1706 höstting Järrestad

Anno 1706 d:n 6 November höltz ordinarie hösteting med Tingsökiande allmoge i Jerresta häradh, närwarande den wanlige Nämbden.

Oplästes ifrån Gouvernamentet i Malmöe ankombne ordre, att erbiuda till Arrende efterfölljande kongz gårdar nemblig Lindholmen, Tundbyholm, Möllerödh, Börringe och Russegård(?) om någon skulle wara som dhem wille arrendera, då dhe till den mästbiudande skohla oplåthas, men infant sig ingen som derpå något bödh eller om arrenderande sig anmählte.

Wällborne Hr Anders Rosencrantz till Tiersbeck i Dannemarck lät 3:die gång opbiuda det kiöp och dhe lägenheeter som han sig af des syster wällborne Fru Lena Rosencrantz hafwer tillhandlat och förste och andre gång d:n 13 Marti och 30 Maj innewarande åhr opbödz.

Nämbdemännen Swen Andersson och Mårthen Ingwarsson inlefwererade en syn som dhe hållit på N:o 23 i Sandby som drengen Per Persson har emottagit, betygandes alldehles ingen Bygnadt på Gården finnes, uthan står Tompten och Platzen aldehles Ödhe.

Commissarien och Chronones Ländzman Magnus Löfberg låtit instemma Mårthen Willadsson i Wemmenelöftorp med des söner för dhet dhe skall hafwa öfwerfallet Jöns Hansson i Wemmenlöf och Ryttaren Åge Bergman.
Commissarien genom een insinuerat skrift gaf tillkenna att han war blefwen opasslig, så han intet sielf kunde komma, utan beer att saken måtte företagas och afdömmas.
Jöns Hansson berättade om slagzmåhlet således att Bymännen wore sankade hoos Mårthen Persson och drucko Bys öhl, kom så Mårthen Willadsson i Wemmenelöftorp medh bägge sine söner Nills och Måns och wore beskänkte som dhe druckit på krogen, böriade så Mårthen Willadsson att fråga Erland Mårtensson om han intet wille förlikas medh hans son Måns hwar och icke så må dhe slås på nyt, swarade så Erland att han wille wäl förlikas när dhe woro fastande, men lät sig intet giöra i Öhlsmåhl, gick så Erlandh derpå straxt bort och kom intet igen, suthe så sedan och pratade dhå medh een och dhå med annan som han intet hörde, in till åldermannen Nills Erichsson badh Jöns Tuedsson klappa och begiära liud, hwilket Jöns Tuedson giorde, litet derefter war både Mårten Willadson och hans son på och slogo Jöns Tuedsson då dhet war ändat och dhet war ett stycke på qwällen tordes ingen gå uth, uthan war ålldermannen den förste som gick uth, så snart han kom i dörren fohr Måns Mårtensson på honom medh en dragen knif och skar åth honom, men räckte eij widare än igenom tröijan, drog så Bengt Persson honom tillbakars i dörren, en lång stund derefter trängde han att låta sitt wattn, gick så han tillijka medh Åge Ryttare uth, och som han stodh och läth sitt wattn, fick han ett slag öf:r hufwudet medh een stake uthaf Måns Mårtenson så att han fick håhl i hufwudet, att blodet lopp neder öfwer hans kläder, gick han så tilbakars in igen, in till det war moth dagh.
Mårthen Willadsson med des söner Nils och Måns till wedermähle, inlade sin Exception skriftl. Klagandes muntelig att om han intet kommit undan dem, så hade dhe haft lifwet af honom, han måtte löpa från sin mössa, hwadh som war honom och Jöns Tuedson emillan, der om blefwo dhe förlikte, men Jöns Hansson och Åhe Ryttare skall aldrig kunna bewisa att hanb eller hans söner öfwerfallit någon; men att samptelige Bymännen öfwerfallit honom, så att dhe intet kunna wittna.
Jöns Tuedsson tillstädes förklarade att han och Måns Willadsson äro wänligen och wähl förlikte, han blef hwarken blå eller blodiger och war af intet wärde, han kährer eij widare derpå.
Åge Ryttare klagade att den tiden ålldermannen war skuhren i dörren, gick han någon stund derefter uth medh Jöns Hansson, blef han öfwerfallen af Mårthen Willadson, och begge hans söner som sloge honom medh stakar, och refwo honom i håret och ansichte, så länge han intet kunde gå på dhet eena benet af ett slagh han fick öfwer sitt låår, och war blodig och refwen i ansichtet, som Bymännen sogo då han kom in igen.
Mårthen Willadsson och hans söner tillfrågades om dhe hade något jäf emoth Måns Person? Swarade neij aflade sp Måns Person efter föregången förmahning wittnes eden medh hand å book, och wittnade att Bymännen woro sankade och drucko een Tunna öhl hoos honom kommer så Mårthen Willadson och hans son Nils dit, hörde då intet af någon trätha förän Mårthen Willadsson slog Jöns Tuedson, tahlte så någre af Bymännen dhem till, säijandes om dhe intet wehle sittia medh fredh, war bättre att dhe gingo bort, hwarpå dhe gingo uth litet derefter blef ålldermannen skuren genom tröijan och skiortan fram på bröstet, och litet reflat håhl i skinnet, men såg intet huru dhet tilgick, uthan klagade han att Måns Mårtensson skahr honom dhå han wille gå genom dörren een stund derefter kom Jöns Hansson in och war slagen i hufwudet, så att blodet lopp neder öfwer kläderne, kom och så Ryttaren Åge Berg in och war blodig, refwen i ansichtet, klagandes och Mårthen och hans söner hade refwet och slagit honom, bannade också Bymännen att dhe intet wehlat hielpa honom.
Q:o Till Måns Person alle Bymännen träthas medh Mårthen Willadson och des söner, neij intet widare än Jöns Tuedson men ingen af dhe andre.
Om han hörde Anders Håkonsson, Bengt Person eller Per Swensson träta eller slås medh Mårthen Willadsson eller des söner. R:t Neij
