1696 sommarting Järrestad

Anno 1696 den 13 Maij höltz lagha Ordinarie sommar Tingh medh menige allmogen af Jerestad härad, Å rättan Tingstad Hammenhög, närwarande Chronones Befalningzman wälbet:de Elias Löfbergh och wahnlig häradznämbd.

Publicerades höglofl: kongl: hofrättens Breeff af Jönekiöping d: 24 martij innewarnde åhr, grundandes sig på kongl: Maij:ttz allernådigste befallning, att kongl: Maij:ttz betienter, hwarchen i städerne eller på landet, här effter måge anta sig private actioner att uthföra medh mindre saaken dhem sielfwa angår kunde.
Uplästes för närwarande allmog kongl. Maij:ttz innewarande åhrs Bönedagz Placat gifwit Stockholm d. 2 Januarij A:o 1696.
Publicerades hans Excell:tz General Liut: och Gouverneurens högwälborne Baronens Hr Otto Vellinks breff af Mallmö d. 24 April innewarande åhr, med der wid fölgde kongl: maij:tts allernådigste befallningh af Stockholm d. 21 April 1696, att då husesyner af häradzhöfdingar eller andra wederbörande förrättas, skall här effter och jäwähl straxt dömmas om fehlachtigheten.
Kom för RättenMårtten Olsson i Wämmenlöfz torpoch berättar sig med sin wederparth Holger Persson i Wemmenlöf den han hijt låtit instämma numehra wahra förlijkt blefwen, och af honom tillfredzstält medelst för sig gifwen nöijachtig Caution, för den skull han med lagförandet till wijdare will låta beroo.
InkomOluff Swensson i Gislöf, och bekiände sig med sin wederpartTorla Nilsson i samma bye, angående 1/2 pund korn han honom skyldig warit, wara förlijkt, och af honom derför tillfredz stäld till wijdare.
Förehöltz i föllie af hans Excell:tz Gen: Lieut: och Gouverneurens högwälborne Baronens Hr Otto Vellinks order af malmö d: 2 April A:o 1696 som sig grunder på bijfogade Copia af Kongl: Maij:ttz allernådigste Resolution gifwen Stockholm d: 19 Martij innewarande åhr, påsampl: Böndernes i Glasaxsom till arbete wid konungzgården Giärsnäs anslagne ähr underdånige Supplique Bem:te Gladsax bönder som till dhen ändan instämbde war, att dhe wid straffs tillgiörande effter högst bem:te kongl: maij:ttz Nådigste Resolution och hans Excell:tz Hr General Lieut:e och Gouverneurens så utgiorde anordningh arbetet till bem:te konungzgård uthan försummelse förrätta.
Blef till hörsampt föllie af hans Excell:tz Gen: Lieut: och Gouverneurens högwälb:e Baronens Hr Otto Vellingks order af malml d. 12 Martij A:o 1696, här wid Tingzrätten inquirerat och effterfrågat beskaffenheeten af5 pund kornsom förra Tingskrifwaren Jacob Rasmusson i Wemmenlöf bekommit af Sahl: Hans Karup på ett dhem emillan sluit kiöp om twenne gårdar i Wemmenlöf, hwilha såsom all bem:t Karups effterlåtne ägendomb till afslag på Baneriske sterbhusetz gravationer kongl: Maij:tt och cronan hemfaldne ähro, Påstår kongl: Excecutions Commissionen, att aldenstund kiöpet emellan bem:te Hans Karup och Jacob Rasmusson gich tillbaka, så att sälliaren sine hemman är kommen att behålla, dhet böra dhe 5 pund korn åthergifwas, hafwandes Tingzrätten till att sig derom underkunniga
1. Låtit Jacob Rasmusson instämma.
2. Låtit för honom upläsa dess i Stockholm d. 11 Jan: 1693 till hans Sahl: Excell:z kongl. Rådhet feltmarskalken och General Gouv: högwälborne Hr Grefwe Rutger von Ascheberg deröfwer ingifne förklaring med derwidh allegorerade Copia af dhet Karup och honom emellan uprättade contractet, dat: d. 21 Januarij A:o 1687.
3. Förehållit Jacob Rasmusson att här samma sin förklaring nu skulle wederbörligen befästa, och bewijsa så wijda dhen sig på sanningen funderar.
Hwareffter Jacob Rasmusson inkommen är 1. Insinuerat i Rätten dhess skrifft af dat: d: 13 Maij A:o 1696 af samma innehåld som den förra dess förklaring. 2:do Upwist original Contractet honom och Karup emellan af d: 21 Januarij 1687. Lijkalydandes medh dhen wijd förra förklaring i Stockholm d: 11 jan: 1693 allegerade Copian Lit: b: 3. Upwijst een vidimerat Copia af een reqvisition som han Karup medh 2:ne männ låtit tillställa sedan Karup den första betalningz Terminen försummat, dheruthi han begiärat men intet bekommit Karups Cattegoriske swar, och för den skuld. 4. låtit honom till denna der på fölliande nästa Tingzrätt i samma måhl incitera, som han deröfwer original Citationen daterat d: 4 Maij 1687 iämwähl ingifwit, men förmedelst Karups laga förfall som war då uthi kommen siukdomb, saken intet kommen till action, uthyan Karup för lagd sig till åther nest påfölliande Tingh infinna i samma måhl till answar innan hwichet Karup gienom döden afgick, och för den skull intet kommit till något sluth. 5. Weeta een dheel af nämbden, som särdeles Arfwed Håkenss: i Wemmenlöf och Tilof Mårttensson i Röla medh honom bewittna, att Jacob Rasmusson fördenskull aldeles distraherade sin ägendomb som een landtman angår. Jämwähl sinnad war att flyttia som och reste till Carlshamn så och att han sedermehra seent på wåhren kom tillbakars, och måste åther medh trångmåhl och brist både af chreatur och åkerredskap emottaga sitt hemman, och fördenskull iche uthan skada måste låta een stor dheel Jord ligga osådd. Wijdare underrättelse har denne Tingzrätten derom intet kunnat inhämpta.
Publicerades hans Excell:ces Gen: Lieut: och Gouverneurens högwälborne Baronens Hr Otto Vellingks Bref af Malmöe d: 22 April 1696. Befalningzman wälb:de Elias Löfbergh tillskrifwit, angående marknaden 2:ne gånger om åhret d: 24 juni och 8 september som för detta hållitz wid Bärga Broo i Sönnersboo häradh och Småland, hwilcha numehra ähra transporterade att hållas på förbem:te dagar wid Liungby giästgifware gård i samma härad.
Sammaledes Publicerade högbem:te hans Excell:ces Hr Gen: Lieut: och Gouv:s bref af Malmöe d. 7 Maij A:o 1696. Chronobefalningsman wälbet:de Elias Löfberg tillskrifwit, medh befalningh att alt olofl: jagh- och skiutande weedh straff som kongl: förordningen innehålla skall wara förbudit, inga skogwachtare här effter gå medh byssa i skogen, alla Byssor som finnas hoos allmogen sammansamblas, inga undandöllias och insändas till Malmö sampt adelen ehuruwäl dheras frijheet hwar och een förbehållen att skiuta och jaga på sina eenskijlte ägor, lijkwähl till dhen tijd wara restringerad som högst bem:te kongl: förbudh willia och befallningh innehåller.
LätBefalningzman wälb:de Elias Löfberghupläsa och Publicera kongl: cammarcollegij honom gifne fullmacht att succedera förra befalningzman Nicol: Psilander uthi Chronofougde tiensten öfwer Ingelstad, Järrestad, Härrestad och Liunitz härader, gifwen Stockholm d. 11 October 1695 sampt deruppå af hans Excell:tz Hr General Gouverneuren och Landzhöfdingen högwälborne Baronen Hr Otto Vellingk honom gifne Immission uthi samma Tienst af Malmöö d: 9 Decmbr: 1695.

