Anno 1707 d: 6 Junij höltz ordinarie sommar ting med meniga almogen i Jerresta häradh, af häradz höfdingen Bengt Seth. Närwarande then wahnliga nämbden undantagandes Thor Olson som är siuk.
Commissarien och Cronones ländzman Magnus Löfberg låtit stämma, Nils Jönson, och Jöns Clemmetson, för slagzmåhl med Anders och Mårten Håkenssönner i Gladsax. Å commissariens wägnar mötte des fullmächtig Lorentz Anderson, klagandes huru såsom at dhe slagetz sammans med begiäran des instämbde witne som äro Pehr Jbbson och Esbiören Jbson måtte där om giöra des edeliga uthsaagu.
Pehr Jbson och Esbiören Jpson aflade witnes eden, och witnade Pehr Jpson at Nils Jönson och Mårten Håkenson woro(?) då på Wijk, kommo så i ordkast om et styke Jord, Mårten oplåtet till Nils Jönson, och förmente sig wara eij betalt derför, slog så Nils Jönson till Mårten Håkenson, med flata handen på hufwudet, hwar på något derefter Mårten böd at ta igen, at dhe fingo hwar andra i håret, men blefwo sittiandes, at dhe hwarken kommo omkull eller syntes wijdare åkomma, än at Mårten Håkenson blödde lijtet näseblod. Nils Jönson bemötte at om intet Mårten warit drucken så hade ingen orro yppas,och skedde eij bätre ingen skada.
Esbiören Jbson instod wittnade at Nils Jönson blef tilltalt af Mårten Håkenson, hörde dog intet grant hwarom, förn han sedermehra hörde dhet skulle wara om et stycke Jord och då Nils Jönson länge optaget munbruk af Mårten Håkenson, slog han till Mårten Håkenson under öhrat. Då Mårten sedan han litet fohr i håret på Nils Jönson, at dhe fingo hwarandra i håret, men blefwo genast åtskilde at ingen åkomma syntes wijdare,än Mårten blödde lijtet, wet intet om dhet wara nagla ref eller näseblodh, medan Mårten gick strax uth. Mårten Håkenson tillstådh eij fådt wijdare än näseblodh på honom så dhet hade intet at säga. Hade häller intet klagat så framt länsmannen intet påtalt saken.
Resolutio
Huruwähl swaranderne welat påstå at deras slagzmåhl och des ordsak warit af intet wärde, icke heller der af syntes någon åkomma, utan dhe sig wänligen förlijkt, så at ingen sökt kiära emot annan; Likwäll medan bewist, och oförnäkeligit är, dhet Nils Jönson tillfogat Mårten Håkenson blodwite, och hår dragit honom, och Mårten Håkenson sammaledes hårdragit Nils Jönsson; Altså dömmes Nils Jönson för blodwite och hårdrag at böta sex mark smt och Mårten Håkenson för hårdrag tre mark
Angående slagzmåhlet med Jöns Clemmetson och Anders Håkenson berättade, Anders Håkenson at i Lasse Håkensons stugu kom han i ordwäxling med honom om en häfde åker Jöns skolat giort honom förnähr, grep honom så Jöns Clemmetson i ansiktet med fingrarna, at han blef refwen så blod gick uth, men giorde intet motwärn utan gick sin wäg har intet stämbt saken. Jöns Clemmetson tillstod så wara passerat men war af aldeles intet wärde, hwarken trättan eller slagzmåhlet. Fulmächtigen påstodh ingen böra slås uthan sökia lag och rätt, den han saken underställer.
Resolutio
Ehuruwähl eij wijdare slagzmåhl warit, än Jöns Clemmetson efter liten ordwäxling, grepet till Anders Håkenson at han i ansiktet allenast fåt nagelref hwar öfwer han icke klagat, likwäll, emedan Anders Håkenson der igenom fåt blodwite ty fälles Jöns Clemmetson för dhet tillfogade blodwitet at böta sina 3 mk smt och Ander Håkenson wara saklöös.
Cronones Länsman, låtit instämma drängen Lars Månson för begångit förargelse i kiörkan warandes å Ländzmannens wägnar tillstädes Lorentz Anderson inläggiandes een attest af kiörkioherden att Lars Månson den stora tacksejelse dagen begick een stor förargelse, med oliud och buller så att kiörkioherden måtte stanna med predikandet, innan han blef bracht uhr kiörkan warandes b:te skrift dat: d:n 6 juni A:o 1707 som för Rätten oplästes.
Inlades än ytterligare Hr Lieutnanten Fredrick Stures supplique till Gouvernamentet, at emedan samma kahr har låtit sig hwärfwa, söker med dhet foderligaste måtte afgiöras till hwilken ända öfwersten och vice Gouverneuren Faltzburg det remitterat till Tingz Rättens foderligaste afgörande, de dat: d:n 3 Maij A:o 1707 begärandes Lorentz Anderson , at fast åtskillige af wederparterne med deras wittne sig i dag har infunnit, så är dog af commisarien och Länsmannen saken eller des witne eij för än i morgon instämbd begär derför saken till i morgon måtte opsättias, hwilket Rätten bewiliade.
Mickel Nilson i Gislöf opböd 3/16 dhels skatteheman af N:o 25 i Gislöf och 1/16 af N:o 32 ibidem, som han sig af des broder Erich Nilson har tillhandlat, till dhen dehl som han i bem:te hemman tillförende ägde så at han sig nu Numer 25 bestående i 3/8 helt och hållet har sig tillhandlat och halfparten i N:o 32 som är 1/8 och brukar dher den andra 1/8 Oluf Knutson.
Erich Nilson war tillstädes i hwilkens närwaro kiöpebrefwet af d:n 8 Martij 1705 oplästes underskrefwet af Erich Nilson, Oluf Knutson, Anders Månson, och Anders Nilson och tillstod han så handlat wara.
Michael Nilson i Gislöf instämbd Mårten Jönson ibidem för dhet han utlagt öfwer des andel till Ryttare hästens underhåld, medh Fouragie och skodning.
