In Nomine Jesu
Anno 1713 den 26 Octobr: höltz uti Hammenhög det ordinarie höstetinget med allmogen af Jerresta häradh, närwarande undertecknat häradzhöfdinge och den wanlige eedsworne nembden.
Nembdeman Arfwed Håkansson i Wembnelöf – Anders Kock i Tågarp
Matz Ohlson i Glemminge – Bengt Månsson i Wranarp
Jöns Tohrson i Borby – Lasse Hansson i Stigby
Erik Persson i Torp – Nills Persson i Komsta
Tufwe Trullson i Sallarp – Lars Tillesson i Rölla
Måns Persson i Wiarp – Måns Mårtenss: i Ryngorne
Sedan som gudztiensten war förrättat, blef i anledning af kongl: Maij:tz förordningh allmän Tingz fredh lyst, då och parterne blefwo förmante att dhe skulle med beskiedligheet framföra sina saker, wählwetandes att den som annorlunda giör, lärer komma at plichta efter process förordningen.
Därnäst uplästes fölliande kongl: Maj:tz förordning:ar
Kongl: Maij:tz förordning om strandade fahrkåster
Kongl: Maij:tz förordningh om tienstefolk och lejehion.
Den tompt som Tingzfogden Marcus Wellamson af sitt skatträttigheetz hemman i Wallby sålt till klåckaren Oluf Helgason ibm lät nu des hustru Catharina Nillsdotter till sin säkerhet upbiuda 3:die gången.
Madame Elisabeth Hansdotter insinuerade till rätten Fru magisterskans Elisabeth Wettringz uthgifne obligation Daterat Cimbris d: 2 aug: 1712 på 140 D:r srmt och anhölt att retten wille låta inteckna i häradz Protocollet denna sin hoos Fru magisterskan hafwande pratention, hwilket och efter des begiäran och till des laga säketheet blef annoterat och infört hwaröfwer henne bewilliades Tingz attestatum.
Hr rådman och Hospitals förståndaren Lars Weibull instälte sig för retten och insinuerade en specification på dhe restantier som innestå i Jerresta härad hwilka bestiga sig till 9 dahl: 6 ./. 19 d, och skulle innestå hoos sahl: Anders Lorens enkia i Stiby sampt Matz Swensons, Nills i Wranarp, anhållandes att retten wille derom inqvirera, och sedan meddehla honom Tingz attestatum.
Rätten exeaminerade ofwannämbde och innestående restantier finnandes att dee woro richtige, och att hoos dem ingen tillgångh är resten at Clarera; hwaröfwer Hospitals förståndaren bewilliades Tingz bewis.
Dernäst insinuerade Hospitals förståndaren Weibull ett städiobref, hwarmedelst ¼ bruuk under N:o 27 i Glasax är blifwit lembnat Hr kyrkioherden Sigvard Svanholms kieresta Dorothea Uppendich att besitta och bruka emoth skattens erläggiande för hwilket hon efter städzmåhls sedelens innehåll, och des egen bekiennelse har gifwit 4 D:r, hwaröfwer och Tingz bewis blef till Inspectoren och Hospitals förståndaren extraderat.
Bonden Nills Person kiärade efter laga stembningh till Bonden och rusthållaren i Örnaberga Hans Jönson, och af honom fordrade för strörågh 8 D:r 24 /: tillika med rättegångz omkåstnader.
Swaranden insände sin skrifteliga exception och inwände att han intet i laga tidh är worden inciterat hwarföre han anhåller om dilation till nästa tingh, kiäranden måste tillstå att citation allenast för 8 dagar sedan blef honom förkunnat.
Resolutio
Emedan swaranden Hans Jönson begiärar Dilation till nästa tingh, efter som han till detta intet lagl: och i rättan tidh är worden inciterat och kiäranden wedgådt att stembningen först för 8 dagar sedan är worden honom förkunnat; Altså har rätten för skiähligt funnit i anledning af 1695 åhrs process förordningh att lembna swaranden Dilation till nästa Tingh; Till hwilket swaranden bör sigh widh 10 dahl:r srmtz wite infinna, då rätten ett laga sluth i saken will giöra.