11.Chronones Befalningzman wälb:de Elias Löfbergh låtit för rätten framhafwa ogiffta qwinfolket Elsa Jönsdotter, som med drengen Swen Andersson uthi Stijby å Crono, lägersmåhl begådt hafwer och oächta barn bekommet, hon har såsom wedhgår brottet medh samma dräng dy bör hon i föllie af strafford:n plichta sine 5 D:r Smt sampt stå uppenbahra skrifft. drängen är uppå dess egen bekiännelse wid förledet tingh dömbd.

Kom för RättenAnders Thorlasson i Gislöfoch begiärde skaff och laga fasta uppå halfwa skattehemmanet N:o 23 i Gislöf som dess fadher Thorla Nilss: Ibm till denne sin sohn dess hustro och begges dheras arfwingar försåldt hafwer. Warandes dhet dhem emellan uprättade kiöpebrefwet af d: 10 April A:o 1694 för Rätten upwist, föruthan att Thorla Nilsson närwarande kiöpet tillstådt, och bekiändt sig derföre aff denne sin sohn Anders Thorlasson den sista penningh medh dhen första richtigt bekommit, Och således Jord sina från sig och andra sina Barn och arfwingar lagligen afhendt. Fördenskull såsom samma skatterättigheet N:o 23 i Gislöf första gången d: 6 junij 1694. Andra gången d: 13 Nov: 1694 och 3:die gången d: 20 feb: 1695 medh Oluff Torlasons i Tunby, Nils Torlassons, Bolla Nils Mårtenssons i Tommerup, Hendrich Boessons i Gislöf och Åge Persons Ibm såsom arfwingar och Budemänn jämpte Anders Thorlasson, willie wetenskap och samtyche, uthan emellankommit klander lagligen upbuden och sedermehra lagstånden är, honom bem:te Anders Thorlasson i Gislöf deruppå här med laga skafft och fasta bewilliades.

Den 14 Maij

Såsom förmedelstnämbdemannens Oluff Anderssons i Wranarpdödelige afgångh een af nämbden och dhe Tolff fattas, och Per Nilsson i Wiarp om sig dhet loford hafwer, att han skall wara een beskiedelig, uprichtig och trowärdig mann, hwilchet heela dhen öfrige nämbden wisr bestyrkia all så har Rätten antagit honom Peer Nilsson i Wijarp uthi den afdödes ställe. Och således sedan han aflagdt dess tillbörlige nämbdemans Eed, honom till nämbdeman förordnat och insatt.
HafwerRyttmästaren Edel och Manhafftig Hr Andreas Maschlåtit instämma Bengt Månsson ifrån Wijarp [menas Virrestad?] nu boendes i Tommerup beskyllandes honom skolat olagl:n uthan opsäijelse och tillstånd olofwandes afwijket och borttflydt af hemmanet i Wirestad som under bem:te Hr Ryttmästarens Compagnie till Cornetz bostället anslagit är; på hwilchen Actoris wägnar sig instälte well:tt Johan Ström af wälbem:te Hr Ryttmästaren försedd med fullmacht dat: 6 Maij A:o 1696. Och för den skull på sin Principals wägnar insinuerade dess skrifftelige påstående dat: d: 13 Maij 1696, hwar uthi fullmächtigen förmehnar Bengt Månsson intet utan Hr Ryttmästarens tillstånd bordt flyttia derpå något annat ähn chronones godtz, efwenwähl han måst afstå Cornetz bostället förmedelst kongl: Maij:ttz allernådigste förordningh som befalt att Corneten så wähl som andra officerare härefter sine anslagne booställen beboo skohla medh mehra som skrifften innehåller.
Swaranden Bengt Månsson förklarar sig intet kunnat blifwit wid cornetz boestället i Wirestad emedan han först af Hr Corneten Anners Lorentz emot sin willia är blefwen uthsagd och tillhållen att så frampt han eij hemmanet medh Hr Corneten wille bruka till halfwa skulle han och dhet samma af flyttia, hwilchet halfwans bruch såsom sig Bengt Månsson eij tilltrodde, af orsak att heela hemmanet allenast är en halfgård, hwar af han sig medh helfften för sig och sin Boskap som han sig tillagdt eij kunnatbenöija förmedelst att een åboe der intet hafwer till öfwerflöd att tillyta; Beropandes sig wijdare på sine instämbde wittnen Nembdemannen Anders Kåck i Tågarp och Ryttaren Nils Brask i Wirestad hwilche skola weta Bengt Månsson af Hr Corneten hafft tillstånd att flyttia hwilcha wittnen uthan någon emot dhem giord exception aflade dheras eed, som af Actoris fullmächtig begiärtes och sedermehra berättade.
1. Nämdemannen Anders Kåck säija sig apropos kommit till Cornetz boestället i Wirestad, då Hr Corneten Anders Lorentz och Bonden Bengt Månsson sig emellan tahlade om bem:te Bondes afflyttning från det samma, då Bonden Bengt Månsson förslagit Hr Corneten, att om han wille låta honom dereffter såsom tillförende blij wid hemmanet, wille han giärna blij qwar under samma wilkohr som tillförende? Derpå Corneten swarat Neij dhet kunde intet skiee uthan om han wille medh honom bruka till halfnad, måtte han blij qwar, hwilchet Bonden intet antaga wille, uthan sagdt dhet för honom intet kunde åthböras; fördenskull han bem:te Bengt Månsson och så frågat Corneten om han då war frij ifrån samma boställe så att han kunde flyttia hwarhan wille; då swarade cornetten Jaa. Deruppå Bengt Månsson frågat om Hr Cornetten wille gifwa honom skrifttelig, Corneten swarat der woro då ingen wid handen som dhet för honom skrifwa kunde, men wara lijka mychet effter der öfwer wittnen hoos woro, hwarpå Corneten och Bengt Månsson togo hwar annan i hand, Uthan något förbehåld, att Bonden sig om wijdare förlof hoos Hr Ryttmästaren skulle hafwa att angifwa.
2. Ryttaren Nils Brask berättar äfwen som förr af nämbdemannen wittnat är, allenast dhet tilläggiandes att ehuruwähl då dhe således handslagitz och Corneten absolute lofwat Bengt Månsson flyttia hwart han wille, intet praecaverades att Bengt Månsson något wijdare förlof af Hr Ryttmästaren hafwa skulle så har doch Hr Corneten några dagar dereffter skichat Bengt Månson bud att han skulle derom tahla medh Hr Ryttmästaren och intet uthan hans permission afflyttia.
Corneten nu närwarande förmehnar att aldenstund han fått des som Ryttaren Nils Brask wittnat, skickat Bengt Månsson bud, det borde han så den warningh effter lefwat och intet borttflytt uthan Hr Ryttmästarens förlof och tillstånd.
Bengt Månsson deremot inwänder att sådant budh honom intet förkunnades för än sedan han sig om annan hemwist försächrat, och samma som han nu åboer i Tummerup stadt hade då redan war förseent giöra deruthi någon ändringh.
