Anno 1706 d:n 13 Martij höltz laga wintter Ting medh samptelige allmogen i Jerresta häradh, närwarande den wanlige nämbden.
Erich Swensson i Jerresta
Tillof Mårtenss. i Rölla
Arfved Håkanss. i Wemmelöf
Mårten Nilss. i Tommerup
Anders Kock i Tågerup
Sven Anderss. i Tullstorp
Mårten Ingwarss. i Wallby
Oluf Frenness. i Örneberga.
Per Nilsson i Wiarp
Bengt Månss. i Wranerup
Mattz Olss. i Glimminge
Gathehuus mannen Jöns Persson i Stiby låtit instemma Ålldermannen och samptelige Bymännen i Stiby för dhet dhe panttat ifrån honom een kiättell och andre saker för een half Tunna öhl, warandes Jöns Person sielf tillstädes.
Ålldermannen Mårthen Tillofson mötte jempte Bymännen Lasse Hansson, Nills Nilsson den unge, Per Hansson, Lasse Nilsson, Gunnar Andersson, Håkan Andersson, Nills Bengtsson, Per Hansson den södre,Mårthen Månsson, Mårthen Clemmetzon, Jöns Månsson och Per Andersson, inläggiandes des Byskrå, som biuder att då någon förmögen Bonde eller hustru döör, då bör han [fläck] till Bymännen 2 Tunnor öhl, och om någon ringare dör, bör den gifwa, [fläck] bästa 1 ½ Tunna. Och som dhe förled.. [fläck], då huusmannens hustru dödde eij fingo mehr än 1 Tunna öhl, och han eij godwilligen welat den halfwa Tunnan betahla har dhe panttat honom och förmoda att han må betahla omkåstnaden för alla Bymäns försummelse.
Huusmannen beklagade sig att han är een ringa Gathehuusman, som knapt förtiena skatterne och uthlagorne i desse swåhra tidher, han hade sorg och beswär nog att mista sin hustru och bekosta kista och annan Begrafningz omkåstnadt och fick då skaffa dhem 1 Tunna öhl för åhr och dag sedan, och tänkte dhe dermedh skolat wähl tillfredz warit, men för 3 weckor kommo samptelige Bymännen i hans frånwaro och stormade på hans huus och refwo bort hans saker, tagandes 2 kiettlar och blef hans hustru som han hade fått så förskräkt att den när tagit sin dödh. Bymännen swarade att hade han godwilligen betalt dhem dheras Rättigheet, så hade han intet blefwitt panttat, han måste intet wara den förste som bryter deras Bys Rättigheet.
Nämbdemannen Tilloff i Rölla uthläth sig att hans son Mårten Tillofson war en behållen man, då han för någre åhr kom till Stiby, men har med dhe andre måst dricka sig fattig, en sådan by finns intet i heela landet, hwarest folcken så dricka dagar och nätter, och hafwa dhe allesammans drucket sig fattige, han har nog tilltahlt sin son, men dhe andra giort honom lika godh med sig, att han haft sorg nog deraf. Den öfrige nämbd och allmoge besannade jembwähl, att i den byn drickes omaneerlig så att derigenom nästan alla äro blefne fattige och gårdarne fördärfwade.
Resolutio
Dhet hafwa Stiby ållderman och samptelige Bymännen welat påstå att dhe warit berättigade i förmågo af een gammall dheres Byskrå, att pantta huusmannen för een halftunna öhl, alldenstund dhe af honom, då hans hustru begrofz eij fingo mera öhl än som 1 Tunna, men efter dheras åberopade skrå bordt hafwa halfannan, hwarför widg pass 3 weckor sedan för den återstående halfwa Tunnan Bymännen samptelige honom panttat, emedan han den godwillig eij welat gifwa, hwaremot Gathehuusmannen Jöns Person sig högeligen beklagar, att då han för 1 åhr sedan miste sin hustru och hade stoor sorgh och bekostnadh att få henne begrafwen föll dhet honom som een ringa Gathhuusman swårt nog att skaffa Bymännen een Tunna öhl, så att dhe dermedh wäl hade kunnat låta sig nöja, och icke nu så lång tidh efter åth medh så stort beswär medh skatter och tunga wåldsammeligen rifwa ifrån honom och updricka hans egendomb, den han påstår måtte återfå; Och såsom een sådan egenwillig hemsöken utan föregången domb, strider emot lag, och dheras byskrå i det fall eij kan gillas; Altså pröfwar Rätten att swaranderne uthan oppehåld böre huusmannen Jöns Persson des ifrån panttade egendomb uthan lösen oskadd återställa så godh som den war då den blef pantadt, eller och des fulla wärde, och plichta åldermannen och samptelige Bymännen tillsammans för olaga pantning i anledning af 31 Cap: Ting M: balken L:L: 3 mk. smt sampt betahla kiäranden i expenser 1 D:r smt
Wälborne Hr Anders Rosencrantz till Landting i Dannemarck läth opwisa ett köpebref daterat Köpenhamn d: 28 Maj A:o 1701 af des syster wällborne Lena Rosencrantz hwaruti hon försälljer till des broder Hr Anders Rosencrantz efterskrefne jordegodz som henne efter des föräldrar ärfligen är tillfallen, liggiandes här i Skåhne, Jerresta häradh, Borreby sochn, Tullestorp Swen Andersson hardt korn 5 Tunnor 2 skepp; Oluf Håkansson hardt korn 4Tun: 2 sk.; Tommerup sochn, Wranerup by Oluf Sönsson(?) hardt korn 4 Tun: 1 sk.; Jeppe Hillebrandtson hardt korn 9 Tun:, 2 f., 2 1/4 alb: hwilket bref af Wllfeldt och A: Bille till witterligheet war underskrefwet, låtandes wällborne Hr Anders Rosencrantz samme kiöp genom des sons Praeceptor Paul Kampman förste gång opbiuda.
Sammaledes läth wällborne Hr Anders Rosencrantz till Landting genom des sons Praeceptor Paul Kampmans andre gången opbiuda dhe hemman och lägenheter som han sig A:o 1705 d: 12 juni af des syster Pernilla Rosencrantz tillhandlat och A:o 1705 d: 24 October förste gång opbödz.
Handelsmannen i Cimbritzhamn wählförnähme Johan König låtit stemma fölljande personer för skuldfordringar, nemblingen:
Ingwar Håkansson i Borreby för 3 D:r smt
Mårthen Persson i Gnalöf för 4 D:r 16 :/ smt
Oluf Erichsson i Gislöf för 6 D:r smt
Swen Tuedsson ibm för 1 D:r 21 :/, 1 Tun: 1 sk. korn
Nils Mattzon i Wallby för 9 D:r 6 öre
Anders Persson och Anders Hansson ibidem för 10 D:r 21 öre smt
Per Andersson ibm för 7 D:r 22 öre smt
Unge Nils Nilsson i Stiby för 8 D:r 14 öre
Mårthen Tillofson ibidem för 1 D:r 12 öre
Håkan Andersson ibidem för 2 D:r 16 öre
Huusmannen Jöns Persson ibm för 3 D:r smt
Måns Masson i Tommerup för 6 D:r
Hans Swensson ibidem för 1 D:r
Knut Andersson ibidem för 2 D:r 2 öre och 4 Tunnor 3 skeppor korn
Sönne Andersson i Wranerup för 6 D:r 4 :/ och 14 Tunnor ½ skeppe korn
Pehr Bosson ibidem för 4 D:r 18 öre och 3 Tunnor 1½ skeppa korn
Rasmus Hansson ibidem för 4 D:r 4 öre och 7 Tunnor ½ skeppa korn.
Nils Remmert i Glasax för 8 D:r 12 öre smt
Pehr Jeppesson ibidem för 3 D:r 24 öre
Jöns Clemmetzon ibidem för 5 D:r 4 öre
Anders Persson i Carleby för 3 D:r 20 öre och 1 Tunna 3 sk. korn
Anders Trulsson ibidem för 4 D:r 24 / smt
Anders Andersson ibidem för 4 D:r 28 :/ och 3 Tunnor 1 3/8 sk:r korn
Fadder Andersson i Tågerup för 15 öre smt och 4 Tunnor 2 skeppor korn
Jöran Andersson och Per Jacobsson ibidem för 3 D:r 7 öre smt.
Gifwandes Hr handelsmannen tillkienna att dhe samptelige sig hoos honom infunnit och sig förlickt, att han denne gång intet widare kährer.
Anno 1706 d: 14 Marti continuerades
Handelsmannen Johan König låtit instemma Nills Persson Sågskiährare i Tommerup för 5 D:r 30 öre smt skuldfodran, warandes handelsmannen tillstädes.Oppå Nills Persons wägnar gaf nämbdemannen Bengt Månsson tillkienna, att Nills Persson för opasslighet skull eij kan mötha uthan badh honom tillstå att han war dhe 5 D:r 30 öre skylldig och ehrbiuder sig dhem medh första att betahla om han allenast får dag een månadz tidh.
