så frampt någon Ny observation icke
skulle påkomma, så haffwer han sochnemännerne inthet at kräffwa, eij heller hoos
Nämdemannen Wäll:tt Peder Gregersson, Men så fordrar Käranden 6 mark för Een
sijda fläsk, aff Bosarp, Berthelstorp och Bröserup Åboer, hwilket fläsk kom till
Krijgzfolket på Nygårdh.
Dhe instemde Sochnemännerne föregifwa sigh inthet wara skylldige till Pelle
Truedsson, och i ty påståå, han måtte bewijsa sitt angifwande, Eller och betahla
dem Onödige Causerade Expenser.
Tillspordes käranden, hwarföre han icke hafwer instemdt wederbörande aff
Socknemännerne tillförrende, och Emädan dhe leffde, och innan så långh tijdhz
förlopp?
Swarade han sigh fuller haffwar fordrat, och tänkt kunnat få Betahlningh, doch
inthet fått, och i ty Nu fordrar doom i saken, medh alle sijne ahnwende
Bekostningar.
Socknemännerne j lijka måtto äska doom, medh Tingz Expenser.
Resolutio
Alldenstundh Pelle Truedsson j Bröserup, i oträngdee måhle haffwer låtit
incitera samptel. Bröserup Sochnemänn, Angående Een fläskesijda, som han I
sijdstlijdne Krijgztijdh på Nygårdh skall hafwa lefwererat, sampt någon rest:de
Kyrkiotijonde, Ehuruwäll bem:te Pelle Truedsson, saken om fläskesijdan, d. 28:de
Novembris 1687 på Tinget desererat och efftergifwit, och om Tijonden, inthet har
kunnat bewijsa, Altså finner Rätten skähligt, at befrija bem:te Sochnemänn in
genere, som och in specie, Nämdemannen Wäll:tt Per Gregersson, för Pelle
Truedssons käremåhl och bem:te Peller Truedsson at böra betahla till samptlige
Socknemännerne, för Onödig påfördh Action och trätomåhl 3 D:r S:M:t Expenser,
effter Lag, eller wijdh Execution.
N:o 19
Wälborne Hr ÖffwerstLeut:ten Axel RosenCrantz på Örup, Contra
Skreddaren M:r Hans Hollst i Snerpa, Angående 2:ne
förmehnte lägersmåhl, medh Qwinfolken, Tören Truedzdotter, som gåår
omkring att tiggia och ähr Wahnwittig, sampt Mätta Jeppesdotter j Snärpa, och
begärar Käranden sielff dilation i saken, effter Missive, som lades ad acta.
Mester Hans Holst mötte, och wijdh otwungen Eedh Neekar till gierningen, Men
Qwinfolket Töra Truedzdotter berättar wijdh sijn otwungne Eedh, det han haff:r
legat När henne wijdh Juletijden 1688 på Een Måsa, och sedan wijdh Snärpa
Loowägg, och tilbudit wela Tinga aff medh henne, wijdh Qwinnorne, Inger
Graffwares j Löffwestadh, och Smeedens Moor ibidem, Krugqwinnan ibidem Marena,
Inger Graffwares gårdqwinna, och Pijgan Töra dito, Men Skreddaren till allt
detta Neekar, Och haffwer Töra födt Eett drängeBarn Jöns Benemdt, som dödde 14
dagar för Juul sijdstlijdne. Den andra Mätta Jeppesdotter haffwer födt Eett
drängebarn, Hans Benemd, som hon bär på armen, och säger sig wara lägrat aff Een
Tysk karl, Bartholomeus benemdh, som ähr bortta åth Tysklandh.
Resolutio
Effter Kärandens ahnmodan Differeras til bättre Upplyysningh, och Nästa Ting,
under Ny Citation.
N:o 20
Cronans Lenzman Wäll:tt Berthel Mattzon j Meelby, Contra Bookhållaren
Wäll:tt Nills Hansson j Luderödh och Enkian Hanna Mauritzes i Elliarödh,
Angående resterande Terminsskatt pro Anno 1686 3
D:r 3 1/3 öre S:M:t, fordrandes doom, hwilken thera skall betahla, antigen Bookhållaren, Eller Enkian.
Bookhållaren Wäll:tt Nills Hansson mötte, Och förmehnar blijffwa frij för
Kärandens tilltahl, såsom han haffwer doom för sigh, den 3 Maij 1687 på
det litzla han haffwer bekommit, och derföre giordt sijn Principal räkning, och
Nu icke Mehra ähr i Tiensten, och Enkian Johanna föregifwer, dett Bookhållaren
togh 1686 åhrs gröda, hwar af Cronans rest för uth borde warit Uthtagen.
Cronans BefallningzMan berättar, det Een koo bleff Uthmärkt till bem:te restens
fyllest giörelse, som Enkian ännu haffwer behållin, och han icke heller Neeka
kan, och dett straxt effter den tijdh Bookhållaren Wäll:tt Nills Hansson hade
fått doom i saken, och i ty Lendzmannen Wäll:tt Berthell Mattzon äskar doom,
medh Causerade Tingz Expenser.
Bookhållaren Wäll:tt Nills Hansson lofwade aff godh willia wela betahla 6 mark
S:M:t och Hanna Mauritzes Dito resten 6 mark 3 1/3 öre S:M:t, hwar medh Actionen
Cesserar.
Samme dagh Högwälborne Hr Baron
och Presidentens Uthi Wismarske Tribunalen, Hr Johan Rosenhanes Fullmächtige
och BefallningzMan W:tt Lars Hansson Raffn, för Rätten angifwit, hurulunda han,
Uppå sit Herrskaps gunstige behagh, hade Uplåtit Måns
Swensson i Frörum, Frijheett på ödegården ibidem Anno 1687 och åter
sedan, förmedelst dess Oförmögenheet, Måst Uplåta hemmanet till Een annan åboo,
hwilken han ifrån Fleensma i Huerödhz Sochn och Giärs Häradt anskaffade, Per
Anderss:n benemdh, som han haffwa i lijka måtto förundt frijheet pro Annis 1688.
1689 och 1690 till hemmanetz Uppkompst och bebyggande, Uppå sit gunstige
Herrskaps goda behagh; Altså ähr her om inqvirerat Och undersökt aff Rätten, och
befunnit, det bem:te hemmanet Frörum meriterar och behöffwer dhenne Ofwanberörde
Frijheeten: Så war och Bonden Per Andersson tillstädes, som tillståår sig hafwa
Nutit dhen tillsagde Frijheeten hijt till dagz, och at han ock i åhr förmodar
Niuta det till godo, Och at så passerat ähr, etc.
N:o 21
Handelsmannen Wällförnehme S:r Peter Prahl i Christianstadh, contra
Fierdingzmannen Johan Erlandsson j Elljarödh, Angående
resterande Landgille till dess Swägerfader Simon Arentzson von Deurs 11
D:r 6 öre, och aff Per Swensson i Illstrup 32 D:r ½ öre, fordrandes doom medh
Causerade Tingz Expenser, och hwadh som medh Qvittens kan afwägas, det att komma
wederbörande till godo, och lade fullmächtigen Nills Jppessohn inn sijn Räkningh,
som Uplästes, så lydandes, ad acta lagd:
Per Swensson mötte, och föregifwer sigh wara skylldigh för 2:ne åhr, men dhet
tridie betallt wara, doch inthet kan bewijsas.
Cronones BefallningzMan Wälbet:de Zacharias Stobaeus begärar, at saken måtte
Differeras på Johan Erlandssons wägnar till Nästa Ting, welandes han i medler
tijdh sielff tala med Hr Peter Prahl, såsom han förmehnar Eckepenningarne ähro
för högt Uppförde, som ähr 3 D:r på 1/8 bruuk, och således skulle afgåå för 3:ne
åhrs Eckepenningar 1 D:r 23 öre och 1½ th:r, stellandes j Rättens omdöme, huru
wijda Simon von Deurs, som Een Uthanrijkes Och Ofrällses Mann, böör Niuta
Adelige frijheeter.
Kärandens Fullmächtige fordrar doom j saken, och Männ af Tinget, at grandska
Johan Erlandssons hemmans Bröstfelligheet.
Resolutio
Rätten finner skähligt, det Johan Erlandsson i Elljarödh, böör betahla till
Handelsmannen, S:r Peter Prahl, effter her å Tinge giordh Liqvidation 6 D:r 19½
th:r S:M:t och Per Swensson i Illstrup dito 30 D:r 21 öre 15 th:r S:M:t, sampt
medh hwarthera 3 mark S:M:t Expenser, effter lagh, Eller wijdh Execution.