HafwerRådhmannen well:tt Magnus Krabbe i Cimbritzhambnlåtit lagligen inkalla Pastoren wällärde Hr Hans Jostson Berentz i Borby, fordrandes af honom 15 D:r 16 ör smtt som han honom skall skyldig wara för penningar och wahrur som Hr Pastoren af dess nu warande hustroes förre man, Sahl: Borgmästaren Hendrich Johanson i Cimbritzgambn A:o 1686 och 1687 skall bekommit hafwa. På Rådhmannen wägnar medh fullmacht försedd dat: 9 Maij 1696 instälte sig dess fullmächtige well:tt Johan Ström och ingaf ett Hr Pastorens till bem:te sahl: Borgmästare stält bref af d: 16 Julij A:o 1687 hwar uthi Hr Pastor 8 dahl: smtt till låns begiärer, och lofwar de samma på sådant fall tillijka medh hwad annat han honom kunde skyldig wara betala medh sädh medh mehra af sielfwa brefwet sees kan, Upwijste bem:te fullmächtig och jämwähl een inbunden book som å begge sijder bladen äro samma förseglade allenast på ett ställe öpet hwaruthi finnes een Rächningh infördh Hr Pastoren i Borby, doch uthan någon summa eller sluth, allenast afskrifwit på samma Rächningh betalt wara 1 pund korn som intet är uthrächnat i penningar, iche heller tijden annoterat på hwad åhr månad och dag samma pund korn blifwit betalt.
Hr Pastoren Hans Jostson Berentz insändt igienom nämbdemannen Thor Olsson i Borby emot samma praetention dess skriffteliga swar dat: Borby d: 13 Maij 1696 benekandes sig på samma Rächning något skyldig wara, emdan han resten medh 4 tunner korn af sin Tijonde hoos sine sochnemän låtit betala, som een sahl: Borgmästarens nu Rådhmannen Krabbes hustrus tiänare medh dhess egne hästar och wagn skall afhämptat, påstår och det måtte sahl: Borgmästarens manskap wijsas och honom till förklaring lembnas. Aldenstund Rätten iche finner Actor eller dess fullmächtig medh sådana skiähl försedd wara, hwar uppå Pastoren Hr Hans Jostson Berendtz kan tillfinnas någon säker skuld skyldig wara, uthaf den upwista booken iche häller aftagas kan, att det just warit sahl: Hr Borgmästarens handelsbook emedan hon nu warit förseglad, att man intet kunnat see hwarchen nampn eller annat techn dertill wijdare än allenast det bladet hwarpå den förmeente Praetentionen finnes medh prijs och wärdie till penningar uthrächnat, men åther hwad der på betalt wara skulle, intet uthsadt, uthan allenast ett pund korn uthan prijs, förnimmes och jämwähl att debitor samma skuld Disputerar som den der skulle wara betalt, alltså finner Rätten skiähligt dhet bör Rådhmannen Magnus Krabbe gifwa Pastoren richtigh Extract af bem:te book, och partterne sig emellan Liquidera antingen inbördes eller gienom gode männ, då Tingzrätten wijdare kan af finna huru wijda skulden richtig är eller eij.
Inkom för Rättenhuusmannen Hans Persson i Sahlerupoch berättade sig med sin wederpart Nils Ågeson Ibm som han låtit instämma angående 7 D:r 24 ör smtt Capital föruthan derpå löpande räntta och Tingz Expenser, nu mehra således förlijkt wara att Debitor till nestkommande Pingesdag bem:te skuld medh påwågade tingz Expenser lofwat betahla och till löfftesmän förmått Gummund Staffenson och Tue Trulsson i Sahlerup. Såsom Debitor såwähl som löfftesmännen woro tillstädes och samma tillstodo, hafwer han att praestera sitt löffte eller cautionisterne i föllie af sin nu för rätten giorde försächringh bem:te Siu dahl: 24 ör Smtt medh behörige Tingz Expenser betala såsom dheras egen skuld, sampt i annor händelse undergå laga Excecution.
HafwerPastoren wällärde Hr Andreas Berglijn i Cimbritzhambnlåtit instämma och nu igienom dess fullmechtig Skolemester Jacob Nilsson i Cimbritzhambn låtit tilltahla Lasse Nilsson som nu tienar hoos nämbdemannen Nils Clemmetson i Glimminge. 1. För bem:te dräng förhållit bem:te Hr Pastoren sin rättigheet och drengehafre den tijden han tiänte hoos Rusthållaren Truls Olsson i Jerestadh och 2:do att han emot kongl: Maij:ttz allernådigste kyrchiolag försummat läsemöten och Catheceseni förhöör, Insinuerandes bem:te fullmechtig emoth samma dreng Hr Pastoris rätten tillskrefne bref dat: Cimbritzhampn d: 13 Maij A:o 1696, hwar uthi han påstår betalning för dhet förra och plicht på honom för det seenare, sampt tingz Expenser.
Swaranden Lasse Nilsson inladhe dess skrifft af d: 13 Maij 1696 deruthi han anförer huruledes Citationen iche förrän d: 9 hujus honom är förkunnad. Och alltså förmehnar såsom han effter kongl: Maij:ttz nådigste förordningh iche 14 dagar föruth stämbd är, det må honom dilation till nästa tingh förunnas. Iche dess mindre lofwade han för prästerättigneeten 2 tunnor hafre, sampt anwände Expenser Hr Pastoren tillfredzställa innan neste ting, hwilcket Rätten honom jämwähl förlade att effterkomma, aldenstund han uthi fordringen ingen difficultet hafwer att inwända. Och som han nu tiänar i Glimminge som är een annan sochn och Pastorat, så pålägger rätten denne Lasse Nilsson att till nästa tingh skall upwijsa Pastoris i Wallby attest att han imedlertijd läsit och giordt sin flijt uthi sin Christendomb och Cathecesmi läsande och lärande så att man om hans bättring någon märkelig förhoppning må fatta kunna, hwilchet han wid twå dahl: smtt wijte giöra och praestera skall, sampt och på annan händelse hans förra förseelse stå honom öpet att swara och plichta före.
Cronolänsmannen well:tt Magnus Löfbergh inciteratRyttaren Peer Höök och Per Bryngelson i Gislöfför dhet dhe skolat praejudicera sahl: Cornetens Grönwalds enchia hust: Elna Ibm uthi hennes Contract som hoon uprättat medh giästgifwaren i Hammenhög, att hoon och ingen annan der i byen Gislöf skulle någon öhlsahlu föröfwa, hwilchet doch desse ryttare oachtat lijkwähl giort hafwa, upwijsandes nu Contractet giästgifwaren och henne emellan daterat d: 4 Januarij 1695 af Innehåld att bem:te Cornetskan uthi Gislöf och Nöbbelöf byer hafwer frijhet att hålla krögerij och deremoth skall åhrligen till giästgifwaren i Hammenhög betala 5 D:r Smtt.
Swaranderne inlägga dess skrifftelige swar af d: 13 Maij 1696 hwar uthi dhe tillstår sig understundum brygt och såldt öhl och brännewijn, förmehna sig iche finnas fördenskuld brotzliga effter som dhe elliest intet hafwa något bruk af åker och äng att tillijka, hwarmedh dhe deras creatur föda kunna, med mehra sielfwa skrifften innehåller. Aldenstund hust: Elna sahl: Cornett Grönwalds enchia hafwer medh giästgifwaren Petter Tång i Hammenhög ett richtigt contract, som sig grundar på kongl: Maij:ttz giästgifware ordning, så wähl som högst bem:te kongl: Maij:ttz nådigste resolution gifwen seenaste Richzdag uppå allmogens underdånige insinuerade beswär, hwareffter bem:te Cornetskan bör uthi Gislöf och Nöbbelöf byar niuta giästgifware frijheeten tillgodo, så att ingen henne uthi samma contract må sig understå praejudicera, dy ehuruwähl desse Ryttare förmedelst deras afböön och löffte att här effter dermedh afstår, blifwa för plicht förskonte och allenast nu betala Tingz Expenser 1 dahl: smtt, så will Tingzrätten här medh dhem och alla andra i bem:te twenne byar förbudit hafwa, henne Cornetskan eller giästgifwaren i Hammenhög till praejudice och förfångh uthi dheras tillbörlige nähring iche det ringaste öhl- eller brännewijns sälliande förörwa, wid straff tillgiörandes som lagh och kongl: förordningar dictera.