Mårten Jönson till wedermåhl swarade at dhet stiger långt högre hwad han utlagt än som dhet sig belöper hwad Micahael Nilson gifwit. Och som ingen thera hade opsatt huru mycket, hwar och en uthlagt alt så taga dhe afträde, dhet sins emillan at iämbföra och liqvidera.
Samptelige Cimbris sochne män låtit instämma klåckaren Abraham Bergman, för huuslega af siukstugan der i sochnen i 6 a 7 åhrs tijd a 3 D:r åhrligen. På sochnemännens wägnar war tillstädes Mårten Rasmuson och Pehr Bengtson hwilke dog ingen fulmacht hade at opwijsa.
Klockaren Abraham Bergman till wedermåhl swarade at een dehl af församblingen sökia at giöra honom här uti förtret, men dhe mäste intet, hwarför han påstår att desse böör opwijsas fullmacht, af hwilka dhe äro befalte at låta honom instämma. Eliest förewetter med siukstugan således at emedan kyrkioherden sahlig Hr Hans som nu för kort sedan blef död, war een tijd Cappellan i församblingen och hade klockare löhn till sin subsistance. Skötte han intet om klockare huuset som warit lijtet förfallet hybbele så at dhet aldeles i den tid blef odugligt, och som denne Abraham Bergman war hans Substitut fick han allenast 20 D:r åhrl:n till löhn och hade hwarken huus eller boställe. Utan enär Hr Hans blef körkioherde och han blef klockare, hade han eij närmare huus wahrelse, än at kiörkioherden och probsten gofwo deras samtycke, at honom siukstugan af cronones länzman och commissarien Löfbergz oplåtes at bebo emot dhet han skulle hålla den wedh macht som han den emottagit hwilket han och så giort, inlägger dher på Commissarien Löfbergz tillåtelse sedel dat: d: 18 Aprill A:o 1701, så och eet bref ifrån Hr Probsten Magister Floreus som i dhetta måhl bifaller klockaren och påstår honom af sochnemännen sker orätt. Hwilket är dat: d:n 31 Maij 1707.
Sochnemännen förmehna ingen böra råda om deras siukstuga uthan sochnemännens som dhen bekåstat, och bör klockaren sökia sin man som låtet klockare bohlet förfahra, och nu sielf skaffa sig huuswahrelse, medan han niuter både helgen sköld och offer sampt påskemath.
Klockaren uhrsächtade sig, med dhe swåra tijder och des ringa lägenheet, at dhet intet förslagit, har icke heller accorderat om någon lega, icke heller är uthsagt för än som kiörkioherden war död och nu stämbningen blef förkunnat.
Wederparterne bemötte at dhe intet iust genast wille hafwa honom uth uthan nu imedlertid är at byggia påstå dhe at han siälf bygger sig huus och at dhe få råda om siukstugan för dhe fattigas bästa.
Resolutio
Dett hafwa fuller Mårten Rasmusson och Pehr Bengtson i Cimbris å sochnemännernas wägnar welat påstå att klockaren Abraham Bergman som bebodt församblingens siukstuga i 6 åhrs tijdh, bör åhrlig derför betala huuslega till dhe sochne fattiga 3 D.r smt, och sochnemännerne hädan eft3er, få till sochnens fattige bruka siukstugan, likwäll och emedan klockaren Abraham Bergman har andragit, huruledes klockare bohlet förn han tillträdde klockare tiänsten är råkat i ödesmåhl, så at han intet haft något klockare huus at tillflyttia utan med sahlig kiörkioherdens samtyckie, och efter då warande Crono Ländzmannens Löfbergz sedel, af. D:n 18 Aprill A:o 1701 betingat siukstugan som då stod ödhe at beboo, emot dhet han siukstugan skulle wed macht hålla, men aldeles intet at gifwa någon huuslega, hwarpå ingen i kiörkoherdens lijfstijd har dhet ringaste talt, för än kiörkio herden nu nyl:n död blefwen, och klockaren i olaga tijd sig ingen uthwägh weet, och här om Hr Probsten uti häradet sin mening tillkiänna gifwit, och bifallet klockaren at allmogen bör hiälpa som dhen dher utan något förwållande är huuswill, ägandes iämbwäll Hr Probsten at hafwa inseende så med siukstugan som sochnens fattige. I dy finner Rätten at enär klockaren efter tillståndz sedelens Innehåldh wedh från flyttiandet lefwererar huuset behållet ifrån sig, han för wijdare huuslegan bör wara frij, och at han iämbwäll bör niuta laga fahrdagh till godo inom hwilken sochnemännerne hoos Hr Probsten och wederböranderna, kunna pläga rådh huru wijda siukstugan till dhe fattigas underhåldh kan behöfwas eller nyttig anwändas.
Jon Håkansson i Wemmenlöf instämbde Måns Esbiörnson ibidem för 2:ne stolpar och skälzord, warandes Joh Håkenson tillstädes men intet Måns Esbiörnson utan hans mathfader Gunnar Pehrson uhrsächtade honom at han war i håfwerie på hofgården. Och han nämbl:n huusbonden stämbt i et annat måhl beror alt så till i morgon.
Oluf Fränneson i Örneberga stämbd Nils Pehrson ibidem för 5 D:r smt skuldfodran, flytandes af dhet som han uthlagt till 3:dingz Ryttaren Monteringen bestigandes efter opsatz 144 D:r 20 öre hwar uti Nils Pehrson bör participera ¼ dhel. Men eij will tillfyllest betala utan innehåller 5 D:r smt.
Nils Pehrson till wedrmåhl påstodh sig först hafwa betalt 28 D:r smt 14 öre och sedan 3 D:r 19 öre men efter cronobefallningzmannens handh eij bör betahla mehr än 32 D:r 12 öre på een fiärding.