Mårthen Willadson påstodh att dhe wore allesammans lika gode i stugun, wiste dog intet annat jäf emoth desse hwarföre dhe aflade wittnes edhen, och wittnade Anders Håkonsson serskilldt, att Mårthen Willadsson och hans söner kommo in till Måns Person der dhe drucko bys öhl, började så Mårten Willadsson att tilltahla Erland Mårtensson, säijandes, änten skulle han förlikas medh hans son eller slås medh honom, sade så Erlandh att dhet kanske een annan gång och gick sin wäg, gick så då bort nämbdemannen Arfved Håkonsson, säijandes bäst wara giömman öhlet till morgon, och bad dem sittia i roo och fredsamme. Dhet samme bad och åldermannen och Jöns Tuedson, som klappade liud, badh också Jöns Tuedson Bymänen så flitige betahla dheras öhl, som dhe woro att dricka dhet, tog så Mårthen Willadsons son Nils op penningar och lade på bordet, dem strök Jöns Tuedson neder slog så Mårthen Willadson Jöns Tuedson på öhrat och fohr på honom, då tilltahlte någre af Bymännen dem, säijandes att om dhe eij wille sittia i fredh, så wore bäst dhe gingo sin wäg, hwarpå dhe gingo uth, wille så ålldermannen gå uth igenom dörren, då blef han skuren i bröstet genom Tröijan och skiortan och riflad blodig i huden säijandes dhet war Måns, då blef dhe inne förskräckte hälst qwinfolken och Barnen, och Mårthen Willadsson och hans söner hwiade och ropade uth för fönstret och stucke i fönstret så att ingen tordes gå uth förän länge derefter, då dhe eij hörde något mehr till dhem, gick Jöns Håkonsson och Åge Ryttare uth, hwilke begge wore slagne och refne till blodz, klagandes att Mårthen Willadson och des söner dhet giort.
Mårthen Willadsson berättade Anders Håkonson wara swåger medh Jöns Hansson att han har hans syster.
Rätten frågade hwarför han intet gaf dhet tillförne tillkienna.
Måns Person tillfrågades om han hörde Mårten Willadsson hwia och ropa på Gården? R:t Ja hörde hans söner hwia, men intet Mårten Willadson sielf, utan mäst hans son Nils.
Bengt Person instodh och wittnade att då Arfved Håkonsson gick bort badh han dhem att dhe wille giömma dheras öhl till morgonen, klappade Jöns Tuedson i bordet, och förelade laget att den som börjar något klammerie skulle böta een fierding öhl, swarade så Mårthen Willadsson, Ja den som börjar klammerie må böta een heel Tunna. Åter påminte Jöns Tuedson att emedan nu lider med öhlet att dhet blifwer alt, så wille hwar och een laga sig få willig till att betahla, som dhe det drucket, tog så Nills Mårtensson op Penningar och wille betahla öhl medh, strök så Jöns Tuedsson bort penningarne och wille intet hafwa Penningar af dem, då slog Mårthen Willadsson honom först på ena också på andra örat, men Jöns Tuedson buckade sig nedh om bordet, grep så begge sönerne honom i håret, och drog honom op öfwer bordet då badh folket dhem att wara fredsamme eller gå dheras wägh, hwarpå dhe och gingo uth wille så ålldermannen Nils Erichsson gå uth, skar så Måns Mårtensson honom då han war i dörren igenom tröijan och skiortan, att dhet war reflat blodh å huden, hwarpå wittnet gick bort hörde så att dhe skällde samptelige Bymännen för snaphaner, skellmar, währe Påka, Gethe gumsar och andre Oqwädensordh.
Mårthen Person besannade att sönerne drogo Jöns Tuedson i håret öfwer bordet.
Pehr Swensson instod och wittnade att först han hörde någon Oroligheet, war då nämbdemmanen Arfved Håkonsson gick bort, frågade Mårten Willadsson gick den skredaren bort swarade så nämbdemannens dreng, intet gick han så illa bort han törs ju komma igen, sade Mårthen till drengen tu äst wist och af skredare arten, och wille Nils Mårtensson och så i hoop medh Arfvedz dreng, då klappade Jöns Tuedsson, och förmante laget att wara fredsamme, påminte dhem och hafwa Pengar i beredskap betahla öhlet medh, då tog Nills Mårtensson Penningar op och lade på bordet, dhem strök Jöns Tuedson till sides, och intet wille ha betahlning af dhem som fremmande wore, då gaf Mårthen Willadsson Jöns Tuedson kindpustar, och drog hans son Nills honom i håret, hwarpå någre af Byslaget, bad dem wara fredlige eller gå dheras wägh, gingo dhe så bort, blef så Nils Erichsson skuren i dörren, som han sade Måns Mårtensson giort och rykte Bengt Person honom in, hördhe dhem så skiälla Bymännen uthan före för snaphaner, skellmer, och det fuhlaste man kunde nembna, tordes så ingen gå uth förän Jöns Hansson och Ryttaren finge hugg, uthan som dhe andre bekändt.
Q:o Till wittnen om dhe förnummo någon fremmande elliest wedh gården? R:t Neij
Q:o Om dhe sedt Mårthen Willadsson warit blodigh? R:t Neij.
Resolutio
Såsom Mårthen Willadsson uti Wemmelöf Bymäns samqwäm icke allenast har börjat klammerie utan och då han slog Jöns Tuedson örefilar hans söner Nikls och Måns hulpit till att håårdraga honom , hwarpå dhe alle 3 gått uth skriat och skäldt på Bymännen, och öfwerfallit dhem som kommit uth, så att ålldermannen Nils Erichson då han welat gå uhr dörren blefwen igenom kläderne skuren till blodz, sedermehra och så Jöns Hansson och Ryttaren Åge Bergman slagne, den första ett håhl i hufwudet och den senare som han slaget öfwer låret rifwen i ansichtet; Altså blifwer fuller Mårthen Willadsson förskont för dhe kindpustar han gifwit Jöns Tuedson, emedan dhe sig förlikt, men för håårdragandet på Jöns Tuedson böter Nills och Måns Mårtenssöner hwarthera 3 mk smt, och för dhet, sedan dhe gått uth och alle 3 fölgtz i flock i mörkret gifwet sig till att skiälla och kalla Wemmenelöf Bymän oqwädens ordh, böter Mårten Willadsson och begge des söner Nills och Måns hwarthera sine 3 mk för oqwädensordendog uthan dheras ähras laetion, så och hwarthera 3 mk för dhet Nills Erichsson blefwit skuren, 6 mk hwarthera för dhet slag och håhl Jöns Hansson fått, och hwarthera 6 mk för dhe blodwite som syntz i Ryttarens ansichte, och betahler samptelige till Jöns Hansson och Åge Ryttare 3 mk:r smt i Expenser