Handelsmannen refererade det han icke allenast har mist sine penningar på andra åhret, uthan att Nils Persson skamlöst bedragit honom medh ett Contract son han slöth medh honom om ett partie eketimmer till att byggia medh, hwargenom han sedan blef förlägen att han deraf hade stoor skada, hwillket contract han för rätten opwiste medh berättelse att han på dhet samma genast opbar 5 D:r smt, och dhe 30 öhren uthom des wahror, men sedan des icke hört eller sedt honom och icke heller wiste dhet han war så oförmögen, begiärea alså få domb och plicht på honom.
Bengt Månsson swarade att han bedt om dag och lofwat willia betahla, förmehnar få förtiena sig något medh såghskierande.
Resolutio
Såsom swaranden genom nämbdemannen Bengt Månsson har låtit tillstå skullden den han lofwar betahla om han får någon frist, dhet kiäranden så mycket mindre will förunna som Nills Persson opburit penningarne på ett contract om een hoop ekewirke till een för händer hafwande byggning, så att käranden derigenom sig till stoor skada är blefwen förlägen; Altså dömmes Nils Person dhe 5 D:r 30 öre jempte 1 D:r smt i expenser till kiäranden inom 14 dagars förlopp att betahla eller derför lida execution.
Handelsmannen låtit instemma Jöns Hansson i Borreby för 1 pund korn, hwarföre han gått i Caution för Swen Andersson ibidem. Parterne tillstädes, berättandes Jöns Hansson att hufwudmannen war sielf närwarande igår, och intet nekar willia betahla, om han allenast får dag, till medh hade Per Persson tillijka medh honom gått i Caution för Sven Andersson för 2 pund, men sedan Swen Andersson betalt det ena pundet är Per Persson fri tagen, och han allena satt i stället, hwilket intet är rätt, nekar intet att han så gått i Caution och will giöra rätt för sig.
Handelsmannen bemötte att dhet finner sig långt annorlunda, Jöns Hansson borgade kornet, han har medh Swen Andersson intet att beställa.
Jöns Hansson tillstod att han och Per Persson war fuller och hämptade kornet, och intet Swen Andersson men likwähl skulle han betahla begge pund, får han eij annan rådh så måste han sökia honom.
Resolutio
Såsom Jöns Hansson omsider har måst wedgå att han för Swen Andersson sielf hos kiäranden har uthtagit 1 pund korn, och dhet som sielf skuld när lofwat betahla; Altså förplichtas han dhe 3 Tunnor 2 sk korn eller des wärde efter markgången inom 14 dagars tidh jempte 1 D:r i expenser till kiäranden att betahla eller derför lida execution.
Handelsmannen Johan König låtit stemma Per Mattzon i Jerresta för 2 D:r 20 :/ smt skuldfodran.
Per Mattzon till wedermähle förklarade att han fått 1 sijda fläsk, och den betingat för 7 Mk smt, hwilke han ofta budit att betahla men dhe intet welat betahlningen emottaga, fläsket fick han af hans hustru 1 sijda, och budit henne derföre sina penningar.
Handelsmannen Johan König bemötte att det war 1½ m fläsk, och kåstade hwart m 7 mk, men weet fuller att man eij kunde kiöpa 1½ m, för 7 mk efter det kiöpte war i fiohr höst, mannen måste ha förhördt sig och meent 7 mk heela sijdan. Per Mattzon berättar att dhet nog eij mehr än 26 …. då han kom hemb. Handelsmannen påstår det warit 1½ m och hwar man weet att dhet kostat 7 mark m. Per Mattzon tog afträde att willia för så så månge penningar som han kunde förnöija handelsmannen med. Handelsmannen kom åter in och berättade att han eij fick betahlning, uthan fodrar domb.
Resolutio
Dhet har fuller swaranden förment sig icke så mycket skyldig wara för det fläsk som han hoos handelsmannen undfått, men dog måst tillstå att dhet waritmehr än det wärde han derföre budit; Ty pröfwar Rätten det bör Per Matzon betahla till Hr handelsmannen för 1½ m fläsk 2 D:r 20 öre jempte 1 D:r i expenser, eller lijda derföre execution.
Handelsmannen Johan König låtit stemma Jöns Mattzon i Jerresta för 1 D:r 12 öre smt och 4 tunnor 4 skeppor korn. Parterne wore tillstädes och tillstod Jöns Mattzon skulden, lofwandes den medh första att betahla.
Resolutio
Såsom Jöns Mattzon eij har kunnat neka skulden uthan lofwat den betahla der honom der till förunnas någon tijderum.; Altså dömmes Jöns Mattzon dhe omtwistade 4 tunnor 4 skeppor korn eller des wärde efter nu warande markgång, och 1 D:r 12 öre smt penningar sampt 1 D.r i expenser, inom 14 dagar till kiäranden att netahla eller derföre lida execution.
Handelsmannen Johan König låtit instämma Mårten Andersson i Wranerup för 6 D:r smt och 4 tunnor 2 sk. korn. På Mårten Andersons wägnar berättade nämbdemannen Bengt Månsson i Wranerup att han har brutit sitt been så han intet kan komma, låter elliest tillstå skulden och begiärer dagh. Handelsmannen König fodrar domb, lärandes han sedan efter lägenheet unna dagh.
Resolutio
Såsom Mårthen Andersson eij hat kunnat neka skulden, utan lofwar den betahla der honom der till förunnas någon tijderum. Altså dömmes Mårthen Andersson dhe fodrade 6 D:r smt och 4 tunnor 2 skeppor korn eller des wärde efter nu warande markegång till kiäranden jempte 1 D:r expenser att betahla, eller derför lida execution.
Handelsmannen Johan König låtit stemma Oluff Swensson i Wranerup för 5 D:r 28 öre srmt, så och 9 tunnor ½ skeppa korn, berättandes handelsmannen att han sitter fången i arrest för en Ryttare han slagit, som är blefwen dödh.
Handelsmannen König låtit stemma
Jöns Hansson Möllare i Tommerup för 6 D:r 2 öre srmt.
Margaretha Niclases ibm för 5 D:r 8 öre
Trulls Larsson i Tågerup för 4 D:r 6 öre
Pehr Nilsson i Jerresta för 2 D:r 16 öre
Rassmus Christensson i Cimbris för 5 D:r 8 :/
Rassmus Andersson i Baskemölla för 1 D:r 20 öre
Gifwandes handelsmannen tillkänna att dhe sig hoos honom infunnit och tillfredz stält, att han intet widare denna gången kiährer.
Heyderijdaren Jöns Olsson i Flakebro låtit stemma Per Andersson i Stiby för åkerskada hans öök giort uti heyderijdarens hafre åcker. Parterna wore begge tillstädes och nekade Per Andersson aldeles att dhet warit hans öök, dhe i Tiustorp hafwa attesterat att dhet war ett rödt och ett skimligt öök, men hans har inthet thera af den färgan.
Jöns Olsson tillstod att dhe öök han sedt dhe war ett rödt och ett skembligt, och att dhe sagt att dhet war Per Anderssons. Per Andersson berättade widare att Trumpetaren hade bodt hoos honom att han skulle taga hemb sina öök, men han läth swara att han inga öök war af medh, som han icke heller war. Stiby Bymän wittnade att Per Andersson eij har sådan färg på sine öök.
Handelsmannen Mårthen Pletz låtit instemma Niclas Malm i Tommerup för 3 D:r 22 öre smt. På handelsmannens wägnar war tillstädes des fullmechtig Johan Sevelius och inlade räckning för dhet som Niclas Malm och des hustru undfått och betahlt, hwarpå dhe än skyldige äro 3 D:r 22 öre smt.
Niclas Malm swarade att hans hustru warit i Cimbrishamn och welat clarera rächningen men fattades allenast ½ carolin, att hon eij hade så mycket medh sigh hwarföre Pletz eij welat emottaga det andra, och nekar han intet att betala dhet, fast sompt är tagit för än han kom i echtenskap medh hustrun.
Resolutio
Såsom swahranden icke har nekat skulden, uthan andragit dhet hans hustru warit hoos handelsmannen att betahla, hwilken emedan hon eij hade 10 öre smt tillfyllest, han eij welat betahlningen emottaga; Altså tillfinnes swahranden dhe 3 D:r 22 :/ smt inom 14 dagars tidh, jempte 1 D:r smt i expenser att betahla eller derföre lida execution.
Handelsmannen Mårthen Pletz låtit instemma Per Lasson i Tommerup för 1 D:r 4 öre smt. Per Lasson tillstädes nekade att hwarken han eller hans folk bekommit något på hans wägnar och är aldeles intet skyldig, han bodde förr i Gnalöf och den som kom efter honom har samma nmpn, så det må wara missskrefwit. Fullmechtigen opwiste räkningen att i den stodh opfört Per Lasson i Gnalöf för 3 skeppor grynmiöhl á 12 öre skeppen. Swaranden betygade dhet han aldrig fått deraf dhet ringaste och är honom intet skylldig icke heller nånsin haft handell medh handelsmannen.
Måns Erlandsson i Stiby låtit instemma Lars Johansson Hiorth för 6 D:r 8 öre smt skuldfordran, warandes kiäranden tillstädes och opwisandes förskrifningen. På Lars Johanssons wägnar mötte Pehr Hansson och Per Andersson i Stiby och gefwa tillkänna att Lars Johansson är siuk att han eij kan framkomma, uthan badh dhem tillstå att han så mycket skyldig är, och will betahla hwadh han kan blifwa tilldömbdh. Måns Erlandsson påstodh få någon ränta emedhan han länt honom korn förleden sädes tidh.
