Anno 1702 d 13 augusti höltz Extraordinarie ting i Järresta häradh och By. Närwarande Cronans Befallningzman wählb:de Elias Löfbergh och Järesta härads wanlig nämbd.
Cronans Befallningzman wählb:de Elias Löfbergh ställte för Rätten Tredingz Ryttaren Per Rasmuss. som d 3 hujus begådt dråp på een Bonde wid nampn Hindrich Jönss.
Per Ohlss. som är fader broder till den döde berättade att han således hört af Hindrich Jönss. förtällias det Hindrich Jönson kom ridande från Tommerop hwarest han hämbt någre skrifter om kyrkioräkenskapen och wille hemb till Jerresta, och som han kom moth Byen möter honom tredingz Ryttaren Per Rasmuss. och frågar genast huru det kom at dheras Ryttar intet war wid sidsta möthet? Swarade så Hindrich Jönss. at han war siuk. Dherpå säger Ryttaren iag skall betahla dig för omaket, blåtter så wärian och slår dhermedh Hindrich, hwilken medh sin häst wred sig hit och dit at fria sig för hugg, men kunde intet komma undan emädan hästen eij mäktade, släpper så Ryttaren sin hatt och säijer at Hindrich skall stiga af och fly honom den igen, m hwilket Hindrich giorde, och i dhet samma som han gaf åth Ryttaren hatten stack han wärian i lifwet på Hindrich, gaf honom ändå sedan någre slag öfwer Ryggen och red så från honom.
Ryttaren Per Rasmuss. tilstodh dhet han hade stuckit honom, men at han warit så drucken at han intet wiste af sig uthan reed sedan in i Tommerop och der ifrån till dess Rusthållare dher han lade sig såfwa, eij weetandes at han giordt något ondt förr än han blef grepen.
Jöns Anderss. i Jerresta berättade at han stood hoos Ryttaren i stohlen i kyrkan men kunde intet märka at Ryttaren war drucken, uthan stodh och sång han friskt medh dhe andre, när halfpredikat war gick han uhr kyrkan och för än mässan war ändat war Jerningen giordt, och Hindrich Jönson redan i Byen då folket kom uhr kyrkan.
Predikanten Jacob Nillss. som samma dag predikade sade sig sedt honom i kyrkan, och då han under predikan gick uth, men kunde intet see at han war drucken, hwilket och fleera af Bymännen besannade.
Ryttaren tilfrågades hwar han hade drucket? R: hoos een Gathehuusman Jöns Trullss. här i Byen.
Bymännen sade at dhenne Jöns Trulls är een stackars fähhyrde här i Byen som går wall medh dheras boskap och har intet råd at hålla öhlsahl.
Jöns Trullsons hustru war tilstädes och sade att dhe brygt sig 2 skepper malt til dricka, och hwar Per Rasmuson dher för predikan och begiärta dricka för 2 öre som han fick, hålla elliest inte öhlsahl, och då samman ringde sade Per Rasmuss. han wille gå i kyrkan i Gudz nampn, kunde intet see at han war drucken så han kom dit, icke heller kunna han bli drucken af det dricka han dher fick.
Q:o til Ryttaren war han warit om Natten? R:t Uti Grödstorp dher hans hustru Boor, der hade han warit någre dagar sedan han warit på Ryttare mötet och ärnade sig nu at rijda till Rusthållaren i Hoby medh monteringen.