Dito Uppå S:r Peter Prahls Fullmächtiges Wäll:tt Nills Jppessons anhållande,
förordnades Nämdemannen W:tt Anders Danielsson i Fiskebeck, at adjungera sigh
Anders Lasson j Luderödh och Joen Faijersson i Qwijhusa, till at
grandska Bröstfelligheeten på dhet 1/8 hemman i Elliarödh,
som Johan Erlandsson j bruuk haffwer, och dess brist Specialiter Annotera, och
der jempte huru wijda Åboen deruthj kan wara skylldigh, och sådant alt till huus
och Byggningar, hagar, hagefalldh, Brunn och brunkahr, effter medgifwin
Instruction.
Dito Wäll:tt Lennart Jonsson Raffwensteen, Uppwijst sit
köpebreff aff Tullnären Wäll:tt Nills Larsson i
Cimbritzhambn, Uppå ¼ hemman j Luderödh, hwilket hans [Nils Larssons] k:
hustru Anna Rasmusdotter, aff Hans Persson j Hallemölla köpt haffwer, och giorde
idagh förste Uppbudh.
N:o 22
Cronans Befallningzman Wälbetrodde Zacharias Stobaeus, contra
Trumpetaren af Wälborne Hr Ryttmester Mont de Gommerÿs Compagnie, manhafftig
Hindrich Kilow i Raskerum, och S:t Oluffz Sochn, angående
dess 5/16 Bruukz afbrännande, förleden den 4
octobris 1689 om Natten, att sig förklara, hwadan Eelden, ähr löös kommen.
Trumpetaren Kilow mötte, och föregifwer sigh den tijdh leegat siuk i
Christianstadh tå Eeldebranden skeedde och icke warit hemman, och 2:do Berättar
han, dett Eelden skulle kommit löös, förmedelst Een Barnflickas försummelse om
15 á 16 åhrs ållder, hwilken Nu säijes wara bortkommen öffwer Siöen till
Bornhollm och wijdh brandens Uppstående straxt bortgick, och för det 3:die
Erbiuder han sigh till Eedgång, at hwarken han, hans hustru Christina
Willamsdotter, Eller dhe öfrige hans folk, till dhenne Wåda Eeldh, warit
wållande, och derom effter Rättens förestafwande giorde sijn Saligheetz Eedh,
Ytterligare med honom Wittnade wijdh Eedh och händer å Book, Nämdemännerne W:tt
Måns Frennesson j Elmhult, Nills Persson i Rörum, Swen Persson j Bestekille och
Håkan Arffwedsson j Åkarp, sampt Jöns Håkonsson j Rönnebröde, Nills Ollsson j
Raskerum, Måns Håkonsson ibidem, Per Persson j Elmhullt, Swen Persson i
Måsalycke, Per Jeppesson j Österrödh, Lars Bleek i Sanct Oluffz, och Joen
Ollsson i Ellmhullt, hwilke ähro Oberyktade Dannemänn, dhet dhe, aff dett
omgänge dhe hafft medh Trumpetaren Manhafftigh Hindrich Kilow, fulleligen troo,
det hans Eedh ähr reen, och icke Mehn, Här breede wijdh insinuerade Trompetaren
Nämdens Afsicht på sijn erlijdne skada, sampt och hwadh bem:te hans Sätheshemman
will kåsta att Uppbyggia, och öffwer allt fordrar Rättens Uthslagh om Brandstudh,
till hemmanetz Upphielpande, lydandes afsichten, som fölger, ad acta lagd:
Resolutio
Alldenstundh Trumpetaren Manhafftigh Hindrich Kilow, i föllie aff det 35 Capitel
Byggningeb. L:L: §2 haffwer praesterat Eedgångh, at han, hans hustru och dhe
öfrige hans huusfolk, (:undantagandes dhen borttrymde Bonnepijgan Inger
Nillsdotter i S:t Oluffz Byy:) icke warit wållande till dhenne Eeldebrandh;
Altså haffwer Rätten funnit skähligt, det bem:te Hindrich Kilow, böör Niuta
Brandstudh, effter det Projekt som Allmogen j Skåne herom giordt, och Hans Kongl.
May:tt AllerNådigst approberat haffwer, åttetijo D:r S:M:t, som effter dhen
Uthrächning Nu forderligst giöres, honom skall blijfwa anwijst, och om det
Byggningztimmer, som till Hemmanetz Uppbyggande reqvireras, sampt dess Niutande,
det warder till Höga Öffwerheetens godtfinnande i Underdånigheet remitterat.
N:o 23: 24
Cronans Befallningzman Wälbetrodde Zacharias Stobaeus, Uppå Embetes
wägnar, Contra Bonden Gumme Ollsson j Sillerödh och Andrarum Sockn, sampt
dess Tienstedrängh, Skräddaren Mattz Pedersson ibidem, Angående det
Moordh dhe insimuleras hafwa begångit Uppå Ryttaren
Sahl. Per Skogh i Ingemanstorp, Långerödz Sockn och Fers Häradt, deröffwer han
begärar, på Enkians Mätta Jönsdotters wägnar at wittnen måtte Examineras och
afhöras.
Dhe instemde påroopades Mötte icke, men berättas straxt haffwa tagit flychten
åth Dannemark. Men Gumme Ollssons hustru Elena Åkesdotter, sampt medh hans Fader
Oluff Persson i Norra Biörnstorp, berätta, det dhe sigh medh Måhlsäganderne
haffwa förlijkat, effter skrifft som så lyder, och lades ad acta:
Herr BefallningzMannen insisterar, at Wittnen måtte afhöras.
Tå framstodh Arbetaren Krook Erichsson på Ahlunewerket som Eedeligen Wittnade,
at han gick uth om dören medh Gumme Ollsson j Sillerödh, som hade druckit Een
kanna öhl inne i hans huus, och war något drucken, och i det samma kom Ryttaren
Per Skogh rijdandes, som war öffwer sig drucken, och kom straxt i ordkastningh
medh Bonden Gumme Ollsson, och sade sigh töras taga hans drängh Per Andersson
till Trotzepoijke, Tå swarade Gumme Ollsson, så länge iag gifwer honom kåst och
löhn, då behåller Jagh wäll mijn drängh, och Krook sade till Per Skogh, drängen
haffwer kiördt Bränne till Wärket idagh, dy troor Jagh inthet I kunna
synnerligen taga honom, och Per Skogh reedh sijn koos till Tingstugun, och Krook
gick inn medh Gumme Ollsson, Lijtet effter åth gick Krook Uth igien, och skulle
gångit effter itt pahr skoor, som han låtit flika, och wiste inthet att Ryttane
war der, men som han sågh Ryttaren hade dragen Wäria, gick han tilbakars inn
igen i sit huus, och badh han Gumme Ollsson blijffwa der öffwer Natt, det han
och hade ärnat, Men drängen Mattz Pedersson mahnte på honom, at han skulle komma
Uth, dhe wille wähl förswara sigh, och tå gick Gumme Uth medh honom, och Krook
folgde dhem till Wagnen, som stodh wijdh Anders Månssons Boo, och gick så
tilbakars igen, och sågh han den tijdh inthet Ryttaren Per Skogh.
Sedan inkallades Arbetaren Oluff Persson på Wärkett, som Eedeligen Wittnade, at
han war till Krook Erikssons och drack, lijtet för Missommar 1689, Och tå kom
Ryttaren Sahl. Per Skogh rijdandes öffwer sig drucken, och tå stodo Gumme och
Krook uthan för dören, Och Skogwachtaren Oluff Gudmundsson och Oluff Persson
hade Een pott öhl uthe på Backen, och Oluff Gudmundss: drack honom till, Och tå
frågade Ryttaren, drängen Per Andersson, huru han war kommin ifrån hans Swåger
Corporalen Manhafftigh Jonas Månsson?
Tå swarade drängen, at När Jagh hade uthtient, kom Jagh Ährligen ifrån honom;
Swarade Per Skogh, om Jag will, så törs Jagh taga dig till Trotzepoijke, Tå sade
Bonden Gumme Ollsson, så länge han tienar migh för kåst och löhn, så skole I
wähl låthe blijffwa honom, och Krook sporde Ryttaren effter Beskieedh, at han
måtte taga Någon, Tå swarade Ryttaren, äst du karl till Att see mijn Beskeedningh?
