Anno 1707 d: 19 Februarij höltz ordinarie Winterting medh Jerresta häradh och Hr häradz höfdingen Bengt Seth närwahrande den wanliga nämbden.
Thore Olson i Borreby
Erick Swänsson i Jerresta
Tillof Mårtensson i Rölla
Arfwed Håkensson i Wemmenlöf
Mårten Nilsson i Tommerup
Anders Kock i Tågarup
Swän Andersson i Tulstorp
Oluf Fränneson i Örneberga
Mårten Ingemarson i Walby
Pehr Nilson i Wiarp
Mats Olson i Glimminge
Bengt Månson i Wranarp
Oplästes för nährwarande allmoge BarnamordzPlacatet date: d: 15 Novemb:r A:o 1684
Kongl. Maij:tz allernådigste Placat om eder och salbatzbråt
Kongl. Maij:tz Placat om fahrkosters strannande.
Hr Ryttmästaen wällb:ne Holger Rosencrants låtit instämma Pehr Olson i Glimminge för slagzmåhl han begåt på Oluf Andersson ibidem, warandes å Hr Ryttmästarens wägnar tillstädes des fullmächtig Tued Trulson. Oluf Andersson i Glimminge och Pehr Olsson ibidem instodo och klagade Oluf Anderson att hoos nämbdemannen Matz Olsson war Bymennen at dricka då kom litet ordkast millan Oluf och Thor Anderson i Wästanbäck. Steg då Mats Olson fram och tog honom i handen i dhet samma slog broderen Pehr Olson till honom med een skåhl at han fick ett stort håll i ansicktet, hwar af han utstod stor sweda och wärk och måst betala fäldskär löhn, som hans attest utwijsar. Pehr Olson kunde intet näka hafwa slaget honom, men för dhet han wille hiälpa styra till godo, skälde Oluf Anderson honom, och han warandes rusad, slog honom med een träkopp, hwar af han intet fåt så stor skada, medan han reste sedan uth och giorde hwad han wille.
Matz Olson nämbdeman berättade at slagzmåhlet skedde i des huus, om några ord wäxling emillan Oluf Anderson och Thor i Wästanbäck, wille då nämbdemannen och hafwa roo dem på dörren, och som Oluf Andersson ströfwade mot och kallade hans broder för een skiälm, slog broderen till honom med een träskåhl.
Befallningzmannen Tued Trulson tillfrågade Matz Olson om han wille tillstå at han hörde dhet Oluf Anderson skälde broderen för en skälm? R:s Intet hörde han dhet siälf, dhe andre förtalde dhet så för honom då Oluf war på dörren, och war han intet siälf inne då trättan begyntes, utan welat läggia sig. Men hustrun tagit nyckelen till sig, at han intet kom i cammaren.
Tued Trulson inlefwererade fältskärs attest om skadans beskaffenheet, at han fodrar 8 D:r smt till läkare löhn, men rätta orsaken är dhen, at nämbdemannen hade ett ¼ bruk af härskapet, och som dhet intet så wäll häfdades som tillbörligit så sattes Oluf Anderson der på och dhet förtryer dhem. Nämbdemannen uhrsäcktade sig och frågade om han fält sig annorledes än han borde. Tued Trulson swarade, at ingen tahlar till honom eller klagar öfwer honom. Pehr Olson betygade at ingen trätta war med Oluf Anderson utan skiede i hastigheet och utan ifrigt mode och war af intet wärde. Fullmächtigen Tued bad få före flere wittne.
Hr Landzhöfdingen wällb:ne Jöran Adlerstens fru wällb:ne Maria Ehrenberg, lät för rätten gifwa tillkiänna at, emedan den obligationen på 6000 D:r smt, länt af Hr ÖfwerInspectoren wällb:ne Josua Stiernblad, som 1703 d: 13 marti inprotocollerades, förlängst är betalt, altså opwijses nu för rätten Stiernbladz qwittence oppå bem:te Obligation dat: d: 2 Jan: 1705 som till eftterrättelse blifwer inprotocollerat.