Matz Hanskemakare i Smedstorp framstodh och sade att han samma tid kom åkandes och skulle genom Jerresta By och som han kom igenom grinden på Bygathan möter honom denne Per Rasmuss. och håller ända moth hans wagn, mitt på emillan tömmen emillan begge hästare, frågar så om han intet wiste så mycket at rida uhr wägen för een tredingz Ryttare, fick så uth wärjan och gaf honom dhermedh någre dryga slängar, red så litet från honom och wände så strax om igen och frågade hwarför han skällde honom för skällm och hundhfott, och fast hanskemakaren sade Neij, och betygar at han icke dhet ringaste skällde slog han honom wärre än förr så at han måtte springa af sin wagn och fly till ett dernest liggande Ryttare huus, red så Per Rasmuss. efter, och sade at han skulle gå till sin wagn igen eliest skulle han få än meera hugg, och som hanskmakaren intet trodde i säker i Ryttarehuset gick han till wagnen, men Per Rasmuson red till honom igen och slog åther på honom så att han måtte springa från wagnen öfwer ett gierdes dike der han blef intill Ryttaren wart bortriden, och war heel blå slagen öfwer armar och axlar, som han åthskillige wist, sagt han icke giorde honom det ringaste, eller heller weeth hafwa sedt eller kändt honom.
Allmogen gaf hanskmakaren dhet wittnesbörd at han är een stilla man som ingen menniska giör emoth.
Q:o till fången Per Rasmuss. hwarföre han slog hanskemakaren? R:t han körde ända på hans häst så at een rem af monteringen gick sönder.
Hanskmakaren nekar högt och sade att han hade twå tomma händer, och den andra reed i full montering.
Ryttaren sade at det står än at see på remmen.
Q:o Om han haft något utheståendes med Hindrich Jönss:n R:t Neij han aldrig giort honom någet emoth och weeth intet huru han kom til denne gärning.
Jöns Ohlss. fader til Hindrich Jönss. instodh grätt och klagade öfwer sin sons dödh at han så oskyldig skulle tagas af daga som war så stilla att han aldrig giorde någon siähl emoth, icke heller giorde nu denne något, likwähl war dhenne Per så mordisk emoth hans son at då han tyckte honom intet fick nog slå honom då han red undan låter han medh willia falla sin hatt och kör hans son at taga den up, och som han war stegen af hästen och gaf hatten till Per Rasmuss och intet ont förmodade sig, sticker Per Rasmuss wärjan ändå i lifwet på hans sohn, at han intet kunde akta sig derföre, och då sonen säijer sig wara stucken geer han sig ändå at slå honom fast han[s] son eij kunde annat än hålla händerna för såret som war ända under bröstbeenet, har nu så mycken större sorg deraf, som han nu i sin höga ållder hade sin enda hielp och understödh af sonen, ställer saken i öfwerheetens händer för dhen samma at lida.
Een dräng hemma i Wiarp har berättat at Per Rasmuss. mött honom innan han kom till Hindrich Jönss. och wehlat truga af honom penningar till öhl, drängen låfwade så willia föllia Ryttaren till Tommerop och spendera öhl, at han wände om igen intill dess Hindrich Jönss. kom ridandes och Per Rasmuss. redh till honom då sprang drängen afsides i åkern och slap undan, men såg intet då Hindrich blef stucken.
Pastoren i Cimbrishambn Hr Anders Berglin berättade at han war samma dag moth aftonen och berättade den stuckne, och då fortällde han således wara passerat som nu fadern och fader Brodern har berättat, och war då Per Rasmuss. tilstädes och tilstod så wara sked, men wiste intet huru han kom dertill, mädan han intet ont haft medh honom utheståendes.
Männen som iempte feltskäraren Ludwig hade sedt skadan berättade at den war tät under bröstbeenet ända i lifwet och trängde sig istret i holet at intet stort blod kom der uth uthan spåttade städze blod uhr munnen. Blef stucken wid pass klockan 11 om middagen och andra dagen så dags war han dödh.
Eliest war han skuren i fingrarna af det han gripet om wärjan då han den stack i lifwet, hade och blånadt öfwer axlarne.
Ryttaren Per Rasmuss. sade at om han hade wist något af sig så hade han fuller gifwit sig på flyckten, men han red först till Tommerop och sedan hemb till Rusthållaren och lade sig der såfwa.