Swarade Krook, tagandes inthet att säija aff, Tå sade Per Skogh, tagandes
Uth sijn Wärja, Jagh haffwer tient Kongen, både för Ryttare och Corporal, och
ingen haff:r så begrijnat migh, her skall du see mijn beskeedningh, och frågade
effter Krookz Nampn, som Ryttaren Nills Persson honom Uppenbahrade, och tå Swoor
Per Skogh, at hwar han hindte eller mötte Krook, så skulle han betahla honom
dett igen, Och reedh så Ryttaren bortt till Tinghuset, hwarest han war aff
hästen, och Oluff Persson hielp honom Salda om Sadelen, som förra lågh löös, Och
tå kiördes Gumme Ollssons wagnar förbij dhem, Emedan dhe sadlade, och Gumme war
inthet hoos, Men Ryttaren satte sigh på hästen, och reedh Upp för Backen, och
sade sig wela rijda åth Illstorp, till sijn Swåger Jonas Månsson, och Eij
wijdare weet han, at wittna.
Skogwachtaren Oluff Gudmundsson i Illstrup effter aflagd Eedh å Book wittnade,
det han war Nidergången till wärket at köpa sigh Een skeppa Rågh, hwilken han
lade på Gummes wagn, Ty han loffwade wela kiöra dhen åth honom till Andrarumb,
och wittnade elliest ordh ifrån ordh, som Arbeetaren Oluff Persson wittnat
haffwer, om dett som på Wärket passerade. Sedan kiörde Gummes drängiar Wagnerne
Upp till Klockbacken och gingo tilbakars effter Gumme Ollsson, Och fingo honom
medh sigh Upp till Wagnerne, och Oluff Gudmundsson satte sigh hoos Gumme Ollsson
på hans wagn, och tå kom Ryttaren Per Skoghh effter dem med dragen Wärja, Uppe
på Andrarums wägen, och wijdh Brokabeck, som war något ifrån Ryttarens wägh, åth
Illstorp, Nembl. 656 steegh, effter 2:ne af Rättens Uthsände Nämdemänns, Per
Jönssons och Mårten Månssohns Mätningh, och spoorde, hwadh det war för skällmar
der kiörde? Swarade Gumme, hwadh kommer det digh wijdh? Och tå reedh Per Skogh
fram och slogh åth honom medh wärjan, och Gumme gaff sigh och sade, at han hade
huggit honom, och Skräddaren Mattze Pedersson swarade, få han skam för dett, Och
Ryttaren reedh sijn wägh och skreek, Och tå sade Skräddaren, grijpen till och
tagen skacklarne aff Wagnen, at wij kunna haffwa något at förswara Oss medh, om
han kommer igen, och så togo Mattz och Per hwar sijn skackel aff, och Gumme hade
yxan på Armen, och Skräddaren begynte skrijka och roopa på Ryttaren, at han
skulle komma igen, om han war Een ährlig karl, och Oluff Gudmundsson badh dhem
köra åth Andrarums Byy, Men dhe bleffwo hållandes och Mattz skreek jemmer fort,
och mahnte Ryttaren tilbakars, och Ryttaren skreek Emoot dhem, Tå sade Oluff
till dhem, karlar, om I wela så låtha, tå will Jagh gåå ifrån eder, Och togh så
sijn Råghpåse, och gick heem, och weet inthet wijdare, hwadh som passerade,
Uthan lade sigh straxt i sijn sängh, men när han lijtet hade legat, hörde han
itt skått, dock eij wiste, aff hweem det skiedde, eller hwart till det lydde,
och om Morgonen rychtades straxt Uppe i Andrarums Byy, att Per Skogh war slagen
ihiähl, doch han icke sedan sågh honom, eij heller wijdare haffwer at wiitna.
Drängen Per Andersson i Sillerödh, Eedeligen wittnade lijka ordh, som
Skogwachtaren Oluff Gudmundsson wittnat haffwer, och lade detta der till, at
Skräddaren Mattz Pedersson roopade, och Mahnte Per Skogh komma tilbakars, om han
war Een ährligh karl, och bättre änn Een Tiuff och skällm, och Ryttaren skreek
Emoott, och kom tilbakars igien, Och tå han kom, slängde Gumme Öxan ifrån sigh,
och togh skackelen ifrån Per Andersson, och wijdh dhe skällde hwar annan för
Tiuffwar och skällmar och som han inthet kom in till dhem, sköth han åth dhem,
och tå Bleffwo ökierne rädde, och lupo till sijdes, och så låpp han effter dhem,
och Gumme wille gångit medh effter Ökien, men Mattze roopade, han skulle bijda
qwar hoos honom, Elliest slogo Ryttaren ihiähl honom, Ty han kunde inthet löpa
undan, medh mindre han reeda Upp honom, och hörde han fuller dhe roopade och
hwijade tillsammans, men icke weet huru det Emillan dhem tillgick, eij heller
sågh Ryttaren sedan, eij heller dhe talade om huru tillgångit war: Men Gumme och
Mattz spoorde honom, när dhe kommo till Wagnerne, som woro wijdh 600 steegh
ifrån det rum, dher dhe kommo ihoopa medh Ryttaren Per Skogh, om han icke hade
seedt Ryttaren sedan hwar han tog wägen, Tå swarade han sigh inthet förnummit
till honom sedan, och inthet wijdare weet att säija i dhenne saak.
Rätten tillsporde Måhlsäganderne, af hwadh orsaak dhe eij tillförrende haffwa
angifwit saaken? Swarade Enkian Mätta Jönsdotters Broder, klockaren Wäll:tt
Mårtten Jönsson i Rafflunda, sampt hennes Swåger Corporalen Manhafftige Jonas
Månsson i Illstrup att dhe haffwa altijdh tänkt giöra Dråparen säker, och der
igenom tänkt kunnat dhem ertappa och få fast igien.
Oluff Persson i Biörnstorp, på sijne och sijn sonehustrus wägnar, begärar
dilation i saken till Lögerdagz Morgonen, som Rätten dhem eij kunnat förneka.
Anno 1690 den 21:te Martij, Continuerade Ordinarie
WintterTinget, medh Allmogen aff Ahlbo Häradt i samptlige praesence.
Dito publicerades.
1. Högloffl. Kongl. HoffRättens Ordres af d. 1:te octobris 1689 huru Man sigh
uthi dömmande skall förhålla om Skogzägor, Emillan fulla och förmedlade hemman
sampt hwadh rätt afgärda Byy åger i Skogen medh Odalby.
2. Dito Höglofliga Kongl. Rättens Ordres af d. 10 decemb. 1689 at fast änn Kongl. May:tt kunde remittera någre saker till doomstohlerne, skola dhe doch, Uthan Kongl. May:tz Expresse befallningh, icke Upptagas, så wijda dhe förra lagligen kunde wara afgiorde, Men lembnas Orörde, och i det stånd dhe förra kunna wara råkade, och alleenast dhe ährender Upptagas, som icke ernåådt laga Uthslagh tillförrende.
Samme dagh Krijgz Bookhållaren, Edle och Wälbetrodde Jörgen Blåman, begär at inprotocolleras, dess praetention hoos Sahl. Hans Jönssohn Karups Arffwingar, till 1:te Martij 1690 på Capital, Interesse och omkåstning Rixdahler in specie 824: 61 öre S:M:t. nu Uppläsit och påskrijfwit.
N:o 25
Drängen Ingewar Jönsson j Lummarp, och Winslöff Sochn i Westre Göng Häradt,
Contra Per Winter i Ellajrödh, Angående dess Arff
effter sijne Salige Föräldrar 38 D:r S:M:t, Swaranden ähr dödh, och
Cronans Befallningzman Wällbetrodde Zacharias Stobaeus, föregifwer, det Sahl.
Per Winters Boo bleff Wärderat och Taxerat aff Nämdemännerne Wäll:tt Håkan
Bierne och Anders Danielsson i Fiskebeck, i Cronans Uppbördzmans Jöns Perssons
och Lendzmannens Berthell Mattzons Närwahru, i förledne Januarij Månadt, och
hindte inthet till Cronans skatters affbetahlning, fast mindre till Någon Annan
giälldh att afläggia, så at Per Wintter, som den 7 Martij Nästlijdne dödde,
lembnade inthet effter sigh, dhet samma bemelte 2:ne Nämdemänn Eedeligen
Contesterade, och at så, etc.
Cronans Befallningzman Wällbetrodde Hr Stobaeus låtit förestella Qwinfolket
Arena Jönsdotter, af Fers Häradt och Tolånga Sochn, och Höörs Byy, som är
lägrat aff Pastoris Hr Oluff Axtorps Styffson
Clemmet Willumsson, som gåår i Scholan uthi Christianstadh, och haffwer hon
födt Eett drängebarn Jöns benemdt, som ähr 6 wekur gammall. Och ingen annan
Barnefader weet hon at angifwa, och skiedde första lägersmåhl j Marken lijtet
för Pingestidh, Uppe wijdh Krugare Engierne, och sedan tijdh effter annan Enär
han folgde, eller kom till henne i marken, tå hon räffsade, Eller andre sysslor
hade att giöra, Och begärar, at han måtte mötha henne för Rätten, till Munteligh
Conference, säger och dess uthan, at han hafwer skickat henne 2:ne Budh ifrån
Christianstadh, Ett medh drängen Nills Månsson i Raskerum, och Eett medh
diegnedotteren Maria i Sancht Oluffz By, Om dheras afftahl.