Nils Stenkelson i Wiarp instämbd, Hans Anderson i Cimbris för 1 pund korn warandes begge parter tillstädes klagandes Nils dhet han dhet länt för 3 åhr sedan. Hans Anderson inlade des förklaring skriftelig, och berättade at den qwigan, som han sat i pant, den blefwen siälfdöd, har eliest såt honom åhrlig 2 skp:r korn som han påstår få godt giordt. Nils Stenkelson inlade Hans Andersons förskrifning dat: d: 15 Maij 1704 som swaranden wed gick.
Resolutio
Såsom Hans Anderson så wijda har disputerat skulden at han i 3 åhr sådt kiäranden åhrlig 2 skeppor korn som han påstår få korta på hufwudskolen när een billigh ränta är beståd; Altså pröfwar Rätten, dhet Hans Anderson än bör betahla till Nils Stenkelson 4 D:r 10 öre smt för dhet återstående på kornet. Och 1 D:r smt i expenser, och dhet innan 14 dagars förlopp eller lijde derföre execution.
Nils Stenkelson låtit instämma Jöran Olson i Wiarp för 8 D:r 16 öre skuldfodran, inläggandes swarandes förskrifning at han så mycket blefwet skyldig för en forsåld märr. Jöran Olson tillstod skulden och bad om dag emedan han till willigheet sådt honom 1 skp:a korn der af han wäll höstat 2 T:r korn och war i hans bästa Jord. Nils Stenkelson bemötte at han trängde mäst då han fick stoft(?),och war dhet wäll om han fåt 4 skp:r korn fick deremot godt kiöp på merren.
Resolutio
Såsom Jöran Olson har wedgåt skulden, allenast han i sin bästa Jord sådt för käranden 1 skp:r korn som gifwit mycken säd. Så tillfinnes Jöran Olson ännu till Nils Stenkelson betala Otta D:r smt iembte 1 D:r expenser och dhet innan 14 dagar eller lijde derför execution.
Nils Stenkelson instämbd Tued Nilson i Gislöf för 4 D:r 16 öre smt inläggiandes obligation på 10 D:r 16 öre hwilka äro så när betalte dat: d: 12 Feb: 1695 hwarpå är qwitterat wara betalt 4 fåhr á 6 D:r smt. Tued Nilson förklarade sig skrifttel:n at så länge skulden hehl påstod sådde han 7 skep:r hafre i 3 åhr och 6 skepp:r i 3 åhr men sedan fåren betaltes gaf han eij wijdare än ett lamb. Nils Stenkelsom bemötte at han war wähl nögd, dhet han wille så och blef istället för lambet han fick et fåhr borto hoos swaranden.
Resolutio
Det har Tued Nilson förklarat at han för 12 åhr sedan fåt till låns af kiäranden 10 D:r 16 öre smt och på dem sådt honom åhrlig der 3 åhren 7 skepp:r hafre, 3 åhr 6 skp:r hafre åhrlig och i 5 åhr een skpp:a korn åhrlig sampt gifwit 1 lamb, som han begär efter skäligheeten få korta, föruthan dhet han A:o 1704 på giälden betalt 6 D:r med 6 fåhr. I ty pröfwar rätten när alt emot hwar annat är beräknat Nils Stenkelson för sit låhn har nutit fullkomlig betahlning.
Nils Pehrson i Sallerup [Salarp] stämbt drängen Mårten Sasserson i Glifwarp för een oxe som är död blifwin genom drängens förwållande, klagandes Nils Pehrson att han sielf låg siuk och som dhet war een söndagh bad han drängen at see om boskapen att dhen intet kom på skada, dhet han lofwade icke des mindre, har oxen legat i en måse söndagen öfwer och blef död om måndagen och drängen intet nämbt något ord der om. Drängen Mårten Sasserson tillstod, at han blef om söndagz middag, befalt see om stuuten, dhet han giorde, då han såg honom in för Hoby gropar, men sedan war intet befalt at se om den. Mattfadern förmehnte, när han war siuk siälf så kunde wara nog, at han en gång befalt honom. Nämbdemannen Swän Anderson berättade, at om söndagen kl: wed pas 3 låg een oxe i en ådra, som dhe hulpa op mente at dhet war prästens i Hoby dijt de sände bud, men war intet hans, utan denne som togs uhr satte dyngian och lades under giärdet.