Nills Trulsson i Wirresta låtit stemma Mårten Erichsson i Tågerup för 8 D:r 18 öre smt.
Mårthen Persson till wedermähle tillstod skulden och lofwade willia medh första betala han har satt honom een dretteduuk i pant, och gifwit wähl willigheet, att förmena något få derpå godtgiort.
Nills Trulsson replicerade att skulden påstådt 9 åhrhwarpå han till willigheet i 3 åhr fått 1 litet lass höö, ett åhr sådt 6 skepper land hafre, som han sielf plögde, 3 åhr fådt 1 skeppa korn hwart åhr, och dhet första och sidsta åhret fick han intet.
Resolutio
Såsom Mårthen Persson i Tågerup har tillstådt skulden, dog medh påstående, att honom, i den willigheet han gifwit, något måtte godtgiöras, hwilket Rätten eij funnit oskiähligt, uthan honom af willigheeten 1 D:r att godtgiöra; Altså tillfinnes Mårthen Persson ännu 7 D:r 16 öre jempte 1 D:r smt Expenser nästkommandetill Juhletider att betahla eller lida derföre Execution.

Drengen Erich Hindrichsson i Wranerup låtit stemma Jöns Bengtsson i Grödstorp för 5 D:r 10 öre smt skuldfodran. Nämbdemannen Bengt Månsson i Wranerup lefwererade den uthtagne stembning, och gaf tillkienna att drengen Erich ligger siuk, och att parterne sig hafwa förlikt.

Anno 1706 d:n 7 Novembr continuerades

Drengen Håkon Mårtensson i Siöröd låtit instemma Nils Persson i Tommerup för 4 D:r smt skuldfodran.
Parterne mötte begge och tillstodh Nills Persson skulden lofwandes willia genast betahla dhe 2 D:r och dhe öfrige 2 D:r nästkommande Juhl eller till Påska.
Drengen berättade att dhet stådt mycket länge och wähl 14 åhr sedan hans fader lånte honom penningar, är dog nögd att han nu betahlar dhe 2 D:r och resten till Påska.
Resolutio
Såsom Nills Persson har wedhgått skullden beklagandes fattige lägligheet och medellösa tillståndh att honom i anseende deraf måtte unnas dag till nästkommande Juhltidh medh dhe 2 D:r som han då och dhe 2 D.r nu will betahla, hwarmedh kiäranden war tillfredz; Altså förplichtes Nills Persson detta sitt löfte att efterkomma, och desuthan betala 1 D:r smt i Expenser, eller derföre lida Execution.

Handelsmannen i Cimbrishambn Håckon Ring låtit stemma Johan Ström i Wiarp för 8 D:r 5 öre smt, warandes handelsmannen tillstädes.
Johan Ström påroptes liudeligen men fantz ingen å hans wägnar, beroor altså till widare om han kan tee laga förfall inom Tingetz sluuth.

Handelsmannen Sivert Ifwerson i Ystad låtit stemma Håckon Sassersson i Wallby för 1 D:r 22 öre skuldfordran.
Håkon Sassersson till wedermähle tillstod skulden, beklagandes des fattigdomb, att han knapt orkar betahla des skattar, will nu det första sökia medh arbete förtiena sig så mycket att han kan betahla, är een fattigh huusman som intet bruk har.
Resolutio
Såsom Håkon Sassersson eij har kunnat neka skulden, beklagandes sig wara een fattig huusman som eij äger hwarmed han kan betahla, uthan får medh arbete afbörda sig sin giäldh; Altså finnes han skylldig på ettdera sättet att förnöija kiäranden dhe 1 D:r 22 öre smt, jempte 1 D:r smt i Expenser eller lide derföre Execution.

Handelsmannen i Ystad Mårten Togersson låtit instämma Oluf Håkonsson i Stiby för 6 D:r smt skuldfordran. Oluf Håkonsson tillstädes wedgick skulden, beklagandes des meddellösheet att han omöijligt på een gång kan betahla, så att om han sökes medh domb fings ingen Ägendomb hoos honom, är dertill med skröpelig och fattig.
På handelsmannens wägnar opwiste Paul Fischerström räkning på fordringen, att den påstådt i 10 åhrs tidh, hwarföre handelsmannen fordrar Intresse 3 D:r 24 :/
Resolutio
Ehuruwähl Oluf Håkonsson högeligen beklagar des fattigdomb, jempte skröpelige hälsan wara så stoor att han omöglig mächtar sig des skuldh på en gång afbörda, uthan han kan erhålla tidh den efter handen betahla, samtygandes allmogen des fattigdom och skröpeligheet; Icke des mindre som han eij kan neka till skulden förplichtas han dhe 6 D:r smt, jempte 1 D:r smt expenser till kiäranden att betahla, och lembnes till Hr handelsmannen af Christeligt medlidande förunna honom dag medh betahlningen, efter som des lägenheet kan tillsäija.