Framstältes af crono Länsmannen well:tt Magnus Löfbergh ett qwinfolch hemma i Gladsax sochn och Bye wid nampnBengta Ryssa, hwilchen skalloskrifftader een söndag wid senaste Micaelis tijd medh andra communicanter uthi Gladsax kyrchia trängt sig fram, och bekommit herrans heliga Nattward. Uppå Rättens tillfrågan bekiände samma qwinfolk att hon fuller gådt fram och bekommit h: nattward, men beropar sig på alt sochnefolchet så wähl som nämbdenm hwilche weta bewittna, hennes beklageliga tillstånd, att hon under stundom blijr förrycht i sitt sinne och sans beröfwad, så att hoon intet weet hwad hon antingen sielf giör eller hwad andra henne tillfoga, företygandes medh gråtande tåhrar, att hon och för 3 á 4 åhr sedan så aldeles från sinnet wahr, att folch måste wachta och taga wahra på henne, hwilchet ehuruwähl det sedan warit medh henne något bättre, så har det lijkwähl understundom kommit på henne igien jämwähl och just i kyrchian den gången för hwilchen hoon angifwen är, så älendigt tillsatte henne att hoon intet kunne b esinna uthan i sin hufwudyhra sig framträngde ibland dhe andra folchen till herrens nattward. Frågades om hoon förr warit till h: nattward swarade dhet nämbden och klocharen i sochnen Pehr Påhlsson wittnar att hon hwart åhr elliest ett par gånger gådt till h: nattward. Och derwid så wähl som wid skrifftermåhlet alltid wijst een wäl anständig och tillbörlig devotion och andacht, beklagade och att dhe samptl: så wähl som alla sochnemännen nogsampt weeta hennes älendiga tillstånd, både att hoon för några åhr sedan aldeles warit afwitte, som och att dhet samma understundom sedan brådt på henne, att hon intet wist hwarchen hwad hoon giordt eller taalt. Rätten tillfrågade henne om hon warit gift? Swarade Neij, om hoon elliest fått oächta barn? Swarade Neij medh ingen menniska, uthan medh gråth och klagan tillstår och berättar huruledes ett spöke hafft nu på 9:de åhret medh henne beställa som hon kallar Elfwen, medh hwilchen hon fått 12 st:n barn eller foster, frågades hwar dhe fostren äre wägen tagne R:s Elfwen tagit dhem till sig straxt då hoon fått dhem, så att hoon intet fått see dhem. Iche heller weth hoon sielf när hoon födt dhem, emedan hon wid dhen tijden stedze blifwit så förwillad och förstörd att hon intet kunnat der om något besinna. Q: Hurulänge hoon är hafwande med ett slijkt foster, R: I 9 wichor då hon imedlertijd war frij för samma Elfwen, men dhe andra 9 wijkorne effter alltid så till skifftes har hoon hafft medh honom beställa. Q: hwar han kommit till henne. R: både i marchen uthe och inne i husen, doch kan ingen annan än hoon see honom, sampt då hoon någonstädes inne är och han inkommer, blijr hoon straxt betagen af Haferij, så att hon wille springa medh honom åth marchen, hwar uthaf och det kom, att då folchet höllo wacht om henne, och hoon fich see Elfwen, hoon så mychet rasader sampt då han förnam att han intet fich henne med sigh åth marchen, hanterade han henne illa, bröth henne samma och torqverade jämmerligen, så att der uthaf många personer hade swårt wid att hålla henne; Likwähl wiste hon intet der af förr än sedan hoon blifwit något frisk och mehra frij för dhen Elfwen då folch som först warit sagdt henne huruledes hoon sig åthburit, och att hon skohlat sagdt i sin galenskap, om allehanda kläder som henne före kommo, att hon wille giöra och bruka dhem till barnekläder. Q: hurulunda hoon nu warit frij för Elfwen R: sedan Mårttensmässa tijden förleden, dhå hoon fich dhet sista barnet medh henne, men sedan hoon förleden Michelsmässa tijd så olåfwandes gich till h: nattward, haar hoon intet förnummit honom, men då fich hoon ondt i kyrckian så att hoon ingen ting kunde besinna hwad hoon borde giöra eller låta, hwareffter hoon gich up åth landet norr uth och tigde sig fram, kom äntteligen een stuge uthe på marchen, och råkade een gammal mann som hälsade på henne och frågade hwad henne fattas. Då som blygdes att säija dhenom som dhet sammanhängde, derpå han skall sagdt: Will du intet säija migh så kan Jag säija dig hwad dig fattas: och refererade så för henne hennes så älendigheetz tillstånd; hwarpå hoon samma för honom tillstod, hwilchen och straxt lofwade han wille skaffa henne booth, wiste och att säija henne huru många barn hoon medh Elfwen bekommit. Q: På hwad sätt han curerade henne; hoon swarade, dhet weeth hoon intett, emedan honn blef lijka som af een swår sömbn betagen och sofwit som samma mann henne sedermehra berättat, skohlat warit ifrån kl: 12 och åther till kl: 12 igien sampt då hoon waknadt, haar dhen mannen lofwat henne, att dhet skulle blij bättre medh henne, och sedan haar hoon intet förnummit till Elfwen förmodar och att hoon blir frij såsom een annan Christen menniska Säger och sig wijdare weta huru samma mann henne handterat, Iche häller war hoon medh honom i något huus, uthan alt passerade dhem emellan uthe på marchen. Q: hwad hoon gaf honom för sådan cur och sitt omak. R: Ingen tingh, I ty siälf wiste säija henne att hoon intet ägde något till hans belöhningh, sampt för den skull tillböd sig willia hielpa henne för gudz skull. Q: Om hoon kan något läsa af sin Christendomb. R: hoon kan dhe 5 parterne uthan till, af Cathechesen. Q: Om hon nu hafwer sitt förstånd R. Ja. Gudskeelof nu weet Jag att jag giordt een stoor synd i dhet Jag oskrifftader kommit till alltars, men då wiste jag intet huru Jag skichade mig, förrän folchet mig samma berättade och intygade, då jag intet troo wille att så war tillgångit.
Haffwer Cronones Ländzman wäll:tt Magnus Löfbergh instämbtMårten Tillofsson och drängen Börge Hansson i Stijby. Angifwandes dhem för dhesins emillan skohla slagets, hwartill ehuru wähl dhe bägge nu mehra förlijkte, tillbödo benneka dheras action kommit till något slagzmåhl uthan påstodo, dhet war dhem emellan allenast något minre klammeri. Lijkwähl om sijder bekiände att dhe lijtet håårdragitz, och blefwo straxt af Joen Håkenson i Stijby åthskilde, hwilchet Joen Håkenson sammaledes tillstådt, sampt att ingen honom witterlig action dem emellan passerade wijdare än dhe klappade hwar annan i hååret, och straxt skildes åth: Fördenskull bör samma personer som sig emillan hårdragitz nu allenast plichta hwardera sina 3 mk smtt sampt hwardera Tingz Expenser sammaledes 3 mk smtt betala, blifwa och jämwähl förmahnt framgeent iche föröfwa så förargeligit lefwerne, uthan i godo och enigheet sig medh hwarandra begåå och förlijka.