Pastoren, Enhrewyrdige och Wällärde Hr Oluff Axtorp Mötte, och begärar föra
Wittnen, om Arena Jönsdotters Variable tahl.
Tå framstodh Bonden Per Nillsson j Maaret och S:t Oluffz Sochn, som effter
aflagd Eedh å Book wittnade, att Söndagen, d 13 octobris 1689 för Predijkan, war
han inne i Prästegården, Tå Hr Oluff kom ifrån Rafflunda, och han inkallade
Arena Jönsdotter, och tillspoorde henne, om Clemet Willamsson hade något medh
henne bestella, och medh henne bedrijffwit någon otukt, Tå lade hon sijne
fingrar på Bibelen, och swoor, at så månge diefflar måtte fahra i henne, som hon
hade gångit öffwer Sandzkorn den dagen, om han någon in hade hafft medh henne
bestella på någon otucht, Eller någonsin begärat sadant aff henne.
Sedan inkallades Klockaren Wäll:tt Jöns Christensson i Sanct Oluffz Sochn, som
Eedeligen wittnade lijka ordh, som Per Nillsson j Maaret wittnat haffwer.
Änn ytterligare betygar Jöns Christensson, at förleden den 10 Februarij, war han
skickat medh Jöns Håkonsson j Rönnebröde, att citera Arena Jönsdotter hijt till
Tinget, och tå tillfrågade han henne, huru det tillkom, att hon hade Uthlagdt
Christen Willamsson till Barnefader, effterdy hon tillförrende så högt och dyyrt
hade förswurit, at hon aldrig hafft medh henne bestella? Tå swarade hon, hade
icke dhen förbannade Menniskan kommit migh här uth, och lagdt migh dhen lögnen
på, Så skulle det inthet gångit så till.
Bonden Jöns Håkonsson i Rönnebröde, Eedeligen wittnade lijka ordh, hwadh som
passerade d. 10:de Febr: i Höör tå han citerade bem:te Arena, som Jöns
Christensson Wittnat haffwer.
Ytterligare insinuerade Hr Pastoren Axtorp, Een skrifftelig Attest af Cornetten
Hr Friderich Johan Pohl, och Studenten Matthia Magni Albi=Montano, det Arena
Jönsdotter hafwer förswurit, att Clemmet Willamsson aldrig bedrijfwit medh henne
någon otukt, lydandes bem:te Attest j orden som fölger, ad acta lagd:
Rätten tillsporde Arena Jönsdotter, hwad henne haffwer gifwit tillfälle, att
tillförrende göra sådan gräselighe Eeder? Swarade hon, det hon hade giordt
afftahl och lofwat Clemet Willamsson, det hon skulle inthet lägga honom Uth,
Uthan säija Neij, dhet längsta hon kunde.
Resolutio
Rätten förelägger Clemet Willumsson till Nästkommande Måndagh, om Möijeligt ähr,
i Egen Persoon att Comparera här för Rätten till att confromtera medh Qwinfolket
Arena Jönsdotter Eller i wijdrigit fall till Näste Ordinarie Tingh, som parterne
länder till rättelse.
N:o 26: 27
Pastoren Ehrewyrdige och Wällärde Hr Oluff Axtorp contra Qwinfolket
Arine Jönsdotter i Höör, at höra på Wittnesbyrdh,
Angående dhen suspision han haff:r på henne, om sijne bortmiste Penningar, 70
D:r S:M:t, ohngefähr, i åthskillige Myntte=Sorter.
Tillspordes, hwadh wittnen han haffwer? Swarade Hr Pastoren, drängen Håkan
Månsson j Raskerumb och Joen Ollsson i Atthusa, och fleere ähro Nu icke
tillstädes.
Arena Jönsdotter Exciperar Emoot drängen Håkan Månsson, som haffwer tient medh
henne tillhoopa i Gården hoos Hr Oluff, och hon haffwer låhnt drängen Een D:r
S:M:t till itt pahr skoor, den han änn icke haffwer welat betahla henne, och
således ähr hennes AfwundzMann.
Drängen Joen Ollsson i Atthusa Eedeligen wittnade, (:emädan emoot honom inthet
Exciperas:) det han medh hustru Karijna Månses i Tugghusa, kom till
Prästepoorten, och wille gångit der inn medh Een lijten stahrebuhr, han hade
giordt till Hr Pastoren, och såsom han ristade på Poorten 2 á 3 gånger, och dhe
icke sluppo inn, Uthan Poorten war stängder, satte han Buhren i Geetehuuset, som
ähr uthan om Portten och Qwinnan gick åth Byen medh det lijn hon hade att bära,
och han gick straxt i Kyrkian. Men Een annan tijdh, som Prästen skulle gåå åth
Kyrkian och mötte honom på Gatun fick han honom sijn Nyckell, och badh honom gåå
inn I Prästegården, och tillsee om hans Cammerdörr war luckt, så giorde han dett
effter begäran, och gick inn, och förde på dören, och när han wille gåå Uth
igen, och inthet talade Arena Jönsdotter till, sade hon, skam få den fulla
hunden, han weet inthet hwadh han giör.
Drängen Håkan Månsson i Raskrum, som för Måns Frennesson och Per Persson haffwer
tillståådt sijn sanningh, och nu icke admitteras till Eedh, för honom Upplästes
dess Uthsagu, hwadh han tillförredne haffwer bekiändt, och refererade han dett
Munteligen ordh ifrån ordh, effter skrifften som fölger, ad acta lagd:
Ytterligare giorde Håkan Månsson öffwer allt sijn otwungne Eedh, at sigh således
i all sanningh befinner, som skrifften innehåller och att Arena Jönsdotter hade
tappat aff Prästens bästa öhl, och när han kom inn i kökenet till Arena och
Bengta, drack han medh dhem af samma öhl, och hade han aldrigh gångit af sijn
Tienst, om icke Arina hade honom der till Tubbat.
Arena Jönsdotter Neekar till altsammans, som hon beskyllas före, och föregifwer
det skall henne aldrig öfwerbewijsas. Ytterligare insinuerade Hr Pastoren Axtorp,
Cornettens Friderich Pohls attest, det Arena Jönsdotter haffwer låhnt bort på 15
D:r S:M:t nider i Tolånga Sochn, Men hon der till neekar, och säger sigh inge
Penningar låhnt bort der nider, hwarken till sijn Broder Lars Jönsson i Höör
eller andre. Herr Pastoren Axtorp beder saken måtte beroo till bättre
Upplyysningh å Nästa Tingh, som Rätten bejakar.
N:o 28
Trulls Ollsson i Skiberup, contra Cronans Lendzman Wäll:tt Berthell
Mattzon j Meelby, Angående Liqvidation dem Emillan,
förlijkat.
N:o 29
Tullnären Wäll:tt Nills Larsson i Cimbritzhambn, contra Bonden Nills
Ostredsson i Torup, Angående Een Leije=Oxe, som
han icke haffwer återleffwererat, och Swaranden för 13 åhr sedan hade bekommit
att drijffwa sijn Jordh medh, Oxens werdij om 13 á 14 D:R S:M:t, derom dess
Broder Berthell Larsson j Raffnekulla och Wemmernlöff, insinuerade sijn Broders
Libell, som Upplästes, så lydandes som fölger, ad acta lagd:
Nills Ostredsson mötte, och tillståår sigh hafft 2:ne Oxar till leija aff Nills
Larssons hustru Anna Rasmusdotter, och dhen Eena bleff borttstuhlin Emoot hans
willia och wettenskap, i första Krijgetz begynnelse, och lät han nog sökia
effter dhen, Men kunde dhen icke igenfinna, och kunde dhen warit wärdh 9 á 9½
D:r S:M.t, och will Nills Ostredsson inthet betahla, Uthan laga doom, I ty
Kärandens Broder äskar doom i saken, medh Causerade Tingz Expenser.
Resolutio
Alldenstundh Nills Ostredsson i Torup, tillståår, sigh denne omtwistade Oxe
låhntagit och leijt hafwa, men icke dhen, effter det 8 Capitel KöpmåhleB: L:L:
återlefwererat, Uthan säger dhen wara bortkommin, Ehruruwähl han der om inthet
bewijs framteedt; Altså finner Rätten skähligt, det Nills Ostredsson i föllie
aff Ofwanbem:te Capitel, Oxen böör betahla medh 9 D:r S:M:t, Compensatis
Expensis.