Resolutio
Såsom kiäranden icke allenast medh Lars Johanssons förskrifning har wistskuldens richtigheet, uthan och swaranden för opassligheet eij kunnat tillstädes komma har låtit tillstå skulden; Altså dömmes swaranden Lars Johansson dhe 6 D:r 8 öre smt jempte 1 D:r smt i expenser till kiäranden innom 14 dagar att betahla, eller derföre lida execution.
Måns Erlandsson i Stiby låtit instemma Jöns Mattzon och Mårthen Erichsson i Jerresta, den förre för 11 skeppor korn och 1 T:a hafre sampt 1 skeppa malt, och den senare för 5 D:r 8 öre silfwermt, gifwandes tillkenna att dhe sig infunnit och honom tillfrdz stält.
Mårthen Pletz Tienare opwiste ännu ett concept, hwaruti Per Lasson i Gnalöf står opfört att han det bekommit A:o 1702 som i rächningen står A:o 1704 och som har budit sig att giöra sin eed, beer han att on han dhen medh godt samweethe kan afläggia, han dhet till så mycket större säkerheet må giöra. Efter föregången förmahning afladhe Per Lasson edhen och befriade sig med een sins eede.
Cronones Befallningsman wällbetrodde Elias Löfberg stälte för rätta Oluf Swensson och Nils Kock i Wranerup, för dhet att dhe beskyllas wara wållande i Ryttaren Jeppe Mickelsson Friskes dödh. Oluf Swensson instod och berättade sigh wara om 40 åhr, och att medh slagzmåhlet såledz tillgick, han giorde sidst i januari månadh barnsöhl föör des barn som då war på 3.die dagen, hade så sine grannar hoos sig att dhe drucko något in tills på aftonen han gick till sängs, och som han såfwet een stund kom grannfolken ropandes att dhe intet kunde niuta fredh för Ryttaren Jeppe Mickelson, och badh honom komma in och styra till godo, gick han så in och frågade hwadh som påstod, om der intet måtte wara fredh, straxt slog ruttaren Frisk honom på munnen, och dhe genast i håret på hwarandra, men hwarken kommo i kull eller annat, uthan blödde Oluff Swensson af dhet Ryttaren slog honom på näsa och mund, skilldes så åth och redh tyttaren på sin häst åth byn och blef der om natten, kom så igen om morgonen och fick både math och dryck och skedde ingen tingh, det kunde wara om midnatz tidh att detta passerade.
Q:o medh hwem Ryttaren hade att bestella eller träthas innan han kom in? R:t som dhe berättat war det meed Barnemorskan, som tilltahlte honom för det han intet wille gå uthur stugun der hans hustru låg i Barnsäng, medan hon wille bedda sängen, tog honom så i armen och wille han skulle gå uth, då förde han henne i kull någre gånger att der börjades alarm så dhe ropte honom, och war Barnemorskan Nills Kocks hustru i Wranerup Metta ben:d. Nills Kock satt i bänken, men är gammall och wanför att han knapt kan komma uhr stället.
Nills Kocks hustru Metta Pehrsdotter så när slächt till Oluf Swensson att dhe woro sysslingar instod och bekände sig wara 72 åhr, giorde om slagzmåhlet sådan berättelse, att då Oluf Swenssons hustru kom i barnsäng war hon Barnmorska, och då Barnet Christnades kom Ryttaren Jeppe Frisk medh sin cammerath Per Grönskog dit dit een stund på aftonen och stälte sig wähl heela aftonen, sedan dhe mäste wore borta, och Oluf Swensson lagt sig att sofwa, giorde sig Ryttaren Frisk orolig, och wille intet ifrån hustruns säng, då hon tog i honom och bad honom gå litet uth, medan hon bäddade under hustrun, stötte han henne någre resor i gålfwet, så att både hon och hustrun måtte ropa och bee Oluf Swensson komma in och giöra fredh, kom så Oluff Swensson och frågade hwadh påstodh, genast slog Jeppe Frisk honom i ansichtet, och då fingo dhe hwarandra i håret och drogo litet hwarandra, intill een gammall hustru Olof Swenssons moster som war inne skilde dhem, såg intet widare än som Oluf Swensson blödde i näsan, kom så straxt Ryttaren uth, hörde dog säija at Ryttarens häst hade slagit honom af sig i Stenkell Jöns gårdh och trampat på honom, hwilket Boo Mattz qwinna refererat för henne.
Boo Mattz qwinna inkallades som är faster till Oluf Swens hustru hwilken efter föregången förmahning bekiände utan eed att jordegumman Metta Nills Kocks wille bedda Barnesängz hustruns sängh och badh Ryttaren Jeppe Frisk gå uth, wille han intet uthan stötte jordgumman någre reser i kull, och giorde sig orolig, så att dhe måtte ropa in Olof Swensson, som han kom in slog Ryttaren genast honom i ansichtet, då dhe fohro i håret samman på gålfwet, men qwinfolket skillde dhem, då han gick uth och satte sigh på sin häst, samme gången lågh Per Grönskog och såf bak om bordet då dhe slogz och waknade eij förän hon wäkte up honom då han fölgde henne hemb som dhe woro inkomne kom Jeppe efter rijdandes och föll af hästen i dheras gårdh, så att hästen gick någre gånger öfwer honom och trädde(?) honom, medan han holt hästen i betzlet, wille intet bli der om natten, uthan red annorstädz i byn. Nills Kock satt i bänken och badh ryttaren nog(?) att han wille wara stilla men war eij wijdare uhr rummet.
Cronones Befallningzman berättade att alle som warit tillstädes äro slächt med Oluf Swensson undantagandes Ryttaren Per Grönskog och den är tillsagt wara här, men är intet kommen, utan inlägger een attestum den berättelse han giort för mantallscommissarien Löfberg, och fiärdingzmannen som uplästes.
Sammaledz uplästes een attest uthgifwen af kyrkioherden i Cimbrishamn, som betiänt Ryttaren medh herrans nattward på sitt yttersta.
Q:o huru länge han lefde efter att han war slagen? Fiärdingzmannen Anders Nilsson swarade att 9:de dagen derefter om aftonen blef han dödh, hwilket Olåff Swensson bejakade.
Inlades een skrift af Jeppe Friskes anhörige slächt, somär fiärdingzmannen Anders Nilsson, Anders Åkesson, Håkan Lasson, Nills Truetsson och Mickell Tuedson som uplästes.
Häroppå inkallades Nills Kock om sine 70 åhr gammal och skröpelig berättade det han hade lagt sig i bänken i Oluf Swenssons stugu och woro dhe andre manfolken bortgångne började så Jeppe Frisk giöra sig orolig och stötte hans hustru någre gången i kull på gålfwet, för det hon wille bädda hustruns säng och ha honom uth, och som dhe intet kunde niuta fredh, ropade hans hustru in Oluf Swensson, och då han kom in slog Ryttaren till Oluf Swensson medh handen i ansichtet och hade wharandra i håret, skildes så straxt åth, men han war så wanför att han intet orkade komma uhr bänken der han satt, rörde aldrig sin hand wedh honom widare än då Jeppe gick till honom i bänken förän mannen kom in, klappade han honom med handen på axlen, och bad honom wara god och stilla.
Oluf Swensson på tillfrågan swarade at Nils Kock intet rörde sin hand wedh Jeppe Ryttare utan blef sittiandes i bänken, är gammall och wanför att han föga orkar uhr rummet.
Nämbdemannen Mårten Nilsson och Anders Kock hwilke hade synat Jeppe Frisk sedan han war dödh aflade wittnes edhen och bekiände att den 3:die dagen efter han war dödh, hade dhe först sedt honom då befunno dhe att hans hals rundt omkring så och axlen och litet op åth kinderna war blåspättat, men ingen annorstädz hwarken på bröstet eller magen, och att dhe blåspätter intet war af något slagzmåhl uthan af den förändring som luften plägar giöra på dhe döde.
Cronones Befallningzman berättade att den döde Ryttaren war mycket ostyrig, dog mycket swag af sig för dhe myckne hugg han fått hälst för någre åhr sedan af Mattis Bergman som då warit Ryttare och nu Cornett(!) i Pohlen hwilket mycket illa hade bastionerat honom efter hwilken dag han, när han fick litet i hufwudet, wiste han intet af sig uthan började straxt storma och regera, och tillskyndade sig somoftast mycken stryk. Nämbden, allmogen och hans egen slächt besannade detta att han alltid började oroligheet och fick ofta hugg. Cronones Befallningzman lofwade willia skicka efter Ryttaren Per Grönskog att han skulle wara här i morgon bittida, opsattes saken så länge.
Cronones Befallningzman wällbet:de Elias Löfberg stälte för rätta Jöns Nilsson i Borreby för dhet han illa slaget Elena Jönsdotter. Jöns Nilsson berättade att pigan gaf sig till att trättas medh hans hustru som war pigans moster, och som hustrun hans meente att hon war hennes systerdotter och tiente henne, kunde hon ha gifwit henne 1 slag då Elena bar igen, så att hans hustru, ropade efter honom, då han kom drogz dhe bägge om een kiäpp, då wille han förswara sin hustru och förde pigan ifrån henne och i hastigheet kanskee gifwit henne ett slag emedan hon war hans hustru öfwermächtig, dhe äro sedermera medh hwarandra förlijkta.