Oluf Fränneson hölt för omögeligt, at alt kan på lijka, dy dhet består i mångahanda uthgifter, och lär ingen kunna märkia hwadh han wärkel:n uthgifwit, han har nog beswähr likwähl utan någon wedergälningh.
Parterne togo afträde at öfwersee dheras räkenskap, och sedan säga hwilke poster dhe finna wara stridige.
Michael Nilson och Mårten Jönson instodo och gofwo tillkiänna at dhe sog således medh hwarandra förlikt at Mårten Jönson blefwet den andre skyldig 28 öhre smt så at de såledez hwar andra förnögdt.
Måns Christenson i Sandby låtit stämma Sasser Mårtensson i Walby för 2 D:r 4 öre smt skuldfodran, gifwandes Måns Christenson tillkiänna at dhe sig förlijkt således att Sasser Mårtenson lofwat honom 14 dagar för Mickelsmässo beweller saken stå lika öpen.
Sasser Mårtenson tillstädes beiakade således wara förlikte, att i fall han då intet betahlar underkastar han sig Rättens domb.
Måns Mårtenson i Wämmenlöfz torp låtit stämma samptelige bymän i Wämmenelöf för en wagn dhe förleden höst ifrån honom pantat.
Wemmenelöfz Bymän till wedermåhl förklarade at dhe pantat wagnen för åthskillige motsträfwigheet i deras by samblingz, ehrlägiandes dheras förklaring skrifteligen påståendes at dhe budit honom sin wagn igen, men han war så wrångwärdig at han intet wille dhen återtaga.
Måns Mårtenson inlade wijdare sit klagemåhl skriftelig, betygandes at dhe togo wagnen för slagzmåhlet som dhå war framme, kan intet bewijsa dhe budet honom sin wagn, uthan han skickat dhen at afhmänta, men dhå war ett hiul aftagit.
Resolutio
Såsom Wämmenelöfz bymän sig sålede hafwa förklaret at han sedt Måns Mårtenson wahrande tijdh han war i deras bylag stält sig emot dheras byskrå så widrig at dhe haft ordsak för dhes olydno at anse honom med wahnlig plikt hwarföre de och wagnen pantat, icke desto mindre äro dhe glade at dhe sluppet honom, och welat giärna uthan lösen låta fara wagnen, och deras Rätt eftergifwa, påståendes at Måns Mårtenson hoos dem hwarken fodrat sin wagn eller sökt dhen at afhämpta, hwilket Måns Mårtenson icke heller annorledz bewijsa kunnat, altså pröfwar Rätten Wemmenlöfz bymän efter deras tillbudh böra låta Måns Mårtenson få sin wagn oskadd tillbaka och sedan för widare plikt å begge sidor wara fria.
Pehr Olson i Borreby stämpt Truls Mårtenson ibidem för några ähgor dhe skola wilia frå et bruk som dhe honom stadt hafwa.
Truls Mårtenson och Pehr Månson till wedermåhl anhålla, at saken måtte opsätias, till i morgon, då Cronobefallningzman lofwat komma tillstädes, som wet rätta sammanhanget, hwilket bewilliades.
Måns Christenson i Sandby praesenterade för Rätten et skiftebref, som frälse befallningzmannen Trued Trulson håller efter Pehr Håkenson i Tulstrup, A:o 1703 d: 7 Feb:, hwar uti Måns Christenson blef inskrefwen till förmyndare för Mårten Gunnarson, och hans arf 18 D:r 9 öre smt barne pgr, dhe han till sigh tagit, för nimmandes at han och så i skiftebrefwet skall wara infördh för 44 D:r 3 öre, at emottaga för Christopher Hans dotter, Lucia, dhet han tillförende eij wist, hwilken andel icke heller någon honom tillbudit, utan Mårten Ohlson som war hennes stiffader, behållit godzet hoos sig, begär at sådant intet måtte lända honom till answar icke heller kan han sig der med befatta, medan han har ännu dhet eena förmyndarskapet, till medh både uth lefwat at han är sine 65 åhr till medh haft Rusthåld som han nu för dhes oförmögenheet har måst öfwergifwa icke heller är lagl:n satt till förmyndare, af frälse in på crono förslåendes till förmyndare för Mårten Gunnarson Brodern Hans Gunnarson som är boofast, an hållandes, att emedan Mårten Olson eij är wederhäftig, en annan måste tillordnas förmyndare för pigan Lucia, hwar till han ingen ducktig kiänner iblandh slächten.
Nämbden pröfwade Mårten Olson eij längre kunna anbetros något arfwegodz icke heller Måns Christenson fallen dhet at emottaga finns och ingen uti slächten som dhet till kan wara fallen och wederhäftig at emottaga Luci Christophers andehl som är 44 D:r 3 öre smt.
Resolutio
Såsom Rätten befunnit Måns Christenson i Sandby nu wara otiänlig, at förwalta något förmynderskap så för dhes ålder som dhes medellösheet skull, at han derföre har måst öfwergifwa des gårdzbruk, Alt så blifwer Hans Gunnarson förordnat at emottaga förmynderskapet för des broder Mårten Gunnarson, och hans arf 18 D:r 9 öre smt. Och emedan Rätten ingen i slächten bekant ähr som kan skattas fallen och wederhäftig at påtaga sig förmynderskapet för pigan Lucia Christophers dotter och dhe 44 D:r 3 öre smt arf, som Mårten Olson hennes stiffader hoos sig haf:r så blifwer af Rätten nämbdemannen Swän Anderson i Tulstorp förordnat sig Lucia Christophers förmynderskap genast at antaga och dhet efter förmyndare ordningen således förwalta som han dhet kan förswara.
Anno 1707 d:n 7 Junij continuerades
Jon Håkenson i Wämmenlöf hwilken låtit instämma Måns Esbiörensson för 2:ne stolpar och skälsordh inståt med sin wederpart Måns Esbiörnson.