N:o 30
Idem, contra Jeppe Arffwastsson j Luderödh, Angående
2:ne åhrs Landgille pro Annis 1688 och 1689 á 12
D:r åhrligen, och 12 skepp:r Rågh á 14 öre skeppan 5 D:r 8 öre S:M:t Item 6 mark
S:M:t, Kooleija, 2 D:r för twå Bryggekahr, och 1 D:r för Een yxa, derom Libellen
Upplästes, så lydandes som fölger, ad acta lagd:
Swaranden mötte, och tillståår sigh betallt åhrligen Rijkzdagzbewillgning pro
1687. 1688 och 1689 á 5 mark åhrligen, som honom inthet ähr godt giordt, och
dess uthan öffwerbetalt för dhe förra åhren, Item haffwer han betallt 8 skepp:r
Wintterrågh till hustru Anna Rasmusdotter, medh reede Penningar, kooleijan
tillståår han sigh wara skylldigh, och Bryggekahren haffwer han intet köpt, eij
heller yxan weet aff at säija, och förmehnar dhess Uthan slippa medh
Terminsskatten, effter Kongl. M:tz Förordningh, Wäll:tt Berthell Larsson begärar
dilation på sijn Broders wägnar till Nästa Tingh, Och at Swaranden måtte
imponeras skaffa Städzmåhlszedelen för Rätten till dito tijdh.
Resolutio
Effter begäran Differeras, under Ny Citation, till Nästa Tingh.
Företogz, dhen igåår Uppsatte dråpsaak, Tå Gumme
Ollssons Fader och hustru begärade, först, at Nämdemannen Wäll:tt Per Jönsson i
Saxhuusa måtte Wittna sijn Sanningh, om Gumme Ollssons undfångne skada, Tå
Uppstodh bem:te Per Jönss:n och Eedeligen wittnade, at sedan Per Skogh fans dödh,
och ingen wiste Bahnemannen, såsom detta skiedde Emillan Ohnsdagh och Toorsdagz
Natten, och Gumme tilljka medh hans dräng Per Andersson, bägge både Toorsdag och
Freddagen warit på Wärket, och satt fambneweedh, Tå kom Per Jönsson till honom
hemma i Sillerödh, och som han sågh honom haffwa Een kluut om handen, frågade
han, hwadh honom skedde, Tå sade han, det Ryttaren Per Skogh hade huggit effter
dem om Natten, medh dragen wärja, och huggit honom i högre armen itt hugg,
hwilket han Uppwijste och war dett eij synnerligen stoort, Och dess uthan itt på
Wänstra handen, som syntes wara slagit medh Medh flata wärjan, och wijdare
hafwer han icke att wittna. Ytterligare ingaff Oluff Persson i Norre Biörnstorp
sijn Exceptio, Emoot Måhlsägandernes Käremåhl, och om dess förmehnte
Oskylldigheet, sampt skådzmåhl om hans leffwerenes förhållande, hwilke
Upplästes, sålunda lydandes som fölger, ad acta lagde:
Cronans Befallningzman Wällbetrodde Zacharias Stobaeus, fordrar doom och
Uthslagh i saken.
Resolutio
Rätten finner Nödigt Differera medh denne Saak till bättre Upplyysningh.
Samme dagh förlijkades Oluff Isaachsson och
Nills Persson i Berthelstorp om dhen KyrkioUthjordh, at dhe Byta jorden i
2:ne lijka dehlar, sielfwe inbördes, Eller wijdh Opartijske Dannemänn, och hädan
effter betahla till Kyrkian dess der afgående Landgille, hellfften hwarthera,
och Nills Persson betahlar till Oluff Isaachsson sijne halffwe städiepenningar 6
mark och 1 mark CitationsPenningar, hwar på dhe för Rätten gofwo hwarandra sijne
händer, och all Twist Upphörer.
N:o 31: 32
Cronans Lendzman Wäll:tt Jöns Persson Gatzbergh, Uppå Mons:r Per Söffrensson
Montans wägnar contra Pastoren Ehrewyrdige och Wällärde Herr Oluff Axtorp i
Sancht Oluffz, Angående waadsättningh 150 D:r S:M.t,
effter Tingz Uppsättelse af den 4 Junij 1689 derom Fullmächtigen Wäll:tt Jöns
Persson insinuerade sijn Fullmacht, som bleff Uppläsin, så lydandes, ad Acta
lagd: Ytterligare begärade fullmächtigen at dhe instemde wittnen måtte
Examineras och afhöras.
Tå framstodh Bonden Jöns Håkonsson j Rönnerbröde som Eedeligen wittnade, att dhe
woro, (:Een dehl aff Allmogen:) i Elljarödh på Afräkningzmötet, och tå hörde
han, at Hr Pastoren och Per Söffrensson slogo wadhj om 100 D:r, som war om
drängen Nills Ollsson, för det åhr han tiente Hr Oluff, ifrån Michäelis 1686
till dito 1687 och När Hr Oluff wille gåå bortt, sade Per Sörensson till honom,
glömmer inthet bort mit waadh 100 rD:r, Tå swarade Hr Oluff Ja, När Mijn dotter
blijffwer waxen, skoleen I få dhem.
Bonden Swen Persson j Måsalycke, Eedeligen Wittnade sigh warit medh på
Affräkningzmötet i Elljarödh, och sågh Hr Oluff och Per Söffrensson slogo händer
samman, och tå gick Per Söffrensson uth effter Een Längd, (:men icke han hörde,
hwadh ordh dhe hade tillhoopa:) Uthan när Hr Oluff gick åth dören, sade Per
Söffrensson till honom, glömmen inthet bortt mijne 100 RD:r, Tå swarade Hr Oluff
Ja, när mijn dotter blijffwer Waxen, så skolen I få dhem.
Bonden Per Persson i Elmhullt, Eedeligen wittnade att han sågh Hr Oluff och Per
Söfrensson sloges i handh, om 100 rD:r, Men hwar om det war, weet han icke, och
Per Söffrensson gick Uth effter Een längd, och wijste Hr Oluff, och när han gick
åth dören, sade Per till Hr Oluff, glömmer inthet bortt mijne 100 RD:r, Tå
swarade Hr Oluff, när Mijn dotter blijf:r waxen , skole I få dhem, om Jagh
haffwer tappat.
Per Jeppesson i Österödh, Eedeligen wittnade, som Jöns Håkonsson j Rönnebröte
wittnat haffwer.
Nills Olsson j Raskerum, Eedeligen wittnade, at han fuller sågh Hr Oluff och Per
Söffrensson sloge Waadh, men hwarom det war, weet han icke, eij heller huru
myckit der war, ty som ähr tunghördh.
Anders Åkesson på Wijk, Eedeligen wittnade, sigh hördt om detta waadh, lijka
såssom Jöns Håkonsson wittnat haffwer.
Pastoren Hr Oluff Axtorp föregiffwer sig inthet slagit waadh om 1687. Ty han för
dito åhr effter Uppwijst Qvittens af d. 15 Martij Dito åhr hans
Rijkzdagzbewillgningh för drängen hade betallt, (: som Wäll:tt Jöns Persson och
tillståår:) Men mehnt waadsättning för 1688, Och at drängen dett åhr inthet war
skrijffwin hoos honom.
Fullmächtigen Wäll:tt Jöns Persson äskar doom Medh Causerade Tingz Expenser,
begärandes Rätte måtte Observera, det waadsättningen skiedde om Cronans skatter
för 1687 och icke för 1688 och haffwa parterne inthet wijdare at ahndraga.
Resolutio
Ehuruwähl Nämdemannen Wäll:tt Nills Persson i Rörum, medh Uthtrykte ordh wittnat,
det Pastoren Hr Oluff Axtorp och Uppbördzmannen Wäll:tt Per Söffrenss: Montan
slagit waadh om 100 rD:r, och at Hr Oluff tilltsådt sig tappat, och wela gifwa
Per Söffrensson sijn dotter der före, der han doch ingen haffwer, Men Nills
Persson icke annorlunda wiste, änn sådant warit gäckerije, Emädan ingen bleff
kallat till wittne, som gemehnligen skie plägar, der Emoot kan hwarken han,
Nills Persson eller någon af dhe andre Wittnen giöra för skähl eller
åthskillnadt, för hwilket åhr dhe sammanslogo, och Lendzmannen W:tt Jöns
Persson, på Wäll:tt Per Söffrenss:s wägnar, säger, det warit för 1687, för
hwilket åhr Hr Oluff bewijsar sigh haffwa för drängen Betallt, och föregiffwer
waadet warit för 1688, då drängen hoos honom inthet war skrijffwin, Altså och
Emädan om dhetta waadh, inthet skriffteligt ähr inlagdt, fast mindre Någon till
wittne kallat blijfwin, När waadet skiedde, Uthan heller, at sådant syntz warit
medh skämpt, I det Hr Oluff sagdt sigh wela giffwa Per Söffrensson sijn dotter,
der han doch lijkawist aldrig någon dotter hafft, fast mindre lijknelse Någon at
få kunna, såsom han haffwer Een Meedållders hustru, och sielff tillijka ähr
åldrigh; dy har Rätten funnit skähligt detta waadh at Upphäffwa, och Hr Oluff
Axtorp, för Wäll:tt Per Söffrenssons åtahl at befrija, Compensatis Expensis.