Pigan Elina Nillsdotter klagade att hon kom in till sin moster och hwilken började bannas på henne och wille slå henne med en kiäpp, kom så mannen dertill och tog henne i håret medh begge händerna slog henne i ansichtet och spände henne med träskona för bröstet och axlarne så att hon intet wiste wiste annat än hon skulle blifwa död, som männen kunne wittna som synte henne så att hon legat 3 weckor till sängz.
Oluf Torsson och Jöns Ingwarsson i Borreby efter aflagd eedh wittnade, först Oluf Torson särskilt att han tillika med Jöns Ingwarson synt henne och befunne wänstra axlen och bröstet uthför blåspättat och i en blånadh, hwaraf hon låg till sängz och war illa siuk. Jöns Ingwarsson instodh och stämbde med förra wittnet öfwerens.
Pijgans fader Jöns Nilsson berättade att Jöns Nilsson har förlijkt sig medh hans dotter, att han skall betahla henne 2 D:r smt och 1 skeppa Rågh hwilket bägge wittne tillstodo sant wara och Jöns Nilsson intet nekar. Q:o till pigan hwarföre hustrun bannat henne? R:t dhet war om ingen ting, uthan folk hade sladrat dhem emillan.
Jöns Nilsson frågade om hon kunde neka att hon hade önskat wåda elden öfwer hans huus? Pigan swarade att hon det aldrig sagt, och aldrig skall dhet bewisas. Jöns Nilsson berättade att hon tient dhem een tidh tillförende och wist sig styf nog emoth hans hustru hwilket hon och giort annorstädes. Pigan påstodh att ingen skulle kunna bewijsa annat än hon ju trogen och ärligen sig stält war hon tient.
Resolutio
Såsom Jöns Nilsson icke har kunnat neka dhet han hårdragit Elina Jönsdotter, uthan också såledz bärjat henne att hennes axlar, bröst och kroppen deromkringh funnitz uti een blånadt, att hon deraf legat 3 weckor siuk, så dhet kommer att jämbföhras medh full såhr; Ty dömmes Jöns Nilsson efter 6 Cap: såramåhl b: m: willer L:L: att böta sina Tiugo mark, des utan för hårdrag 3 mk, Och såsom Jöns Nilsson har förlijkt sig medh pigan att betahla till henne 2 D:r smt och 1 skeppa Råg; Altså finnes han skyldig samma förlijkning att hålla widh executin tillgiörandes.
Handelsmannen i Cimbrishamn Giert Gurresson låtit stemma enkian sahl. Hr Pehrs i Stiby för 10 D:r smt skuldfodran. Nämbdemannen Mattz Olsson i Glimminge inlefwererade stembningen och gaf tillkienna att handelsmannen war tillfredz stält.
Handelsmannen Mårthen Pletz i Cimbrishambn låtit stemma
Tue Trullsson i Carleby för 2 D:r 6 öre smt skuldfodran
Jöns Clemmetzon i Glasax för 3 D:r 26 :/ smt
Jöns Hansson i Tommerupmölla för 9 D:r 25 öre
Hans Erichsson i Jerresta för 2 D:r 16 öre smt
Gifwandes des fullmechtig Johan Sevelius tillkienna dhe sig samptel: infunnit och handelsmannen tillfredzstält inlefwererade till rätten dhe på dem uthtagne stembningar.
Handelsmannen Pletz i Cimbrishamn låtit stemma Per Ryttare i Tommerup för 17 öre smt. Swahranden tillstädes tillstod sig wara skyldig 16 öre smt ber att eij må gå domb, emedan han har liten rådh dhe 2 mk åstad att komma dhe han godwillig will betahla.
Anders Larsson Munck i Comsta låtit stemma Måns Mattisson och Per Hansson i Stiby för 22 D:r smt kyrkiomedell.
På kiärandens wägnar talte Arfwed Håkonson i Wemmelöf, och berättade att Anders Munk hade warit kyrkiowärdh 96 och 97, och lefwererat till swahranderne, som sedermehra blefwo kyrkiowärdar 22 D:r smt kyrkiomedell efter dheras qvittence, som dhe d:n 22 juni A:o 1700 uthgifwit och i rätten inlades insinuerade wijdare een attest af kyrcko Inspectoren Albrecht Didrichsson dat: d: 15 februari 1705, att Måns Mattson och Per Hansson A:o 1698 och 1699 eij anwändt dhe 22 D:r smt till kyrkian, uthan dhem hoos sig behållit, hwarföre Anders Munck anhåller att emedan han ännu kräfz för samma medell rätten deri wille dömma.
Per Hansson och Måns Mattisson till wedermähle tillstodo dhe 22 D:r smt af käranden som kyrkiomedell hafwa undfått och weta eij annat dhe dem i deras kyrkio rächenskaper äro af kyrkio wärderne påförde, men som dhe af kyrkoInspectorens hand förnimma att det intet är skedd, få dhe efterfråga huruledes dermedh är. Anders Munck påstodh klart nog wara att han dhen till swaranderne har lefwererat.
Resolutio
Såsom swaranderne hafwa tillstådt, att då dhe wore kyrkiowärder af kiäranden hwilken och så warit kyrkiowärdh hafwa å kyrkians wägnar emottagit 22 D:r smt kyrkiomedell och eij annat wetat än kyrkio Inspectoren dhem i Kyrckio Rächenskapen opfördt, hwaremoth käranden icke allenast har opwist swarandernes qwittence på dhe 22 D:r att han dhem lefwererat, uthan och een zedell af kyrkio Inspectoren Albrecht Didrichsson att swaranderne bem:te 22 D:r icke hafwa till kyrkian betahlt, så att käranden Anders Munck derföre å nyo kräfwes; Altså dömmer rätten att Måns Mattzon och Per Hansson böra häfta för bem:te 22 D:r smt och dem betahla till kiähranden betahla, så frambt Anders Munck dhem till kyrkian har clarerat och der eij widare skyldig är, hwarom dhe först hoos kyrkio Inspectoren hafwa att förnimma, på dhet kyrkian så hoos kiäranden som swaranderne kan niuta sin rätt.
Commissarien wällbetrodde Magnus Löfberg lät 3:die gången opbiuda hemmanet N:o 34 i Tommerup som han sig af kyrkioherden Isaac Meisner har tillhandlat, och första gång och andra A:o 1705 d: 6 juni och 27 October opbödz.
Oluf Erichsson i Gislöf låtit instemma Anders Nilsson ibidem för någon grund som han sig af hans åker jord will tillägna, warandes parterne bägge tillstädes.
Oluf Erichsson berättade att han bebor N:o 24 i Gislöf och kom till bruket A:o 1702, hwilket hemman är ett Cronohemman af hans åkerjordh will Anders Nilsson som bebor N:o 8 och är skattehemman tillägna sig widare grund än som han tillkommer i det han på Lundekildz toften wille hafwa från honom widh 1 skeppeland jord Långion benämbd 4 eller 6 fåhrar, Hallekulpen 2 eller 3 fåhrar emillan, har kiört op dhe steenar som giort Reen dem emillan, och då han plögt sin jord har han plögt dem om igen, som hans inlagda skrift hwilken oplästes widare förmähler.
Anders Nilsson till wedermähle swarade att han har 1/3 i bohl medh Oluf Erichsson och begiärer att dhe måtte synas han har inge stenar widare opkiört än dhe som warit wältadt in på honom, anhåller att jorden måtte dhem emillan repas.
Oluf Erichsson badh att des wittne som instämbd är måtte afhöras namblig Jöns Larsson i Jerrestamölla, Ingwar Clemmetzon i Gislöf och Mattz Jönsson i Glimminge wäderqwarn, hwilke utan jäf aflade wittneseden, och wittnade Mattz Jönsson särskildt att en hög steen står på lundekildz toften, emillan Anders Nilss och Oluf Erichs stycken, mitt på åkren, och den har altidh warit rensteen emillan dhem sedan han kan minnas öfwer 40 åhr tillbaka, men Anders Nilsson will nu längre in på Cronohemmanet weth inge andra stenar mellan åkrarna uthan har Reen gått ända fram, och derefter har jorden warit brukt. Anders Nilsson frågade om han icke bör hafwa 1/3 i Bohlet?
Wittnet swarade att Oluf Erichssons åkrar altidh hafwa warit bredare på den åkren, wittnade widare om åkerstycket Långion att på den står een steen i norra ändan, hwilken dhe ännu rätta sig efter och weet han ingen steen i södra ändan dhet är så länge sedan att dhe det kunnat förwändt. Angående Hallekulpen wet han inge wissa reenstenar, emedan der nu finnes stenar lösa så att han eij kan weta till wisso hwar dhe förr warit.
