ANNO 1684. den 11:te Decembris, bleff hållit Extraordinarie Ting j Bröserup, i samptlige Rättens praesence.
Samme tijdh aff Cronans Befallningzman Wälbetrodde Zacharias Stobaeo, föreställtes Fången Swen Persson, Gårdman j Anderums Byy, Barnfödd j Norre Härat och Örkeliunga Sockn, och aff Een annan j samma Byy warande Gårdman Lars Swensson anklagandes, att haffwa slagit dess hustru Hanna öffwer Tindingen, att hon andre dagz Natten effter bleff dödh.
Fången Swen Persson tillstår sig kommit in till Lasse Andersson j Diegnegården, der han war till huusa, och stodh uthe och högg på ett pahr Trääskoor, och sporde honom om det war dhe Träskoor Lars hade loffwat honom för dhe 4 sk. Lars war honom skylldigh, och der han eij måtte få dhe Trääskoorna, sade han sig wela haffwa sijne Penningar igen, Tå swarade Lars Anderss:n, Jag will giffwa dig een Lort, tå sade Swän, Jagh giffwer dig dhen samme, och gick der medh sijn wägh uth åth Porteleedet, wijdh 5 á 6 steeg ifrån honom, och i det samma kom Lars Andersson effter, och slog honom på Axlen medh yxhammaren, tå wreedh han sigh om, och fick i öxeskafftet medh Lars medh Eena handen, och i hans håår medh andra handen, och han i Swens håår igen, och tå drogs the lijtet, at the dängde omkull, och Lars föll under, och fick Swens Tummelfinger j Munnen, och beet illa, till dhess deignedrengen Anders Hansson kom, och togh yxan ifrån dhem, och tillijka medh Larses qwinna, Och deignens Sahl: Nills Larssons hustru Marena, skillde dhem ifrån hwar andra, och bekienner Swen, at dhen döda qwinnan Hanna icke till det ringaste rörde honom till ondo, hwarken förre eller sedan.
När dhe Nu woro åthskillde, gick Lars inn i Mannhuset som han mehnar, att leeta effter yxan, och som han inthet fann dhen igen, kom han uth medh Een dragen knijff, Tå bleffwe qwinnorne det waarse, och lupo emillan, dock skar han honom öffwer Twenne fingrar, hwaraff han wijste Arret för Rätten på dhen Eene finger, Men bleff besichtigat aff Feltskären Mester Carl Qwilow, att wara ett gammalt Arr, för 10 åhr wijdh pass fångit, och wet han inthet hwar Lars sedan giorde aff knijffwen, och tillståår, han sigh nogsampt kunnat kommit uth aff Gården, När dhe förste reesan bleffwe åthskillde, om han elliest hade welat, men beklagar sitt oförståndh, att han tå eij gick undan.
Sedan tog Lars Andersson upp Een stake aff gården, och slog honom der medh twenne slagh i huffwudet, och tå nappade han till Een annan stake, som låg brede wijdh honom på Gården, och som dhe skulle slåå samman, war qwinnan Hanna emillan kommen, Och weet han inthet om hon fick slaget aff sijn Manns stake, eller hans, Men hon wändre Ryggen till honom, och Ansichtet till sijn Mann.
Rätten tillsporde fången Swän Persson, om han medh godt samwette kan beneeka, sigh icke wara den Sahl. hustruens Hannas Bahneman? der till han swarade sig inthet kunna wetta annat, Änn han nu haffwer sagdt.
Åklagaren Lars Andersson här emoot swarade, att som han förnimmer Swen Persson eij tillståår rätta sanningen, emädan det icke är så tillgångit som han sagdt haffwer, Uthan han kom in, och skällde uth honom i sijn heemfrijdh, och wijdh sitt arbete, för Een Zijare, hundzfott och annat ondt, för 4 sk, han hade fått aff honom, så kommo the i håår tillhopa, och Swen slog honom under sigh, och tå the kommo upp igen och deignedrengen medh Qwinfolken hade skilldt dhem åth, fingo dhe hwar sijn stake och slogo samman, och Swen Perssons qwinna kom löpandes och sade, slå från dig det dieffwulen fahr i dig, Och tå gick hans Sal. qwinna emillan, och fick sitt Bahnesåår aff Swen Persson, Och fördenskulldh begärar föra sijne wittnesbördh till sakzens illucidation.
