1708 sommarting Järrestad

Anno 1708 den 2 Junij höltz ordinarie sommartinget uti Jerresta härad närwarande wanlige häradz nämbden.

Dommaren Tille Mårtensson i Rölla
Nämbdeman Arfwid Hogensson i Wirmanlöf
Mårten Nillsson i Tomarp
Anders Swensson Kock i Toarp
Swen Andersson i Tullstorp
Olof Frenarsson i Ornaberga
Mårten Ingemansson i Walby
Pehr Nillsson i Wiarup
Matz Olofsson i Glemminge
Bengt Månsson i Wanarp
Jöns Torsson i Borby

Efter hållen Tingz predikan och sedan Tingz Rätten satt war uthlystes allment Ting ock Tingz fredh samt uplästes vice häradzhöfdingens Constitutorial af d: 22 Aprilis tillijka med kongl. Giöta håfrättz extractum Protocolli angåendes dess der samma städes aflagde domare edh som ad acta lades.

Nämbdemannen Jöns Torsson i Borby som låtit stämma Bengt Mårtensson ibm för 2 skeppelandz hafra jord den förra welat honom afstängt ifrån, berättade tillijka med Bengt Mårtensson att de nu wore sins emellan så förlijkte att de byta sig bem:te 2 skeppelandz jord, så att hwardera nyttiar och brukar hälften hwar med Rätten också lätt beroo.

Efter laga stämbning kärade drängen på Borby herregård Staffan Nilsson till Bonden Ohla Persson, som åbor kiörkiohemmanet i Borby, angående 2 pund korn som han för 3 åhr sedan honom lånt, men till dato eij fådt någon betahlning derföre.
Ohla Persson tillstod och bekiände det han så mycket korn för så många åhr sedan till låns bekommit, och woro dem ännu skyldige, sade sig hafwa derföre hwardera åhren upträdt 2:ne skeppelandh på sin Jord deruthinnan nedsatt sedan Staffans eget korn, hwilket såsom interesse blifwit räknat, förmennandes altså Ohla det Staffan om betahlningen eij borde så högt ansträngia emedan han åhrl:n fådt sin richtige afgift och nytta deraf.
Såsom härwid tycktes förelupit ett stort missbruk med förhögt interesses annamande frågades nämbden huru mycket ett skepplandz tillredd och upbrukad Jord arbete kan wara wärdt? R:s 3 mk silf:mt widare huru förehålles med den säden som så för interesset på annars jord sådd är R:p att när den af skuldnären sådt så bergar creditorn och förer säden med halmen fort hwarest han will.
Resolutio
Såsom Bonden Ohla Persson i Borby tillstår sig för trenne åhr sedan hafwa lånt och ännu till drängen Staffan Nilsson i Borby war 2 pund eller 40 skeppor korn skyldig och Staffan Nilsson in för Tingz Rätten eij kan neka, det iu icke Ohla på sitt hemman sedermera 3 åhr å rad för honom upbrukat och tillredt 2:ne skepporslandh Jordh, dem han Staffan sedan sig till nytta sådt, sampt grödan bergat och bortförd och således utom den bekomne grödan, åhrl:n förmedelst Ohlas giorde tienst som af nämbden till 1 D:r 16 ./. smt wärderas uti ränta och interesse för de länte 2 pund eller 40 skeppor korn åthniutet 6 mk smt. Förden skuld emedan således befinnes att Staffan Nillsson brukat een oskiälih åker som sig till 10 D:r proc:to åhrl: bestiger, pröf:r Tingz rätten för rättwijst i föllie af kongl: Maj:tz 1687 åhrs uthgågne interesse placat, att döma Staffan Nilsson, till att wara sitt Capital förlustig, och Ohla Persson icke deste mindre i anledning af Rådstugub: 16 Cap: samt 1669 åhrs executions stadgas 2 § bem:te 2 pund korn inom 14 dagar ad prosujus att betahla.

Efter middagen

Måns Nilsson i Stiby tilltahlade efter laga stämning Pehr Hansson dersammastädes för ett stodh han måndagen för Juhl af Pehr kiöpt för 7 D:r smt hwarpå han straxt betalt 1 D:r 4 ./. Contante penningar och straxt efter kyndermässa 7 skepp: korn in natura, sedan hafwer Måns förleden Påskas uthslapt samma stodh på bete, men Per Hansson den då uptagit och sedan brukat.
Pehr Hansson tillstodh det han fuller såldt till Måns Nillsson ett stodh på bem:te tijdh för 7 D:r smt med det accord att han det till sidst uti februari månad skulle betala och som han innan dess sluut eij mer än 1 D:r 4 ./. contante penningar och 7 skeppor korn som inalles är 3 D:r 24 smt bekommit hafwer, han sedan tijd efter annan och äntel: igenom Nills Christophersson i Stiby fodrat Måns att betala antingen resten eller han wille taga hoppan igen och lefwerera honom de 15 mk:n tillbakars, men han intet welat.
Måns Nillsson sade att han samma gång tillbudit Pehr Boskap afbetahlning som han med Nills Christophersson, will bewijsa, hwilken som han intet war instämbd eller tillstädes, och både Måns som Pehr lofwade till i morgon honom att inställa; Ty differerades till dess med saksens afsluutande.