Jöns Larsson instod och wittnade att han är 52 åhr, och bodde på Ohluf Erichz hemman för 4 åhr sedan och hade gården i 13 åhr i bruuk, då giorde een hög steen mitt på åkerlängden reen emillan Oluff Erichz och Anders Nilss bruuk och i wästra ändan een gammall gräs reen, och ingen sökte då plöga annorledes. På Längan står een steen moth norra ändan som ännu håller rätt, weet intet annat skiähl der. Mattz Jönsson påminte att der ännu kan synas 2 Reenar, så att den förre kan igenkännas och böd ingen tillförende till då att gå widare. Jöns Larsson sade äfwenwähl det ingen i hans budit till att klandra der ringaste oppå dhe förre Reenar. Om Hallakulpen mins han intet någon wiss stten, uthan gick ingen öfwer den gamble Reenen, så att han intet kan minnas annan skildnadh. Ingwar Clemmetzon instod och wittnade att på Lundekildz toften står een stoor steen mitt på åkren dhem emillan, och giorde en törne reen skillnadh emillan wästre ändan, men nu är wedh den store stenen plögt wäl 3 trin för nähr på Oluf Erichsson, samma ledz är och längre inkiört öfwer kornet, som än synt sticke op igen. Långion wet wittnet intet hwad som giort på des reen emillan, och kan den förre reen än synas, icke heller weet han någon reeda till Hallekulpen, uthan äre dhe gambla reenar intet så ödelagde att de ju än i denne dag wisa sig hwar dhe warit, men Anders Nilsson will giöra sig sielf måhl som eij låter giora sig, emedan jorden intet är så fördehlt att dhe hafwa lika stor dehl i utan den ena större dhel och den andre mindre och giordes aldrig tillfrende klandher.
Oluf Erichsson klagade ytterligare att Anders Nilsson eij böd till dhe förste åhren, men på någre åhr har han tagit alt för widt omkring och skyr intet hwad han giör, han borde intet bruka wåldh, och har han altidh bedt honom sökia dhet lagligen och sagt om han wille medh wåldh förswara, så fölgde eij annat än slag och olycka, hwarföre han innehållet med silefs wåld.
Samptelige wittnen tillfrågades om desse Oluf Erichssons och Anders Nilssons stycke böra efter hwar och ens dehl i Bohlet uti storleken swara moth hwarandra. R:t dhe kunna intet säija att dhe böre såledz dehlas emedan den ena gården har jord på ett ställe och den andre intet, och den enes dehl större på ett ställe, och den andre på den andras, uthan war richtigast att war och een beholt den dehl som han af ålder har brukt. Anders Nilsson påstod sig böra äga en trediedehl i Bohlet, och som dhe äro olika påstår han att dheen richtigt emillan måtte dehlas. Ingwar Clemmetzon berättade att på det sätt skulle heela byn ändras, som wore wähl alt för stoor beswär och oreda. Rätten fant nödigt härom att höra Crono Befallningzmannen.
Handelsmannen i Cimbritzhamn wählförnähme Johan König låtit instemma Sven Hansson i Glasax för 3 Tunnor 3 skeppro korn och 1 D:r 10 öre smt skuldfodran. Sven Hansson tillstod skulden och lofwade med första att betahla, om han allenast dertill får någon dag. Handelsmannen inwände att det lenge nog påstodh anhåller om domb och expenser.
Resolutio
Såsom Swen Hansson eij har kunnat neka skulden, uthan lofwat den betahla der honom der till förunnes någon tidh dermed. Altså dömmes Swen Hansson dhe omtwistade 3 Tunnor 3 skeppor korn eller des wärde efter nu warande markegång och 2 D:r 10 öre smt penningar sampt 1 D:r i expenser inom 14 dagar till kiäranden att betahla eller lida derför execution.
Handelsmannen i Cimbritzhamn wählförnähme Johan König låtit stemma Anders Swensson i Tommerup för 10 skeppor korn och 2 Tunnor hafre skuldfodran. Anders Swensson bekände så mycket skylldig wara badh om dag medh betahlningen emedan han har så ringa willkor. Handelsmannen wille eij längre dag förunna.
Resolutio
Såsom Anders Swensson eij har kunnat neka skulden, utan lofwar den betahla, det honom der till förunnas någon tiderum; Altså dömmes Anders Swensson dhe omtwistade 10 skeppor korn och 2 Tun:r hafre eller des wärde efter nu warande markegång sampt 1 D:r i expenser inom 14 dagar till kiäranden att betahla, eller derför lida execution.
Anno 1706 d: 15 Marti continuerades
Förehades åter saken angående den dödha Ryttaren Jeppe Frisk, och instod Ryttaren Per Grönskog, hwilken uthan jäf aflade wittnes edhen och bekiände att han med Ryttaren Frisk kommo till Wranerup och wille hafwa foder till sin häst hoos Oluf Swensson som participerar i hans rustning, då bad Oluf Swensson dhem in, och fägnade dhem wähl bland sine andre giäster, in till wittnet blef drucken och lade sig på een bänk i gästebodstugun, waknade och intet förr, förän Per Frisk och Oluf Swensson hårdrogz på golfwet och wittnet gick uth och Ryttaren Frisk efter, sade Jeppe Frisk, att han wille ta sin häst som stod på Oluf Swenssons loo och wille rijda i byn, och gick Grönskog in till Bo Mattzons, som är näst in till der han genast lade sig, medan han hade så ondt i hufwudet. Morgonen derpå efter kom Ryttaren Jeppe Frisk gåendes dit till Bo Mattsons, och kallade op honom, klagade intet, widare än han sade det han war rifwen öfwer käftarna, då dhe åter gingo in till Oluf Swenssons, som bod dem både maat och dricka, och nekade Grönskog intet äta men Jeppe Frisk drack Brennwin och sedan både åth och drack till öfwer middag, och hördes intet något ont dem emillan utan Jeppe Frisk badh Oluf Swensson om förlåtelse att han waret orolig om natten då gaf dhe hwarandra hand och wore goda wänner, hörde honom intet klaga att Oluf Swensson slaget honom, wedh middagzstunden så fölgdes dhe åth och redo till Gislöf in till Per Bryngiels som håller krog och drucko dhe hwar sin pottöhl gick så Per Grönskog till des Rusthållare Mårten Jönsson som är hans förman, och lemnade Jeppe efter sig på krogen, om morgonen tilliga fohr wittnet till S:te Olufh, som är 1½ mihl derifrån, och sedan har han intet förnummit till honom förän han hörde honom wara dödh.
Rusthållaren Anders Ågesson i Gislöf hoos hwilken Jeppe Frisk war, aflade des eed uthan jäf och wittnade att måndagen wed pass een stund efter middagen kom ryttaren Jeppe Frisk hemb i gården och bant sin häst wedh een wagn, hade och 1 pahr skeppor korn wedh sadelen, dhe han först bar in och sedan satte in hästenm, och som wittnet såg honom wara refwen i ansichtet frågade han honom hwar han åter warit framme emedan han war wahn alltid få något swarade han det har intet att betyda, gick så uth moth qwällningen kom han in igen och badh få låhna een wagn att föllja Per Grönskog till Raflunda, men Anders Åkesson skulle till skogz efter Tingzbrenne, så att han intet fick någon wagn, gick åter uth och bar bort dhet kornet han förde och war borto natten, men weet eij hwar, morgonen kom han igen medh tomma säcken, men tahlte intet om hwar han warit eller hwem han lemnat kornet, gick så straxt uth igen och kom intet förr igen förän om fredagen om middagztiden, då klagade han sig ont, och bad han kunde få ligga i een säng, dhet war så ont att liggia i bänken, då tänkte wittnet att det war af hans wanlige swagheet emedan han alltid war siuklig och hade ont i bröstet och inwärtes, icke heller klagade han något annorledes lördag derpå war han bättre och satt i sängen och talte friskt och drack een pott öhl medh Thor Persson i Hoby som kom hit säijandes sielf att han wähl blef frisk, söndagen war han icke heller stort siuk, men om måndagen ett stycke på dagen tof dhet honom hårdt, dhå dhe icke heller tänkte det skulle ha nöd medan han ofta tillförende war mycket siukare, blef så dödh een timme på qwällen och hörde wittnet intet att han klagade det han fått ont af slagzmåhlet medh Oluf Swensson, icke heller war han inne då han blef berättat syntes icke heller annat på honom än han war refwen i ansichtet.
Q:o hwar han klagade sig ont då siukdomen började taga honom hårt? R:t öfwer magen och badh Ryttaren om måndag lijtet efter middag att han wille ha bodh efter prästen Hr Hans From som eij war hemma, då begiärte han at dhe wille ha bodh efter een annan präst, medan dhet war länge sedan han warit till herrand nattwardh. Hr Anders i Cimbritshamn kom dit i qwällningen att dhe måste tända lius, och sedan han hade berättat honom war han een timme derefter dödh, så snart prästen war borta, tog han op af sängen och sade att han intet kunde liggia, det stodh honom så up af magen att dhet wille qwällja honom, satt så och blef dödh wedh bordändan på bänken.
Q:oOm han intet frågat Ryttaren om han war siuk af dhet han hade slagitz medh Oluf Swensson? R:t Nej han hörde honom intet klaga, icke heller frågade han honom, emedan han tänkte det waret af des wanliga siukdomb, han nämbde intet att han fått widare än han war refwen medh fingrarne i ansichtet, som genast läktes.