Handelsmannen Mårthen Togersson instämt Anders Nilsson i Jerresta för 6 D:r 20 öre smt skuldfodran, gifwandes Paul Fischerström å handelsmannens wägnar tilkenna, det Anders Nilsson giort richtigt för sigh.

Åge Mårtensson i Wästanbeck låtit stemma Anders Hansson i Jerresta för 11 D:r smr kyrke Balance, gifwandes nämbdemannen Mattz Olsson i Glemminge å kärandens wägnar tillkenna, det Anders Hansson låfwat nu genast betahla hälften och Resten till nästkommande Michels dagh.

Bengta Hansdotter i Carleby låtit instämma Håkon Andersson ibidem, angående ett undantag swaranden henne will ifråntaga. Nämbdemannen Anders Kock inlefwererade stemningen och gaf tillkenna att parterne sigh wänligen förlikt hafwa.

Hr Ryttmästaren wällborne Holger Rosencrantz låtit instemma Sören Persson i Tommerup och drengarne Peder Sörensson, Lasse Trullsson och Jöns Olsson för dhe bemächtigat sig hans Bååth och 6 st fiskerussar.

Sören persson till wedermähle inlade sin exception hwaruthi påstås, att bemelte kiärhåhla som tillförende warit een liten siö ligger mitt uti dheras bästa Ängar, som den tiden stodh i des bästa wäxt, hwarigenom dhe intet kunde tillåta någon åke med ekståck eller fiskeredskap, utahn förmode att Rätten lährer maintinera dhem för slijk öfwerlast hwilken skrift Bymännen underskrefwit att Sören Persson det å samptelige Bymännens wägnar giort som oplästes och ad acta lades.
Drengerne Lasse Trulsson och Jöns Olsson denne om 15 åhr och den andre om 10 åhr instodo och tillstodh hafwa fölgt Sören Persson.
Drengen Pehr Sörensson war eij tillstädes, utan berättade fadern Sören Persson att han lågh siuk, war elliest medh och tog op ekestocken een russa medh armar och fiskemiärd.
Hr Ryttmästaren Hr Holger Rosencrantz inlade een syn som nämbdemännen Anders Swensson och Arfved Håkonsson warit förordnade att syna marken om för Tommerups Bymän om någon skada är skedt, hwilke besanna att dhe intet funnit någon skada i gräset till ½ marks wärde, klagandes Hr Ryttmästaren att ändog han har både Bönder i Tommerup och Wranerup, så han warit befogat der att fiska, så har han dog igenom dhet dhe tagit bort ekestocken haft stoor skada, så att intethaft att bruka i des fiske wattn wedh gården, eller rädda dhet ringaste som är kommith i siön, föruthan dhet han mist dhen redskap som blef ståendes i wattnet och uthtaget för hwilket alt han begiär ehrsättningh.
Sören Persson betygade att dhe intet wiste att det war Hr Rosencrantzes eka eller redskap utan så snart han des Befallningzman Truedh derefter frågade, så bödh dhe foll att willia låta honom få ekan och redskapen tillbaka, om dhe man intet wille köra dhem genom engen uthan wägen wästen till, elliest har Hr Ryttmästarens Bönder i Wranerup och Tommerup ingen lott eller dehl i samma wattn, uthan weet hwar och een des ängstycken som gå twärt igenom wattnet icke heller dhe hafwa widare någon Redskap än Russan och den ena miärden.
Parterne togo afträde att försökia förlikningh.

Isack Reesman i Stiby låtit instemma Fru Cornettskan Ingred Hartuns för ett öhlkahr hon honom förhåller.
Parterne wore begge till wedermähle och inlade des klagomåhl skrifteligen, som uplästes.
Cornettskan förklarade att då Isack Reesman skickade sine drengier att afhempta sitt kahr hade hon äfwen mäskning på hans kahr sade så det till drengen, och att i morgon kunde få det igen, wille dog emedlertidh fly dem sitt kahr som efwenwähl war nytt, men ½ tunna mindre, dhet drengerne då bortbuhro, och fodrade intet sitt åter förän långt efter Juhltiden, der hon detta så till Åhrs som nu länte, emedlertidh hade Reesman lagt i hennes kahr huder att barka, och satt dhet uth medh een ugn, så att dhet nederste bandet språng af kahret och böriat rinna, swarade då genast Cornettskan när som först kahret fodrades hans kahr skall genast återstelles, allenast hon får sitt kahr så gott igen, som han det lånt medh bandh och alt.
Isack Reesman bemötte att intet hon utan Prästens drengiar hemptat kahren wedh Mårtens mässo förledit åhr, då huderne skulle tagas uhr stenen, då badh kyrkioherden få låhna kahret att barka sine hudar uti, wiste så intet annat än att hans folk fick hans kahr, förrän nu i Junij månadh, kahret låg i Cornettskans gårdh, under ett trä dit prästens drengiar dhet rullat, kommer så Oluf Håkonssons huusman och frågade hwarföre han låter läggia så sitt kahr, dhet fördärfwas i sohlen, tilltahlte så Reesman sin hustru och sadhe hon giör synd att hon låter kahret så liggia och förfahras, då fick hon see att kahret intet hörde honom till och skickade så bodh om sitt kahr, då fick han swar när som Reesman skaffar henne sitt kahr så godt som han dhet fick, så skall han få sitt.
Cornettskan swarade ingen kunna ändra att ett kahr blifwer fördärfwat, när det står från Mårthens mässo till Midsommar och ligger i sohlen.
Hans Ehrewyrdigheet Abraham Gothander berättade att dhet står att syna att dhet warit ett gammalt kahr hans drenger talte intet om , att dhet war fru Cornettskans hon hade bordt gifweet Reesman kahr, så hade Pastoren intet haft så stoor skada på sine huudar.
Reesman påstår att han må få sitt kahr han har intet annorlunda wist än detta war hans kahr, och hafde det efter som hans lägenheet tillsagt.
Resolutio
Dhet har fuller Fru Cornettskan, hwarföre hon då Reesman lät fodra sitt kahr gaf ett annat istellet, dermed welat enskylla, att hon sagt till drengerne att åfwan i Reesman kahr stod mäskning, så dhe det andre dagen kunnat afhempta, hwilket emedan det eij skedt och hennes kahr är illa medhfahrit, begiär hon sitt så godt igen, som dhet war, då hon det uthgaf, innan hon låter afföllia Reesmans, hälst att des kahr är blefwen satt på ett otienligt rum att bonden igenom wärma afsprungit lijkwähl, emedan Fru Cornettskan eij har fört något bewijs till des påstående, och Reesman högt neekar sig hafwa annat wetat än hon fått igen sitt egit kahr, hwilket syns så mycket troligare som Fru Cornettskan, så frampt hon sedt des kahr stå på otienligt ställe wähl gifwit tillkienna, att dhet deraf skulle få skada, och icke ett halft åhr der till stilla tegat, emedlertijdh Reesman det för sitt egit wårdat, det bästa han haft lägenheet till, I ty pröfwar Rätten att Reesmans kahr har wardt ett rätt låhn, men icke det som Fru Cornettskan uthgifwet, hwarföre och få Reesman sitt kahr bör fullkomblig så gott igen få som det war då han det uthlänt, och fru Cornettskan wara plichtig sielf låta bota den skada som hennes kahr genom des stillatigande åkommet, betahlandes jembwähl i Expenser till Reesman 1 D:r smt.