Efter laga stämbning tilltahlade Anders Håkansson, Ehrland Mårtenssons hustro Ingar Jochumsdotter för det hon skolat skiäldt dess hustru för hora. Berättandes saksens sammanhang således att förledit åhrs höst hafwer hon förlijktz med Erland Mårtensson om något höö, som dess syster tagit på Anders eng, och enär han förleden wåras igenom Ohla Ottarsson påminte honom om betahlning hafwer Ehrland fuller lofwat sig willia betahla så snart han fingo något, men dess hustro Ingar uthkommit och bedt att mannen skulle hälsa orna qwinnan, och bedia henne gå till Swen Hansson och draga 1 eller 2 sijdor fläsk igenom hans Ellar gluggar och bed honom kom hijt att taga lijtet höö uti biellan, Ingar som war tillstädes neekade aldeles att hafwa sagdt som Anders Håkansson säijer. Blef så det åberopade wittnet Ohla Ottersson inkallad. Emoth hwilken Ehrland starxt exciperade berättandes att han woro dess afwundsman, ty för 3 åhr sedan hafwer han tagit 3 laas hafre uthaf dess åker af owettenheet, och i mening att det war hans. Tillståendes att han andra dagen tagit af dess hafre som stådt utha igen 2 laas och det ena med rent hafre 1 tunna betalt. Ohla påstodh att han gifwit honom 2tunnor hafre reentröskat på det och halmen för det eena lasset derigenom måtte blifwa betalt.
Entel: tillätt Erland till wittnes eden och sade det han må wittna hwad han hördt. Widare inkallades också Pehr Nillsson i Wemmenlöf som till wittne inkallades war emot hwilken Erland giorde det jäfwet, som skulle han förleden höstas slagit honom, men kunde hwarken uppå tillfrågan deröfwer framte några wittnen eij eller säija att han war blå eller blodig, eller och på något sätt fått någon åkomma, hwarpå han wid den förställning rätten honom giorde om sijder tillät Pehr att wittna, då Rätten lätt så wäll Ohla som Pehr afläggia wittnes måhls eden, och berättade Ohla Ottersson apart det Erlandz hustro då han af Anders Håkanssonwar sändt att fordra Erland om hööet, sade hälsa den orne qwinnan och bed henne gå till Swen Hansson och taga ett stycke fläske sida igenom eldstaden, samt enär Ohla war på hemwägen derifrån hafwer hon kommet och skriket efter åth, det Anders skulle komma dijt med biellan så skulle han fåå höö der uthi. Pehr Nillsson som då på tijden tiente hoos nämbdemannen Arfwid Håkansson berättade sig hafwa hördt då hon gaf Creaturen, att qwinnan Ingar gått efter Ohla Ottersson då han gick utom ledet och bedt honom hälsa Orna qwinnan och att hon skulle gå till Swen Hansson och draga 1 eller 2 fläske sijdor igenom eldgluggarne, samt och Anders wille komma med biellan skulle han få een tapp deruti.
Ingar tillfrågades hwad hon mente dermed, att hon sade det Orna qwinnan skulle gå till Swen Hansson och taga een eller 2 sijdor fläsk igenom eldzgluggen?
R:p att hon intet har sin sagzman wed handen, frågades hwem sagdt för henne, ty det hafwer något äfwentyr med sig , och seer så uth, som hon wille beskylla Anders Håkans hustro för Tiufwerij? R:p att Kistina Nillsdotter uti Glasax sagdt för henne der Anders hustro skolat warit hoos Swen och haft derifrån med sig något fläsk, men kan eij berätta eller den andrasagdt antingen hon det kiöpt eller elliest fådt, på widare tillfrågan sade Ingar att Kistina sagdt det hon tagit det uthur eldzgluggen.
Resolutio
Alldenstund Erland Mårtenssons hustro Ingar Jochumsdotter i Wämmenlöf medelst twenne wittnes Ola Otterssons och Pehr Nillssons i Wemmenlö edelige uthsagor är öfwer bewijst att hafwa kallat Anders Håkanssons hustro dersammastädes Urna qwinna och att hon skulle gå till Swen Anderss: och taga ett eller 2 sijdor fläsk igenom eldzgluggen, hwilket senare hon har förklarat på det sätt, att hon der med eij annat ondt weet med Anders hustro eij eller kan beskylla henne för något, utan hafwer uti hastigheet kommat att säija detta som Kierstina Nillsdotter uti Glasax för henne sqwallrat; Altfördenskuld finner Tingz rätten för skiähligt i föllie af det 43 Cap: Bb Ll: att beläggia Ingar Jochumsdotter för oqwädens ordet Urna qwinna till 3 mk böter, så wäll som och för sitt sqwaler tall 3 mk doch utan någon ähras förklening blifwandes deriempte bägge parterne pålagde för sitt utheblifwande wid upropet att plichta hwardera 1 D:r sölfwermynt.