Jon Håkenson klagade at Måns Esbiörnson honom owettandes taget ifrån honom een sågskuren ny och een gammal stolpe som warit brukat i hans huus, och des utan skält honom för tiufwerij, som hans witne lära kunna bewijsa inläggandes een skrift om dhes wählförhållande.
Måns Esbiörnson frågade om Måns Pehrson i Wemmenlöf underskrifwit samma attest, han kiände sin gås på Jon Håkensons stig, och tog dhen där igen som skedde i fior om Mickelmässo.
Jon Håkenson bemötte at om een främmadh gås war af förseende kommet iblandh hans gäs, så har hwarken han satt dhen der in eller dhet skedt någon wetandes, om Mannen tagit då sin gås eller intet är honom obekant., begiär få föra sine witnen om stolparna nämbl:n Oluf Otterson i Wämmenlöf och Måns Mårtenson ibidem.
Emot Måns Mårtenson exiperade Måns Esbiörenson , at han war hans afwundzman, hans hustru war till hyses hoos Måns Mårtensons dher dhe blefwo owänner och derför intet wet hwad ont han will giöra honom.
Måns Mårtenson nekade haft någon trätta med hans hustru wijdare han warit någon tijdh hoos honom inhyses och skall honom eij bewijsas hafwa giort honom eller henne emot. Gofwo och så nämbden och almogen Måns Mårtenson dhet eftermähle at dhe eij annat än godt af honom hört, hwarföre han admitterades till eden.
Emot Oluf Otteson hade Måns Esbiören intet iäf utan aflade witnes eden med handh å book.
Måns Mårtenson witnade at i förledit åhr om efterhösten såg han Måns Esbiörnson i twå aftoner i radh, komma uhr Jon Håkensons gård medh een stolpe hwar gång, war intet mörkare än han kiände både Måns Esbiörenson och såg honom bära stolparna, men wet intet hwar han giorde af dhem och tiänte Måns der, samma tijdh.
Måns Esbiörnson näkade hafwa tagit några stolpar han hade hwarken huus eller wahrelse at giömma dhet, utan om dhe wist något medh honom ade dhe intet tagat dermedh, utan lået dher efter Ransaka, men han skall börja något dhe genom at förhålla honom sin löhn.
Oluf Otteson instod och witnade dhet han hörde at Måns Esbiörenson skällde Jon Håkenson på bystämbningen för en skälm och tiuf.
Måns Esbiörenson näkade intet utan sade dhet kom af een hoseskälla som Jon Håkenson tagit af een man i Broserup Bengt Rasmusson.
Jon Håkeson näkade och påstod sådan aldrig skall kunna bewijsas. Måns Esbiörenson påstod at mannen Bengt Rasmuson kom till byen och frågade efter sin biälla hoos bymän och hoos Jon Håkenson då gick Jon Håkenson bort och intet wille komma med till bysamning utan måtte Måns Esbiörenson dit dher han gick till bekiännelse, och berättade huruledes tillgick at han tiänte Jon Håkenson, som befalte honom hämta een hwit merr medh sig, och war hans bror Anders Håkenson der hoos och Jon tog skällan af öket.
Jon Håkenson näkade alt ständigt at han dhet intet giort utan är alt osant han wet intet hwad han will påfinna at skämma honom.
Arfwed Håkenson nämbdeman berättade, at mannen Bengt Rasmusson i Broserup war i Wämmenlöf och frågade efter sin skälla, klagade at han intet skötte om skällan, men hans mähr war der genom förkommen, då kalte genast Måns Esbiörneson om at han och hans huusbonde Jon Håkeson tagit samma biällra.
Witnet Oluf Otteson tillstod at han warit medh på sambningen då mannen ifrån Broserup frågade efter sin biälla, och at Måns då bekiände som Arfwed Håkensson referera.
Jon Håkenson näkade aldeles at warit dher medh, utan må han swara dher till som dhet tagit, han har giort sammaledes med een töm som hörde Pehr Person till.
Måns Esbiörnson förklarade at han länt een töm af Pehr Pehrson, dhen förkom och dhen betalte han, men Jon Håkenson siälf kom honom at lähnan till hans tiänst, will medh edh befrija sig icke hafwa tagit stollparna eller annat.
Resolutio
Såsom Jon Håkensson eij tillfyllest kunnat öfwertyga Måns Esbiörnsson at hafwa tagit twå stolpar ifrån honom. Alt så blifwer Måns Esbiörnson för stolparne befriat. Pliktandes eliest för skällsorden han utan något bewijs brukat sine 3 mk smt.
Samptel: bymän i Jerresta låtet instämma Gnalöf bymän för dhe wilia förmehna Jerresta Boskap at gå på dhera fäladz mark. Warandes parterne af begge byar tillstädes och inlade Jerresta bymän deras beswähr skriftelig som oplästes.
Gnalöf bymän till wedhermåhl förklarade, till dhet första så är Jerresta Eng, som borde eliest dhet åhret liggia i fählad fredad, sedan äro för många åhr sedan där om godt domb emellan begge byerna huru wida Jerresta häradz boskap skulle wachtas oppå och in till Gnalöf mark, inläggiandes dher på siälfwe dhomen som är een häradzdhomb i Jerresta häradh emellan Jerresta och Gnalöf Bymän angående Jerresta by, gräsgång och fähdrift på Gnalöf fähladhafsagd d: 22 November A:o 1672 innehållandes at Jerresta bymän intet ähr tillåtit at hafwa des dragoxar på Gnalöf mark längre gåendes än som 8 dagar dagar efter wårsåden är bestält, icke heller med öfrige boskapen som fäherden drifwer komma längre än som till Lyngbäcken.
Resolutio
Såsom i thetta måhl een häradz dohm A:o 1672 d:n 22 November är utfallen att Jerresta oxar eij böra längre niuta frij gräsgång på Gnalöf fäladz mark än 8 dagar efter wåhrsåden är bestält, och fähherden med öfrige creaturen eij drifwa längre än till Lyngebäck, Altså kan nu häradzRätten der uti ingen ändring giöra.