Kyrkioherden i Glasax höglerde Hr Magister Sigward Swanholm kiärade efter laga stembningh till Bonden i Karlaby Tufwe Trullson och af honom pratenderade 8 tunnor och 3 sk: korn som han af des broder Anders Trullson skall hafwa at fordra, för åthskillige åhrs innestående prästetionde, hwilket han med des tiondebook skall kunna intyga och bewisa. Och som det säjes att ofwannembde swaranden skall hafwa till sig tagit sin Broders egendom utan att hafwa contenterat och förnögd kiäranden, ty påstår kiäranden att retten wille pålägga swaranden att uth betahla dhe 8 tunnor 3 skep: korn så frampt han icke kan wisa sig hafwa intet niutit efter sin broder, hwilket kiäranden påstår att det skie måste med swornom eede.
Tufwe Trullson mötte till wedermähle och förklarade sig at han intet kan swara till sin broors skuldh, emedan han intet arf efter honom bekommit, eij eller skall han tagit något af egendommen, hwarigenom han giort sigh skyldigh till att contendera sin broders skuldh.
Kyrkioherden regerade att han will wara nögd om swaranden will med eedh ehrhålla det han intet haar tagit eij eller ombyt något af sin Brors efterlembnade egendomb. Swarade att han will eden gånga.
Kyrkioherden frågade om icke han tagit swinen bort som des Broder hade? Swarade att han tagit och slagtet till födan 3 st: andra åhrs swin, samt sålt till Nills Matson i Karlaby 4 st: andra åhrs wäringar, för hwilka han fådt 3 dhl:r som till Tråtzpoiken Matz betaltes för lega och beklädningh.
Q:tio Om Brodren intet hade flere swin? Swarade att 5 st: blefwo döde, och 2:ne st: wore öfrige som widh skiftet blefwo werderade.
Kyrkioherden Hr Sigward Swanholm anhölt att wittnen Swen Person och pigan Karna Jönsdotter måtte få aflägga sin witnes eedh i denna sak.
Retten lätt uppå kiärandens begiäran inkalla dem och som swaranden intet hade något jäf emoth dem, ty blefwo de admitterade till wittnes eden, hwarefter och sedan retten hade förestält Swen Persson edens wichtigheet han särskilt wittnade at han af swarandens syster Karna Jöns Ohls hört sejas att hon på sin dehl fått 2:ne swin, af hwilka hon sade för wittnet, at det ena war siukt och fult medh dynt, mehra att wittna weth han intet.
Swaranden tillspordes om han intet weth deruthaf at systren fåt några swin? Swarade att han intet weth deruthaf.
Det andra wittnet Karna Jönsdotter inkallades och förmantes att hon skulle seja sanningen, hwarefter hon berättade att Tufwe Trullsson tröskat då och då åth fänaden, men hwar han giorde uthaf det han tröskade weth hon intet, föruthan 2:ne skp: råg som hon såg att Tufwe Trullson bar bort derifrån hem till sitt, för hwilket hon säger att han skall sänt henne 14 Brödh.
Kyrkioherden begiärade att få Dilation i denna saak till nästa Tingh, då han will instämma tröskemännen, hwilka han förmenar skulle kunna gifwa uplysningh i denna saak.
Hr rådman Holm som äfwen instembd ofwannämbde swarande för 5 dahl:r 22 /: som Anders Trullson war honom skyldigh, anhölt äfwenwähl at saken må upskiutas till nästa tingh för ofwannämbda raison, då han förmodar att kunna öfwertyga honom både om ett och annat.
Resolutio
Rätten bewilliade till den begiärte Dilation åliggandes parterne att till nästa Tingh widh 10 D:r srmtz wite infinna sigh och i saken ett laga sluth afwachta.
Heideridaren Henning Hellman kiärade efter laga stembning till Apothecaren Albrecht Schröder för det han olagligen skall hafwa nederfält på Törnedahla skogh 2 eker, hwarföre han påstår öfwer honom laga plicht.
Swaranden påroptes, men kunde intet igenfinnas, och som det nu war wid Tingetz sluuth, i ty anhölt heideridaren att hans 2:ne witnen Matz Frimodigh och Nills Tuesson må blifwa edelige och hörde, framwisandes rådman och justitiae Cämbnerens i Ystad Jacob Jönsons attest att han är lagl: och i rättan tidh worden inciterat.