Arrendatoren wälachtat Hillebrand Hillebrandsson inlefwererade ett kiöpebref af d: 15 Maij 1707 han slutit med wälb:ne Hr Landzhöfdingen Jacob Bure om 2 frälsehemman uti Järresta härad Borby sochn och By, som bonden Plang Mårtenss:n åbor och räntar åhrl: 3 tunnor 2 skepp:r korn, en Teije ett fornött 13 st landgill:e penningar, 20 ägg, 2 mk gesterij, och Olof Swensson åhrl:n 13 st landstg:l p:r, emot 262 D:r 16 ./. smt pp hwilket kiöp nu till uppå wederbörandes begiäran blef upbudit 1 gången.

Den 3 Junij 1708 onsdag

Förafskiedade Ryttaren af Södra skånska Cavallerie Regementet Jon Brandsson instämbdt Bonden Nills Månsson i Sanby och afledne Ryttare Per Spännars hustro Maria Månsdotter, qwarlåtenskap han efter sig lämbnat under dess bortowarande uti kongl: Maij:tz tienst, kom med sina Contraparter för Tingz Rätten och berättade sig med dem således wara förlijkte att Nills Månsson och Maria Månsdotter tillsammans betalar uti Contante penningar 8 D:r smt 4 skeppor spannemåhl, säng kläder till een säng, skååp och bord, samt een kåppar kietell om 6 kanne rum, hwilken förlijkning också af Tingz Rätten blef approberat och stadfäst.

Nils Christophersson i Stijby som i går af Måns Nillsson till wittne blef åberopat, angående det han skulle kunna wittna, om icke Måns tillbudit Per Hansson Swin för den rest han war skyldig på det af honom kiöpta stodet, kom nu för Rätten och aflade sin wittnes måhls edh emedan intet jäf war emot honom, berättandes att han warit till Måns Nillss:n skyldig 7 D:r smt och enär 8 dagar efter Påska Pehr Hansson warit hoos honom, hafwer Måns Nillsson inkommit och kräft Nills Christophersson, för de 7 D:r då hafwer PerHansson samma gång och så kräft Måns samma gång för resten af det kiöpte stodh, säoijandes så framt han den dagen eij betalte honom, tager han sitt stod igen, då Måns entel:n sedan fått tillsäijelse af Nills att få swin uti betahlning, dem han tillböd Pehr Hansson som eij wille dem emottaga. Pehr Hanss:n neekade eij eller till att iu Måns tillbudit honom swin, men han dem intet sedt, eller weet om han dem haft.
Resolutio
Det påstår fuller swaranden Per Hanss:n i Stijby att han med det accord försåldt sin håppa till Måns Nilsson för 7 D:r silf:mt, det han till sidst uti Februarij månad förl:n skulle heela summan betala eller hoppan åter lefwerera, men som Per Hansson eij med wittnen wijsa een slijk för afskedning med Måns Nillsson hafwa slutit och Måns Nillsson lijkwäll som Per Hansson sielf tillstår inom bem:te månadz sluut betalt mer än halfwa summan 3 dahl: 24 /: smt uti Contante penningar och korn samt deriempte medelst Nils Christophersons i Stijby wittnes måhl wisar sig haf:a icke allenast tillbudit Per Hansson den fordran han hoos Nills haft, utan och de swin som Nills uti betahlning ehrbudit, att giöra sig för resten betalt, hwilket Per Hansson eij welat emottaga. Förden skuld såsom kiöp bör stånde och eij återgånga, pröfwar Tingz rätten för rättwijst att i föllie af 1669 åhrs executions stagas 2 § dömma Måns Nilsson inom 14 dagars tijdh resten för hoppan 3 D:r 8 ./. silfm:t att ehrläggia, men Pehr Hansson som sielf giordt sig rätt och borttagit hoppan 8 dagar efter förleden påsk, ifrån Måns Nilsson, sedan han den samma öfwer heela winteren födt och forat, samt den sedan uti 7 wekors tijdh till sitt wåhr arbetes fortsättiande nyttiat och brukat, skall derföre till Måns Nillsson betala 3 D.r smt, samt för utheblifwandet wed upropter 1 D:r smt.