Petter Uppendick i Heinge Torp låtit instemma Pehr Andersson, Lasse Hansson och Gunnar Andersson i Stiby, för öfwerwåldh dhe tillfogat honom, då han förleden sommar kom wägfahrande genom Stiby, warandes kiäranden tillstädes.
Till wedermähle mötte Pehr Andersson, Lasse Hansson och Gunnar Andersson i hwilkas närwarelse oplästes kiärandens skrift pro impetranda Citation, så och den derpå uthgifne stembningen.
Petter Uppendick ingaf des Libell hwaruti han saken och des påstående plicht andrager, allegerandes nämbdemännens Mårten Nilsons och Anders Swenssons syn om åker sädhen huru dhe den funnit beskaffat, så att ingen skada igenom skedhet war skiedt.
Gunnar Andersson förklarade att han med flere war buden till fadder, och som dhe suto w3edh barns öhl kom någre af pojkarne i byen in som hade warit efter hästar och berättade att een kahr som ridet i wången warit efter och welat slå dhem, och hade lemnat giärdes ledet öpet efter sig, badh äntelig männen wille fahra uth och see hwadh der war för een kahr, när då Gunnar Andersson hinte Uppendick på landzwägen ofwan för byen hälsade han först och frågade om han icke wille wara så godh föllja tillbakars att see huru der war med dheras wångaledh, då swarade han hwad säger du dhen Onde skall fahra i dig, och nappade så uth sin wärja, den Lasse hansson fick ifrån honom, elliest hade han ödt honom.
Lasse Hansson berättade widare att om han intet tagit wärjan från honom så hade Uppendick ödt Gunnar Andersson, då han nu hade wärjan, frågade Oppendick om någon kyrkeherde war i byn, dertill swarades Ja, då badh han föllja sig dit dhet dhe lofwade, bödh han dhem så till 3 kannor öhl, men dhe intet torde det taga, fölgde så honom till byn, och sanknades straxt Bymännen, och wille förhöra huru dhe wille sig härwedh förhålla.
Petter Uppendick replicerade att då männen kommo efter honom hälsade han dhem, och frågade hwadh dhe wille, genast grep en i hans wärja wedh sidan och tog den bort med balgen, och andre gåfwo honom slänger med stafwarne, så att hatten fohr af honom, och som han måtte föllja dhem och kom litet tillbakars, frågade han om icke kyrkoherden war i byn, det dhe swarade Ja, fick han genom böön igen sin hatt, men hattebandet behöllo dhe, då dhe nu kommo till kyrkioherden hade dhe wärjan och hattebandet, bad han så kyrkioherden wille förmå dhem gifwa dhet tillbakars, emedan han budit dhem genast 1 carolin att dhe wille släppa honom föruthan dhet han lofwade dhem för hatten men dhet hialp altz intet, beropandes sig på des wittnen Hans Ehrwyrdigheet Pastoren AbrahamGothander, Lasse Johansson och klåckaren Christen Andersson.
Oppå tillfrågan om Contraparterne något Jäf hade emot förbem:te wittnen, exciperade fuller swaranderne emot Lasse Johansson att han warit dhem moth i saken medh skogz Baskan, men uppå remonstration kunde Rätten intet finna dhet för lagligt Jäf, uthan afladhe hans Ehrwyrdigheet Abraham Gothander och Lars Johansson wittnetz edhen medh hand å book, warandes klåckaren Christen Andersson eij tilstädes, utahn berättandes att klåckaren då detta passerade heela dagen war borte på Smidztorp.
Hans Ehrwyrdigheet Abraham Gothander serskilt wittnade att Petter Oppendick medh Pehr Andersson, Lasse Hansson och Gunnar Anderson kom i hans stugu, berättade så Oppendick hade lembnat wångeledet öpet efter sigh, och all Boskapen warit inne och ätit up säden, tyckte hans Ehrwyrdigheet det wara illa giort, och som Oppendick förklarade sig, swarade Pehr Hansson honom hafwa giort som en skiälm, emedlertidh fick kyrkioherden weta att ingen skada war skedt, förmante så dhem att gifwa tillbakars wärjan och hattebandet, han willegierna bilägga saken, men Lasse Hansson swarade, war han godh för taga wärjan ifrån honom så wille han intet så gifwa den igen, gick så kyrkioherden 2 resor uth till Bymännen, att förlika saken, men det kunde intet hielpa, wärjan bahr Lasse Hansson medh balgan på. Och klagade Oppendick hafwa fått hugg på wägen, men hörde intet att Oppendick budit till hugga dhem på wägen, men Uppendick böd på alt sätt att betahla all skada om någon war skedt, kan intet säija för wisso änten leedet wat tungt eller lätt lukt.
Lasse Johansson instodh och wittnade att han stod i byn och såg att twenne till häst rede efter een annan på fältet eller fähladz wången hwilken miste hatten, kommo sedan med densamme till Byn och till kyrkioherdens, kände så Lars Johansson personen och hörde att dhe tahlte om huru som han hade låtit stå oppe wångeleedet, att Boskapen skulle ha giort skada, och att Oppendick hade budit een Carolin men dhe andre påstodo een Tunna Öhl rådde han dhem att wara billige, emedan ingen skada war skedd, sammaledes giorde och kyrkioherden i det han 2 resor gick uth till Bymännen som sammantrummades, men blef intet uthrättadt, såg att Lasse Hansson hade wärjan och och Gunnar hade hattesnoren.
Q:o OM Oppendick wiste något blånadt eller blodwithe. R:t Neij.
Oppendick tillfrågade Lars Johansson om han intetsågh männen dhe der wore efter honom hade stakar och stänger, R:t Neij dhet kann intet för wisso säija, hatten sågh han wara af honom, och folken rida, men intet gaf så gran acht att han kan derom wist berätta.
Petter Oppendick klagade sig illa wara blefwen slagen och hanterad, påstodh måtte niuta satisfaction för öfwerwåldet, sampt skympf och skada sampt all widare Bekostnadh medh dhe långe reesor.
Parterne togo afträde att försökia förlikningh.