Rätten lätt förekalla witnen och admitterade dem till wittnes eden, efter som nembden uthläto sig att de äro af god frägd, och blef Matz Frimodigh sedan han eden giort och om edens wichtigheet war ehrhindrat refererade att rusthållaren Nills Tuesons son Swen Nillsson kom till honom om middagz tiden, och bad honom att han skulle föllia honom och arrestera 2:ne karllar som hade warit i skogen och nederhuggit 2:ne eker, som han och giorde, träffandes dem bägge straxt wid Baskemölla, hwarest han tog hästarne ifrån dem, och satt fiättrar på dem då corneten Schalin under högwelborne Hr General major Gyllenstiernas regemente skall kommit och tagit fiättrarne ifrån dem, widare weth han intet att berätta.
Q:tio hwilka de bägge karllar wore? Swarade at det war Apotekaren Schröder i Cimbrishamb och een Trompetare under ofwannämbde General Major Gyllenstiernas regemente.
Q:tio huru Trumpetaren heter? Swarade at han intet weth hans nampn uthlåtandes sig att Apotekaren Schröder biudit Nills Tuesson 8 Dhl:r srmt, om han wille denna saak nedertysta.
Q:tio Om han weth hwilken som ägde hästarna? Swarade att Trompetaren ägde den ehna, och Appothekaren den andra.
Nills Tuesson inkallades och äfwenwäll förmantes att han skulle wittna hwad han sedt, hwarefter han berättade att han träffade Appotekaren Schröder tillika medh en annan, som sades wara trompetare sunnan för Baskemölla, och såg han att Appotekaren Schröder kiörde hästar och wagn, uppå hwilken lågh 2:ne unga eker som wore nederhugne på Törnedahla skogh, hwilka blefwo förde till Baskemölla och hästarna seqwestrerade, hwarefter Schröder skall biudit wittnet 8 dahl:r om han wille der med tiga och för ingen uppenbara. Och skall Cornethen Schalin sedan hästarne wore satte i fiätter, löst fiättrarne ifrån hästarna och gifwit dem ofwannämbde förbodz brytare tillbaka.
Q:tio hwem som ägde hästarne? Swarade att han hörde säjas det trompetaren ägde den ehna och Appotekaren den andra hästen.
Heideridaren påstår att han må få öfwer Appotekaren laga domb tillika med rättegångz omkåstnader.
Resolutio
Så som af dhe edelige wittnens uthsagu befinnes att swaranden har nederfält 2:ne friska eker på Törnedahla skogh och dem bortförd, för hwilka han är worden lagl: och i rättan tidh inciterat som kiäranden med Justitie Cämnerens och rådman Jacob Jönsons uthgifne attest bewiste; Altså pröfwar rätten för skiähligt att döma swaranden i anledningh af 1664 åhrs skogz ordningh 3 § till att plichta för hwarie trä 9 dahl:r, samt 1 dahl:r 16 /: till häradet och 1 dhl:r 16 /: till åkiäranden, lembnandes honom dåck fritt, efter 1695 åhrs process förordningh 2 §, sedan han fåt notification om denna domb att saken till nästa Tingh instämma och den åtherwinna, så frambt han förmenar sig dertill skiähl hafwa.
Anno 1713 d:n 27 Octob:r Continuerade Tinget.
Hr Lieutnanten De la Mylle instälte sig för retten och begiärade att som hans excell:s högwälborne Hr Baron General Lieutnanten och Gouverneuren Burenschiöld har igenom des remissorial af d: 9 junij innewarande åhr lembnat Bonden Måns Mårtensson att wisa inför wederbörande domare att han olagligen är wärfd, det måtte Bonden nu sådant efterkomma, Berättandes at denna Måns Mårtenson är worden af Ryttaren Mårten Högman wärfd,och att han tagit och fådt i wärfningz penningar af ofwannämbde ryttare 6 D:r srmt som ryttaren Nills Gren skall kunna wittna och besanna Insinuerandes högwelborne Hr General Lieutnanten Örnstedtz ordres af Beckeskogh d: 6 marti 1713 om denna wärfning, som liudeligen uplästes och adacta lades.