Ländzmannen wäll:tt Magnus Löfberg anklagade Niclas Malm i Tomarp, Johan Kock i Wämmenlöf och Pehr Bryngelsson samt Pehr Staffansson i Gislöf, för det de twärt emot hans Excell:ce General och Gouverneuren högwälborne Hr Grefwe Magnus Stenbocks d: 2 januari 1708 uthgifne och sedermera af Prediko stolarne d: 16 Febru publicerade patent om opriviligerade krogars afskaffande, och den öhl och Bränwijns salu som wed körkorne föröfwas påståendes att som bem:te Personer hwilka sig ned satt uti Kiörkiobyerne sedan bem:te patent blifwit dem föreläst och kunnigt, ändå försåldt både öhl och Brännewijn.
Nils Malm förklarade sig, det han utaf Befallningzman wälbet:de Elias Löfberg haft tillståndh att uti Tomarp sochn hålla öhlsalu, emedan han derom med giestgifwaren uti Hammenhög warit öfwerens inlefwererandes Hr Befallningzmannens till låtelse sedell af d: 2 Junij 1706, med berättelse att han åhrl: derföre till giestgifwaren i Hammenhög betalt 5 D:r smt skolandes ingen kunna bewijsa honom att han sedan hans Excell:ce Gen: och Gouverneurens patent blifwit publicerat, såldt något öhl.
Johan Kock sade att han fuller tillförende men aldrig sedan hans Excell:ce patent blef publicerat såldt något öhl eller brännewijn, kan heller wijsa något lof af giästgifwaren , bekände också att uti Byn äro de, som offentl: sällia, men han allenast betienar några wägfarande som komma.
Pehr Bryngelsson kunde intet wijsa något tillstånd på öhlsahlu utan sade sig bruka det ibland att föda sig med, emedan han elliest som een afdankader solldat eij hafwer något att föda sig med, tillstod och att han förleden Pingstas såldt några kannor öhl, men sade att det eij war någon kyrkioby, hwilket och nämbden bewittnade. Per Staffanss: nekade icke eller till att hafwa såldt öhl men eij sedan hans Excell:ce patent blef upläsit, kunde uppå tillfrågan eij wijsa något tillstånd öfwer den förra begågne öhlsalu, utan sade sig uti sin fattigdomb welat föda sig som andra giordt, Anders Nillsson och Mårten Michelsson i Gislöf som till wittnen woro instämbde angående den öhlsalu Pehr Staffansson dersammastädes föröfwat, berättade sedan intet jääf emot dem anfördes och de derpå wittnes eden af lagdt, och först Pehr Staffansson(!) att Pehr Staffansson som sedan förbenämbde patent blifwit upläsit hafwer fuller såldt öhl men intet mycket, emedan hwad han giordt af armod eij eller är der någon kyrkioby.
Nämbdemannen Tille Mårtensson, och Arfwed Håkansson, som woro inkallade tillijka med fierdingzmannen Jon Håkansson, som nu eij är tillstädes att berätta om Niclas Malm och Johan Kocks öhlsalu, berättade utan edh emedan så klaganden som swaranden dermed woro nögde. Och först Tille Mårtensson, att Johan Kock sedan patentet blifwit upläst såldt öhl till Saxarne samt andre, warandes det och een kyrkioby derest han bor, men aldrig hördts något klammerij eller några excesser blifwit der föröfwade.
Arwed Hansson instämbde uti ett med Tille Mårtensson. Äntel: tillstodh Nills Malm att han sedan patentet blifwit upläst fuller såldt något, men icke såsom tillförende.
Nämbden berättade uppå tillfrågan af Wemmenlöf ligger 1 mihl ifrån Hammenhög Giestgifware Gård, Tomarp 3 fierdingz wäg, och Gislöf 1 mihl.
Fierdingzmannen Jon Håkansson som war instämbd till wittne, angående den olofl: öhlsalu, och eij nu på andra dagen tillstädes kommen plichtar pro abs: 1 D:r.
Nämbden och allmogen berättade att ibland för dem som långwägande äro och skola till kiörkos, woro nyttigt det någon uti kyrkiobyn woro som fingo tillstånd att sällia öhl och brännewijn till deras wederqwickelse, hälst som de hwilka långwägade äro eij kunna sielfwa föra något med sig.
Resolutio
Såsom Johan Kock i Wemmenlöf, Per Bryngelsson och Per Staffansson i Gislöf icke allenast efter nämbdemannens, Tille Mårtenssons, Arfwed Håkanssons, samt Bönderne Anders Nillsons och Mårten Michelssons i Gislöf edelige uthsagor, utan och sedermera ag swarandernes egne bekännelser befinnes hafwa så wäll een rund tijdh förr än hans Excell:ce Hr General och Gouverneuren högwälborne Grefwe Magnus Stenbocks patent blif:t uthfärdat och publicerat som och sedan då det å predikostohlarne uthlyst och på publique huus anslagit blifwit utan tillstånd af öfwerheeten brukat öhlsalu.
Altfördenskuld som de således både hafwa öfwerträdt hans kongl: Maij:tz uthfärdade Giestgifware ordningz af åhr 1664 39 §, som och hans Excell:ce General och Gouverneurens förbud af d: 2 Januarij 1708 pröfwar Tingz Rätten rättwijst att döma Johan Kock , Pehr Bryngelsson och Per Staffansson till 2 gånger 40 mk:r hwardera.
Men Niclas Malm som medelst Crono Befallningzman wälbet:de Elias Löfberg af d: 2 Junij 1706 med Giestgifwaren uti Hammenhög consense gifne frij sedll wisar sig efter 5 D:r smt åhrl: ränta till Hammenhög Giestgifware gård blifwit förlofwat att hålla öhlsalu, emedan derest han bor 2 landzwägar stöta tillsammans finner Tingzrätten skiähligt för de första 40 mk:r att befrija, doch skall han som weetat sig een opriviligerad krog och öhlsalu brukat, sedan hans Excell:ce General och Gouverneurens patent om slikas afskaffande blifwit upläst och således eij wårdat sig öfwerheetens widare tillstånd deröfwer förskaffa, eller med öhlsahl innehållit för sådan olydna plichta 40 mk smt, hwarienpte Nils Malm, Pehr Bryngelss: och Per Staffansson för utheblifwandet wed Åpropter plichtar hwar sin 1 D:r smt, och ehuruwäll nämbden och närwarande allmoge begiärade att någon man uti de kyrkiobyar som långt ifrån Giästgifware Gården äro aflägne måtte tillåtas att få sällias öhl och Brännewijn, dem till och ifrån kyrkian långwägade allmogen ibland till styrkio, emedan de eij så lång wäg kunna något med sig föra, så kunde man öfwer detta, såsom intet hijthörande sig uthlåta, utan hafwa de der om hoos hans Excell:ce Hr General och Gouverneuren uti under dån hörsamheet att ansökia.