Förehafdes saaken angående drängen Lars Månson som giort förargelse i kiörkan med opkastande och buller hwarom commissarien och cronolänsmannen Löfberg sig infant, och berättades at bem:te dräng waret öfwer åhr och dagh plågat medh hufwudyrelse framstodo Anders Trulson och Jöns Tuedson derom at afläggia dheras witnesmåhl dherom utan jäf aflade eden och dher på witnade Anders Trulson at förledet åhr om Pingzdag Andre dagen såh han honom, dhet han hade refwet kläderne af sig så nähr som skiortan och byxornaoch willet åt marken, och hwem som kom till honom frågade han alltid hwad will tu hafwa och såg bistert uth at dhee måtte wachta honom, slank(?) sig dock ifrån honom om natten och fohr uth åth marken som ett hans lös mennisko, hörde då qwinfolken tala om at dhet kommet på honom som een fallande siuka at magen blefwet stor intet förmärckt der af för än dhet nu skiedde i Gladsax kyrkia och sedan åter nu i Pingz hälgen, men föräldrarna sökt dhet dölia.
Jöns Anderson instodh och witnade, at samma tijdh som Anders Trulson war der hoos woro 4 karlar att hålla och wachta honom, och slap ifrån dhem och han lopåt marken som skedde förledet åhr, annan Pingz dagh stämmandes öfwerens med förra wittnet.
Nämdemännen och almogen betygade at dhet spordes samma tijdh så wara hänt, men hans släckt sökt dölia dhet medh honom.
Commissarien Löfberg instämt Bengt Pehrson och Mårten Månsson i Baskemölla at aflägia deras witnes måhl om dhet som sidst passerade wid Gladsax witnade så Bengt Pehrson efter aflagd eedh at sidsta tacksejelse dagen d: 26 Aprill, kom han till Gladsax för än prästen kom och gick emedlertijd in till Esbiören Glossberg efter honom kom drängen Lars Månsson in klagade at wara torst och begärade een pott öhl, såg litet underlig uth, men tahlte intet utan tegh helt stilla, ringdhe dhet så strax at dhe gingo alle tillika uth, så han intet allena drack den potten utan druckatwå andra af samma pott, gick så witnet i stolarne neder i kyrkian och Lars Månson på läcktaren, såg sedan at dhe hade honom uhr kyrkian.
Mårten Månson efter aflagd edh, witnade dhet han gick till Bengt Person som för honom war inne hoos Esbiörn Glosberg och hörde dhet drängen Lars Månson fodrade en pott öhl at han war torstig af den potten drack båd wärden och een annan man ifrån Carleby, hwarpå genastsammaringdes, och war Lars Månson intet drucken, utan såg myke hemsk och underlig uth, och som dhet hastigt derpå ringdes fölgdes dhe åt kyrkian och stod medh på läcktaren, då under predikan han hörde honom stampa och slå medh händerna i stolen, såg intet huru dhet begyntes emedan han stod något der ifrån i annan stohl.
Bengt Pehrson besannade at han samma gång intet war drucken men såg mycket hälsosammar uth som dhet intet war rätt fatt medh honom.
Anders Pehrson och Truedh Trulson i Carleby framkallades och efter aflagd witnes edh berättade Anders Person, at Lars Månson kom till honom på körkiowägen et stycke ifrån byen och fölgde honom nästan ¼ wäg, förnam honom intet wara drucken eller wijsa sig i något måhl oskickelig.
Trued Trulson witnade at han stod när wedh honom i een annan stohl i kyrkian, då lade Lars Månson under predikan sig först med ansichtet på sine armar fram på stolen och som han hade något swettas och wåndas, kastade han någet opp såg sig så omkring, och kastade mehr opp, steg så op uhr stolen och fick een knif, med hwilken han ref i steen wäggen och muhren, steg så folken op och wille hafwa knifwen ifrån honom då han bar sig till som en der intet förstånd hade haft, der på några drängar fingo i honom och förde honom uhr kyrkian, och hade stormöda få honom uth, ropade eliest intet utan såg bistert uth och wille intet ord swara äfwen som galne menskior pläga såg honom eliest dhå han gick uhr byen till kyrkian tå han intet syntes drucken utan helt nyckter.
Eliest tillstå begge witnen at förledet åhr annan dagh Pingz dagh war han så underlig och lop åt marken som dhe andra om honom hafwa witnat.
Hr Commissarien Löfberg berättade sig nu tackseijelsedagen hafwa warit i kyrkian dhå det bullret skedde, wet intet huru tillgick på läcktaren, wijdare än stort buller hördes, och som gudztiänsten war ändat lät han förnimma om dhe förmärkt dhet han war drucken sade och prophossen på läktaren då dher hade kändt luckta efter brännewin, dher han opkastat, men ingen kunnat säija honom warit drucken. Drogz eliest männerne som höllo honom på kiörkogården äfwen som medh en galen menniskia at han brottades och wille ifrån dhem talandes intet utan wille löös eliest stämmer dhe sidste witnes berättelser öfwerens medh dhet som då genast i kiörkan berättades.
Ryttaren Esbiören Glosberg dher han fådt öhlet berättade at han kom till honom och begiärade litet dricka emedan han hade gåt och war rätt torst det han fick, men drack dhen intet allena war icke heller drucken, men syntes swårmodig och som dhet ringde samman gick han medh dhe andre i kyrkian då han stod på läcktaren, men Ryttaren länger fram i kyrkian och som bullret skedde och då de kommo ned med drängen ifrån trappan så stod commissarien för honom i stolen och befalte honom Ryttaren at han wille gå och hiälpa uth kahren, gick så dit och halp honom uth, då han brottades och slät som een sher wille bijtas, dhå dhe fingo honom uhr wagnhuuset slängde han sig neder och arbetade at så många dhe woro nämbl: 5 stycke kunde dhe dog knapt råda medh honom talte eij något ordh utan stod fraggan honom uhr munnen som commissarien siälf såg fölgde deh så honom till dhes syster man Jöns Jönson, dher han bar sig lika åth så at 4 karlar med möda, kunde råda medh honom utan wille alt uth igenom fönsteren och badh släppa sigh at han kunde komma uth till dhem, men swarade intet till dhet dhe honom tilltalte.