Q:o Om han hört dhet han klagat sig för någon annan att Oluff Swensson slaget honom? R:t Neij, intet widare han hade ont af hans wanlige siuka, ty han war sällan frisk, uthan klagade öfwer magen och bröstet att dhet wille qwäfwa honom, brukte och sin wanlige booth.
Rätten frågade om ingen war här som hade warit tillstädes då prästen berättade honom , och som berättades att Ryttaren Mauritz Elg waret der, aflade han wittnes eden uthan jäf och bekände, att han intet hörde Jeppe Frisk klaga öfwer Oluf Swensson widare än då prästen frågade honom om Oluf Swensson hade slagit honom, swarade han dhe hårdrogz: Widare frågade prästen om Oluf Swensson stötte eller trampat honom, då swarade han Ja dhe slogo hwarandra på munnen och hårdroges, men prästen frågade honom wähl 10 gånger på nytt och ryttaren orkade intetstort swara icke heller hörde wittnet widare derefter, och sade en gång att han intet warit frisk sedan dhe slogz, wittnet tyckte att han redan drogz medh dödhen.
Q:o Om han intet hörde honom klaga öfwer Nills Kock? R:t Nej aldrig något ordh.
Rusthållaren Anders Ågesson berättade att han för honom sagt det Nills Kockz hustru refwet honom i ansichtet, men intet hört att han klagat det ringaste på Nils Kock .
Anders Ågesson tillfrågades hwar Jeppe war ifrån måndag till fredag? R:t weet dhet intet, hölt sig mäst på krogen och stundom hoos sin syster som är gift med Håckan Lasson.
Nills Kock nekade högt icke hafwa rört honom säijandes icke så wähl wara att han kan rör sig så mycket, utan är så uthlefwat, att han måste stödja sig fram medh sin kiäpp, har icke heller widare rört honom, utan som Ryttaren giorde sig ostyrig, satte han sig opp i bänken och bad han wille låta blifwa qwinfolken gick Ryttaren bort till honom der han satt och frågade om han intet wille ligga stilla, då bad Nills Kock för sig och klappade honom medh handen på armen, och bad han wille wara godh, och brukte dhe bästa ordh att han gick ifrån honom, medlertidh ropade qwinfolken på Oluf Swenssonb, som han kom in slog Ryttaren straxt till Oluf Swensson, och fingo dhe hwarandra i håret då qwinfolken skilde dem, men han war intet uhr sitt rum, icke heller drog honom i hals duken, han war rädd nog att han skulle ha fått hugg och bad nog för sigh.
Nämbden betygade att nog trowärdigt är hwad Nills Kock berättar, ty han är een uthlefwat skröpelig man som knapt orkar gå, och den andra war en som gierna förförde sigh på andra.
Anders Ågesson tillfrågades huru han kom att attestera i den skrift som han med Anders Nilsson och flera andre skrifwit, att Nills Kock slagit och när qwäft honom? R:t han eller dhe andra fick skriften underskrifwen intet hördt honom klaga, men Anders Nilsson berättade såledz för honom och dhe andre, hwilket Mickel Tuesson medh Anders Ågesson besannade.
Anders Nilsson som är syskonbarn med den döde Ryttaren förklarade att han talt med Ryttaren om måndagen, då han blef död, och frågade om Oluf Swensson slagit honom, då swarade han Oluf Swensson hade dragit honom i håret, och Nills Kock slgit honom medh sin staf och hans hustru refwit honom i ansichtet, men ingen af dhe andre det hört. Nills Kock nekade högeligen att han rört honom det ringaste.
Boo Mattzons hustru tillfrågades hwem som sågh mehr än hon att Ryttaren blef trampadh af hans häst? R:t ingen, Ryttaren Grönskog låg inne och såf, och war hon allena ute och läth up porten för Jeppe, då han föll af hästen och hölt i betzlet, att hästen steg någre gånger öfwer honom, hon wille hafwa honom in, men han wille intet, uthan redh bort.
Resolutio
Dhet har den giorde berättelsen om saken och dhe afhörde wittnen deruti stämt öfwerens att den afledne Ryttaren Jeppe Frisk med des cammerat Ryttaren Per Grönskog kom drucken till Oluf Swenssons hwarest höltz Barnsöhl och der blef plägad och hölt sig fredelig in till Oluf Swensson och dhe andre om natten hade lagt sig såfwa hwar i sin stadh, men han oppe begynte larm med jordemorskan som wille hafwa honom uhr stugan medan hon bädde sänge under barnsängz hustrun, giörandes sig så ostyrig att Jordmodern och hennes man Nills Kock som låg i stugun eij kunde stilla honom uthan nödgas ropa in Oluf Swensson som låg och såf i ett annat rum, wedh det han inkom och frågade hwadan påstod, slog Ryttaren genast honom på munnen, och gofwo sig att hårdraga hwarandra intill qwinfolken skillde dhem och han gick bort, emedlertidh låg hans cammerat Per Grönskog och såf på bänken i stugun der slagzmåhlet skedde eij waknandes förän det war förbi då han sammeledz bortgick. Andra dagen kom åter Jeppe Frsik till sin cammerat Per Grönskog klagandes intet widare än han war rifwen i ansichtet af jordemodern, och han med Oluf Swensson hade hårdragits, fölgdes så in till Oluf Swensson, der Ryttaren Frisk bad om förlåtelse, att han i dryckenskap wist sig orolig hwarpå Oluf Swensson och han räckte hwar andra handen och wore goda wänner, och fick Jeppe Ryttare der både math och dryck, redh så medh sin cammerat till en annan by Gislöf, och der på kroget drucko hwar sin pott öhl, komme sedan samme dag åter sammans men Jeppe klagade sig eij ont, utan ärnadhe föllja des cammerat till skogz 2 mihl bort, så framt han hade fått wagn, då han och samme dag kom hem till des rusthållare och wärdh, och frågades hwar han blefwet refwen, klagade han intet, uthan sagt det skedde hoos qwinfolken hoos Oluf Swenss bahr derpå een säck korn af 2 skeppor uhr gården bort i byn, warandes natten borta,och kom andre dagen hemb medh tomma säcken sen gick åter uth som war tijsdagz morgon och kom eij hemb förän fredagen efter middagen säijandes sig siuk och gick till sängz men ingen talte eller tänkte om något slagzmåhl, aldenstund han som oftast waret långt wärre af magsiuka och qwaf för bröstet deröfwer han nu och så klagade, och sökte des wanlige booth tycktes och andre dagen warra bättre in till 4:de dagen om måndagen det honom så hårdt till satte det han om aftonen sedan han war berättadt dödh blef; Och såsom Ryttaren Jeppe Frisk för des siukdom eij för någon har klagat att han af Oluf Swensson är worden slagen, mindre att han deraf känt sig ont eller siuk, icke heller deruthaf syntz blånadt eller andre tecken, han och icke heller dagarne derpå hållit sig inne wed des hemb, uthan warit uthe natt och dag på krog och annorstädz som han war begifwen till dryck och ett oordentligt lefwerne, som hade tillskyndat honom så månge hugg, att han därest både war siuklig och förslagen i hufwudet, att så snart han blef drucken han intet kunde styra sig, icke heller bewist är att hwarken Oluf Swensson ell:r Nills Kock slaget honom, utan han med Oluf hårdragitz; Altså kan Rätten eij annat än så Oluf Swensson som Nills Kock för detta kiäromåhl befria, dog att Oluf Swenson för hårdrag plichtar sine 3 mk smt, hwilket den höglofl: kongl: håfrättens widare ompröfwande ödmiukeligst blifwer hembställt.
I den wijdh förre tinget instämbde saak af huusmannen Per Erlandsson i Stiby angående slagzmåhl som skrifwaren Nils Nilsson och Lorentz Andersson på honom begått, instodh Per Erlandsson och bewiste dhem att dhe nu lagligen wore inciterade. Nills Nillsson och Lorentz Andersson påroptes men war ingen tillstädes, uthan som berättades att Lorentz Andersson war siuk blefwen och låg här i byen, skickades bod dit, då dhe ifrån honom åter brachte een skrift af Nills Nillsson medh berättelse att Lorentz war så siuk att han eij orkade framkomma.
Den af Nills Nillsson insände skrift oplästes hwar uti han nekar till slagzmåhlet, berättar om saken och ställer den i rättens händer att anser des oskuld. Sammaledes oplästes den wijd förra Rätten inlagde skrift.
Cronones Befallningzman wällbet:de Elias Löfberg som war tillstädes gaf tillkenna att strenge ordres wore inkomne om execution att den skulle skee genom natt och dag, att han det kan förswara, men om dhe begått något slagzmåhl, deraf tar han sig intet, och wore illa om så är skedt som klagas.
Befallningzmannen Thomas Rölling på herrskapetz wägnar talte för Bonden och badh att wittnen måtte afhöras, medan det så länge påstådt, så att slijkt öfwerwåld måtte näpsas och sanningen framkomma.