Jöns Hansson i Möllan som blef anklagat, för det han förleden stora bönedagen, så wäll som söndagen derpå, malt uti sin qwarn. Tillstodh att han om stora bönedagen wid pas kl: 3 efter middagen malt ihiähl een katta, men på den derpå fölliande dagen bekänna han sig hafwa malt een half fierding korn.
Fierdingzmannen Sören Håkansson, som war till wittne inkallad, giorde sin edelige uthsago, och berättade att om store bönedagen hafwer han warit utsändh att see hwad passerat haf:r sagdt när han kommit till möllan att han gådt men han straxt stämbdt henne, och hafwer der warit något korn uti bingen och wid pass 2 gröpningar deraf malne å kan intet giöra någon berättelse kattan warit eller eller då blifwit malen.
Resolutio
Alldenstund Jöns Hansson i Möllan, som af Crono Länbdzmannen wälachtat Magnus Löfberg är anklagat att hafwa begådt sabbatz bråt förledne store bönedagen, och söndagen derpå nu det samma sielf tillstår, således att han store Bönedagen klåckan 3 efter middagen warit i qwarnen och ihiäl malit een katta, men den påfölgde söndagen hafwer han malit korn een fierding wid pass. Fördenskuld dömmes han till bem:te 2 begågne Sabbatz brått att plichta för hwardera efter 1687 åhrs stadga 4 § om ede och sabbatz brått 40 mk:r silf:mt som är tillsammans 80 mk:r smt eller sittia 14 dagar på watten och brödh.

Trulls Persson, Mårten Nillsson uti Glasax som woro instämbde för det de förledne Walbormässo dag sins emellan slagits woro nu tillstädes och bekiände att de sedan Predikningarne warit ändade bewistat een lijkbegrafning uti Glasax derest de sedan blifwit plägade, så att de in emot aftonen emillan klåckan 4 och 5 kommit att slagitz, ehuruwäll de aldrig tillförende haft sins emellan någon träta, hafwer Mårten Michelsson först slagit Trulls een öhrfihl, så att han warit blå derefter, derpå Trulls gifwit een tillbakars, och huru de sedan kommit ihop hafwer Mårten bitit Trulls i ena fingret, så att han blöt och ännu hafwer ondt deruthinnan.
Resolutio
Aldenstund Trulls Persson i Glasax tillstår sig hafwa slagit [tomt] ibidem een öhrfihl, och een blånadt samt bitit honom uti fingret, så att blodh deruthur kommit, Ty skall han för blånaden och öhrfihlen böta 6 mk:r tillsammans, samt för blodwijte å fingret 6 mk:r hwariempte [tomt] och så för den öhrfihlen han Trulls gifwit bör plichta 3 mk:r smt och sådant uti föllie af det 10 C: Såramåla b st: L: med willie.