Commissarien Löffberg berättade at han andra dagen dher efter tillika med kiörkioherden, och Lieutnant Sture, wara dher inne och som dhe tänckte at han hade giort sig dhet på talte dher honom hårt till, men han war alt lika, och aldrig swarade ett ordh utan alt sågh till förtreet, dock låg han helt stilla i en bänk.
Profossen Torchel efter hwilken commissarien skickade strax efter efter mässan at taga honom i arest, berättade, at han war hoos honom först i 4 dagar, hoos hans swåger, då han genast lade handklöfwerne på honom och gick hans mage och bröst som dher warit een grijs i honom och war hans armar så styfwa som man taget på järn, kunde och så dhe första dagarna intet få någon dricka i sig fast dhe sökte få dhet i honom, på 3:die dagen saktenades thet medh honom, då fölgde honom hem till sine föräldrar, dher han fuller wijste sig stilla, emedan han intet fick sin wilia, utan gick som i yrsel och skylte medh ögonen, fick så äntelig efter crono befalningzmannens ordre lof på caution at komma löös.
Mårten Pehrson och Lars Pehrson i Carleby efter aflagd edh witnade at 3:die Pingsdag kom ett qwinfolk och sade till witnet, och Pehr Hillebrantson at hon tror dhet Lars Månson han är swagh lop åt marken, gingo dhe så efter och kom till honom ett stycke från byen, wille så hafwa honom med sig hem, men han war dhem för stark och lop ifrån dhem, in till Lars Pehrson och Trued Trulson kommo dher till, då dhe fingo honom hem, och skildes witnet ifrån dhem på gatahn, talte intet utan slog sig alt stilla på bröstet.
Lars Pehrson stod och witnade dhet samma, och at han halp at bära honom in i sin fars stuga, och som han kom i kull slog han med hufwudet och fötterna, och hof sigh hans maga, som dhet kunde warit een gris i honom och låg witnet öfwer magen på honom öfwer een …ena, och war med möda 4 karlar kunde fyra honom talte aldrig något ord wijdare, än han begiäörte komma hemb, fast han hade intet annat hemb än han städze warit hoos sine föräldrar, gick så witnet emot aftonen bort och kommo andre män tijt igen.
Tued Trulson som tillförne aflade eden, berättade at han samma tijd 3:die Pingz dagh dhå han war kommen till marken gick tijt, låg han då i kull på marken, och slog med hufwudoch fötterna, och magen och brystet gich grympt på honom buro dhe honom så in till sin fader, dher dher stälte sig sammaledes, alt in til aftonen, talte intet och när dhe wille gifwa honom dricka, så lop dhet uhr siderne af munnen på honom och war han så eländig så dhe måtte gråta alla som honom sågo.
Anders Andersson, Anders Pehrsson och Anders Trulson som warit hoos honom natten öfwer refererade att han hela natten stälte sig sammaledes, och talte intet ett ordh, men bäst han låg som skulle han wara stilla språng han till och wille wara löös och war förfärelig stark, och gick bröstet och magen grympt på honom som dher warit et lefwande creatur i honom, när dagh war blefwen böriade han wara något stilla, frågade så hans fader honom om han kunde kiänna folken som war hoos honom, då swarade han ia, och nämbde een och annan sade så fadren at han hade hårdragetz den dagen, då grep han sig i hufwudet, och kände på sit hår, säijandes han tror intet dhet böriade så tala klokt med dhem och war rolig, då dhe gingo tädan. Rätten samptel: tillfrågandes om någon förnummit at han dhen dagen något druckit? R:t at han warit hoos Måns Pehrson som hölt kiörkegångh, men drack dher intet någon pott öhl, utna hade föga roo wankades uth och in, war dog intet drucken, litet dher efter kom folken och berättade at han war lupen åt marken. Q:o Om han bar sig till som een brotfälling, eller, om han swor eller bannades? R:t han har inge tecken som en brotfälling, icke heller swor eller bannas utan brottas med kroppen, och går bröstet och magen häftigt och will wara löös som han eliest war uhrsinnigh.
Eliest berättade samptel: bymän at hans föräldrar som äro gamble folk i går bekiänt, at han warit såledez några gånger tillförne, men dhe sökt dölia dhet, dhe ment dhet kunde gåt öfwer at dhet intet skolat blefwet witterligit och ligger fadren illa siuk till sängz, och är om sine 66 åhr, drängen Lars Månson som hela ransakningen öfwerståt helt stilla och intet af sig siälf tahlat något ordh, berättadhe sig wara 20 och några åhr sägandes sig eij weta när dhet kommen på honom eller huru bar sig åth widare än dhe säga för honom,hade dhet första gången förledet åhr om påsk andre gången om pings, der efter tredie gången i kyrkian och nu i pings fiärde gången, för än dhet kommer på honom kiännerhan ingen ting, hwarken at han är ängslig eller annat, men sedan dhet är öfwerståndet är han mycket öm öfwer bröstet, och magen och wet han intet af sig så länge dhet påstår.
Q:o hwar af han kastat opp i kiörkan? R:t wet sig eij hafwa opkastat, icke heller at han skurit i wäggen eller huru han kom uhr kyrkian icke heller wiste något af sig för än han kom till rätta.
Ifrån Lieutnanten af Dragonerne insändes et memorial som dhen 2 Maij war skrefwet till crono befalningzmannen at emedan han giort förargelse i körkian har han låtit wärfwa honom till dragon anhållandes medh första få dohm öfwer honom.
Än inlades een attest af kiörkoherden i Gladsax Hr Sigvard at Lars Månson dhen tijd giorde under predikan stort buller och wäsändh.