Nils Person påstod at oxen intet blef funnen för än Oluf Håkeson i Torp skickade honom budh, at hans oxe låg förfrusen och war när död, då han kom hem lefde han intet längre än till natten at han blef död. Drängen inwände, at han eij dödde för än om tisdagz morgon stuten war förswulten, han hade intet at gee sin boskap. Nils Pehrson refererade at i stället han bort gå eftter oxen, gick han in och satte sig at dricka hoos Hindrick Pehrsons. Drängen swarade at pigan Mätta kom in till honom, och berättade, att hon war anbefalt at see om oxen och hade mattfaderen låfwat honom wara i dhe andras sälskap. Mattfadren näkade hafwa befallt hwarken pigan see om oxen eller lofwat drängen gå till öhls. Drängen sk.dt der på at huusbonden intet talt honom till här för, om han willat blefwit hoos honom i tiänst. Q: huru länge sedan oxen blef död? R:t för 2 åhr sedan om wåhrdagen i kornsädet. Q:o Om han intet innehållet af han lön, och huru åhrs han kom af hans tiänst? R:t kom nu först i höst ifrån hans tiänst och tröskte han säden uth och lät den olofwandes bortföra.
Resolutio
Såsom drängen Mårten Sassarson eij kunnat näka det han af des då warande huusbonde, som låg siuk, war befalt, at see om oxen, dagen då han kom at sättia sig i moras och af annat folk uptogz, och genom kiöldh förderfwat, medan drängen war gången till öhls, fast han will läggia skulden från sig på pigan. Dy pröfwar Rätten att drängen Mårten Sassersson bör betala till käranden halfwa oxens wärde med 4 D:r smt, och dhet inom 14 dagar eliest lide derför execution.
Mårten Olson i Wämmenelöf stämbd Erland Mårtensson ibidem för dhet han eij wille gifwa honom afkall, för dhet arf, som han för hans hustru innehaft. Warandes Mårten Olson sielf tillstädes. Erland Mårtenson till wedermåhle swarade at han fåt 32 D:r smt af honom, och at han så mycket emottagit; har gifwit honom der på sitt qvittans som han mehnar är afkall nog. Mårten Olson berättade, at han fåt qvittance som han lembnade hemma, men han begär sådant afkall, at han intet har mehr at fordra, hälst han låter sig förliuda att påstå ränta, der han dog intet mottagit annat än boskap, som han haft möda för wände i penningar. Erland Mårtenson som bemötte at han intet fodrade widare ränta af honom än allenast 3 D:r som han iämbte thet andra mottagit och förmehnar han dem bör betala med de andra. Mårten Olson näkade hafwa fåt de 3 D:r, utan begär, det måtte bewijsas, han har haft skada öfwer 4 D:r föruthan sitt beswär. Rätten begiärte få se skiftebrefwet eller längd på dhet som Mårten Olson mottagit R:t han allenast gifwit sin hand ifrån sig på hwad godz han mottagit, men brefwet har Erlandh Månson. Erlan Månson skylde dher på at han det intet hade med sig. Parterna togo afträde med hwarandra att försökia förlikning.
Handelsmannen Johan König i Cimbrishambn låtit stämma Jöns Clemmetson i Gladsax för 5 D:r smt och 4 skp:r sampt 10 skepp:r korn skullfodran.
Sammaledes stämbt Sonne Anderson i Wiarp för 5 D:r smt och 15 T:r 2 skpp:r korn skullfodran.
Gifwandes handelsmannen tillkiänna at dhe sig infunnit så han intet denne gången wijdare kiärer.
Drängen Nils Pehrson i Wiarp lät stämma Jöran Olson dersammastädes, för 10 skp:r korn, och 14 öre pg:r skuldfodran gifwandes tillkiänna med hwar andra förlijkte wahr.
Anno 1707 d: 20 feb: continuerades
Instodo Mårten Olson i Wemmenelöf och Erland Mårtenson ibidem, angående det afkall Mårten Olson begärar tillkiänna gifwandes, at de sig med hwarandra wäll och wänligheet förlijkt hafwa, så at Erland Mårtenson för rätten tillstår, at han aldeles intet på sin hustrus arf, hoos Mårten Olson har at fodra, utan derför ricktigt är förnögdt och altså kallar honom derför at wara qwit och frij så at han, hwarken Mårten Olson eller des hustru och barn dhet ringaste har at tilltala nu eller tillkommande tijder, tackandes Mårten Olson för god förnöjelse och dhet omak som han för des hustrus saker och förmynderskap hafwer haft.