Hr Ryttmästaren wälborne Holger Rosencrantz lät wid Tingz Rätten upbiuda 1 gången ett gatehuus som för 46 D:r smt wärderat är, och han efter een uthläggningz zedel af d: 16 Decemb 1703 i betahlning bekommit efter framledne Swen Tysk i Tomarp, wisandes medelst Crono Befallningzmans wälbet:de Elias Löfberg quittence af d: 20 Martij 1707 det han de 13 D:r 4 ./. öfwer, som huset mer warit wärd lefwererat till Hr Befallningzman som dem emottagit för bete som Nills Malms hustro waritr skyldige.

Hr Ryttmäster Holger Rosencrantz lät igenom sin fullmechtig Tufwe Trullsson tilltala Nills Malm, angående langdtgille för 3 åhr, samt Contante lånte penningar 7 D:r 8 ./: smt, hwarpå Nills Malm nu tillstodh sig Contant hafwa lånt 6 D:r smt och deriempte 1 D:r 8 ./ smt men förment att få behålla de 5 mk:r, för een reesa han med sin egen häst giordt till Dahlby och få widare till Weberöd, men der sådant intet skulle blifwa godt giordt, hwarom han doch först med herren will förspöria, will ha starxt sin skuld betala, för det öfriga påstodh Nills att han så mycket reparerat bem:te huus, som kan för de förflutne åhrens landtgille swara, fullmechtigen swarade om det warit wäll bygdt hafwer huuset kåstat mer, men ingen dera parten kunde med wittne bewisa, om någon öfwer byggnadt finnes, de 6 D:r lånte penning:r lofwade Nills Malm till fullmechtigen.
Resolutio
Såsom swaranden Nills Malm påstår willia bewijsa sig hafwa giordt så stor öfwerbyggnadh uppå gatehuuset N:o 8 i Tomarp som kan swara till de 3 åhrs resterande landtgille a 1 D:r 18 ./ smt om åhret berächnat efter 5 procento intersse det kärandens fullmechtig utom blåtte neekandet eij kunde widerläggia fördenskuld pröfwas skiäligt det granskning å samma huus innan nästa Ting förrättas så att man deraf må skönia bästa bewisan, till hwilken tijdh och detta måhlet blifwer upskiutit, angående de 7 D:r 8 ./. tillstår Nils Malm skuldien och lefwererade nu straxt 6 D:r smt contant till fullmechtigen, om resten 1 D:r 8 ./. bad Nills Malm om dilation med, emedan han förmenar sig få niuta dem till godo för een reesa han med sin egen häst giordt för Ryttmästaren till Dahlby och Wedbro, hwarmed såsom fullmechtigen war förnögdh, rätten och så till dess begiäran samtyckte, dock plichta så käranden som swaranden för utheblifwandet wed opropet 1 D:r smt.

Jöns Åkesson i Baskemölla anklagades af Christopher Hansson i Tiufstorp för det han tagit på marken een dess häst och haft den uti 6 wekor borta, till dess att Anders Andersson, Anders Persson och Nills Andersson i Karleby, så warit hoos ländzmannen och berättat att samma häst een tidh gått på deras äng och welat den uplysa, hafwer redit derifrån, mött honom på samma häst ridande, Jöns Åkesson tillstodh att han tagit hästen på Karleby mark och haft honom uti 6 weckor hoos sig, kan hwarken wijsa lof eller någons minne den så lång tiljd att bruka icke att han den uplyst som sig bort, emedan han eij weetat hwem som den ägdt. Nämbdemännerne Olof Frännesson och Per Nillsson som hästen wärderat, sade den wara 6 D:r smt wärd.
Denne Jöns Håkansson hafwer och för 8 åhr sedan för tiufwerij plichtat och lupit 6 gånger gatulop.
Resolutio
Emedan såsom Jöns Åkesson i Baskemölla tillstår, det han uppå Karleby markz ägor uptagit een häst som der gådt och brukat den uti 6 weckors tijdh, utan att han nu kan wijsa lof och minne för sig af rätta äganden Christopher Hansson i Tiustorp. Altså pröfwar Tingz Rätten för rättwijst efter som Jöns Åkesson hwilken för Otta åhr sedan för Tiufwerij plichtat med 6 gånger gatulopp och uppenbara skrift nu meddelst detta stölde snatte wisat wärkelig argheet, och eij låtit det förra uthståndne straffet lända till någon förmahning och lefwernes bättring, att döma honom i föllie af kongl: Maij:tz åhr 1698 d: 30 Maij uthgågne reschript för den bortsnattade hästen som till 6 D:r smt wärderat är till 3 par spöös slijtande nembl: 3 slag af hwardera paret, samt sedan stå een söndag på plichte pallen, och derpå uti Saccerstijan undfåå behörig skrift.