Måns Mårtenson instälte sig till wedrmähle och insinuerade så wähl högwelborne Hr General Lieutnant Örnstedtz resolution af den 16 maij 1713 som hans Excellens General Lieutnanten och Gouverneuren Burenschiöldz resolution af den 9 Junij innewarande åhr, igenom hwilka officerarne af regementet anbefalldes att lembna swaranden på fri foth intill des en laga inqvisition och dom gången är, om han lagligen är wärfd eller intet: berättandes Måns Mårtenson således wara tillgånget att han kommet in till nembdeman Arfwid Håkansson i Wembnelöf och af honom begiärt att få låhna 5 dahl:r srmt, hwarföre han tillböd nembdeman att få så till willogheet 1 sk: korn, men nembdeman uthlät sig att han intet hade så många penningar att låhna honom. När ryttaren Mårten Högman det hörde, så tillbiöd han att willia undsättia honom med så många penningar, der han wille så honom een skieppa korn till willogheet, hwarpå Måns Mårtensson skall swarat att han af honom intet kan låhna emedan det torde hända att han snart kunde komma till at bli uthcommenderat, så hade han intet att då straxt betahla honom med, till hwilket ryttaren skall swarat, att om så skulle hända, så kunde han betahla till sin gambla moder som är här wistandes, efter denna hans lofwan säger han sig lånt penningar uthaf ryttaren men aldrig skall någon kunna bewisa, at han wärfningzpenningar emottaget, uthan som des huus bonde Corporalen Fråst är nu gift worden, så har han på det mahneret sökt att practicera honom ifrån hemmanet, på det han skulle få komma till det och deruthi boo.
Hr Lieutnanten anhölt att ryttaren måtte lembnas till att få giöra sin berättelse huru och på hwad mahner han honom wärfwat har hwilken blef inkallat och förmant att han skulle omständeligen säja huru med denna wärfning tillgången är, hwarefter han berättade att när han komb intill nembdeman Arfwid Håkanson, så fant han för sig nembdeman Arfwed Håkanson, Bonden Nills Pehrson, Bonden Dirich Påhlson, Måns Mårtenson och ryttaren Nills Green, hwilka sutto och drucko i det samma och sedan han war inkommen, så skall Måns Mårtenson uthlåtit sig således, det wore wäll dem som hade 5 eller 6 dahl:r så skulle iag betahla min huusbonde medh då skall Högman swarat, du lärer fuller finna den, som har så många, hwarpå Måns Mårtenson skall sagt kan skie du will låhna migh, ja swarade Högman med det är konungens penningar, Måns Mårtenson skall uthlåtit sig att om iagh intet äger mehr än 1 styfwer så är det konungens penningar, derpå gek Högman efter penningar och lefwererade honom 6 dahl:rm hwarefter Måns Mårtenson skall sagt, att han skall wara des bror i lif och dödh. Widare passerade intet då om afton. Måns Mårtenson swarade att denna ryttaren Högmans relation och berättelse är aldeles osanfärdigh. Beropandes sig på wittnen i denna saak hwilke wore nembdeman Arfwed Håkanson, Bonden Nills Påhlson och Nils Pehrson.
Rätten tillsporde on hans witne woro tillstädes? Swarade att han intet fåt stembningen i rättan tid des uthan så har Befallningzman skohlat sagt honom att han intet behöfwer att wittnen skohla wara tillstädes, emedan han har deras skrifteliga uthsagu. Lieutnanten regererade och sade att stembningen är honom i rättan tidh förkunnat, framwisandes citation, men som på den intet fans någon attest enär stembningen war honom notificerat, så kunde och retten intet pålägga honom att sistera med mindre han dertill sielf will begifwa sig.
Måns Mårtenson swarade att han will försökia till, att få dem till Tingzrätten i morgon klåckan 8:ta, men i widrig händelse och der han intet kan få dem till Tinget, så anhåller han om Dilation till nästa Tingh, hwarom han i morgon bittida will inkomma och gifwa rätten beskiedh.
Pehr Rasmuson kiärade efter laga stembning till Nills Håkanson i Stigby och af honom fordrade 5 dahl:r srmt som på 2 par stuthar skall restera, hwilka swaranden skall sålt för honom i Carlshambn. Swaranden comparerade och inlade sin skrifteliga exception, hwaruthinnan han anförer som skulle kiäranden warit camrat med honom, då både hans och kiärandens oxar blefwo sålde. Och som swaranden förlohrat på hehla handelen 11 Dhlr 16 /:, så påstår han att kiäranden bör participera med honom i den förlusten och honom hälften betahla tillika medh skiutzpenningar 30 /: som des skrift innehåller, hwilken liudeligen uplästes och ad acta lades.
Kiäranden regerade och sade att han intet medh honom participerat i någon oxehandell uthan skall swaranden sålt för honom des oxar och lofwat att bewillia betahla dem, men som ännu 5 D:r srmt resterar, hwilka han uthan någon orsaak innehåller, dem han dock tillförende låfwat betahla, Altså nödgas kiäranden at sökia honom. Swaranden continuerade uthi sin förra tahlan och uthlät sigh att han intet kan betahla.