Pehr Swänson i Wemmenelöf lät instämma Oluf Anderson i Wemmenlöfz torp, för des arf som föll hoos Pehr Gisselson i Forsemölla warandes begge tillstädes. Pehr Swänsson påstod at arfwet eftter Pehr Gisselson bör höra honom allena till, emedan hans broder barn intet kunna träda till arfz med honom, hoos des halfbroder efter theras faders dödh. Oluf Anderson bemötte at arfwet föll då barnens fader Oluf Swänson war i lifwe, hwar om han opwist tingz rättens resolution af d: 26 october 1704, då för rätten blef producerad et bref, ifrån Pohlen dat: d: 20 juli 1704 at Oluf Swänson lefde och war frisk, och afled Pehr Gislasson d. 23 i samma månad, men ingen har hört at Oluf Swänson är blefwen död, för än förledet åhr, så at barnen intet ärfwer Pehr Gislason utan deras fader Oluf Swänson. Pehr Swänson förmente, at om des bror barn skulle behålla dhet arf, så war han närmast taga dhet i förmynderskap, eller och så begärar at Oluf Anderson måtte skriftelig försäkra honom, dhet han Pehr Swenson i framtijden derförr skall blifwa otilltalt, blefwo dher på med hwar andra såledez förlikte, at Pehr Swänson af står, wijdare at sökia arfwet, undan Oluf Swänsons barn och der mot lofwar Oluf Anderson, at hålla Pehr Swänson frij i framtijden at blifwa till talt för samma arf, som Oluf Anderson eftter Pehr Gisselson har emottagit så att ingen der för sedan eftter skall Pehr Swänson tilltahla, utan Oluf Anderson derför till Oluf Swäns barns bästa redo giöra.
Måns Pehrson i Wämmenlöf stämbd Pehr Erlandson i Stijby för 14 mk smt skuldfodran gifwandes tillkiänna saken wara förlikt.
Måns Erlandson i Stiby stämbt Jöns Pährson i Wämmenlöf för een t:a låne korn gif:des tillkiäna saken wara förlikt.
Drängen Anders Ericksson i Walby stämbd Pehr Olson i Tommerup för 14 skp:r låne korn och 4 T:r hafre skuldfodran warandes parterna begge tillstädes. Pehr Ollson näkade intet skulden uthan sade sig hafwa tillbudet honom betahlning i öck och creatur sådant som han dhet hafwer. Drängen förmehnte, ingen kunde twinga honom taga creatur i betahlning, dhe han intet behöfwer, han har ländt sädh och bör ha den igen, har intet näkat förunna honom dag till han nu får inhöstat, at han då får den i sädh, och en billig afgift, dhet swaranden lofwade.
Resolutio
Såsom Pehr Olson i Tommerup intet har näkat skulden utan budet Anders Erickson creatur och boskap i betalning som han eij welat hafwa. Anders Erikson icke heller nu för rätten der med will nögas, utan heller med betalningh will unna honom dag till nästkommande mikelsmisse om han får een billig willigheet, som swaranden lofwat. Altså förplichtes Pehr Olson nästkommande Mikelsmässe tijd, lähne säden 14 skp:r korn och 4 T:r hafre, medh sådan förhögning som kan swara emot räntan för den tijden han dhet länt till Anders Erickson iempte 1 D:r i expenser at betahle eller lide derför execution.
Bymennen i Stiby inlade i rätten een resolution af Hr öfwersten och vice Gouverneuren angående dhet krögeriet som der hålles af cornetten Anders Lorentz at dhet skall afskaffas. Cronones Befalningzman Elias Löfberg påminte här wed at bymännen förebracht eensidigt föregifwande och osanning, hwar med han med des för klarening hoos Hr öfwersten will inkomma och är dhet et hopsymmet wärk af klockaren och andre som sökia siälfwe hålla oloflig öhlsahl förtrytandes, at dhe intet eftter deras gamla wahna få ruse och fylla sig, snart hoos den ene snart hoos den andre och föra et oskickeligit lefwerne liggiandes eliest landzwägen igenom byen at den resande behöfwer få kiöpa sig een drick öhl. Cornetskan som håller öhlsahl i byen berättade, at de äro försedde med vice Gouverneurens tillstånd och har bönderna af illwilia emot henne förmåt sig een sådan resolution, hon har en gammal man som alla sina dagar tiänt konungen, och nu för sin ålder har måst ta afsked, och har intet at föda sig medh.