Efter laga stämbning tilltahlade nämbdemannen Mårten Olofsson i Tomarp Bonden Lars Swensson dersammastädes, för det han stadt undan honom een crono uthjord hwilken Mårten icke allenast af öde uptagit, utan länge haft i bruuk och i åhr giordnat, så wäll som och att han för den samma emot å satt landtgille 2 dahl: 16 ./. smt uti Cronones jordebook står in skrifwen och i wielfwa Rusthåldz booken sig derföre debiterat. Men Lars Swensson uppå orätt berättelse uthwärkat sig Crono Befallningzmans wälbet:de Elias Löfbergz städzmåhls zedel af d: 26 October 1707, och sedermera jorden, sedan Mårten den giödt och häfdat och tillred sådt för sig.
Swaranden håller sig stricte wed sin städzmåhls zedell, och säger sig eij widare hafwa något att swara, utan efter han derå fådt lof att bruka jorden hafwer han henne och så sådt.
Crono Befallningzman wälbet:de Elias Löfberg berättade att enär Lars begiärade städzmåhls zedel af honom, hafwer han då intet berättat att Mårten densamma giödat, säijandes om han det wetat, hafwer han intet å samma jord gifwit någon städzle zedel, widare att när han fått weta sammanhanget härom, hafwer han befalt Crono Ländzmannen wäll:tt Magnus Löfberg att förniuda Lars, det han sig eij widare med samma jord befattar, hwilka ordres Ländzmannen nu närwarande tillstodh hafwa bekommit och dem sedermera Lars för kunnat. Men Lars neekar eenständigt sig derpå något förbud undfådt påstodh att samma jord förledit åhr 1706 som 1707 warit af häradz skrifwaren på afskrifningzmötet upbudne, hwilket dock fast annorlunda af den upwiste quittenceboken uthwises i det Mårten för den samma så wäll åhr 1706 som 1707 står debiterad. Enteligen blef nämbdemannen Mårten Olofson som instämbd Lars Swensson för det han undan honom stadt och sådt een Crono uthjord, den han af unga åhr af öde uptagit, således med Lars Swensson förlijkter att de bägge hösta till i wåhr tillredt och sådt sammans grödan af förbem:te uthjord, den de sin emellan dehla till hälften, så wäll som och detta åhretz ränta deraf halfparten hwardera betala, hwarpå Mårten Nillson(!) det tillkommande åhr uthjorden allena brukar, men Lars Nilsson bruka och behålla densamma efter sin undfågne städiezedell att sedermera och som denna förlijkningen in för sittiande rätten bägge parterne emillan blef sluten. Ty warder den samma och så afhörd aldeles gillat och stadfäst.

Nämbdemannen Anders Swensson och Bengt Månsson inlefwererade een granskning de efter ordres d: 9 Novemb 1707 förrättat öfwer Bristfälligheeten af hemmanet N:o 10 i Tomarp, som Olof Swensson åboet och Oluf Jacobsson nu emottagit, lydandes som den ad acta liggiande förmäler. Och såsom syningzmännerne för Tingz Rätten betygade hafwa samma syn efter sitt bästa samweete och kunst förrättat, Ty blifwer deröfwer detta till Tingz wittne lämbnat.

Den granskning som nämbdemännerne Mårten Nillsson och Anders Swensson efter Crono Befallningzmans wälbet:de Elias Löfbergs ordres förrättat uppå den mölla och qwarns bristfälligheet, som Jeppe Bertelsson nyttiar, och lyder som den ad acta liggiande uthwijsar, hwilken syn nämbdemännerne betygade in för Tingz Rätten efter sitt yttersta förstånd och samweete förrättat hafwa.

Crono Befallningzman wälb:de Elias Löfberg anhölt hoos Tingz Rätten, att emedan Tingz huuset och dess fängelse som till Jerresta och Ingelsta härader hörer är mycket förfallit och behöfwer att repareras, det måtte några af Jerresta häradz nämbd beordras, hwilka tillijka med några af Ingelsta häradz Tingz Rätts medell, kunna syna bem:te bristfälligheet, och der iempte wärdera hwad till dess reparation nödwändigt behöfwes, hwarpå nämbdemännerne Mårten Nillsson i Tomarp, Anders Kock i Tågarp, Swen Andersson i Tullstorp och Jöns Torson i Borby, blefwe förordnade samma förrättning med det forderligaste att wärkställa och på det nogaste förrätta.