Tå inkallades drängen Anders Hansson, som effter aflagdh Eedh betygade, at tå han kom aff Åkeren innkiörandes medh möökwagnen, och fick see Lars Anderss: och Swen Persson lågo på gården och droges, Tå Swen låg offwan uppå, låp han till, tillijka medh Larses qwinna och diegneqwinnan, och reeffwe yxan aff händerne på dhem, och skillde dhem från hwar andra, och när dhe kommo upp, fick Lars uth sijn knijff, doch såg han honom dher medh ingen skada giöra, och drängen förmahnte honom sticka inn sijn knijff, som Lars straxt giorde, och tå tog Lars Een hasslestake i handen, tiock som Een bandstake, och slogh Swen på hufwudet medh, och Swens qwinna som stodh på Gården talade Något, Men han weet inthet hwad det war, uthan Swen fick Een annan stoor stake i händerne, och som han slogh åth Lars, war qwinnan emillan, och slaget rammade aff Larses stake in på Qwinnans huffwudh, at hon förr nider till jorden, och talade aldrig Något ordh sedan, som han kan wetta, doch leffde till andre dagz Natten, inn Emoot Morgonen, och fick hon således sitt Bahnesåår aff Swen Perssons stake, som han ännyttermehra tryggeligen tillståår, och wijdh saligheet sijn betygar.
Deignens Sal. Nills Larssons Enkia hustru Marena Hansdotter effter afflagd Eedh betygade, samma ordh som drängen Anders Hansson wittnat haff:r, och at Swen Persson är qwinnans Bahnemann, Ty såsom han slogh åth Lars, och han bötte för sigh, slant Swens stake in på Qwinnans hufwudh, och hade Swen Persson wäll kunnat kommit aff Gården när dhe bleffwe först skillde åth, Ty leedet stodh Öppet, och är een Öppen Gårdh.
Ther Näst inkallades Qwinnan Hanna Jönsdotter i Anderum, och effter afflagd Eedh betygade lijka ordh som dhe förrige, Men hon icke weet hwilken aff dhem som war Qwinnans Bahnemann.
Cronans Lendzman W:tt Berthell Mattzon effter aflagd Eedh betygade, att dhen tijdh fången Swen Persson inne hoos Befallningzmannen Wälbetrodde Zachariam Stobaeum bleff Examinerat, leedig, löös och hellt nykter, såsom der war om Morgonen heelt bittijda, och tillfrågades om dhenne Missgierningh, som han hade begåått på Lars Andersson qwinna Hanna, Tå swarade han, Gudh bättre migh så sandt, döör hon, så will Jag gierna lijda, Gud giffwe Befallningzmannen wille maka det så, at Jagh icke skall sittia för länge och pijnas.
Fången Swen Persson kan inthet här till Neeka, Men säger sig warit bånge, att han eij wiste hwadh han swarade, bekienner doch, att han haffwer sagdt och önskat, emedan Sal. Hanna leffde, att hon måtte kommit sigh igen, tå wille han gierna tingat aff medh henne.
Feltskiären M:r Carl Qwilow, effter afflagd Eedh betygade, att Lars Andersson som är Sal. Hannas Mann, kom till honom om afftonen emillan 7 och 8 på Wärket, och badh honom, effter deigneqwinnans Ordh, att han wille komma Upp, och förbinda qwinnan, och tå han kom der Opp, förnam han ingen apparentz till lijffwet, ty hon war slagen öffwer Tindningen på wenster sijdan, at hufwudskålen syntes inbuktat, och blödde myckit starkt, lijkawist twättade han aff sååret, förbant henne straxt om afftonen, och bleff der Natten öffwer, och förbant henne igen om Morgonen, Men förnamn ingen räddning wara å färde, Ty hon kunde hwarken tahla eller swara, eij heller finna till det han henne förbinda Månde.