Wäll:tt Jöns Persson reserverade Mons:r Montahn fatalia appellationis, som
Rätten eij denegera kan, så wijda lagh dicterar.
N:o 33
Jöran Erenst i Lönnhullt, contra Pelle Truedsson i Bröserup,
Angående Någon Kyrkiorest, förlijkat.
Dito Probsten, Ehrewyrdige och Wällärde Hr Jonas Nericius i Rafflunda,
gaff tillkänna, at hafwa öfwerlagdt medh dess HäradtzBröder, Angående
den stoore Bröstfelligheet, som Kyrkiorne j Ahlbo Häradt
finnas skall, begärte i dy der öffwer Een laga grandskningh, på det medh
reparationen i tijdh må kunna så myckit förr begynnas, hwilket Rätten bewilljade,
och will taga sig det ährendet sielff ahn, och samma Bristfelligheet, förmedelst
duchtige handtwärkare Öfwersij och Taxera, som dhe tänkia förswara.
N:o 34
Arendatoren Wäll:tt Oluff Persson på Esperödh, contra Skogwachtaren
Oluff Skytt, Angående dess Uthwijsning i Esperödz
Wangh, hwar af hans Grääs blijffwit förtrampat, at framwijsa sijne ordres
och ähro parterne sigh Emillan förlijkade.
Dito Uppstodo Nämdemännerne, hwilke effter Instruction och förewijsningh, medh
adjungerade Männ, haffwa grandskat dett Beckigske Godzetz
Bristfelligheet effter afsicht så lydandes, ad acta lagd: och wittnade
Nämdemännerne, etc.
Anno 1690. den 22 Martij, Continuerade Ordinarie WintterTinget,
medh Allmogen aff Ahlbo H:tt, i samptlige Rättens praesence.
Samme dagh, Uppå Fullmechtigens Wäll:tt Jonas Perssons anhållande, wijdh Bonden
Hans Jönsson j Luderödh, Förordnades Nämdemannen Wäll:tt Anders Danielss:n i
Fiskebeck, att grandska dess Herrskaps Skogzlått, som till
Germuns ibm N:o 3 ähr beliggiande, huru dan dhen Nu finnes conditionerat,
och hwadh skogz skada der på kan wara tijmat, Emädan bem:te Hans Jönsson hädan
effter der medh skall hafwa inseende, och haffwer Nämdem:n sig att adjungera
Nills Esbiörnsson i Elljarödh, Nills Swensson och Arffwedh Danielsson ibidem,
hwilkom förelägges, etc.
N:o 35
Hans Persson i Hallemölla, contra Nills Esbiörnss:n och Åke Faijersson
i Elljarödh, in puncto debitj. Käranden gifwit
Swaranderne dilation till Nästa Tingh, och i fall icke betahlas, Citeras på
Nytt.
N:o 36
Idem, contra Lasse Swensson i Rugerödh, in
puncto debitj, Käranden sielff gifwit dilation under lijka willkohr.
N:o 37
Oluff Nillsson i Måhlerödh, och Frenninge Sockn, Contra Bengt Persson
i Anderum, Angående skällsordh, derom han
begärar föra sijne wittnen effter citations Innehålldh. Swaranden Mötte, och
föregifwer sig inthet weta aff, hwarken att hafwa slagit eller skälldt Oluff
Nillsson j Måhlerödh, och Wittnen ähro icke tillstädes, i ty Differeras under
Nyy Citation.
N:o 38
Nills Erlandsson i Elljarödh, contra Hans Jönsson i Luderödh, för
ett boordh, Förlijkat, och Swaranden skall giffwa
käranden för samma Bordh 6 mark S:M:t, och Boordet behålla, hwar medh Actionen
cesserar.
N:o 39
Mårten Lasson j Biörnstorp, contra Nils Clemetss:n i Hallemölla,
Angående Barnegodz för Sahl. Nills Perssons Barn i
Hallemölla, 22 D:r 24 öre S:M:t, Swaranden, som ähr Barnsens Styffader,
Mötte, och Uppwijste Qvittens af d. 14 Februarij 1680. det Måns Andersson i
Skrijnerup och Ferlöff Sockn i Östra Göng Häradt haffwer tagit Emoot godzet, och
reverserat sig till at hålla Nills Clemetsson skadeslöös, dess Libell öfwer alt
så lydandes, Ad Acta lagd; Och i ty förmodar Swaranden, ifrån detta Arff och
tilltahl Libereras.
Käranden begärar ingen doom i saken, at han der medh må kunna spara ytterligare
bekostningh, Och i ty Actionen cesserar, helst Emädan Måns Andersson ähr dödh j
Armodh, Och inthet finnes effter honom, Uthan Een Enkia, medh små Omyndige Barn.
N:o 40
Hr Rådhmannen Peter Noorbergh, contra Thoor Lasson i Stoore Topphem,
Angående sålldt höö. Parterne förlijkades, at
käranden skall bekomma hööet, och det låtha förtära på platzen.
N:o 41
Wälborne Hr Lawe Beck, wijdh fullmächtigen S:r Peter Noorbergh, contra
Probsten, Ehrewyrdige och Wällärde Hr Jonam Petri Nericium i Rafflunda,
Angående twistigt åhlefiske på Axels drett, sampt Axels
Gårdh angående, och begärar Noorbergh, at saken måtte Differeras till Hr
Lawe Beckz egen heemkomst, Herr Probsten der medh ähr till frijdz, och begärar
få sijne Penningar 87 D:r S:M:t, effter löffte på senaste Tingh.
Wälborne Hr Jacob Beck praesenterade Penningarne på Tingbordet, och der Emoot
begärar, at Hr Probsten cederar straxt gården, och sätter Uth Wåårfoder på
platzen till jordens Uppdrijffwande, Eller och sielff låter jorden Upprijsta,
Herr Probsten swarade sig wela låtha rijste Upp Jorden, iu förr iu heller, och i
laga tijdh, Så wijda till wåårsädh skähligt reqvireras och nödigt finnes, och
fick straxt Penningarne 87 D:r S:M:t.
Dito Probsten, Ehrewyrdige och Wällärde Hr Jonas Nericius, begärade, att
Saken måtte Nu företagas om Öredekahret och Tijendefisken,
den 4 Octob. 1689 ventilerat, Och begärar Wälborne Hr Jacob Beck att dhen samma
saak måtte beroo till dess Broders Hr Lawe Beckz heemkomst, och Nästa Tingh, som
Rätten medh bägge parters Consens, ahsenterar.
N:o 42: 43
Byfougden Wäll:tt Söffren Jönsson Dahl på Kijwijk, contra drängen Jöns
Swensson i Hiellmerödh, Angående antagen Tienst,
och der på gifwin Attest, att han icke måtte dhen tillträda för Hr Magister
Noordströms förbudh skulldh, och der öffwer sammaledes instemdt Pastoren
Ehrewyrdige och Höglärde Hr Magister Noordström, at höra på wittnen, derom
Libell. Och Attesten aff Jöns Swensson Torp Upplästes, så lydandes som fölger,
ad acta lagde:
Jöns Swensson Torp mötte, och föregiffwer sigh aff Söffren Jönsson wara lockat
till at taga Städiepenning:r och bekänner, at han inthet war lagligen skilld
ifrån Hwijdeby Sochnemänn, eij heller sijn Tienst Uppsagdt hoos dhem, Uthan fast
mehra och heller will blijffwa wijdh at lära dheras Barn.
Käranden begärar, att Jöns Torp sitt angiffwande måtte bewijsa, dett han ähr
lockat, såsom han ähr inthet lockebarn, Jöns Torp tillståår sigh wara loffwat 5
D:r och 1 pahr skoor aff Söffren Dahl. Ifrån Påsk till Hellgemessa, men sådant
giordt af oförståndh, Och at Hr Pastoren förbödh honom gåå ifrån Barnen.