Rätten lembnade parterne sine skähl å båda sidor hoos Gouvernamentet at andraga.
Anders Hanson i Jerresta instämbde Boo Mårtenson i Glimminge, för ett bordh, sampt 4 T:r strö Råg som han sådt då han kom ifrån sin gård, warandes Anders Hanson tillstädes, och klagade at Boo Mårtenson kom eftter honom på bruket, före håller honom strö Rågen och et bord, som honom tillhörer.
Boo Mårtenson tillstädes bemötte at hans huusbonde Holger Rosencrantz tillägnar sig ströseden och bordet och will dhet förswahra.
På Hr Ryttmästar Rosencrantz wägnar tahltedes fulmächtig at Hr Rosencrantz påtar sig at swara för Rågen, och hwad som han Boo Mårtenss tilltalar före, han är mycket skyldig till härskapet och kyrkan, så at han intet lär kunna nära(?) giöra rätt för sig.
Anders Hanson berättade, at han i förstone stadde allena halfwa gården, och war än en annan åbo på den andra helften, hwilken war utharmad at han måst taga hela gården, och brukade den i 6 åhr, men föll honom för swåhr, så at hans huusbonde satte denne Boo Mårtenson till gården, för 2 åhr sedan, då han om wåhr tijden mäst hade tillredt Jorden och lagt wintersäden, har och upbygt een heel ny länga på gården och häfdat dhen dhet bästa han kunnat. Fullmächtigen Tued Trulson påstod des förra at Hr Ryttmästaren Rosencrantz siälf wille swara i detta måhl när han blifwer tilltalt.
Resolutio
Såsom Ryttmästaren wällb:ne Holger Rosencrantz hwilken till Boo Matson har bortstädt bruket, och påstår Anders Hanson derför eij giort tillbörlig reda har trädt i heemuhls ställe, at swara när honom tilltahltes; Altså blifwer Boo Mårtenson för Anders Hansons tillmähle befrijat och stå de Anders Hanson fritt, der om at sökia Hr Ryttmästar Rosencrantz om han dher till kan hafwa skähl.
I saken emillan Oluf Anderson och Pehr Olson i Glimminge instodo parterne, och hade med sig Bonde Esbiörenson och Bonde(?) Mårtenson som warit dher hoos då slagzmåhlet skedde, hwilken utan jäf aflade witnes eden och witnade Bonde Esbiörenson at han intet war inne dhå denna träta begyntes, icke helle för än Oluf Anderson war slagen, så at han intet wet huru dhet tillgick hörde ingen skäls ord utan allenast at Pehr Olson slaget Oluf.
Bonde Esbiörenson instod och witnade, at Oluf Anderson böriade trätte med Thor Anderson i Wästanbäck öf:r een Thores pojke som skolat skäldt Oluf Anderson och bad witnet Oluf wara stilla, bad äfwen så Pehr Olson, och frågade hwad pojken kallat honom, kom de då i ordwäxl:g at Oluf Anderson sade till Pehr Olson, din räf biter intet min gåås, och såg i dhet samma Pehr Olson slå till honom med een träkoppe, men hörde inga skälsordh.
Befallningzmannen Tued Trulson begärte få till protocols fördt, at Pehr Olson swurit, dhet han hwarken skulle plöga eller så till gården. Pehr olson berättade at Tued Trulson sade sig wilia taga ifrån honom 1 par oxar för detta slagzmåhlet, som han kiöpte, då swarade han om oxarna tagas ifrån honom, kan han hwarken plöga eller såå till gården, han stadde den samma för 1 åhr sedan och gifwit 20 D:r städzmåhl, och upbygt stuga, kiällare, förstuga och annat mehr.
Tued Trulson beropade sig på Åge Pehrson i Glimminge at han hörde dhet han swor sig hwarken skulle så eller plöga till gården. Åge Pehrson berättade at Pehr Olsons ord war, om oxarna togz ifrån honom då kunde han hwarken plöga eller så gården, och uppå Tueds widare tillfrågan om han icke swor der på, swarade han han sadet något högdt.