Q:tio Till swaranden hwem som togh emoth penningarne? Swarade att han togh emoth dem. Kiäranden påstod domb och anhölt att få rättegångz omkåstningar.
Resolutio
Parternes å både sidor anförde skiähl, har rätten hoos sig i noga öfwerwägande komma låtit och som af actis befinnes, det swaranden kiärandens stuthar emottagit dem i Carlshamb sålt och penningarne uthtagit sampt till dem uthbetalt som swaranden stutarne afhandlat uppå hwilka ännu efter swarandens egen uthlåtelse skall restera 5 D:r, dem han will innehålla för det dhe skohlat med hwarandra participera uti avance och förlust, hwilket han ej gittet bewisa; Altså pröfwar rätten för skiähligt, det bör swaranden uthbetahla desse 5 dhl:r srmt medh 1 dahl: expenser och det inom 14 dagars tidh, eller derföre lida execution.
Lasse Nillson i Blestorp tilltalte efter laga stembningh till sahl: Swen Andersons arfwingar nembl: Anders Swenson, Måns Månson och Pehr Pehrson, Insinuerandes sin skriftelige Libell, hwaruthinnan han andrager som skulle nembdeman Swen Anderson i många åhr bortåth och des son Anders Swenson i 2 åhr haft des åker och äng i bruuk och den höstat efter ingåt accord som rächningen uthwisar, hwilken och i rätten inlades påståendes att rätten wille till döma honom att få rächningens saldo som bestiger sig till 32 D:r 8 /: iempte påwågade rättegångz omkåstnader som bestiger sig till 9 dhlr 16 /:
Swaranderne infunno sigh till wedermähle och uthläto sig att dhe intet kunde swara dertill, emedan såsom kiäranden aldrig har fordrat des fader ej eller dem tillförende för än som då när de kommo och af honom fordrade koon och kakelungen som des fader honom lånt, för hwilket låhn kiäranden uthan twifwell lofwat honom att få besåå någon joordh, och der han besådt någon mehr, som kiäranden föregifwer, så lärer deras fader den hafwa betalt, emedan kiäranden war fattig och wäll behöfde sina penningar, men deremoth war deras fader och swärfader een förmögen man, som intet behöfde att innehålla penningar för kiäranden der han warit honom något skyldigh, förmodandes att dhe blifwa fri ehrkiända ifrån kiärandens påstående, efter som kiäranden till att behålla koon och kakelungen denna pratension fingerat, och han uthom des intet kan med skiähl wisa att deras fader honom blifwit något skyldigh, och han derföre koon och kakelungen i underpant hade.
Kiäranden continuerade i sin förra tahlan och sade att des pratension är richtigh, än skiönt han intet med wittnen kan wisa des richtigheet.
Swaranderne regerade att der deras fader warit honom något skyldigh, så hade han wäll annoterat det i sin book derest han om koon och kakelungen upskref, och kiäranden antächnader, men som deras fader intet war kiäranden skyldig, så kunde han och intet något skrifwa deromn uthan lärer deras fader betalt kiäranden, så frampt han haft hoos honom något att fordra.
Rätten tillsporde parterne om dhe hafwa något mehr att påminna i denna saak? Swrade nej, och togo dermedh afträde.
Resolutio
Det andrager kiäranden Lasse Nillson uthi sin inlagde Libell, huruledes sahl: nembdeman Swen Anderson skall hafwa innehaft en dehl af des åker och äng i några 20 åhrs tidh dem till sin nytta brukat. Men derföre honom intet betalt det ringaste, hwarföre han debiterar des arfwingar för een summa af 56 D:r 8 /:, och uptager in credito för een koo och en kakelungh 24 dahl:r resten som ähr 32 dhlr 8 /: påstår kiäranden att få åthniuta tillika med 9 D:r 16 /: i expenser.