Fången Swen Persson begärade föra sijne Wittnesbördh.
Tå inkallades Åke Fayersson i Elljarödh, som effter afflagd Eedh betygade, att dhen tijdh Swen Persson bleff infördh till honom, sågh han honom wara bijten i fingeren något lijtet, och war lijtet blåå på wenster axlen i skinnet, dock sågh honom ingen skada haffwa i huffwudet.
Arffwedh Andersson j Elljarödh, effter afflagd Eedh betygade det han sågh fången wara bijten i fingeren, och skuren lijtet inne i handen på dhen Eene fingeren, och wijdare weet han inthe att beräta.
Fången föregiffwer, oppå Rättens tillfrågan, sigh inthet wijdare haffwa att ahndraga, Uthan skiuter saken i Gudz och Rättens händer.
Klagande haffwer eij heller mehra att anbringia, Uthan äskar doom.
Resolutio
Såsom uthaff erförde wittnesbördh, sampt fångens Swen Perssons egen giorde bekiennelse för Befallningzmannen Wälbetrodde Zacharia Stobaeo, tå han på färsk gierning är fasttagen, klarligen sees kan, at Lars Anderssons hustru Hanna haffwer tagit sijn dödh aff det slagh, som Swän Persson henne giffwit haffwer, och han således är hennes rätte Bahneman, Ja änn och fången sielff för Rätten måst tillståå sigh kunnat gångit af wägen, sedan han ifrån Lars förste gången war afskilder.
Altså kan Rätten icke see sigh bem:te dråparen Swen Persson på Något sätt kunna befrija, medh mindre än han bör giffwa lijff för lijff effter der 1 Cap. dråpmb L:L: medh wåda, hans huffwud medh Een öxa at affhuggas, och tillijka medh kroppen gräffwas i backen och jorden.
Samme tijdh Cronans Befallningzman, Wälbetrodde Zacharias Stobaeus ingaff Een Specification på Uppbuhrne Penningar för 1683 åhrs Rijkzdagz bewilgning aff Adelens, Prästerskapetz, och Allmogens Tienare och leijehiohn, som bleff Uppläsin och aff Nemden bewittnat wara richtigh.
Samme tijdh inkommo dhe Männ, som effter sijdste Tingz Uppkräffwelse haffwa grandskat Gummusa Bökeskog, och war dheras Taxt lydandes som föger, Nu ad acta lagdh. Och giorde Männerne sijn Eedh, at hafwa förrättat sitt wärff dhet rättaste dhe haffwa kunnat.
Samme dag skogwachtaren Oluf Skytt begärte Männ aff Tinget, att besee Raskerums Mölla, hurudan den Nu förefinnes, Alltås der till aff Rätten uthnämdes, Nemdemannen, W:tt Måns Frennesson j Ellmhult, Per Larsson j Atthusa, Erik Erlandsson ibidem och Per Jonsson j Bubbemölla, hwilkom förelägges at öfwersij bem:te Raskerums Mölla, uthi hwadh hällst kan förewijsas, och dess bröstfelligheet Specifice i penning:r Taxera, och till Näste Ting gifwa dheras afsicht beschriffwen, som dhe finna rätt och förswarligit.
Sålunda äre Tingen uthi Ahlbo Häradt pro Anno 1684 i Jesu Nampn ändade, som här medh Attesteras under Mijn Egen handh och Signete. Datum Hammar d. 3 Februarij Anno 1685
Jacob Ulff
[Sigill]
In Fidem Protocolli
Nicolaus Brasch
[Sigill]
Källa: Göta Hovrätt – Advokatfiskalen Kristianstads län EVIIAAAK:1 (1683-1692) Bild 500-530 (AID: v217883.b500, NAD: SE/VALA/0382503)