Ola Erlandsson berättade att om nattetidhen widh mednat, då han låg och såf kom och stöttes på dörren, så dhe tänkte den skulle gåå sönder frågade så hans hustru, hwem i gudz nampn är der, swarade dhe så; läth up du skall dhet förnimma, sagde så hustrun, I är så onda iag tors intet släppa eder in, och som Per Erlandsson bad henne hon skulle men(?) öpna dörren här är fred i landet, fick hon up dörren, slog dhe straxt till hustrun och kiörde henne uth, och frågade straxt hwar ästu(?) skelm swarade han Gudh bewahres hwad står på här är iag, slog dhe så första slag till honom wedh dhet ena örat, så att han tyckte att det gaf ett dåhn som man slaget oppå ett bräde, och genast blef han så förwirrat i hufwudet, att han intet kunde höra, eller wiste hwad dhe tahlte eller sade till honom, uthan dhe hållo honom i håret, och slog honom omannerligen öfwer all kroppen, och halp intet fast han badh them medh tiggandes böön att dhe intet wille mörda honom, han wille gerna föllja hwart dhe wille hafwa honom, drogo honom så uhr sängen och togo hans sängdyna och hufwudputhen och sade att han skulle bära kläderna medh dhem och stötte honom på dörren togo han så kläderna och fölgde dhem till Måthen Tillofsons och lade dhem på gålfwet, och gick sedan hemb, men hwad dhe tahlade eller sade till honom weet han intet, han miste så sin hörsell att dhe måtte ropa hwadh dhe wille så kunde han intet höra eller förstå.
Per Erlandsons hustru Hanna Hansdotter berättade att då dhe kommo och förde på dörren som den skulle gått i kraft sönder och hon den opgiorde, slogo dhe genast till henne och körde henne uth och gåfwo sig att slå på mannen lop hon till Karena Jöns hyres och bad henne gå dit med liuset, men hon lopp till Lorentz moder som boddes der i byn, och wille hon skulle styra till fredz, fick henne så medh och då dhe kommo wore alla borta, så när som Lorentz gick och letta efter sin pisk, då bannade modren honom mycket.
Dhe instembde wittne Mårthen Tillofson, Per Hansson, Håckon Andersson och Karena Jöns hyres aflade wittnes eden, och wittnade Karena hyres särskilt, att Per Erlandsson hustru kom om natten och ropade hon wille gå till hennes huus för Guds skull, dhe slå hennes man fördärfwat, gick så dit, och som hon kom dit i dörren, såg hon att dhe hade PerErlandsson i håret som låg i sängen, blef så rädd och ryggade sig tillbaka uth igen, och flydde liuset från sig, såg Lorentz och Nills wara der inne och Torkel uthan före, men hwem som hölt Pehr i håret weet hon intet, uthan war gald att hon kom uth igen.
Q:o Om hon intet såg att dhe slogo honom? R:t hon såg eij widare än att een hålt honom i håret men hwilken det war kan hon intet weta medan hon skynda sig bort.
Pehr Hansson instod och uthsade att om lördagz morgon kom Nills Nilsson och fiärdingzmannen Anders Munck och badh honom föllja dem till Per Erlandsson och see huru det stod till medh honom, emedan han klagade at han war illa medhfahren, fölgde han dhem så dit då Per Erlandsson låg i sängen, och hwad dhe talte swarade han intet, utan såg stint, kalte så Nills Nillsson hårdt till honom och sade du kan wähl stå up du diefwell om tu will men såg eij något blodh eller annat, icke heller besågo honom widare än dhe stodo på golfwet och såg honom liggia i sängen gingo så derpå bort.
Q:o Om Nills Nillsson intet talte om hwarför Pehr Erlandsson fått hugg? R:t Neij.
Mårthen Tillofsson sade att skrifwaren Petter Harboo och een underofficerare ifrån Malmle wore Bönedagen moth aftonen hoos honom och Nills Nilsson, Lorentz och Torkill wore omkring hoos huusmännen komo så Pehr Erlandsson om natten och bahr sängkläder och lade dhem på golfwet, och som han såg underlig uth, och intet swarade till alt dhet dhe frågade ropte Mårthen äntelig heelt hårt och frågade om han hade fått hugg, swarade han, det ger sig wähl tillkenna, iag har fått mehr än iag behöfwer, gick så bort, men Nills Nilsson och Lorentz kom först een stund derefter.
Håkan Andersson instod och wittnade att lafogden på Giersnes Ingval och nämbdemannen Anders Kock kommo till honom på marken och slog gräs, badh honom föllga medh och syna Per Erlandsson, dhet han giorde, funne honom så ligga och sy stint som en stock och hwad dhe talte eller ropade swarade han intet, besågo hans hufwud, men funne intet utan wedh dhet wänstra örat wore een lång knuta som fingers lång och tiock, sågh elliest intet att han war blå eller blodigh emedan alt hwad dhe talte han intet swarade, så dhe intet wistet hwad dhe skulle giöra, men illa glodde han.
Anders Kock som war med stämbde med wittnet öfwerens, dhe besågo intet hans kropp wijdare än hufwudet.
Samptelige wittnen betygade att Per Erlandson legat 3 weckor stadigt till sängz i bästa hösten, och hörde så godt som ingenting, har icke heller ännu hörslen igen, är icke heller den samme menniskan som han warit tillförende. Befallningzmannen Rölling påstodh att Per Erlandsson måste niuta Oprättning på des skadestånd och för sweda och wärck. Rätten fant nödigt höra Prophossen Torckill Larsson.
Cronones Befallningzman låtit ställe för rätta drengen Jöns Ingemansson och qwinfolket Anna Esbiörnsdotter för lönskeläger dhe medh hwarandra hafwa begått. Jöns Ingemansson om 25 åhr tillstod hafwa lägrat henne begiär eij ächta henne utan will gee sine böter, har och intet lofwat något echtenskap. Anna Esbiörnsdotter påstodh det han lofwet willia ächta henne, kan dog intet säja någon som dhet hördt. Drengen lofwade willia betahla sine och hennes böter.
Resolutio
Såsom Jöns Ingemansson och Anna Esbiörnsdotter hafwa medh hwarandra begått lönskeläger; Altså dömmes han att plichta 10 D:r och hon 5 D:r smt, och stå begge kyrkioplicht och oppenbahra skreft, och finnes han skyldig efter des löfte att betahla hennes böther.
Förehades saken angående den fordran som Oluf Swensson hwilken warit arresterat för den döde ryttaren Jeppe Frisk är skyldig till handelsmannen Johan König i Cimbritzhamn, tillståendes Oluf Swensson skulden och lofwar med aldraförsta willia sträfwa betala honon, så snart hon kan komma uthur den stora förtreet han så oskyldigt är råkat uthi. Handelsmannen fodrar på domb och sine påwågade expenser.
Resolutio
Såsom swahranden icke allenast har wedgått skulden, utan och lofwat willia beflita sig den att betala så snart han kommer, utur det nu warande förtreet; Altså finnes han skyldig dhe 5 D:r 28 :/ smt och 9 Tun: ½ skeppa korn eller des wärde efter nu warande markgångs inom 14 dagars förlopp jempte 1 dahler i Expenser till kiäranden att betahla eller derföre lida execution.
Cronones Befallningsman wällbet:de Elias Löfberg stälte för rätta Ryttarehustrun Kirstina Johan Kahres och Kirstina Per Hans för fåhr dhe ha stuhlet. Kirstina Johan Kahres bekiände sig wara 30 åhr mannen kommen till Pohlen och der slagen att hon intet har att hielpa sig med och brackte fattigdommen henne till det orådet hwilket dhe fattade genom dhet tillfelle, att som hon war hoos Kirtsina Per Hans kommo någre fåhr i hennes gårdgrund, deraf dhe togo 3 st och 1 lamb, som dhe genast slachtade. Andre morgonen kom 1 fåhr som lopp och bräkade kring huset efter sitt lamb, fattade så Bymännen misstanka och lät straxt ransaka och funne kiöttet efter dhe slachtade fåhren i Pehr Hansses huus, gingo så genast till bekiännelsen, hafwa och så betalt fåhren, 1 fåhr och lamb till Metta Paradis i Cimbritzhamn, 1 fåhr till prästen i Cimbris och tt fåhr till een soldat hustru som har sin mann i Malmöe.
Kierstina Pehr Hansses tillstod så wara tillgångit, och war hennes man intet hemma uthan i tienst hoos prästen i Cimbris hade han warit hemma så hade det intet skedt. Nämbdemannen Per Nilsson berättade att om dem tillförende intet sådant är hört. Ryttaren war een bra kahr som lärde barn läsa, om huusmanshustrun har man intet heller slikt hört. Nämbden wärderade hwart fåhr för 5 mk och lambet för 3½ mk smt.
Resolutio
Såsom Ryttarehustrun Kirstina Kahres och gathehuusqwinnan Kirstina Per Hans äro fundne medh stöld, och sielfwa tilståt hafwa taget 3 st: fåhr och 1 lamb tillsammans wärderat för 4 D:r 8 öre srmt hwarföre dhe hafwa dhem som woro ägare dhem tillfredzstält; Altså dömmes Kirstina Kahres och Kirstina Per Hanssons att böta hwarthera 3 dubbelt stöldens wärde, orka dhe eij botum eij heller arbete finns att försohna Bötherne med då plichte medh fängelse och afräknas hwar dag 24 öre smt på böterne, och i stället för oppanbahra sklrift, niute dhe absolution i sacristian.