Herr Pastoren Noordström förklarade sigh, i föllie aff Kongl. May:ttz
AllerNådigste Tienstehions Stadga, förbudit drängen skillia sigh ifrån Barnen,
såssom han sijn Tienst hoos Sochnemännerne lagligen icke hade Uppsagdt, Och
ifrån Barnen i Hwijdeby Sochn war Omisteligh, som Klockarens medh
Socknemännernes Attest Uthwijsar, Nu Uppläsin, så lydanden som fölger, ad Acta
lagd: Förmehnandes i ty, at Wäll:tt Söffren Dahl, i föllie af Högförm:te Kongl.
May:tz stadga böör plichta, som denne Jöns Torp i tienst ahntagit, innan dess
han war förwissat om laga afskilldnat ifrån Socknen, och dessuthan at Niuta
Satisfaction för schimpff, skada och Expenser, reserverandes sigh i det öfrige
sitt frije tilltahl till Söfren Dahl, för dess klagemåhl för Hans Höggreffl:
Excell:tz, Kongl. Rådet, Feltmarskalken och General Gouverneuren, och haffwer
inthet wijdare j dhenne saak at producera. Wäll:tt Söfren Dahl föregifwer, sig
inthet hafwa i detta måhl Emoot Pastoren, Ehrewyrdige och Höglärde Hr Magister
Noordström, och inthet låtit citera honom till Någon doom, Uthan alleenast
effter Jöns Torps zedell, at höra hans bekännelse, och begärar doom på bem:te
Jöns Torp.
Resolutio
Alldenstundh hwarken dhenne Jöns Swensson Torp hade bordt deserera sijne
Disciplar, och sålunda lembnat dhem j wårdeslöösheet, förra änn han sijn Tienst
Uppsagdt, och lagligen ifrån dhen war skillder, eij heller sigh medh Någon Annan
j Tienst städiat och inlåtit, fast mindre Wäll:tt Söffren Jönsson Dahl, dhenne
Jöns Torp antagit, innan dess han warit förwissat, dett han ifrån sijn förra
Tienst war entledigat; Altså finner Rätten skähligt dett Jöns Torp böör till
Sören Jönsson Dahl, så stoor löhn Uthgifwa, som honom af Sören Dahl lofwat är,
dhen tijdh han sig städiat, Nembl. 5 D:r S:M:t och Ett pahr skoor, och Sören
Jönsson i lijka måtto plichtar medh Eett åhrs löhn 6 D:r S:M:t alt i föllie af
Kongl. May:tz AllerNådigste Tienstehiohns stadga af åhr 1664 och 4:de punct, och
Söfren Jönsson dessuthan at betahla till Hans Ehrewyrdigheet Pastoren Höglärde
Hr Oluff Noordström för onödig påförd Citation, 2 D:r S:Mt Expenser.
Dito företogz Inqvisitionen om
Sahl. Per Skogz grandskningh effter hans dödh, Tå
dhe aff Rätten fordrade wittnen woro tillstädes, Nembl.
Corporalen, Manhafftigh Jacob Ryss, som effter aflagdh Eedh å Book wittnade, at
han om Toorsdagz Morgonen d. 20 Junij war han medh andre, at grandska och syna
Ryttaren Sahl. Skogh, och funno dhe honom liggiandes i Een lijmgraff, (:som doch
war törr:) Uppå sijn Buuk, och wärjan blott under sigh, medh kappa Omspendt om
hallsen, och hatten på hufwudet på snee liggiandes, och war huffwudet blött,
lijka som Sönderkråsat, högra armen och lååret blått, som och på Bröstet rödt,
och blå under ögat, lijka som han der på warit slagen, Men hallsen war aff
wrijden, at dhen kunde wijkas, hwart man wille, så att honom inthet syntes
wijdare wara, som den tillhopa höllt, änn blotta skinnet, och lät han straxt
taga honom upp, och föra hans lijk till Illstrup.
Ahlunewerkz Smeden, Mester Anders Siggesson, Edeligen wittnade lijka ordh, och
at Blodet stod något uthur näsan.
Förrige Bruukzskrijffwaren Wäll:tt Jacob Frost, Eedel. Wittnade lijka ordh, doch,
at han icke såg den dödas blånat på Arm eller lååret, och berättar han och Anders
Smeedh, at dhe inthet annat i förstone hade tänkte, änn at Sahl. Per Skogh
sielff hade störtt hallsen aff sigh.
Ytterligare insinuerade Corporalen Manhafftigh Jons Månsson,
Regimentzfeltskärarens, Mester Jochum Krugers Attest, om den dödas skada, som
Upplästes, så lydandes, ad acta lagd:
Corporalen Manhafftig Jonas Månsson j Illstrup, på dhen afdöde sijn Swågers och
sijn Swägerskas wägnar begärar, at saken måtte Differeras till Nästa Tingh, att
Een geetepoijke kunde ertappas, som warit medh hoos wagnerne, Tå dhenne olyckan
skiedde, och dhen tijdh tient Bonden Gumme Ollsson, och i ty Differeras.
N:o 44
Håkan Jönsson i Hiellmerödh, Contra Arffwast Clemmetss: ibidem,
Angående slagzmåhl, derom Wälborne Hr Jacob Beckz
Libell, så lyder som fölger, ad Acta lagd:
Swaranden mötte, föregifwandes sig warit heelt drucken, och inthet wetta af
dhetta at säija, Käranden begärar, at wittnesbyrden, måtte förhöras, Tå
framstodh Bonden Jöns Esbiörnsson i Hielmerödh som Eedeligen Wittnade at Anno
1690 den 7 Januarij. Tå dhe hade Nästen Uthdruckit Een Tunna Byys öhl, håårdrogs,
Arffwast Clemmetsson, drängen Per Håkonsson, och reeff honom i Ansicktet, och
Dito Håårddrogs Arffwast Clemetsson den andre drängh Per Håkonsson Biärne, och i
lijka måtto reeff honom i ansichtet.
Swen Swensson i Hiellmerödh, Eedeligen wittnade, att han sågh Arffwast
Clemmetsson sprang Upp, och fick drängen Per Håkonsson i hååret, och Swen togh
honom i Axlen, och badh honom sättia sigh, doch icke han sågh honom röra Per
Håkonsson Bierne.
Bonden Nills Håkonsson ibidem, Eedeligen Wittnade lijka ordh.
Bonden Trulls Persson ibidem, Eedeligen Wittnade lijka ordh, och at Per
Håkonsson war rijfwin i ansichtet.
Drängen Hendrik Persson i Hiellmerödh, Eedeligen wittnade, at som han kom Uth på
gatun af granhelles öhlet, kom Håkan Biernes dotter Karijna och ropade, och badh
hielpa hennes Fader, som dhe wille slåå ihiähl, Och tå han kom dijt, till dhem
på Gatun, hade Arfwast Clemmetsson staffwer eller Trää i handen, och slogh på
Håkan Jönsson Bierne, och badh honom hålla Upp, tå Togh Arffwastes Fader uthj
honom och drog honom ifrån Arffwast, och bemelte Arffwast wände sigh om, och
slogh honom ett pahr slagh, der medh lopp Hendrik sijn wägh, och weet inthet
huru det tillgick wijdare, Men der lågh Een heel Murla ihoop, både qwinfolk och
Manfolk, doch icke weet hwilke dhe woro.
Per Ollsson i Hielmerödh, Een drängh aff 16 åhrs ållder, säger sig icke warit
till Alltars, Summarie berättade, att Håkan Jönsson Bierne och Arffwast
Clemetsson mötte hwar andra på gatun, och inthet ord talade hwar andra till,
förra änn Arffwast slogh till Håkan medh Een stake, at han stupade om kull, Och
när drängen dhet såg, lopp han bortt, och weet inthet hwadh som wijdare
passerade.
Dommaren Wäll:tt Nills Ollsson j Skiberup, och Nämdemannen Wäll:tt Jacob
Gudmundsson i Grefflunda, Eedeligen Wittnade, dett dhe synade Håkan Jönsson
Bierne, och befunno, at han war lijtet gohl i Eene sijdan, och lijtet tecken
uthi huffwudet till ett slagh, doch hwarken blått eller blodigt.
Bonden Lars Hansson i Hiellmerödh, Eedeligen Wittnade det han sågh, at Arffwast
och Per Håkonsson, håårdroges, som och, bem:te Arffwast sloghz medh Per
Håkonsson Bierne, håårdrogh och reeff honom i Ansichtet.
Bonden Åke Mattzon, hoos hwilken slagzmåhlet skedde Eedeligen Wittnade lijka
ordh.