Nämbdemannen Mårten Nillss. berättade at sedan han stuckit mannen möter han een dräng hemma i Tommerop, och som drängen seer honom komma med blått:d wärja löper han afsides, rider så Per efter och frågar hwarföre han lopp så uhr wägen för een erlig kar sade denne han skulle hämpta hem någre hästar och hade een tömsträng i handen sick så hugg intill han måtte ge tömmen ifrån sig red så Per intill een Ryttare i Tommerop som pläger sällia öhl, der kom drengens huusbonde och fodrade sin töm då körde den andre Ryttarn denne at gee igen tömmen och hade när wankat hugg för Per.
Per Nillss., Hans Erichss. och Lars Nillss. i Jerresta som fångat Ryttaren berättade att dhe genast sloge efter honom, när dhe kommo till Tommerop finge dhe weeta at han war borte och tagit wägen öfwer markerne rede så efter til Hoby och då dhe kommo till Rusthållaren Thore Perss:n sade han at Per war nyss inne och fick sig någon maath och gick sedan uth, men han wiste intet hwart, hwilket dhe tyckte wara hastigt, ginge dhe så i gården att see sig om hit och dit hwaröfwer folk sankades, war så een den dhe eij kunde som pekade på een dörr frågade dhe så Rusthållaren war nyckelen war till dörren sade han hans hustru har den och är i Byen, men han intet weeth hwar.
Gick så Rusthållaren och ropade Per wid dörren, men ingen swarade, leete de då op en yxe och bände dhermed op dörren låg så Per på een säng och wände Ryggen moth dem, stogo dhe så till och ropade på honom då han badh få sofwa, men dhe sade eij hafwa tidh dertill, låg så Pistohlerne och monteringz wärjan på bordet dem tog Rusthållaren och bahr uth, men Per sprang och fick een wärja han hade dher hängiandes och begynte giöra mothwärn. Men dhe wore honom öfwermäktige att dhe fingo honom medh sigh, war intet drucken uthan styff at nappas medh.
Allmogen berättade at han tillika med sin broder för kort sedan illa hanterat een man i Allbo häradh, så at ingen hade trodt honom om lifwet.
Per Rasmuss. sade at sen hade släpt bort hans och brors hästar, men intet han uthan hans broor och een annan Ryttare slagit honom.
Per Rasmuss. berättade siug wahra om sine 24 eller 25 åhr, hans fader är bonde i Gladsax och har han städze warit Bonde dräng intill nu i sommar at han gaf sig till tredingz Ryttare hwar under redan een hans Broder wahr.
Allmogen berättade att dennes broder är tredingz Ryttare och een slem öfwerdådig sälle, och at denne som nu är kommen nyss dertill wisar sig eij bätter.
Hindrich Jönss. berättades hafwa warit een man om sine 36 åhr och gift i 6 åhr, har lämbnat enkian hafwande, haft barn men döde, har ett gådt eftermähle om sig at han warit from och flitig, har och warit ktrkiowärd och nu hämptat dherom någre Räkenskaper, hans gamble fahr lähr måst sakna honom som haft af honom god stöd och största dehlen sitt oppehälle.
Widare hade ingen i saken at påminna
Resolutio
Såsom Ryttaren Per Rasmuss. sedan han på allmän fahrwäg förfört sig på een och annan också har öfwerfallit Hindrich Jönss. på hwilken han uthan skuld eller gifwen orsak rent wärjan i lifwet hwaraf Hindrich Jönss. andra dagen liutet döden, warandes Per Rasmuss. å färsk gärning gripen som det samma för Rätten har måst tilstå; Altså efter andre Cap: dråp M: B: med willia L:L: blifwer Per Rasmuss. för dhet oppå Hindrich Jönss. begångne dråp dömbder ifrån lifwet och at blifwa halshuggen, dog sådant den höglofl. Kongl. Giöta hofRätts högrättwisa omdöme underdåhn ödmiukl: henskutit.
© Magnus Lindskog, 2000
(viss redigering pågår fortfarande)