Commissarien Magnus Löfberg låtit instemma qwinfolket Kirstina Andersdotter för begångit lönskeläger.
Qwinfolket Kirstina Andersdotter bekände sigh wara 23 åhr, och lägrat af een Ryttare Nills Bengtsson som kom åth Pohlen blef häfdat 1704 om Påsketiden i Löfvesta hoos Påhl Persson, har födt barnet Helga 3 konunger derefter som nu den tiden blir 2 åhr gammalt, är hemma i Wemmnelöf, der hon och har födt barnet, och derför ber här må blifwa dömbt och des böther afläggia hwarom också Hr Pastoren Hr Sivart Svenholm der hon är amma anhåller.
Resolutio
Såsom Kirstina Andersdotter har bekänt sig wara lägrat i Fährs häradh, Löfwesta sochn hwarest lijkmätigt Processen giärningen bör ransakas och döhmas; Altså blifwer hon härmed till des behörige Forum som är Fährs häradz Tingzrätt remitterat.

Frälse Befallningzmannen thomas Rölling stälte för Rätta drengen Oluf Larsson och qwinfolket Elina Påhlsdotter för begångit lönskeläger.
Oluf Larsson om 22 åhr kunde intet säija sigh frij för henne, det kunde wara skedt i dryckenskap. Hon påstår honom hafwa lofwat sig ächtenskap, hwartill han aldeles nekar och betygar henne gifwit der till anledning, kunnandes hon icke säija någon det hördt hafwa, är än hafwandes att hon intet födt barn, säger sig wara 36 åhr och wäntar sig till Juhl.
Oluf Larsson förmantes betänkia hwad syndhet är bedraga någon, och heller fatta tankar byggia echtenskap medh henne om han dhet lofwat, men blifwer wedh des förre, att hon warit störste ordsak, att hon sökt i säng medh honom, är dertill medh en fattig dreng som eij kan försörja hustru hwilket fleere medh honom sambtygade.
Resolutio
Såsom drengen Oluf Larsson och Elina Påhlsdotter hafwa bekändt att dhe tillsammans hafwa begått lönskeläger hwarefter hon ännu är hafwande; Altså dömes han att böta 10 D:r och hon 5 D:r och stå begge kyrkioplicht och oppenbahra skrift, williandes Rätten när Barnetär födt förordna om fosterlöhnen.

Handelsmannen i Cimbrishambn Håckon Ringh hwilken låtit stemma Johan Ström i Wiarp för 8 D:r 22 :/ skuldfodran instod och gaf tillkenna att des wederpart war ankommen.
Johan Ström till wedermähle uhrsäcktade sig att dhe onde wägar hindrat honom komma så bittida som Opropet skedde, uthan straxt derefter att han warit altsedan tilstädes.
Allmogen besannade att han kommit genast derefter, så han denne gång för plicht förskones, ingaf elliest moth handelsmannen des skriftelige Exception som oplästes och ad acta lades, påståendes hafwa betient handelsmannen med Rättegångz saker som han opfördt till 2 D:r 12 :/ smt, nekar hafwa emottagit något af Swen Jonsson på handelsmannens wägnar, men det öfrige swarar han till som är 1 D:r 23 öre för klädet och 3 D:r hoos Trulls Olsson.
Håkon Ring opwiste 2 attester af Swen Jonsson och Trulls Olsson att dhe betalt till Johan Ström hwad dhe handelsmannen skylldige warit.
Johan Ström nekade hafwa emottagit något af Swen Jonsson, tillstår sig hafwa 3 D:r af Truls Olsson anammat.
Swen Jonsson inkom och påstodh dhet han betalt 2 D:r och Expenser på Håkon Ringz wägnar.
Resolutio
Dhet har fuller Johan Ström eij widare welat wedgå skulden än dhet opförde klädhe sampt 3 D:r srmt af Truls Olson, hwaremoth han afräknar widh Rättegånger hafwa uthlagt 2 D:r 12 öre smt: Lijkwähl emedan Rätten befunnit Swen Olsson i handelsmannens wägnar hafwa lefwererat Ström 2 D:r smt, jembwähl skiähligt att Ström för des bekante reesa och möda wijd Tingen niuter een billig betahlningh. Altså tillfinnes Johan Ström ännu till Hr handelsmannen att betahla 5 D:r smt, jempte 1D:r 16 öre Expenser eller lida derföre Execution.