Hwaremoth swaranderne anföra att deras sahl: fader och swärfader aldrig det ringaste warit kiäranden skyldig, uthan skall kiäranden warit då och då torftig och af honom ofta fådt lånt penningar, ehrbiudandes sig arfwingarne att willia denna post penningar som kiäranden pratenderar uthbetahla der kiäranden med skiähl och wittnen kan wisa att han någon sin fordrat deras sahl: fader, hwarken medan han lefde, ej eller efter des dödh, för än som då när dhe efter deras sahl: faders handbook och cladd af honom sökt att åther bekomma een kakelungh och een koo som kiäranden hade af deras fader på leja, hwilka persedlar kiäranden gierna intet wille släppa, efter som han dem så länge hoos sig haft, och för den skull updichta denna pratension hwarmedh han åthminstonde tänker at kunna winna kakelungen och koon, om han intet mehr obtinerar och bekommer hwarföre han och uthwärkat för någon tidh sedan rettens ordres till nembd, att dhe emellan honom och dem skohle liqwidera som dock ingen skillingh till honom wore skyldige. Anhollandes att rätten desse deras skiähl will skierskåda, och dem ifrån kiärandens tillmähle Liberera, sampt pålägga honom att ehrsättia det de i rättegångz omkåstnader hafwa anwändt som till 4 dhl:r upföres.
Desse parternes hwaremoth annan anförde skiähl har rätten tagit i noga öfwerwägande och som kiäranden intet har kunnat hwarken med handskrift ej eller med lefwande röst intyga denna sin fordrans richtigheet, hwilken swaranderne neka till,och andraga det deras fader war een förmögen man, som intet behöfde att draga på sig een sådan anseenlig skuldh. Altså har rätten för skiähligt funnit att döma swaranderne i anledningh af 1683 åhrs förordningh , krigz Articklarne och processen angående 12 § och dommar reglornes 29 och 30 § aldeles fri ifrån kiärandens praetension. Börandens käranden som har för ordsakat swaranderne rättegångz omkåstnader, betahla i expenser till swaranden 2 dahl:r srmt.
Den 28 Octobr: Continuerade ännu Tinget
Måns Mårtenson instälte sig i dagh medh sina wittnen, som wore nembdeman Arfwid Håkanson, Bonden Dirich Påhlson och Nills Person. Anhållandes att de må måmblifwa edeligen afhörda då han förmodar att finnas skähl, det han wåldsammeligen är worden wärfd.
Hr lieutnanten De la Mylle och ryttaren Högman woro tillstädes, och som dhe emoth desse personer intet jäf hade, ty blefwo de samptl: admitterade till wittnetz eeden, hwarefter nembdeman Arfwid Håkanson witnade, att när han kom på krogen, så skall Måns Mårtenson begiärtr af honom till låns antingen 10 skep:r korn, eller och 5 D:r penningar, för hwilka han låfwade att willia såå åth honom 1 sk: korn, men som wittnet nekade och sade sigh intet hafwa penningar, ty swarade ryttaren Mårten Högman att han will låhna honom 6 dahl:r der han wille såå åth honom een skeppa korn då Måns Mårtensson uthlät sig att det kan hända om han blir uthcommenderat, att han intet så snart kan betahla dem till honom, hwarpå ryttaren swarade om så skulle wara, så kan du fly dem till min gambla moder. Widare weth han intet att berätta emedan wittnet gek straxt derpå uth.
Bonden Dirich Påhlson inkallades och blef ehrhindrat om edens wichtigheet, hwarefter han refererade att een stund efter åth, sedan han war kommen på krogen i Wembnelöf, så kom Måns Mårtens: ingåendes hwarefter ryttaren Mårten Högman och Nils Green inkommo tillika med nembdeman Arfwed Håkanson i det samma, och när dhe woro inkombne, så uthlät sig Måns Mårtenson att der Arfwed Håkanson wille låhna honom 6 dahl: r penningar, så wille han såå een sk: korn till willigheet, emedan han behöfwer dem att betahla sin huusbonde med, men Arfwed Håkanson swarade honom att han inga penningar har till att låna uth, i det samma skall ryttaren Högman swarat, att om Måns Mårtenson will såå åth honom een sk: korn till willogheet, så wille han låhna honom 6 D:r till hwilket Måns Mårtenson consenterade, men inwänder att der han skulle bli snart commenderat, så kunde han intet betahla honom, der på skall Högman swarat, om så skulle wara, så kunde han betahla penningarne åth des gl: moder, begifwandes sig såldes heem efter penningarne, med hwilka han kom straxt tillbaka, och lefwererade honom, då Måns Mårtenson wid det han penningarne emottagit, skall öfwer liudt ropat att han tager dem till wittne, det han så många penningar lånt af ryttaren Högman, för hwilka han låfwat i willogheet till att såå åth honom 1 sk: korn mehr har han intet sedt och hördt.