Nährwarande allmoge gofwo tiikiänna dhet kyrkeherden eij annat wijst än at Lars Månson giordt dhet af fyllerie.
Resolutio
Såsom medh månge wittne edeligen är worden intygat at drängen Lars Månson icke kommit drucken i kyrkian, utan blefwen betagne af en hastig siukdom som han iämbwäll een långan tijdh Både för och sedan warit belastad medh, och så länge den påståt, han ynkel:n och medh förskräckelse är worden plågat, uthan sinne och förståndh, som een uhrsinnig menniskia, den många har måst wackta och hålla, och med stor möda kunnat styra; Altså kan Rätten eij beläggia honom med något straff för dhet han i sådan sin yrheet i kyrkian stält sig oskickelig och dher med giort buller.
Hr commissarien Löfberg stält för Rätten Mårten Bengtson i Borreby, Ryttaren Johan Dahlgren och Lasse Nilson i Blenstorp för slagzmåhl dhe med hwarandra haft beropandes sig commissarien på witnes utsagu som är salpetersiudaren Trued Nilson Skräddare, Pehr Pehrson och drängen Staffan Nilson, hwilka efter aflagd edh witnade, först, särskildt, Trued Nilson, at han kom ifrån Sandby med Pehr Lafogde, och som dhe komo i hans stuga, war Mårten Bengtson, Ryttaren Johan Dalgren och Staffan Nilson, dher inne. Munbrukades Mårten Bengtson med een saxare, som och sp war dher, bad så Pehr Lafogdes hustru honom gå hem, medan han giordt oro nogh. Då skälde Mårten Bengtson henne för en trullkona, äfwen så hennes dotter badh så Ryttaren Johan, Mårten Bengtson intet ställa så, fohr så Mårten Bengtson i håret på ryttaren och Mårten Bengtsosn sohn Lars Mårtenson efter, tog så drängen Staffan Nilson både fadren och sonen ifrån ryttaren och satte dhem i bänken såg eij Ryttaren få skada icke heller såg han sohnen slå Ryttaren.
Mårten Bengtson klagade at han blef illa slagen så at han föga hälsa haft sedan. Sonen hans rörde ingen menniska utan wille allenast rädda fadren.
Trued Nilson betygade at han intet såg, någon slå honom widare än Mårten bengtson och ryttaren hårdrogs om kull på golfwet.
Skräddaren Pehr Pehrson instod witnandes at han war så drucken förn han kom in at han intet mins huru han kom dijt eller huru han kom dädan, icke heller om han slogz eller icke. Witnet Trued Nilson berättade at han war borte då han kom i stugan .
Rätten förmehnte Pehr Pehrson at betänkia sin salighetz edh, och säg hwad han kan komma ihog, medan han in tet warit så drucken at han iu lär minnas något? R:t wet och mins icke dhet ringaste, utan kom hans hustru efter honom och hade honom hemb blef han och liggiandes på gatan wed Holmbos et par timmar innan dhe fingo honom hemb.
Staffan Nilson instod och witnade at Mårten Bengtson och Lasse Nilson i Sälshög, kom at tahla om kiörkioräkenskaper for så Mårten Bengtson några gånger i håret på Lasse Nilson, och währde sig Lasse så länge han kunde och wille wara stilla. Och förliktes genast at Lasse Nilson gaf dhen andra till, dhet han sökte på och slog honom, såg ingenthera hafwa fåt skade af them utan gick Lasse Nilson bort något dherefter skälde Mårten Bengtson Lafogdens hustru och och hennes dotter för trullkonor. Då badh Ryttaren Johan at han intet skulle skälla. Då kallade han dhem på nytt igen och swor at dhe woro trullpackor, for så i håret på Ryttaren wille så Mårten Bengtsons sohn ihop med Ryttaren men intet fick honom dherifrån, eliest syntes intet blodh på ingethera, war och skräddaren Pehr Pehrson inne då Lasse Nilson och Mårten Bengtson sloges, men han satt helt drucken i en bänk så at wähl troligit ähr at han intet stort lärer minnas.
Ryttaren Johan Dalgren berättade at då han sent mot afton kom der in då war Mårten Bengtson åtskillige ryck ihop medh Lasse Nilson, och slog honom i golfwet någre gånger och badh Lasse Nilson för sig och så snart Lasse kom löös for han genast på Lasse igen, såg ingen blöda af them. Lasse Nilson uhrsäcktade Mårten Bengtson at han intet wet hwad han giör när han är drucken utan will dhå slås och klambras medh alla, han förläth honom genast dhet han slog honom och hade intet welat röra honom dher han fåt sitia i fredh.
Mårten Bengtson entskylte sig at han intet weth sig hafwa skält hustrun eller buret sig så illa åth, men han mist sitt hår och är blefwen slagen, har och bedt om förlåtelse dhå han hört at han skält hustrun.
Ryttaren Johan berättade, at Mårten Bengtson iämbwäll slogz medh en saxer som är hoos honom i qvarteret så at han intet wet af hwar han fått hugg
Resolutio
Såsom Mårten Bengtson med slagzmåhl öfwerfallit Lasse Nilsson i Blästorp och Ryttaren Johan Dahlgren och dem hårdragit så och brukat skiälsordh på Pehr Lafogdes hustru och dotter kallandes dhem trullkohnor, williandes fuller sig medh des dryckenskap uhrsächta; Altså döhmmes Mårten Bengtson för slagzmåhlen at plichta 6 mk smt och för skäldzorden sammaledes 6 mk.
Oluf Månsson i Sandby låtit stämma Jöns Torson ibidem för 35 D:r smt recruterings medel af Rusthållet N:o 10 i Sandby pro A:o 1706, klagandes at han mottagit samma rusthåldh af Jöns Torson, och gifwit honom i afträde 60 D:r smt och der hoos såledez contraherat, at Oluf Månson skulle dhetta åhret tillträda och niuta alla Rusthåldz rättigheeter, och förmåhner och swara för alla sedan nyåhrs dagen af Rusthållet gående uthlagor, dhet ware sig anten påbudet eller sedan kunde påbiudes, med mehra contractet dat: d:n 28 juni 1707 förmähler som för Rätten oplästes.