Anno 1706 d:n 8 November continuerades

Kyrkioherden i Cimbritshamn Hr Anders Berglin låtit instemma Nills Clemmetzon, Nills Håkonsson och Jöns Olsson i Grödstorp för åkerskada dheras creatur giort på kyrkioherdens sädesstackar i Grödstorp.
På kyrkioherdens wägnar mötte Johan Ström och inlade kyrkioherdens Libell skrifteligen som oplästes.
Nills Clemmetzon, Nills Håkonsson och Jöns Olson wore till wedermähle och inlade dheras skriftelige Exception påståendes att fremmande Byars creatur ätit op så wähl dheras som kyrkioherdens sädh, och hafwa dhe stoor förtreet af jyrkioherdens giärdestycken, att dhe intet lagligen häfdas, uthan derigenom skeer stoor skada.
Johan Ström begiär att Jöns Olson måtte afläggia sin edh om han icke wiste kyrkioherden hwadh för öök som åte i kyrkioherdens sädesstackar.
Jöns olsson swarade att han nekar intet det han ju sågh 3 st: Nills Clemmetz, 3 st: Nills Håkons och 3 hans egne ett stycke från sädesstackar, men intet i stackarne, och gick jembwäl 6 st: fremmande öök som inge kiände, som äfwenwähl gingo uthmedh sädhen, inläggandes een attest af Bymännen att Glasaxe Boskap gått i kyrkioherdens sädesstackar.
Syningzmännerne Erich Swensson, Mårten Nilson och Erich Hansson, som hade sybat sädesstackarnne, aflade dheras eedh medh hand å book, och berättade att een stack näst Byn war aldekes opäthen dhen dhe satte på 4 skeppor korn, och des föruthan war ännu 8 stackar, så dhe satte skadan till det ringaste för 2 tunnor korn tillsammans, men hwars boskap dhet warit weeta dhe intet uthan gick wången full medh fåhr, swin och andre creatur, och öken woro då borttagne och syntes nog att dhe giort skadan.
Resolutio
Såsom swaranderne icke hafwa kunnat neka att dheras hästar gådt widh åkrarne der sädestackarne stådt, hwilke Jöns Olson för kyrkioherden uthwist och dheras ägare nampngifwit, allenast påstådt att flere öök och creatur hafwa gått i Wången, dog obewist, hafwandes syningzmännerne intygat skadan wara giort af hästar, dhen dhe hafwa mätit till 2 Tunnor korn; Altså pröfwar Rätten skiähligt dhet swaranderne sampteligen böra wara lika dehlachtige att betahla till kyrkioherden Hr Anders Berglin till des skadas oprättande 2 Tunnor korn eller des wärde, jempte 1 D:r 16 öre i Expenser, blifwandes dhem förbehållit att sökia dheras skiählige Regress hoos dhem hwars Creatur dhe kunna wetha hulpit dheras att giöra skadan.

Nills Andersson i Carleby stämt Håkon Anderson i Stiby för 4 D:r 8 öre smt skuldhfordran.
Parterne bägge tillstädes och förklarade Håkon Andersson, att han fått ett gammalt öök som åhret derefter dödde har derföre sådt 4 åhrs tidh en skeppa korn, så att han intet har att klaga, uthan fått skiähl öfwer och icke under.
Nills Andersson tillstodh eij mehr hafwa sådt än som 3 skepper korn, som litet buhrit.
Håkon Andersson bemötte att han sådt honom i åhr 2 skeppa, men det kom han intet att hösta som dheras aftahl war, uthan stodh det i blåsten att dhet afblåstes.
Nills Andersson sade att han intet fick något wist besked, och hade öket 4 eller 5 åhrs tidh och är 7 åhr sen han den fick.
Gunnar Andersson i Stiby samtygade med Håckon att han på 6:te åhret warit i Stiby och har Håkon eij haft något hwitt öök mehr än första åhret.
Resolutio
Såsom Håkon Andersson har tillstådt dhet han fått ett gammalt öök i wärde för 4 D:r, som han eij längre haft än åhr förän dhet stört, lijkwähl sådt 1 skeppa korn för kiäranden i 4 åhr, dog kiäranden eij wedgådt widare än 3 åhr; Altså pröfwar Rätten dhet kiäranden bör afräkna dhet sådde kornet, att honom ännu hoos swaranden Een D:r 8 öre till godo kommer, som swaranden bör honom medh 1 D:r Expenser betahla, eller lida Execution.

Tullnähren wällb:de Johan Planck låtit instämma Prästenkian i Stiby hustru Elsa sahl: Hr Pehrs för 20 D:r 16 :/ smt skuldfodran och 4 skäppor malt á 16 öre.
På Tullnährens wägnar war tillstädes Gillius Ingmarsson och på Prsäteenkians wägnar des sohn Lasse Johansson som å des moders wägnar tillstod skulden, och lofwade innom 8 dagar att dhe 20 D:r 16 öre och dhe 4 skeppor malt skohle blifwa betalte, och dhet Pant som derföre står inlösas.
På Tullnährens wägnar berättades att der står något guldh i pant som intet kan förslå moth skulden, uthan fick enkian Penningar till den ände att inlösa Pärlor som annorstädz war utsatte, och wille dhem då pantsättia för desse penningar men blef altså borte medh penningarne och brachte ingen pant, påstår altså niuta intresse för pengarne som stådt uthe i twå åhrs tidh.
Resolutio
Såsom hustru Elsa sahl. Hr Pehr har låtit tillstå skulden, och lofwa den innan 8 dagars tidh clarera den hoos kiäranden stående Pant att inlösa; Altså pröfwar Rätten skiähligt det enkian samme tidh bör till Hr Tullnähren betahla 20 D:r 16 öre smt skuldfodran medh des Intresse á 5 pro Centum, sampt 1 D:r 16 öre :/ smt Expenser.