Hr Lieutnanten tillsporde honom om icke ryttaren sagt att det war konungens penningar som han honom lånte? Swarade att han det intet hörde.
Denna Nills Pehrson stämbde öfwereens med bonden Dirich Påhlsons wittnesmåhl,och hwarpå HrLieutnantens fråga, föruthan det att han intet weeth om Högman hade penningarne hoos sig, eller om han gek efter dem heem, hwilket han intet gifwet agt uppå.
Hr Lieutnanten anhölt att rätten wille inqvirera huru och på hwad sätt han Standaret swurit, hwarigenom han will bewisa det Måns Mårtens: godwilligen gifwit sig till ryttare, beropandes sig på efternämbde ryttare till wittnen nembl: Nills Lustig, Swen Lustig, Melblom, Ekelund, Kilman och Nills Green.
Måns Mårtenson instantierade att desse på beropade ryttare kunna intet wittna, emedan dhe alla warit med Hr Lieutnanten, och efter des befallningh hämptat honom wåld sammeligen uthur marken, der han stod och plögde på sin åker, hwarefter och när han war hembkommen, så skall Hr Lieutnanten med dem twungit honom att swäria standaret.
Rätten tillsporde Hr Lieutnanten om han inga bönder kan producera till wittne i denna saak med hwilka han kunde öfwertyga Måns Mårtenson att han godwilligt swurit Standaret? Swarade nej. Rätten befalte parterne taga afträde, hwarefter fölliande Interlocutorie Resolution om dhe af Hr Lieutnanten åberopade wittnen blef fält.
Resolutio
Det anhåller fuller Hr Lieutnanten De la Mylle att ryttaren Nills Lustig, Sven Lustig, Melblom, Ekelund, Kilman och Nills Green som warit med när Måns Mårtenson swor Standaret må blifwa edeligen afhörde. Men som Måns Mårtenson emoth deras wittnesmåhl protesterat och inwändt att dhe samptl: med wåld trugat honom dertill efter Hr Lieutnantens befallningh, ty kan rätten wid så beskaffat omständigheet intet dem admittera till wittnande.
Rätten lät inkalla parterne och publicerade för dem ofwanstående resolution, hwarefter Hr Lieutnanten De la Mylle uthlätt sigh att han emoth rättens resolution will på wederbörl:t ställe beswära sig och sökia ändringh, hwarmedh parterne togo afträde.
Uppå dombkyrkio Inspectoren Hysingz wägnar instälte sig des uthskickade Petter Smidtberg och anhölt att rätten wille inqvirera huru mycke penningar domb kyrkian är tillfallet för åhr 1712 i stedzmåhl, saakfall och ollongiäld.
Rätten ransakade derom, och fant att inga penningar af ofwannembde äro domb kyrkian tillfaldne, föruthan 5 dahl:r staedzmåhl penningar som Bonden Olof Nillson i Östra Glemminge gifwit för ett hemman under N:o 1 dersammastädes hwaröfwer Extraderade Tingzbewis.
Dernäst insinuerade Smidtberg een reste längd för åhren 1709, 1710 och 1711, berättandes att denna rest intet kan uthgå af ordsak att somblige äro döde och somblige för fattigdom skull gått ifrån gårdarne och de der ännu qwar sitta skulle blifwe aldeles ruinerade, så frampt deras dragare skulle tagas ifrån dem, emedan de elliest intet äga att betahla med.
Reste längden blef liudeligen upläsen och examinerat, hafwandes rätten således befunnit restens richtigheet och Böndernes tillståndh som Annotation in margine uthwisar. Häröfwer Tingz bewis blef extraderat.
Sidst insinuerade Smidtberg S:r Hysingz extract af jordebooken igenom hwilket han gifwer tillkienna att hemmanet N:o 4 i Stigby som Nills Nillss: bebodde stodh öde åhr 1711, hwarom och rätten inqvirerade och fant i sanningh wara, hwarföre blef honom meddelt Tingzbewis.
Jöns Anders i Glasax kiärade efter laga stembningh till Jöns Lasson i Karlaby och af honom pratenderade 4 T:r hafra, dem han bewiste med des obligation Daterat d: 30 April 1709 honom wara skyldig, och som han sedan den tiden intet har betalt honom, ty påstår kiäranden att få för hwar tunna hafra 1 Dhlr 8 öre emedan som hafrn den tiden så mycke kåstade.