Framhade för Rätten Crono Länsmannen wäll:tt Magnus Löfbergh,huusmannen Nils Nilsson i Wemmerlöf, och Anders Håkenssonsdreng Håkan Perss.Ibm för det sig emillan håårdragitz. Swaranderne tillstå straxt hårdragandet, men beneka aldeles något wijdare slagzmåhl, dhem emellan passerat, dy plichtar dhe hwardera sine tree mark, sampt betala hwardera sine 16 ör Smtt Expenser, Och i dhet öfrige förmahnas af Tingzrätten till fredeligheet och skicheligit lefwerne.
Framkom för RättenOluff Persson i Nöbbelöfoch tillstod sig medh sin wederpart Per Mårtensson i Tummerup som honom skyldig är derföre han låtit honom instämma 2 dahl: smtt, nu mehra således blifwit förlijkt att Peer Mårttensson skall betahla till nest kommande Micaelis samma 2 D:r smtt medh anwänd Tingz Expenser, hwilchet löffte såsom Debitor tillstodh, honom här med af Tingzrätten förlägges effterkomma eller undergå laga Excecution.

Den 15:de Maij

Crono Länsmannen well:tt Magnus Löfbergh framhade för RättenNils Persson i Cimbris, een drengh, angifwandes honom hafwaslagit sin styffader Sifwer Månsson Ibm. Till wittnes i saaken instämbdt 2:ne wittnen Peer och Mårtten Jepssöner begge bröder, hwilcha effter aflagd eed wittnade 1. Per Jepsson berättar att då han för någon tijd sedan reeste medh korn till sahlu åth Cimbritzhampn, hwilchet han af hände hoos fällskiären Ludewig derest han på kiöpet blef skiänchter, kommo drengen Nils Perss: och hans styffader Sifwert Månsson efter honom inn och kommo omsider att sittia och dricha ehuruwähl styffadern redan druchen war, då han dijtkom, då drengen Nils Persson om een lijten stund sedhan dhe suttit kom medh een annan dreng Lasse Jönsson Pipare i Cimbris b:dh i mund clammeri hwilchet då Peer Jeppesson sådant hörde steg han up och wille gå sin wäg. Och till dhen ändan gich bort till qwinnan i huuset och tog afsked medh henne, medh dhetsamma han då gick uth hörde han att drengen Nils Persson sade till sin styffader, I hafwen giordt mig orätt på mitt fädernes arf, men jag har ingen orätt giordt ehr.
Mårtten Jäppeson inkom och berättade att Nils Persson kom i klammerij medh een annan dräng wid nampn Lasse Pipare hwilche springa up på golfwet, och i det samma Nils Persson hade ärnat slå till eller gripa Lasse Pipare i hååret, kom Nils Perssons styffader Sifwert Månsson emellan och wille afstyra slagzmåhl. Då fich Nils Perss: sin styffader i hååret, och bögde hufwudet på honom under till bordet, emedlertijd Lasse Pijpare sprang på dörren och intet mehra inkom, Sampt denne Mårtten Jäppesson ropade åth drengen Nils Persson säijandes, släpp håret, det är din styffader du håller i hååret, I dhet samma war och liuset uthslächt som war uptändt emedan detta passerade om afftonen, och då liuset åther uptändt bleef igen, satt styffadren i bänchen, och Nils Persson stod bortte på golfwet wedh dören, och då detta wittnet förehöll Nils Persson att han illa giordt i dhet han uthan orsak angripit sin styffader? Swarade Nils Persson Ja: dhet kan så wara, men han har så offta slagit mig och dessuthan giordt mig orätt på mitt arf, Wijdare weet detta wittnet intet, doch gich Nils Persson straxt medh bort åth Cimbris, men styffadern blef qwar effter dhem. Styffadern Sifwert Månsson kann fuller intet neeka, således som wittnen berättat wara tillgångit, till ståår att han då war så druchen att han intet kunde besinna hwad han giorde Och i sådan druchenskap och ifwer tog han sig dhet orådet före och anklagade sin stifsohn för Länsmannen, hwilchen han straxt för sin hemkompst till Cimbritz samma afton fann der i Cimbritzhampn, hwarest denne oreedan passerade, Beder nu för honom, föregifwandes dhe i klameriet af missförstånd att hans styfsohn, som och druchen war iche besinnat annat än han hade Lasse Pijpare i hååret och att han alltid tillförende emot honom stält sigh på en 16 åhrs tijd lydig och hörsamb, som een sohn gynadt och bordtelgt(?). fördenskull ångrar mychet att han sin styfsohn så hårdt och obetänchsamt angifwit.
Styffsohnen Nils Pehrsson contesterar att han straxt fientteligen förtröt det skulle han så i hastigheet råkat grijpa sin fader i hååret, hwilchen han dock starxt släpte, då han af wittnet Mårtten Jepsson derom ehrindrat blef. Frågades honom hwarföre han sagdt att styffadren, giordt honom orätt på hans arf, swarade dhet skiedt af hans oförstånd i druchenskap, men sig intet hafwa i dhet måhlet på honom att klaga.
Chrono Länsmannen angifwer att styffadern än sedermehra skall sig beklagat att han fruchtar styffsohnen, tillfogar honom någon förtreet för dhet han honom anklagat hoos länsmannen. Hwilchet af Rätten styffadern förehöltz hwaröfwer han sig förklarade att han fuller så sagdt åth länsmannen, men hans mehning warit, att han fruchtade sigh derföre lijda förtreeth, i dy sohnens moder som ännu lefwer och är Sifwertz hustro, een gammal qwinna, sedan hoon fich weeta hennes sohn wahr så illa angifwen, lagdt sig till sängz, sampt tagit så hårdt wid sig att hoon deraf fich siukdomb, som han förstådt medh dhen förtreten hwarföre han fruchtat, men elliest är han nogsampt säker för sohnen så wähl som och att dhet han förste gången angifwit är sandt, allenast att sohnens Intention iche lärer warit så ond som han det då straxt af ifwer uptagit. Rätten sände budh effter Lasse Pipare till hwilchens ankompst saaken imedlertijd beroor.
HafwerRyttmästaren Edell och Manhafftig Hr Andreas Mascklåtit instämma och gienom sin fullmechtig well:tt Johan Ström tilltalade Peer Holmboo uthi Borrby gårdz mölla angående stedzmåhl af samma mölla som han skall till Hr Ryttmästaren wid sitt tillträde uthlofwat, som han nu benekar, warandes saaken wid neste Tinget förgångne incaminerade, då Hr Ryttmästarens fullmechtig sig på närmare skiähl beropat, fördenskull nu uthi saaken af Hr Ryttmästaren ähr instämbde till wittnes, Ryttaren Oluff Kiällson och gatehusmannen Anders Holmboo i Borrby hwilche närwarande afladhe dheras eed och instämma uthi dheras wittnesmåhl att dhe aldrig det ringaste weeta antingen Hr Ryttmästaren hafwa något af möllaren att fordra eller om möllaren någon städia uthlofwat eller eij, effter dhe ingendhera hooswarit då Hr Ryttmästaren och möllaren sig emellan accorderat, eij häller hafwa någon annan kundskap der om. Swaranden tillbiuder jämwähl sig medh eed befrija att han aldrig lofwat Hr Ryttmästaren någon städia hwarchen i penninger eller pertzedler af bem:de mölla. Will och kunna bewijsa att der af tillförne ingen städia gången är.