Wälborne Hr Jacob Beck, på sijn Bondes wägnar som och Cronans Lendzman å
Cronones wägnar, äska doom i saken, medh TingzExpenser.
Resolutio
Alldenstundh Arffwast Clemmetsson, Per Håkonsson och Bierne i Hiellmerödh,
haffwa slagitz och håårdragitz i grannestugun, Tå the druckit Byys öhl, Men
ingen aff Wittnesbyrderne kan göra skillnadt, hween af dhem först begynt; Altså
finner Rätten skähligt, dhet dhe samptlige plichta, i föllie aff Såremåhleb. L:L:
medh willia 13 Capitel, Nambligen Arffwast Clemmetsson 6 mark, hwarthera drängen
3 mark. Sammaledes plichtar Arffwast Clemetsson, för dett han Uthe på gatun
öfwerfallit Håkan Bierne, för twenne honom tillfogade blånader, i hufwudet och
sijdan, effter samma Capitel 6 mark S:M:t. Item till bem:te Håkan Bierne 6 mark
Expenser, Och sådant effter lagh, Eller wijdh Execution.
N:o 45
Per Jacobsson i Hwijteby, Contra Hwijteby Byymänn Angående
Een afpantat gryta, effter Uppsättelse af d: 5:te
Octobris 1689 derom dess Libell Uplästes så lydandes som fölger, ad acta lagd:
begärandes föra wittnen.
Tå framstodh Gårdmannen Hans Håkonsson i Hwijtaby, Een Man aff 74 åhr, Eedeligen
wittnade, at dhen Heijan som Per Jakobsson haffwer instendt, och haf:r Een
skogängh uthj, haffwer aldrig warit instendt tillförrende, än Per Jakobsson der
har instängdt, Men hans förmänn, som han Minnes ifrån 50 åhr tilbakars, som ähro
Arffwast Månsson, Håkan Nillsson, Anders Mattzon och Oluff Andersson, hafwa
altijdh kändtz wijdh samme Kiärr, Men ingen af dhem haffwer intäppt samme kiärr,
Och haffwer Hans Håkonsson leijtt af Oluff Andersson samme kierr, at hugga kohl
utj, och haffwer Per Jakobss:n ingen annan skogzängh inteppt än desse, Så
haffwer och Per Månsson, Jöns Ingewarsson, Åke Esbiörnsson, Trulls Hansson och
Knuth Knutsson, lijka sådane skogz ängiar intäppte, och yttermehra tillståår
han, den Een skogzkulle, Nordan till Skogz kierret, ligger till Per Jakobssons
Gårdh, hwarest 5 á 6 kieskeböker finnas, och der högge och hamblade hans förmänn,
när dhe wille.
Huusmannen Christen Båtzman i Hwijteby, af 50 åhrs ållder, minnes wijdh 30 åhr
tilbakars, at dhet kierr Per Jakobsson haffwer inteppt, haffwer tillförrende
aldrigh warit intäppt, Uthan hans förmänn hållit sigh till samma kiärr, det Och
han aff sijne Förfäder för honom berättat wara, betygade.
Håkan Ollsson ligger Siuk, och sagdt, sig inthet wetta häraff at säija.
Huusmannen Lasse Båtzman i Hwijteby, Een Man aff 79 åhrs ållder, Eedeligen
berättade, sigh boodt der i Byen j 50 åhr, och weett detta kiärret legat till
Per Jakobssons Gårdh. Men aldrig warit inteppt tillförrende, Och tå han tiente
Esbiörn Knalle ibm högge dhe i bemelte Kierr, och Arffwast Månsson och Gudmundh,
som bodde på Per Jakobssons Gårdh förtröto der på, och budo dhem låtha bliffwa
at hugga dher, som dhe och giorde, doch bleffwo dhe inthet pantade.
N:o 46
Swaranden i lijka måtto, begärar föra sijne instemde Wittnen, och tå framstodh
Bonden Håkan Bierne i Hielmerödh, som effter aflagd Eedh wittnade, dett han sågh
Per Jakobssons dräng högg på Een rutin fella, Uthan om dett Intäppte Ängiekierr,
och den andre drängen kiörde ett lass aff samme rutne Bökefella in i Ängien, och
war Noordwest ifrån Engien, och icke på dhen skogzbacken, som ligger till Per
Jakobssons Gårdh.
Drängen Daniel Arffwedsson, Eedeligen wittnade, at tå han tiente Per Jakobsson i
förledet åhr, högg han Någre lass af Een rutin fälla, och Per Jakobsohns sohn,
Anders Persson, kiörde weeden inn i Engien, och han aldrig någon Böök aff Rooten
huggit haffwer.
Parterne ähro tillfrijdz, at saken Uppståår till Näste Tingh, som Rätten
bejakar.
Samme dagh Uppstodo Nämdemännerne, som medh adjungerade Män haffwa
grandskatt, hwadh Byggningz Materialier som reqvireras
till Cronones Rusthålldh i Andrarum Sochn, lydandes dheras förrättning
som fölger, ad acta lagd, och wittnade, etc.
Dito Wälborne Hr Jacob Beck insinuerat Een skriffteligh protest
om getters afskaffande her j ohrten, som bleff
läsin och påskrijfwin, Men Probsten Ehrewyrdige och Wällärde Hr Jonas
Nericius reprotesterade om sijne Getters
afskaffande, Uthan laga citation och doomb.
N:o 47
Hoffmestaren S:r Jöran Koofall, Contra Diverse Bönder i Bestekille,
Angående förmehnt Skatterättigheet, Differeras till
Nästa Tingh under förrige Citation.
N:o 48
Lasse Swensson i Rugerödh, contra Jöns Nillsson i Agusa, och Per
Håkonsson j Stråå, in puncto debitj, Käranden
absens, citeras på Nytt.
N:o 49
Hendrich i Ohremölla, Contra Joen i Illstrup, in
puncto debitj, Käranden absens, citeras på Nytt.
N:o 50: 51
Lars Persson i Bröserup, contra Trulls Mårtenss: ibidem, och Trulls
Mårttensson vice verse contra Lars Persson,
Angående Een huggen stubbe på Glimminge skogh.
Parterne absentes, citeras på Nytt.
N:o 52
Bookhållaren Wäll:tt Nills Hansson j Luderödh, contra Johan Erlandsson
och Anders Ollsson i Elljarödh, in puncto debitj,
absentes, citeras på Nytt.
N:o 53
Cronans Lendzman Wäll:tt Jöns Persson Gatzbergh, contra Cornetten,
Edle och Manhafftige Friderick Johan Pohl, för
Upptagne Rootepenningar, aff Rootemestaren Jöns Månsson j Måselycke etc.
Swaranden berättas wara bortflytiat ifrån Häradet, Altså, och effterdy det icke
ähr Någon Criminell saak, Citeras och tilltahlas han in foro Fori.
N:o 54
Måns Ollsson j Nybygget, Contra Måns Jonsson i Luderödh, Angående
4 skepper Rågh och 4 skepp:r korn stuteleije,
förlijkat.
Dito förordnades Nämdemännerne Wäll:tt Swen Persson i Bestekille och Håkan
Arffwedsson i Åkarp, sigh at adjungera Lasse Esbiörnsson ibm, och Måns
Mårtensson j Bestekille, till at grandska Bröstfelligheten,
Uppå Lendzmannens Berthell Mattzons hemman i Meelby, och hwadh
ByggningzTimmer der till reqvireras, effter Medgifwin Instruction.
Dito förordnades Nämdemannen W:tt Jörgen Persson i Tiörnery sig at adjungera
Truedh Jeppesson och Mattz Persson i Bonnerum, sampt Bengdt Nillsson i Frörum,
till att grandska, hwadh BygningzTimmer som reqvireras
till Corporalens Manhafftigh Lars Braskes Rusthålldh i Bonnerum effter
medhgiffwen instruction.
Dito Upplästes 1689 åhrs saaköhres
längd, och effter dess Befinnande richtigheet, Bleff verificerat.
Upplyysningar
Pastoren, Ehrewyrdige och Wällärde Hr Lars Berthelss:n Aqvilonius i Rörum,
låter lysa effter fölliande öök, Nembl.
1. bruun fåhle, som har någre hwijte håår i Pannan och ähr i andre åhr.
1. bruunskijmblot dito i 2:dre åhr medh Een stiern i Pannan.
1. Bruunbläsot föllia, glaasögd och i 2:dre åhr.
1. Kohlswart, snoppot och stiernot föllia i 2:dre åhr
2:ne swartbrune föllier i 3:die åhr, af hwilke dhen Eena warit Mahnklippter, hoo
desse kan Uppspörga, will ägermannen Omaket förskylla.
© Magnus Lindskog, 2016