Qwinfolket Bengta Christensdotter som åthskillige Ting warit framhafder för begångit lönske läger, men eij kunnat detuthinnan ehrhållit något sluut, emedan hon blifwit och serdeles på förledne höstetinget d: 6 Novemb:r med twetahlan beträdd, såmedelst att hon wed de förra tingen sagdt sig eij kunna den som henne lägrat eller weeta hwad kläder, hår eller skiägg han hade icke heller om han war stoor eller lijten emedan det war mörkt, men då wid höstetinget bekiändt att hans nampn war Nills Jönsson och farit Ryttmästar Ridderschiöldz ährender, som oftast till Hindrich Ifwarsson i Ystedt, då han haft bonde kläder, men enär han lägrade henne hafwer han haft blå kläder och Peruq uppå, något tiok men intet synnerlig hög. Instältes nu widare och bad att hon skulle få undergå sitt straff förhöltz så att hon skulle bekiänna sanningen, hwilken som rätta barne fadren woro, emedan hennes twetahlan förekommer Rätten mycket misstänkt? R:p Att hon intet kan bekiänna på någon annan än som hon redan giordt. Frågades om hon i föllie af Tingz Rättens förledne hösteting giorde befallning skaffat bewijs ifrån öfwerstLieutnant Ridderschiöld om han haft een sådan tienare, som så heetat och af sådan talie och klädebonat? Neij sig intet kunnat slippa ifrån sin huusbonde.
Resolutio
Alldenstund qwinfolket Bengta Kistensdotter icke allenast wid förledne åhrs hösteting befunnitz med een klar twetahlan och Contradiction emot sin förra giorde bekännelse, utan hon och tillstår att efter Tings Rättens då giorde befallning, ännu eij hafwa förwärfwat sig bewijs ifrån Hr öfwerst Liutnant Ridderschiöld, om han haft uti sinn tienst någon tienare som haft det nampnet Nills Jönsson och warit af den talie och statur som qwinfolket berättat, Altfördenskuld till betrachtande af alt sådant som mycket misstänktsamt för kånan, kan Tingz Rätten för denna gången eij afgifwa detta måhlet utan det till nästa Ting opskiuta, inom hwilket Tingz Rätten will sig sielf låta angelägit wara att inhämpta af wederbörande bewijs som kunna tiena att öfwertyga Bengtas påstående.

Uppå Bonden Per Nillssons begiäran att få syn emillan sig och sin granne Per Andersson på een åker reen, samma förordnades nämbdemännen Tille Mårtensson i Rölla, Arfwed Håkansson i Wämmenlöf samma syn att förrätta.

Uppå Lieutnanskan Fru Anna Manfeltz anhållan, det wid Tingz Rätten måtte blifwa undersökt om fölliande Bönder som till dess Rusthåldz ränta anslagne äro Nembl: N: 3 Tomarp Knut Anderss:n N:o 5 ibidem Nills Tolasson, N:o 12 Olof Jonssons och N:o 27 Hans Swenssons tillstånd och förmögenheet, emedan de äro på rusthåldz räntan henne tillsammans skyldige 85 D:r smt, förestältes och efter frågades hoos nämbden och närwarande allmoge att gifwa wed handen om deras förmögenheet. Hwarpå alle eenhälligen berättade det Nills Tolasson för några dagar sedan låtit sig wärfwa, men de andre wid bruket och gårdarne qwarsittiande uti stor armod, så att de till räntornes uthbetahlande intet haf:a något att tillgå allenast några älendiga ök och dragare, hwilka der de skulle blifwa ifrån dem tagne Gårdarne då aldeles måtte blifwa öde liggiande.

Chronones Befallningzman wälbet:de Elias Löfberg, inlefwererade några afkortningar restlängder och specificationer, hwilka han anhölt måtte blifwa examinerade, emedan dem till sina Rächningar verificerande måste bifoga, hwarpå nämbden förmantes att härom giöra sin noga och behörige underrättelse hwarom de kunna weeta sant wara.

1:mo 1706 åhrs restlängd på de oförmögne
2 Specification på sochne handtwärckare
3 Specif:n på officerare och civil Cronobetienternes boställen, som de sielfwa åbo och bruka
4 Afkortning på 1706 åhrs sakören
5 Afkortning på sakören för åhr 1707
6 Specification på öde och obefintelige hemman för 1707
7 Item uptagne på frijheetz åhr 1707
8 1707 åhrs restlängd på ordinarie och extraordinarie räntan

Således wara ransakat befunnit och dömbdt attesterar med min egen handh
P Hulthen.