Jöns Torson till wedhermåhl förklarade, at han fuller betalt en dhel af 1706 års recruterings medel, men sedermehra påbudet ännu at samma 1706 åhrs recruterings medel at betala 35 D:r som han mehnar Oluf Månson böra ährläggia alldenstundh dhe sedan nyåhret först fordras.
Å Oluf Månsons wägnar påstås at owist ähr hwad för 1707 kan påbiudas han har betalt 60 D:r smt skulle än mehr på så blefwe han förswagat, at kunna wijdare utgiöra. Han kommer at stå för bördan men den andre sluppet Boor på domkyrkios godz som inga sådane beswär är underkastat.
Resolutio
Såsom dhet emillan Jöns Torsson och Oluf Månson A:o 1707 d:n 28 Januarij oprättat kiöp contract uthtryckel:n förmår at Oluf Månson ifrån sidstledne nyåhret 1707 skulle niuta alla Rusthåldz opbördh och förmåhner till alla af rusthållet sedan nyåhret gående uthlagor, Oluf Andersonoch så för afträdet gifwit 60 D:r smt och owist ähr hwadh ännu detta åhret är eller kan blifwa påbudet, och om han kan orka dhen utan förswagande praestera, hwaremot dhe fodrade 35 Dhl:r bestå af dhet förra 1706 åhrs recryteringz medel, Altså pröfwar Rätten at dhet sträfwar emot dhe uthfäste 1707 åhrs förmåhner så frampt af dhet åhrs upbördh 1706 åhrs uthgift hwaraf dhe 35 D:r smt recrytering flyter skulle behållas, utan bör i förmågo af contractet tydeliga förståndh och natur Jöns Torson sielf betahla dhe 35 D:r smt återstående recrüteringz penningar för A:o 1706 och Oluf Månson dherföre wara frij.
Pehr Olsson i Borreby lät instämma Rusthållaren Truls Mårtensson, och Pehr Månsson der sammastädes för någon grundh som ligger under N:o 19 hwilket han har stadd af Rusthållaren, och dhe wille sig bemächtiga in läggandes städiebrefwet dat: d: 2 Maij A:o 1705.
Truls Mårtensson och Pehr Månson till wedermåhl förklarade, at dhe i henseende, at Pehr Olsson war skyldh medh Pehr Månsson, af een god wilia oplät honom bruket, som eij deras Rustningzstam, dog medh dhe förord at dhe skolat siälf bruka 1/3 som ligger i bohl för sig siälf hwilket dhe med deras salighets edh wilia besanna.
Swaranden erböd sig sielf wilia återtaga deras bruk der han intet är nögd med det honom är lofwat.
Resolutio
Såsom Rusthållaren Truls Mårtensson och Pehr Mårtenson sig således hafwa förklarat, at dhe i henseende till skyldskapet emillan Pehr Olsson och Pehr Månsson af een god wilia, och till at hiälpa Pehr Olsson förunte honom bruket N:o 19 som ligger till deras Rustningz stam med det förord at dhe skulle behålla den 1/3 bohljord som ligger söndrat för sig sielf, emot det at han af samma treding slipper Räntan, och sig den påtagafast uti det Pehr Olson meddelte städiobref sådant icke är blefwet infört till hwilket deras aftahl Per Olsson eij har kunnat näka, Altså pröfwar Rätten at det bör blifwa wed det giorde förordet, hwarefter Rusthållaren Pehr Månsson och Truls Mårtenson, behålla den för sig undantagne bohljorden och der efter propertionaliter kort utslag giöra.
Anno 1707 d:n 8 Junij continuerades
Framkom för Rätten een kohna Brita Christensdotter och gaf till kiänna at hon är blifwen lägrat 3 weckor efter Sante Wallborgz dag förledet åhr, hwilket skedde af een resande karl emillan Jerresta och Bolshög som kallade sig Nils Jönsson, hwilken besof henne på marken, då hon war kommen ifrån Glimminge hofgård dit hon war skickat ett ährende af commissarien på Baskemölla till Junkeren, kände konan intet widare än han tiänt hoos Ryttmästaren Riddershiöldh.
Borreby bymän hwarest Hr Ryttmästaren bodt woro tillstädes, och wiste förwijsso at säija at ingen af detta nampn hoos Hr Rymästaren tiänt.
Rätten tillfrågade henne hwad kläder han haft på sig R:t det mins hon intet.
Hwad hår eller skägg han hade? R:t hon såg intet efter.
Om dhet war stor eller liten karl? R:t kan intet weta kan intet minnas dhet
Rätten förmahnte henne på det alfwarsamste bekiänna sanningen och intet så uppenbart fara med löngn R:t sade sig intet liuga, och bad få sin dohm det hon kunde komma till gudz bord hwilket hon alt talte med lögn och dierfwe åthbarder at Rätten blef föranlåten at förehålla henne, med hwad hiärteslag och fahra hon ärnar begå herrans natward när hon så oppenbart wijste hwarken ånger eller blygzel, för des begångna synd så at i stället hon skulle undfå och annamma Christi lekamen och blod sig till saligheet lärer hon der hon annammar sacramentet sig till fördömmelse om hon intet rättel:nbekiänner sine synder, och med bottfärdigt hiärta dem ångrar williandes intet Rätten styrkia henne i sin onskogenom det at den skulle wara lätt troendes af een oppenbar och handgripelig osanning och således hiälpa henne och wara skuld der till, at hon owärdelige brukar sine saligheetz medel sig til fördömmelse, men som hon intet wille låta beweka sig, bad Rätten henne wäll betenkia sig till nästa ting at hafwa så länge råderum at betrackta huru obetänksampt hon ährnar förgiöra sin fattige siähl och sättia sigh siählewåde
© Magnus Lindskog, 2001