Resolutio
Såsom Pehr Olson oachtat eij något kijfweri honom och Oluf Anderson emillan, af brådanskilnat tillfogat Oluf Anderson kiötsår, så han måst sökia läkiares hiälp; Altså döhmes Pehr Olson efter 10 Cap: Säram:L med wilja landz L: at plikta sine 6 mk och i läkare lön sampte swede och wärk 6 D:r sampt i Rättegångz expanser 2 D:r smt.
Hr Ryttmäster Biörkmans fru på Borreby gård anhölt hoos rätten om Tingz bewis på den brännewedh som nödwändigt behöfwes till Borreby Gård, der efter at anhålla om wahnlig utwijsning. Rätten undersökte detta ährende och befant dhet på Borreby Gård till nödtoftig eldebrandh nödwändigt 180 lass åhrl:n behöfwes.
Hospitals föreståndaren i Christianstad Lars Weibol anhölt om Tingz bewijs, angående hwad extraordinarie opbörder Christianstads Hospital, såsom städzmåhl, ollongiäld och sakfall af des godz i Jerresta och Ingelsta häradher belägne äro A:o 1706 har upburit, och befantz at i detta häradet, slike opbörder eij widare warit, än af de hemman i Tommerup och Stiby sochn 6 mk ollondgiäld af hwart hemman undantagande Anders Kock påstod sig för den warit frij för des länsmans tienst som een dehl af nämbden och allmogen besannade tillsammans 15 D:r smt sampt Swän Anderson i Gladsax för de fattiges skull intet.
Hr borgmästaren i Lund Oluf Nordsteen lät begära Tingz bewijs oppå dee extra ordinarie opbörde som fallet af Lunde Hospitals hemman i Stijby pro A:o 1704 och 1705 utaf sakfall, städzmåhl eller dylikt hwar om rätten ransakat, men inge slike opbörder war faldne eller opburne.
Förehafdes kohnan Bolla Hansdotter som war wedh förre tingen, angående lägersmåhl, hwarföre hon beskylt några wärfware som hafwa kommit i des matfaders Jeppe Knutsons huus [i Vallby nr 4?] men wille eij nampngifwa hwar från de kommo, eller hwart dhe tagit wägen, eij heller kunde säga, någon hafwa sedt eller kiändt dhem: Formantes altså kohnan at ihogkomma hwad henne war sidst förelagt, at hon nu skall afläggia här uppå sin salighheets eedh. Dhet hon talar sant och at hon är frij för sin matfader. Cronones befalningzman Elias Löfberg tillstädes berättade nog hafwa giort sin flijht, at höra om thetha(?) ährendet och efterfrågat hwad wärfware dhet wareth, men eij kunnat finna dher om någon kunskap. Men som han är förhatat af frälsebönderne i byen för dhet han är fiärdingzman och måst beställa om Cronones ährender. Wet man intet om dhet skeer af haatzwärk, han har nog frestadt at locka sanningen af honom, men han näkar alldeles, icke des mindre har hans hustru honom derför mistänkt.
Jeppe Knutson framhafdes särskilt och förmahntes på dhet alfwar som moste, at bekiänna sanningen och at han i morgon skulle befria sig med edh, tänkandes om han giorde en falsk eedh, huruledes han dher med öfwer drog sig Gudz hämbd och wrede, så hwarken han eller hans arbete, hans säd eller boskap, här på iorden lärer trifwas, emedan han haft så lång tijd at betänkia sig, och sig omwände, skref och Rätten et bref med honom honom till des siählesörgare at förmahna honom ingen falsk eedh at giöra, och komma i morgon igen för rätten och eden afläggia.
Konan Bolla Hansdotter instod åter och förmahntes alwarsampt betänkia sig till morgon at ihogkomma sin siähls efwige saligheet, och eij låta bedraga sig af några löften som mattfadren kunde ha giort henne.
Handelsmannen i Ystad Mårten Togerson låtit instämma Habor Swänson i Sanby för 6 D:r 24 öre skuldfodran. Habor Swänson påroptes liudeligen men war ingen å hans wägnar tillstädes utan beror till wijdare.
