Sedan Skåne genom freden i Roskilde (1658 26/2) övergått till Sverige föreskrev konung Karl X Gustav genom beslut den 15 mars, att Skåne, Halland och Blekinge (”desse nye utanför riket belägna provinser”) skulle bilda ett generalguvernement och att under generalguvernören skulle sortera en landshövding över Halland och en över Kristianstads län och Blekinge samt två slotts- eller länshövdingar i Helsingborg och Landskrona med sådana kvaliteter, att de både uti civil- och militärstaten kunde sig tillbörligen comportera och förhålla.
Den 10 mars 1658 förlänade Kungl. Maj:t åt friherre Sten Bielke Järrestads härad med allt vad däri tillhörde kronan. Sten Bielke hade varit en av de svenska förhandlarna i Roskilde och han belönades bl.a på detta sätt. Donationen indrogs 1674. Järrestads och Ingelstads härader hörde 1658-1673 till Malmöhus län.
I samband med festligheterna efter Roskildefreden så skänkte Karl X Gustav bort både det ena och det andra inom sina nyvunna områden. Fredrik III:s hovnarr – ”Chistofer Jönsson” – fick t.ex plötsligt den 6 mars 1658 se sig som ägare till en kvarn i Ravlunda socken i Skåne.
Den 18 mars 1658 utnämndes fältmarskalken, greve Gustav Otto Stenbock till generalguvernör i nämnda landskap, och särskild instruktion utfärdades för honom i sådan egenskap. Han kvarstod såsom generalguvernör endast till år 1664, då han utnämndes till riksamiral och intog plats bland ”riksförmyndarna”.
Fältmarskalken, friherre Gustav Persson Banér efterträdde den 15 september 1664 Stenbock såsom generalguvernör men lär inte till belåtenhet ha utövat sitt ämbete, från vilket han skilldes år 1669.
Med Banérs avgång indrogs generalguvernörsämbetet för någon tid, och Malmöhus, Landskrona och Helsingborgs län sammanslogs till ett hövdingedöme med generallöjtnanten Claes Danckwardt-Lillieström såsom styresman. Samtidigt var förutvarande vice presidenten Magnus Durell landshövding i Kristianstads län och Blekinge.
Den 15 april 1676 bekräftar Karl XI att bönderna i Ingelstads härad skall fortsätta erlägga en skeppa korn vart 5:e år till Staden Ystad – detta till Ny-Bros (bron över ”Nybroån”) vidmakthållande. Konung Christian IV hade i sitt brev av den 14 maj 1607 befallt att så skulle ske.
År 1676 återupplivades generalguvernörsinstitutionen, och dess nye innehavare blev den 23 juni samma år fältmarskalken, friherre Fabian von Fersen. Han dog redan den 30 juli 1677.
Generallöjtnanten, greve Göran Sperling övertog den 3 augusti 1677 den efter von Fersen ledigblivna generalguvernörsbefattningen, i vilken han dock inte kvarstod längre än till år 1679, då han utsågs till guvernör över hela Norrland.
Den 14 oktober 1679 utnämndes den verksamme och av konung Karl XI högt värderade greve Johan Gyllenstierna till generalguvernör. Han dog redan den 10 juni 1680.
Efter Gyllenstiernas död skilldes Blekinge från generalguvernementet, och till detsamma lades i stället Göteborgs och Bohuslän. Fältmarskalken, friherre Rutger von Ascheberg utnämndes den 4 september 1680 till generalguvernör i Skåne, Halland och Bohuslän och kvarstod såsom sådan till sin död den 17 april 1693.
Härefter förordnades, att Skåne skulle ensamt för sig utgöra ett guvernement. Generallöjtnanten, greve Otto Wellingk utnämndes den 23 december 1693 till guvernör i Skåne men förflyttades den 4 juli 1698 till guvernör i Ingermanland och Kexholms län.
Sistnämnda dag utnämndes generalmajoren, greve Carl Gustav Rehnskiöld till guvernör i Skåne. Han blev den 27 december 1705 kungl. råd och erhöll samma dag till efterträdare generalen, greve Magnus Stenbock, som var son till Skånes förste generalguvernör. Han blev kungl. råd den 30 augusti 1710, men kvarstod såsom guvernör till år 1711.
Samtidigt med greve Stenbocks utnämning till kungl. råd, erhöll generallöjtnanten, friherre Jacob Burenssköld fullmakt såsom guvernör guvernör i Skåne. Han erhöll avsked 1716.
Den 28 juni 1717 utnämndes generalen, greve Carl Gustav Hård till guvernör i Skåne.
Genom 1719 års regeringsform, som inledde den s.k. frihetstiden, bestämdes att inga guvernement vidare fick finnas inom riket. Detta fick till följd att Skåne uppdelades i två län.
I allmogens från Ingelstads och Järrestads häraders riksdagsbesvär 1726 återfinns:
”at wid senaste Rijksdag, detta Christianstadz lähns Inbyggiare, aldeles owetande, är wodert giord försök om Skåhnes sammanfogande till et Gouvernament igen” [AID: v1024541.b4830]
Skåne blev ånyo generalguvernement 1801 9/2 – 1809 27/3. Enligt en den 9 februari 1801 expedierat beslut fann Kungl. Maj:t ”under då varande omständigheter tjänligast och lämpligast, att den civila styrelsen i Skåne förenades med den militära i en och samma hand”, och Kungl. Maj:t, som samtidigt uppdragit högsta militära befälet i Skåne åt generallöjtnanten, friherre Johan Kristoffer Toll, förordnade alltså honom att tills vidare vara generalguvernör i provinsen.
Efter denna korta tid som generalguvernement så återfick Skåne uppdelningen med två län.
Den 1 januari 1997 så enades Skåne åter genom sammanslagning mellan Malmöhus och Kristianstads län till ett Skåne län.
Källor/Litteratur: Landstaten i Malmöhus och Kristianstads län 1719-1917 av Otto Lindberg. Lunds Stifts herdaminne II:9 av Gunnar Carlquist. Spelet om Skåne – Malmö Museer. Skånska Generalguvernementet 1658-1693 av Alf Erlandsson.