Hr Ryttmästarens fullmächtig insinuerar een mönsterskrifwarens Hemming Angels Attest att samma städia skall uthfäst wara, hwilchen han påstår måtte attenderas, hwaremoth swaranden bedyrar och tillbuder eedh, att samma mönsterskrifware aldrig nähreller hoos warit, hwarchen då Ryttmästaren och han accorderade, eller då han fich stedzmåhls zedel som wid sista Ting ingafz, der uthi ingen städia står exprimerad, Protesterar alltså emot bem:te attest, helst som och bem:te Munsterskrifware iche till wittne instämbd är, uthi denna saaken att wittna, Jämwähl och dess uthan så mychet som en enskijlt tiänare under Hr Ryttmästarens Commando dependerar, hwarföre honom intet witzord bör tillåta i denne saaken.
Resolutio
Ehuruwähl Hr Ryttmästarens Maschs fullmächtig wedh sista tingh uthi denna saaken sig på närmare skiähl och bewijs beroopat, så alldenstund han nu iche kunnat samma praestera, i dy dje instämbde wittnen beneeka sig om saaken intet dhen ringaste kundskap hafwa, och swaranden jämwähl på dhet högsta beneekar sig någon städia af Borby gårdz mölla till Hr Ryttmästaren uthlofwat. Alltså finner Tingzrätten skiähligt bem:te möllare Peer Holmboe ifrån samma praetention, så wähl som wijdare Hr Ryttmästarens tilltahl aldeles befrija så wijda denne saaken angår och beträffar.
Inkom för RättenMåns Mårttenson i Sandby, och effter denne Tingzrättens seenaste befallningh, att wid 5 dahl: smtt wijte nu giöra richtig rächning för dhetBarnegodtz han för Pupillen Sissa Erichsdotter hoos sig på 5:te och hans förman Mårtten Nilsson i 15 åhr innehaft, hwarföre ingedhera alt tills nu ingen rächningh giordt, Ingaf nu Rächningh för 57 D:r 3 ö smtt Capital medh 20 åhrs pålöpande Interesse hafwandes Capitalet fulla summan från sig nestledne Micaelis ett åhr sedan lefwererat till Peer Ingwarsson och Måns Månsson i Borrby hwilcha nu tillstädes, så wähl som förre tinget tillstådt sig samma 57 D:r 3 ör smt af Måns Mårttensson richtigt bekommit, jämwähl och haar Måns Mårttensson ränttan anwändt till Pupillens underhåld i dhess siukdomb åhr effter åhr, som sielfwa rächningen wijdare förklarar, hwilchen aldenstund Rätten befunnit skiähligt är worden approberat, allenast bljr hans giorde fordringh 8 dahl: 27 1/3 ör smtt här medh uphäfwen, och således ingen dhem den andra skyldig, uthan Måns Mårttensson frij för wijdare answar af samma Barnegodtz.
Inkom till rättenRådhmannens wäll:tt Magnus Krabbes i CimbritzhambnRätten tillskrefne bref af Cimbrishambn d: 9 Maij 1696, dheruthi han förebär sitt lagha förfall att förmedelst han måste wahra wid mönstringen medh adelspfahnan som war be…adh d: 13 hujus har han intet kunnat hijtkomma, och uthföra sin saak emot sahl: Cornetens Gröönwaldz enkia i Gislöf, Begierandes få upskof att fullföllia och befästa sin hoos henne förmente hafwande praetention till nästa tingh, hwilchet Rätten så wijda bewilliade som Hr Rådhmannen vigilerar och i Lagha tijdh på dhes wederpartz stämbning begiärar emedan den förra till dhen tijden, intet kan appliceras han sig iche häller hwarder af att betiäna.

Inkom för Rätten den efftersända Lasse Pijpare som uthi saaken angående slagzmåhlet emellan Sifwert Månsson i Cimbritz, och dess stifsohn förmehnats hafwa någon upliusningh, hwilchen berättar att Sifwert mödte honom på Cimbritzhambns gata och frågade honom om han intet wiste någon han kunde få åka medh hem, denne Lasse Pipare swarat, der bortte wid Ludewigh feldtskiär står några wagnar som der hemma ähro. I kunna komma i föllie med dhem. Till hwilchen ända dhe fölgdes åth dijt. Och då dhe inkommo, satt Sifwertz Styfsohn tillförende der inkommen. Äntteligen satte dhe sigh alla tillhopa och begyndhe dricha, ehuruwähl dhe tillförende tämmelig druchne woro.
Jämwähl war och Pehr och Mårten Jäppes söhner i Cimbris der inne, om sijder sedhan dhe suttit lijtet, doch till dhess det war mörcht blifwit att lius war uptändt, kom denne Lasse Pipare medh Nils Persson i mund klammeri, hwarom kan han så egentl: eij minnas emedan han war druchen, då Nils Persson wille slagit honom, och fattade effter hans håår i dhet samma Nils Perssons styffadergich emellan, då Nils Person fich honom sin stiffader i hååret, och i dhet samma slächtes liuset i stugan, och denne Lasse Pijpare sprang på dörren uth och kom sedan inte inn, weth fördenskull intet hwad sedan passerat.
Såsom Tingzrätten medh denne saakens wijdare examinerande måste beroo medelst mangel af Ludvig fäldtskiärs attest i hwars huus detta slagzmåhlet passerat, alltså förelägges Crono Ländzmannen samma attest begiära, och wid Cimbritzhampns rådstugu eedeligen låta verificera, sampt emedlertijd om dhen brotzliga anklagade Nils Persson wederbörligen försächra.

HadeJöns Thorson i Borrbylåtit instämma Hans Ågesson och hans hustru Ibm för 2 pund och 4 skep:r korn sampt 3 dahl: smtt penningar, som Hans Ågessons hustrus förre Sahl: skall till actore till låns bekommit hafwa. På actoris wägnar upstodh nämbdemannen Thor Olsson i Borrby, och fordrade på bem:te Jöns Thorssons sin sohns wägnar betalning. Swaranderne neka absolut till fordringen; hwilchet såsom nämbdemannen på sin sohns wägnar, seijer sig iche förmodat, beropar han sigh på närmare bewijs till nästa ting, då han saaken å nyo hafwer att instämma och fulleligen bewijsa eller sin tahlan förlustig wara
Inlefwererade nämbdemannen Swen Anderson i Tullstorp och Mårtten Ingemanson i Wallby, eengranskningsom dhe effter senaste Tingzrättens ordre förrättat d: 2 maij A:o 1696 på hemmanet N:o 12 i Borrby hwilchen dhe eedeligen bekräftade sig effter bästa förstånd och samwete förrättat, sampt fehlachtigheeten till 30 dahl: 8 ör smtt taxerat.
Uplästes till föllie af hans Excellt:z Gen: Lieut:s och Gouverneurens högwälb:ne Hr Otto Vellinghs order af Malmöe d: 30 Maij 1696, dhen medhfölgde Specificationen uppå dhe personer och herrar om hwilchas såwäl som dheras fäders alle arfwingars, dheels wistande, dheels egendomb som dhe för tijden possiderat eller sedan A:o 1680 possiderat och abalionerat, hwarom kongl: Excecutions commissionen underrättelse, för denskull och nämbden så wähl närwarande allmoge på dhet nogaste derom är blefwen befrågat, men här i häradet ingen effterrättelse derom kunnat inhämpta.
Nils Anderssonsom tillförende bebodt qwartermästare boostället i Carleby och nu flydt till ett annat hemman i samma byy, begiärar 2:ne nämbdemän måtte beordras dhet af honom nu nyligen anslagne hemman besichtiga och feehlachtigheten taxera, hwar till uthordnades Anders Kåck i Togarp och Nils Ågesson i Stijby.