Anno 1706 d:n 17 Marti continuerades
Nämbdemannen Erich Swensson i Jerresta låtit instemma Pehr Nilsson ibidem för 8 D:r smt skuldfodran, klagandes Erich Swensson att Pehr Nilson kom på Henrich Jönssons bruk, som Pehr Ryttare ihiälstack, och borde det åhr betala 5 D:r Ränta och 3 D:r Rotepenningar för grödan, han emottog. Pehr Nilsson påstodh hafwa giort richtigt för sig, inlade sin exception skrifteligfen som oplästes.
Resolution
Såsom fodran består af Rusthåldzränthan och des opbördh hwilken å en sida säijes wara betalt och å andra neij; Altså remitteras Parterne till Cronones Befallningzman att låta dhem behörigen emillan liqvideras och derefter gå execution.
Förehades saken om slagzmåhlet på Pehr Erlandsson, och framstod profossen Torckill Persson(!), hwilken berättades af Per Erlandsson sig intet rördt hafwa, sedan han efter föregången förmahning aflagt wittnes edhen, wittnade att han war befalt föllja Nills Nilsson och Lorentz Andersson på execution, som dhe rörrättade heela natten genom och som dhe kommo till Pehr Erlandssons – klappade dhe länge innan dören blef öpnat frågade så Nills Nilsson hwarföre dhe eij skulle släppa in, begiärandes lius gick så hustrun uth, och kom straxt en annan hustru Karena Jöns hyres in med lius, och som Per Erlandsson ändå eij war opstånden, sade Nills Nillsson han skulle hielpa honom uhr sängen, gaf sig så att slå honom medh sitt swarta skaft, och gaf honom örpfilar, slag och Lorentz honom medh ett litet wedträ öfwer armarna och låhren men såg intet slå honom i hufwudet icke heller att han det ringaste blödde, utan sedan han war upstånden, bar han sielf panten bort, kan intet weeta hwaraf han skulle mist hörslen, medan han intet så illa blef slagen.
Befallningzmannen Thomas Rölling sade syhn gå för saga han har sedan des intet warit half så bra som förr, och måtte hålla wedh sängen i bästa antidhen dhet är snart giordt att få skada i hufwudet, då man slår medh kiäppar och wedträ, påstår dhe måtte betahla honom des försummelse i så lång tidh sampt seda och wärk.
Resolutio
Ehuruwähl swahranderne medh dheras skriftelige berättelse så förre som detta Tinget hafwa inkommat, huruledes dhe hoos kiäranden allenast förrättat execution, men till slagzmåhlet alldeles nekat, lijkwähl och emedan och emedan fulltygat är, att då swahranderne giorde executio om nattetijd begge uthan gifwen ordsak hafwa illa slaget kiäranden Per Erlandsson då han låg i hans säng, så att der fantz swullnad wedh örat och han fått fehl på hörslen, sampt på 3 weckors tidh har måst hålla wedh sängen, och än är döfhördh; Altså dömmer rätten att Lorentz Andersson och Nills Nillsson böhra efter 6 Cap: såra M: M: willia L:L: böta hwarthera dheras Tiugo mark och betala desutan till kiäranden för skada, sweda och wärk begge tillsammans Tolf dahler silfwermynt.
Oluf Trulsson i Glasax läth opliusa 3 st: giäss 2 st: Grå och 1 hwit som gått der öfwer winteren och äre märkte een rist mellan innan tårena på wänstra fothen.
Saken emillan Oluf Erichsson i Gislöf och Anders Nilsson ibidem angående Jordträta, förehades i Crono Befallningzmannens Elias Löfbergz närwahro, medh tillfrågan om Crono Befallningzmannen tycker man nödig har gifwa derom wedh Gouvernamentet tillkenna aldenstund, det nog synes, att Anders Nilsson biuder till dhet som obilligt är, och Cronohemmanet bör niuta hwad det af ållders haft. Crono Befallningzmannen hölt onödigt wara sig förfråga och saken oppehålla; hälst för Crono bonden, när han blifwer bijbehållen wedh dhet som han tillförende har haft.
Resolutio
Alldenstund swaranden Anders Nilsson har nekat det han som kiäranden klagat har plögt längre in oppå Oluf Erichssons grund än som dem i begynnelsen har legat Reeen emillan, uthan har welat påstå att hans Bruk som ligger i Bohl medh Cronobruket N:o 24 bör på dhe stycken äga större dehl, af hwilken dhe förre åbor på Cronogrunden har tillagt sig at hans skattegrund mehra än dhem efter Bohlets storleek borde tillkomma, förmenandes wara tillåyheligt att han det derefter har återtagit och skall genom syn förnimmas att han eij gått deröfwer; Hwaremot kiäranden Oluf Erichsson lagligen har bewist att Anders Nilsson egenwilligen oachtat dhe gamble Reenar och steenar som af ållder har warit skillnadh Crono och skattehemmanet emillan uthan föregången lag och domb har giort ingreep på Cronojorden så på styckiorne Långion och Hellekulpen benembd; som Lundekildz toften, efter som dhe faste råstenar och dhe gamble reenar ännu uthwisa jembwähl till wållat sig den sädh af Cronobruket, hwar till kiäranden både hade plögt och sådt, och hans förman för honom roligen och oklandrat hafwer nyttiat och brukat; Altså pröfwar Rätten skiähligt att Cronobruket förbem:te åkerstycke efter dhe gamble Reenar och steenar för swarandens intrång oqwald böör behålla, och bör Anders Nilsson efter mätesmanna Ordom ersättia till kiäranden så mycken sädh som han af bem:te stycken hafwer höstat, sampt trädeslön för det som kiäranden hade plögt. Och des utan i Rättegångz omkostnadt 3 dahler silfwermynt, och dhet inom 14 dagar eller lida derefter execution.
Handelsmannen Johan König låtit instemma Eilert Jonsson i Comsta för 3 D:r 8 :/ smt skuldhfordran. Eilert Jonsson till wedermähle påstod högt sig aldeles intet skyldig wara, utan begiär få weta hwarför det är, har mycket handlat med kiäranden men altijd richtigt för sig betalt.
Handelsmannen Johan König bemötte att han intet trodt han skulle neka skulden, och derför har intet tagir medh sig sin book, utan hade wähl Eilert kunnat sedan stemningen komma till honom, då han skolat få see hwaruti det består, nödgas begiära opskof till nästa ting och förbehåller sig sin omkostnadh. Eilert Jonsson inharerar sitt förre, säijandes sig aldeles intet skyldig wara.
Resolutio
Såsom swaranden har andragit det han har haft mycken handel med handelsmannen, men weet sih eij derpå något skyldig wara, och åthminstone begiär räkning hwaruti det skulle bestå och kiäranden påstådt det swaranden wähl hade kunnat sedan stemningen uthkomma och dhet få see om han derom twiflat, men nu får begiära opskof till nästa Rätt och sig widare omkostnadh förbehålla; Altså blifwer saken opsatt till nästa Ting då Parterne sig hafwa att instella och sluuth i saken erhålla.
Rådhmannen i Ystad wählwijse Mårthen Jonsson låtit instemma Per Erichsson i Herresta för 5 D:r 8 öre smt skuldfodran. Per Erichsson till wedermähle kunde intet neka skulden, begiär någon dilation med betahlningen, så will han gerna göra för sig richtigheet. Å rådhmannens sijda påstås domb och expenser.
Resolutio
Såsom swaranden icke har kunnat neeka skulden, utan lofwat den betala, der honom der till förunnes någon tiderum; Altså dömmes Per Erichsson dhe omtwistade 5 D:r 8 öre smt, jempte 1 D:r i expenser innom 14 förlopp till kiäranden att betala eller derföre lida execution.
Anders Nilsson i Gislöff låtit stemma Per Jepsson i Cimbris för 8 D:r smt skuldfodran, gifwandes tillkenna saken ware förlijkt.
Rådmannen i Ystad Mårthen Jönsson låtit instemma Johanna sahl. Jon Håkanssons änkia i Stiby för 8 D:r smt skuldfodran. På enkians wägnar war ingen tillstädes icke heller om Citationen widare wittnat än Håkon Hanskmakare den påskrefwit berättandes elliest af allmogen enkian wara uthfattig och ingen ting äga.
Krögaren Niclas Malm i Tommerup låtit stemma Lars Swensson, Erich Andersson, Per Ryttare och Rassmus Olson för det dhe wara honom förfång medh öhlsälljande gifwandes tillkänna att han sig medh dhem förlikt, medan dhe dertill neka och han inge så fullkomblige witnen kan skaffa som dhet tillfyllest kunnat öfwerbewijsa.
Fiärdingzmannen Jon Håckansson i Wemmenelöf låtit instemma Hans Englesson på Baskemölla för 3½ mk smt skuldfodran, gifwandes tillkenna saken wara förlijkt.
Måns Erlandsson i Stiby låtit stemma Jöns Matsson och Mårthen Erichsson i Jerresta, Jöns för 11 skeppor korn 1 Tunna hafre och 1 skeppa malt, och Mårthen för 5 D:r 8 öre smt, gifwandes kiäranden tillkenna saken förlikt wara.
© Magnus Lindskog, 2000, 2013
(viss redigering pågår fortfarande)