Swaranden comparerade intet, ej eller war någon tillstädes på des wägnar, hwarföre och som kiäranden har bewist sin fordrans richtigheet med kiärandens egenhändige obligation; I ty pröfwar retten för rättwist att döma Swaranden till att infria sin obligation med 5 dhl:r srmt, sampt i rättegångz omkåstnader netahla 1 D.r, och det inom 14 dagars tidh eller derföre lida execution.
Commissarien och CronoLändzman Magnus Löfberg framställte för rätten Qwinfolket Elsa Larsdotter, och berättade att hon haft olofliget omgiänge och sängelagh med ryttaren Mårten Hög som är gift, hwilken och nu war närwarande, påståendes öfwer henne laga pligt och att ransakningen sedermehra må sändas till krigzrätt, hwarest ryttaren efter kongl: Maj:tz förordning bör dömmas, och derefter pligta.
Kånan och ryttaren wedstodo bägge att de brukat olofl: sängelagh och uthlät sig ryttaren att denna saak intet kan afgiöras, innan som att han får swar ifrån Consistoria dit han skrifwit och begiärt Citation på sin hustru, efter som hon gådt för 2 åhr sedan ifrån honom, och han sedermehra intet weth hwarest hon tagit wägen.
Nembdemän bejakade med ryttaren att des hustru gådt ifrån honom, hwarföre och rätten denna saak intet kunde dömma.
Ländzman förestälte och ett uthom häradz fiåhligt och toket qwinfolk wid nampn Britta som fåt barn i marken straxt widh Glasax, Berättandes att han af henne intet kan få beskiedh, hwarest hon är kommen, ej eller hwem som henne häfdat och med barn rådt. Räten proponerade för henne åthskillige frågor, men kunde intet få af henne något beskiedligt swar, så man derefter kunde sig rätta uthan hon bar sig åth som en fiåhlig och afwitta.
Q:tio hwarest Barnet är? Swarade att hon har fört det med sig hit i Byen.
Q:tio Om hon är lembnat uthan wacht? Swarade att om henne är alltid wachten hållen, ty som hon är afwitta så kan och ingen förtroo henne barnet eensammen.
Rätten befalte ländsman at han skohle intet lembna henne uthan wacht, och som rätten ingen underrättelse af henne kunde få, hwarifrån hon är kommen eller hwem som henne häfdat Altså kan rätten intet widare med denna saak komma uthan åligger Befallningzman at gifwa hans Excellens General Lieutnanten och Gouverneuren wid handen härom.
Bonden Nills Persson i Glivarp inkom och beklagade sig att han sidst i aug: lidet skada af wådeldh på sitt ¼ dehls hemman, Insinuerandes derpå nembdens granskningh som skadan till husen upfört till 42 dahl:r för uthan hwad han elliest har mist, anhållandes att som hwarken han eller des huusfolk med des wårdzlösheet warit wållande till denna skadan, det rätten wille döma honom till att få Brandstuth.
Q:tio hwarest elden kom löös? Swarade att den kom löös på den norra längian.
Q:tio Om han då war hemma när den kom löös? Swarade att han war i marken.
Q:tio Om han intet weth af hwad tillfälle den kom löös? Swarade att det spargeras som skulle ryttarne der i byen i des druckenskap om dagen skiutit hwaraf han troor att wådelden har tändt sigh.
Q:tio Om han intet frågat derefter? Swarade att han fuler spordt derefter, men har ej kunnat få den ringaste efterrättelse.
Q:tio Om han kan någon öfwertyga? Swarade att han intet det kan.
Q:tio Om han med eedh och trygt samwete kan ehrhålla, det han intet eller des folk warit ordsaken dertill? Swarade jww. Hwarpå rätten resoluerade att han skulle wåda eedh gånga, den han och straxt inför sittiande rätt aflade.
Resolutio
Såsom af actis befinnes att bonden Nills Pehrson med sit folk intet warit wållande till den skada som han igenom wådeldh timat hwilket han med eedh ehrhållit; Altså pröfwar rätten för skiähligt i anledningh af 1688 åhrs här i Skåne uthgångne förordningh 3 § att bestå honom till dhe afbrände husens reparation 40 dahl:r srmt, men hwilken Brandstutz hielp honom åligger så dhe afbrende huusen reparera att de widh inqvisition kunna wara emoth dhe undfångne penningarne.
© Magnus Lindskog, 2001
(viss redigering pågår fortfarande)