Begiäradeklocharen Pehr Påelsson i Gladsax, eensyyn uppå någon åker och äng som han effter landebooken förmehnar äga på Järestad mark till sitt klocharkall i Gladsax, der till förordnades Mårtten Nilsson i Tummerup, Thoor Olsson i Borrby, Erich Swensson i Järestad, och Peer Nilson i Wijarp.
Kom för RättenMårtten Jönsson i Gislöf, och begiäradeskafft och laga fasta uppå skattehemmanet N:o 9 i Gislöf, som dhess fader Jöns Mårttenss: till denne sin sohn, dess hustru Gertrud Hendrichsdotter, som nu mehra gienom döden afgången är, och begges dheras rätta arfwingar för 100 D:r smtt försåldt hafwer, hwar öfwer dhet dhem emellan uprättade kiöpebrefwet af d: 16 october A:o 1681 för Rätten upwijst är. Föruthan att Jöns Mårttensson närwarande för Rätten, kiöpet tillstådt och bekiändt sig derföre af denne sin sohn Mårtten Jönsson, den sista penning med dhen förstarichtigt bekommit och således Jord sina ifrån sig och andra sina arfwingar lagliga afhändt. Fördenskull såsom samma skatterättigheet N:o 9 i Gislöf första gången d: 21 februarij 1695, andra gången d: 22 Maij och tredio gången d: 26 Sept:r samma åhr medh Oluff, Christopher, Anners och Henning Jönssöners, sampt Staphan Nilssons i Nöbbelöf, och Mårtten Anderssons i Gladsax såsom kiöparens Broder och swågrars sampt sälliarens brors goda samtyche och wetskap, uthan emellan kommit klander, lagligen upbiuden laghhstånden är, honom bem:te Mårtten Jönss i Gislöf, deruppå här medh laga skafft och fasta bewilliades.

Resolutio vid ransakningen N:o 14
Alldenstund Ryttmästarens Edell och manhafftig Hr Andreas Maschs fullmächtig Johan Ström så mychet mindre kunnat öfwertyga Bengt Månsson Cornets boestället i Wirrestad olagligen hafwa frånflydt, som bem:te bonde medh edeligen afhörde wittnen fulleligen bewist sig 1. Warit uthsagd ifrån bem:te hemman förmedelst Hr Cornetten sielf det samma beboo skulle. 2:do dessuthan hafft Hr Cornettens manhafftig Anners Lorens absolute tillstånd att flyttia hwart han wille, dhet och 3. till öfwerflöd Hr Cornetten wilef tillstådt, alltså finner Rätten skiäligt Bengt Månsson ifrån wijdare tilltahl och gravation för olagl: af flyttiande ifrån bem:te Cornetz booställe i Wirestad, i anledning af 26 Cap:tt L:L: 1 § här medaldeles befria.

Continuerades medh ransakningen, angåendeBengta Ryssa, som i Gladsax försambling oskrifftader kommit fram till herrans nattward, då hennes moder een gammal hustru wid nampn Elna Rasmusdotter Ryssa iämwähl nu tillstädes war. Tillfrågades af Rätten, huru gammal hennes dotter Bengta nu är? Swarade på 20:de åhret, wijdare tillspordes hoon om och när hoon först blifwit warse att hennes dotter så elekt umgiänge hafft, medh dhen så kallade elfwen. Swarade till nestkommande S:te Oluffs dagh blijr dhet 9 åhr sedan, som begynt förståå att dhet war så illa fadt, doch wiste hon intet att det så mychet illa war beskaffat.
Uthan een gång hon war med sin dotter war i marchen och wachtade Gladsax byes fohr som dottren sig medh moderns consense åtagit, begyntte dottren som dhe sutto på ett ställe att wijsa ett owanligit löije plijsande, sampt och några särdeles underliga affecter, alltid hafwandes ögonen bortt åth marchen, Då är modren blifwen illa tillfredz, och som hoon städze tillförende kunnat wähl agat henne har hon och nu tahlt henne hårdt till, hoon skulle wara skichelig. Men det intet hiälpt, efter hon henne hootat. Om sijder är een hustru af byen till dhem kommen medh maat, hwilchen dhet tillåttade den dagen för medelst fåhra wachtningen att underhålla dottern, och som dhe sadt sig att äta, har hon begynt att beklaga för samma hustro wid nampn Johanna Clauses i Gladsax huru underlig hennes dotter henne nu förekom. I ty att tillförende plägade hon wara så wacher i ansichtet af sådan liflig färg, och nu istället är hon så bleek och ofrisk att tillsee, dess uthan plägade hon och wara så sachtmodig, wettig och af godt förstånd, men nu finner som jämwähl der uthi hoos henne någon förändring, derpå den andra hustrun skall sagdt, Ja Gudh bättre i må troo, dhet är intet rätt medh henne, och medh dhet samma dhe så sutto, skall dottren denna Bengta Ryssa slagit sig öfwer ända på ryggen, sampt i det samma kastat modern i hufwudet medh skieden som hölt i handen, begyndt att gloo medh faselig upsyyn bortt åth marchen, sampt äfwen att lee och skratta, hwad henne fattades wiste ingenm uthan studerade alla i den tankan som hade hon warit elliest naturlig hafwande blefwen, gienom något lägersmåhl medh någon menniska, emedan hon under ansichtet war så blå sampt elliest dylijka techn med sig förde, hwilchet och modern sig sielf inbillade, hade fördenskull till henne en Barnemorskia som der om skulle inquirera hwilchen och så föregaf sig intet förstå, hwad henne Bengta Ryssa fattades, uthan sade dhet är underligen fadt, hwad det är så är dhet intet som i mehren(?), för ståendes att hoon skulle naturligen wara medh Barn, omsijder kom hoon lijkwähl derföre i rychte i församblingen, så att dåwarande Pastoren fich höra deraf, som för denskull, skichade effter moderen, och förehölt henne huru folch talade om hennes dotter, dhå hoon modern högdt bedyrade, dhet hoon och nu itererade, att hon intet wiste der af, eller medh hwem dhet skulle skiedt wara, doch aldenstund hoon intet wijsheeten, der om påstår och aldeles nekia kunde emedan hon sielf ännu omgif: medh äfwen samma misstanchar, försächrade hoon bem:te Pastoren att tijden skulle der om det wissaste uthwijsa, om och så woro, så wille hon medh största flijt tillsee att det måtte komma i dagliuset, och således mehra olycha effter bästa möyeligheet sökia afwärria emedlertijd råkade hennes dotter någre gånger i raserij och yhrhet, så att hon omsijder måtte nödgader kalla Byfolchet till hielp. Rätten frågade henne huru och på hwad sätt hoon eller någon annan kunde wetta, att det war Elfwen som hade medh dhess dotter att beställa? Swarade, när då tijden gich förbij, att intet naturligit foster framkomb, woro dhe alla i twifwelsmåhl hwad henne fattades, men när som modern lågh hoos henne om nätterne, begynte hoon dottern och så att phanticera då modern hörde att hoon talte och affecterade sig för sig sielf Itererandes offta dhe orden: Så många, så många. Jämwähl och att hoon understundom sadhe Twij huru illa see du uth baak på, som ett hohlt trugh, men framman på seer du så wähl uth, och åther ibland sade hoon, kommer du nu igien och will förtreeta mig, wid detta senare hoon brukade lijkwähl alltid någre särdeles liufliga och wänliga miner, doch förwillade medh loijande och skrattande. När då modern sådant een tijdh effter annan förnam. Och sådant klageligen för andra i byen berättade, stuxande dhe som dhenne modern och berättar sig sielf minnas att för många åhr sedhan, der i byen äfwen war ett qwinfolch wid nampn Kitta Ring som lijka så bahr sig åth, hwilchen sedhermehra blef dödh, och mehntes och både att Elfwen hade medh henne beställa, som och att Elfwen tog lifwet af henne, efftersom hoon och så hade medh manfolch olofl: beblandelse och fich Oächta barn. När dhå folchet i sochnen der om blefwo påmindte, och dermedh confererade dhennas hennes dotters tillståendh, ordh och affecter. Spargerades ändtel: som nu sagdt är, att hoon och så hade umgänge med Elfwen. Rätten tillfrågade dottern Bengta Ryssa, uthi hwad gestalt hon först sågh honom och hwarest? Swarade där är i Gladsax march kiälle sprung, som kallas hyre killa, der wille hoon een gångh som hoon hade gådt barfotha i någon orenligheet, twätta sina fötter och då kom han förste gången till henne, af anseende, som een dyrlig och rätt wacher herreman i skiöna röda kläder, och då hade han först sitt umgiänge medh henne, hwilchet war förr än modren dhet warse blef # Q: om hon alltid såg honom, då hon blef hufwud swag. R: Ja mehrendels, men så hade han offta sitt umgiänge medh henne, som hon intet fich see honom.