Anno 1707 d: 21 Feb: continuerades
Månts Erlandson i Stiby lät uplysa ett swartbläset fåhr med afskuret högre öhrat, och een hiuling på hwartera öhret, kommet för Juhl till hans fåhr.
Nils Trulson i Wirresta, låtit uplysa eet hwit får wänster öhrat afskuret, och dhet högre snedskuret, men en rist nedan till kommit till hans fåhr i efter Hälgemässe tijd.
Inhafdes Jeppe Knutson och Bolla Hansdotter hwilke äntel:n betänkt sig och tillstodh Jeppa sig eij kunna säga sig frij för henne, fast han tror sig eij wara barnafaderen, uthan hon wäll haft någon annan. Bolla Hans påstod sig eij haft at beställa medh någon annan utan allena med honom tänkt hon skullet sluppet lättare der hon kunnat få bot för lönskeläger. Jeppe Knutson tillfrågade, om han icke war skyldig med Bolla Pehrsdotter som för några åhr wahr framme? Bödh så dher på afläggia sin edh så högdt dhen begärtes. Nämbden refererade dhet den förra nu låtet lägra sig tredie resan af een dumbe som sägz skall ächta henne och äro redan fäste.
Resolutio
Såsom Jeppe Knutson har trät ifrån sin ächta säng och bedrefwet enkelt hoor. Medh kohnan Bolla Hansdotter altså dömes han at böta 80 D:r smt och hon 40 D:r smt sampt begge stå på pliktepallen i 3 söndagar å radh och sedan oppenbar skriftt, den eij orkar botum plikte med kroppen.
Cronones Befalningzman berättade at Bolla Pehrsdotter intet wahret här uti häradet i någre åhr, utan förnummet dhet hon fåt barn nylig, som hon bekiänner på een dombe, och sägz wara redan gift med honom hwar om han widare will låta höra.
Jeppe Pehrson i Gladsax begiär af nämbden måtte förordnas at syna hem:t N:o 8 i Gladsax, som Swän Hanson tillförne åbot, och för fattigdomb måst ifrångå hwar till förordnades nämbdemannen Oluf Frenneson i Örneberga, och Erick Swänson i Jerresta at syna gårdens bristfälligheet sampt hwad Jeppa Pehrson sedan des dhitkomst dher på lagat.
Erick Swänson i Jerresta lät oplysa ett litet rödt swin med axell nedan på högre öhret och rist i nippen och axell ofwan på wänstra öhrat.
Nämbdemannen Mårten Nilson i Tommerup och Anders Swänson i Tågerup inlefwererade een syn, som dhe warit förordnade at hålla på hemman N:o 1, N: 2 och N:o 24 i Stiby, öfwer den bristfälligheet som på dhem finns, och finandes på N:o 1 – 119 D:r, på N:o 2 – 146 D:r 16 öre och på N:o 24 – 82 D:r 8 öre smt, tillståendes på dheras edh synen wara richtig hållen, hwar på åboerne Tingzbewijs begärade.
Nämbdemännen Erik Swänson i Jerresta och Oluf Frenneson i Örneberga inlefwererade een syn som dhe hållet på hemmanet N:o 8 i Gladsax öfwer dhet som Jeppe Pehrson bygdt, sedan han förledet åhr kommit till gården som dhe opfört till 36 D:r 16 öre smt tillståendes på dheras eedh synen wara ricktig.
Handelsmannen i Ystad Mårten Toÿerson, lätt anhålla om dhom på Habor Swänson i Sandby emedan han från Rätten utheblefwet och han likwäll stämbd ähr.
Resolutio
Såsom Habor Swänson intet mött, icke heller till dhes utheblifwande låtit tee laga förfall, och handelsmannen Mårten Togerson inlagt räckning, under Habor Swänsons kahremärke på 6 D:r 24 öre smt; Altså tillfinnes Habor Swänson dhe fodrade 6 D:r 24 öre smt jempte 1 D:r 8 öre expenser till handelsmannen at betahla, jembwäll för dhes utheblifwande ifrån Rätten, at böta 1 D:r smt. Dog honom nästa rätt frit, sedan han är ansagd, at tee sitt laga förfall och saken återwinna om han så kan hafwa skähl.
© Magnus Lindskog, 2000