I saken emillan Petter Oppendick i Heingetorp och Stiby Bymän instodh parterne och gåfwo tillkienna, att dhe wänligen äre medh hwarandra förlikte, således att Gunnar Andersson, Pehr Andersson och Lasse Hansson hafwa af bedit dheras förseelse moth Petter Oppendick återstält honom des wärja och hattebandh, lofwandes eij widare willia tillfoga honom någon skada eller förtreet, uthan för des an wände resor, omkostnadh och tids spillan sampteligen betahla till Petter Oppendick 15 D:r smt, och dhet efter handen, som deras Rådh och lägligheet han tillsäija, hwilket Oppendick begiärte Rätten medh domb wille confirmera.
Resolutio
Såsom swaranderne eij hafwa kunnat bewijsa dhet kiäranden tillfogat någon skada på Byens sädh, att dhe haft ordsak honom panten eller anhålla, utan sig medh käranden Petter Oppendick således förlijkt, att Swaranderne Gunnar Andersson, Pehr Anderson och Lasse Hansson till kiäranden skohla sampteligen i ett för alt betahla 15 D:r smt och dhet efter handen som dheras lägenheet kan tillsäija; Altså blifwer sådan dheras förlijkning under dombs kraft confirmerat.

Hr Ryttmästaren wällborne Holger Rosencrantz gaf tillkenna att han uppå des wederparters trägne anhållande låtit falla saken, angående eekståken och fiskeredskapen, som dhe lofwat willia honom återstella och tillföra, hwilket när dhe det owägerlig giort han är tillfredz och eij widare kährer.

Skrifwaren Gillius Ingmarsson från Carlscrona låtit stemma Måns Månsson i Borreby för något arf hoos des förmyndare Thore Ingemansson, gifwandes Gillius Ingemansson tillkienna att Måns Månsson will med dhe andre som warit förordnade arfwet att emottaga mötha wedh Ingelsta häradz Tingh.

Nämbdemännen Anders Swensson i Tågerup och Swen Andersson i Tulstorp inlefwererade een syn som dhe hållit oppå Hospitals hemmanet i Walby som dhe befunnit hafwa warit 12 golfz huus hwaraf dhe 6 äre aldeles öde och dhe 6 så förfallne, att dhe eij högre kunna aestimeras än 9 D:r smt, tillståendes nämbden på dheras eedh synen wara richtigh.

Commissarien Magnus Löfberg låtit instemma någre giäldenähr, som Nills Rund påstådt i des yttersta warit sig skylldige af hwilke Per Åkesson och Jöns Håkonsson i Wranerup wore tillstädes och tillstodo sigh hwarthera 3 öre smt till bemelte Rundh skyldig wara.
Bengt Ågesson i Tommerup; berättades hafwa begifwit sig under Rytteriet, och finns intet mehr här i orthen.

Anno 1706 d:n 9 November continuerades

Stältes fram för Rätten Bolla Hansdotter som sidsta Tinget war förre, och förmantes alfwarsambst bekenna sanningen, hwem som henne har lägrat.
Bolla Hansdotter swarade sig senaste Tinget hafwa bekiändt sant att een wärfware Swen benembd war der i gården hoos hennes matfader, och hade flere i föllje, den samma lägrade henne, men hwar han kom ifrån och hwar han tog wägen weet hon intet, war een ung kahr medh blå kläder.
Hwadh för håår och ögon han hade? R:t hon wiste dhet intet.
Rätten förestälte kohnan att ingen lärer kunna tro dhet hon warit så fähachtig att låta genast häfda sig af en som kommer nyss i gården, den hon aldrig sedt och eij weet hwarifrån han kommer, eller hwart han tar wägen. En kohna der i gården har tillförende såledz buhrit sig åth, och sammaledz sagt, och kanske hulpit sig med lögn och bedragit dommaren, men om hon så giort så undlöper hon intet Gudz wrede och hämbd, hon skall besinna sig, och om hennes huusbonde dhet giort, som månge säger om den förre så skall hon intet låta låcka och förfähra sig af honom, utan tänkia hon dölljer både den förre och denne synden, och giör sig af dhem begge dehlachtig.
Kohnan blef inständigt wedh sitt förre och bad få domb hon som andre, hon kan intet bekienna på någon oskylldig, och är hon fri för sin mathfahr. Een af krigzfolket har lägrat henne, men hwar han skall finnas weet hon intet, beer att få sin domb att komma till Gudz bord och eij så länge gå derifrån, tog härpå afträde.
Widh efterfrågande höllo månge hennes matfader intet så enfaldig som han låss, och är han af sine grannar misstänkt eij att wara frij hwarken för den denne, ell:r den förre, men som han intet lefwer illa medh sin hustru, och kan stella sig så stilla så tror dhe honom om gott.
Rätten pröfwade derpå nödigt ännu att låta kohnan betänkia sig till nästa Ting, och att då också hennes maatmoder framkommer, blef kohnan så tillsagt, att betänkia sig till nästa Ting och wetha föruth, att huru länge hon töfwar skall hon dog uth medh sanningen actum ut supra

På Tings Rättens wägnar
[Sigill]
Bengt Seth