Q: både modren och dottern om den seenare och dhen tijden som hoon warit medh dhess foster, som hon förmehnar warit qwitt sine menstrua. R: dhe swara begge Neij der uthi hade hoon ingen åthskildnat, uthan som dhet borde wara hade hoon alltid sijna tijder. Q: Modren huru hennes dotter förhållit sig sedan hoon war till h: nattward. R: När hon fich wetta att hennes dotter war oskrifftader framgången till h: nattwardh, blef hon så illa tillfredz, och wid dotterns hemkompst, sedan hoon moderen hörde folchet sådant för sig berätta, förehölt hoon sin dotter medh gråtande tåhrar hwarför hoon så giordt, hoon swarat medh een sälsam upsyhn moor Tigen stilla, Jag weet intet deraf, änn wijdare berättar modern att hennes dotter bordt sig christeligen och wähl att samma dagen som dhet skiedde gå till alltaret, till hwilchen ände hoon och hoos klåcharen låtit antechna henne om lögerdagen tillförende, Jämwähl dottren medh godt förstånd och Christeligit upsåth, när dhet om söndagen ringde förste gången, gich uth från henne i mehning att gå up i kyrchian till skrifft. I hwilchet upsåth hoon beklagar, att hoon af sin förra Älendigheet är worden förhindrad Iche wetandes om hoon sig under wägen uppehållit, men till skrifft är hoon som folchet henne berättade, kommen förseent medh ett förändrat ansichte, sadt sig lijkwähl i kyrchian på sitt wahnliga rum, och sedan ähr hon lijkwähl medh dhet andra folchet framgången och annammat herrans h: nattward dereffter har nu warande Pastoren derstädes sändt budh effter henne, och då han talte till henne skall hoon swarat honom så illa att modern fich jämwähl det weeta, haar hoon tagit illa wed sig och frågat henne hwarföre hoon giorde henne då så hierttantz stoor sorgh, den eena gången effter den andra, då dottern swarat, å moor tigen stilla Jag weth intet af hwad i sägen, modren swarat, huru då min dotter, hwad fattas digh, kan du något läsa för mig. Då min dotter lääs; hoon swarat Ja: Jag kann läsa, hwilchet hoon offta repeterat och sagdt att hoon kunde, men kom lijkwähl intet dertill. En gång dereffter om natten då dhe låghe samman begynte hoon åther fanticera, och i dhet sammasprång op och uth hwar wedh modern förskrächtes, fölgde effter dhet hastigaste hoon kunde, men hundte doch intet wara så snart att hoon ju redan war bortte, och wiste då modern antingen hon siucher eller fluten war, och fich ingen spreda på henne, ehuruwäl hoon alla som henne förekommo, derom frågade, hafwandes då hoon warit bortte öfwer 14 dagar, och mehnte modren då intet annat än hoon uthi sin elendigheet war omkommen; men mitt om natten effter så lång förluppen tijd, kom hoon igien och bultade på då modren blifwit förskrächt och frågat hwem det war; hoon swarat moor dhet är Jag, modren tänchte, Gudh bewara mig, dhet är aldrig min dotter i sitt naturliga wäsende. Åther bullttade hoon och sade, moor slepp mig in, då modren äntelig: om sijder öpnade dören och förnamm att det war hon hwareffter hoon uppå moderns tillfrågan, hwarest hoon warit refererade att hoon nu Gudh skiee loof hoppas blij frij från sin förra anfächtningh, i dy hoon warit bortta och fådt booth. Rätten frågade Bengta Ryssa, hwar hoon då war, hoon swarade Jag berättade i gåår att Jag gich norr uthe och itererade så wijdare som för bem:t. Tillfrågades huru hoon wiste att att hoon skulle gå norr uth och få boot; swarade dhet wiste hoon intet, uthan i sin hufwudwilla och yhrheet träffade det så. Q: Om hoon innan forth så länge hoon gich norruth war hufwudyhr? R: Neij understundom warit något bättre, då gich hoon fram till byar och tigde sig födan, men när dhet åther brådde på henne, lopp hoon länge åther bortt, alt till dhess hoon råkade dhen mannen som bootade henne, Rätten imponerade henne medh alfwarsamme formalier, att hoon måste uthsäija, hwad det war för een man, och hwarest han är hemma I ty, om hon dhet iche wiste, så att hoon kunde få honom till wittnes öfwer alt hennes älende, kunde man intet troo hennes berättelse och alltså måste plichta så mychet swårare, hoon swarade, hwad Gudh och öfwerheeten will giöra, ståår i deras händer, hwad hoon sagdt och berättat är sandt, står dhet intet tilltroendes, kan hon der wijdare intet bestyrchia, contesterandes widh Gudh och sin salgheet, att hoon intet weth hwad för een mann det war, iche häller hwar han är hemma, om det och hennes lijf giälla skulle.
Sententia Interlocutoria
Ehuruwähl denne qwinspersohnen Bengta Ryssa iche kan beneeka ju oskriftader framgådt till herrens h: nattward, så finner Rätten lijkwähl uthaf föregående Ransakning, hennes älende så stort och swårth att dhet mehra att beklaga, än straffa, wärdt är; I dy sochne- och nämbdemännen, jämpte hennes egen relation, bewittna henne några åhr warit afwitta, och dhet tillskifftes understundomb swårare än sombliga tijder henne tillsadt, så att folch måst taga wahra på henne, Ja någre persohner hafft swårt att hålla henne i hennes raserij, hwilchet och jämwähl nu i kyrchian skall brådt på henne, att hoon deraf i sin hufwudwilla gådt fram ibland dhe andra folchet och bekommit herrens h: nattward, såsom och någre fleere qvestioner torde finnas nödige att ventilera, dhem Rätten sig än wijdare will om huxa, alltså må medh ändteligit sluth i saken anstår till nästa tingh, och som dhen i någre omständigheeter synes höra under fori Ecclesiastice omdöme, Dy will Tingzrätten dhet samma dhet högwördige Consistorium hafwa notificerat sampt dess mogne betiänchande öfwer een så sällsamb saak medh forderligste inhämpta.
Cronones Befalningzman påminte allmogen, så wäl som nämbden, att dhe hwar i sina sochner låta sig wårda om skårsteenarnes opbyggande, jämwähl siukstugernes förfärdigande tillstundande sommar, sampt landzwägernes och broarnes repererande, så frampt dhe för wijdare olydno till näste höstetingh eij wehla umbgiälla, hwad lagh och förordningarne förmåår.

Carl Lilliengrijp